Samernas situation i samhället, 2007-12-03

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Bakgrund

Om samernas tidiga förhistoria vet man inte mycket. Det råder en rad olika teorier om när folket kom till sitt nuvarande landsområde, alltså de norra delarna av Sverige, Norge, Finland och Kolahalvön i Ryssland, även kallat Sápmi. Men vad som kan konstateras är att folket har levt här i över 2000 år. Det finns dock olika fornlämningar som tyder på att samerna har bebott landet betydligt längre, kanske så länge som sedan den senaste istiden. Men man är på den punkten inte helt säker. Vad man dock vet är att samerna har och har haft en väldigt nära relation till naturen.

Både i sitt sätt att leva men också i sitt sätt att tro. De har hela tiden levt i naturen som jägare och samlare. De följde efter sina bytesdjur som ofta var renar och de samlade ätbara örter och andra växter. Samerna levde även i grupper på ungefär 10 familjer; en s.k. siijdda. Varje siijdda hade sitt eget område för jakt och fiske. På detta sätt levde samerna ända fram till på 1600-talet. Då började de istället hålla sina egna renstammar och blev således renskötare. Deras liv som nomadfolk ändrades dock inte då de nu var tvungna att flytta med renarna till lämpliga betesmarker beroende på årstid. Rennäring krävde dock större utrymme än vad de gamla siijddornas områden tillät och därför avskaffades dessa. Eftersom samernas liv inte tillät fasta bostäder så levde de i kåtor, som är ett slags tält av djurhudar som är uppspända på n stomme av trädstammar, ett mycket enkelt sätt att bo på. Men även praktiskt då man bara behövde ta med sig hudarna till nästa boplats, stammarna kunde man låt ligga några månader tills man kom tillbaka till samma plats. Alltså följer vallningen av renarna ett mönster, man är ofta på tre olika platser per år och dessa är ju då återkommande.

Jag nämnde även att gudstron var starkt knuten till naturen. Ett citat jag hittade beskriver på ett utmärkt sett hur samernas egen syn på livet: ”Tron på den överväldigande storheten i naturen och människans absoluta beroende av den. Människan är en del av den levande naturen och måste leva i harmoni med den” (Sameboken s.36; Lars Rask). De gudar som har dyrkats har varit starkt knutna till naturen och de offerplatser som upprättades var ofta på mystiska platser runtom i skogarna och fjällen. Det kunde till exempel vara en väldigt speciellt utformad klippa, grotta eller dylikt. Här hade man alltid en seite (som ofta var en speciellt formad sten) som man offrade vid.

Under 1600-talet beslutades det dock att man skulle sända missionärer för att få samerna att konvertera till kristendomen. Det var dock inte frågan om någon fri vilja huruvida man som sam ville konvertera eller ej, man var tvungen. De som vägrade konvertera och fick piskstraff eller dömdes helt sonika till döden.

Vid den här tiden började det dessutom strömma till nybyggare som bosatte sig på samernas marker och brände ned skog och skövlade skog för att få fram ny åkermark. Det var den svenska statsmakten som hade beslutat om den här flytten och lockat med en rad förmåner då intresset annars var svalt. Anledningen till att man ville ha dit bönder var att man hittat silverfyndigheter i Nasafjäll, inte långt från Kvikkjokk. Därför ville man kunna hävda att det var svenskt territorium.

Konflikter uppstod förståss mellan samerna och nybyggarna, och till en början vann samerna ofta konflikter i domstolarna. Men allteftersom så gick allt fler tvister samerna emot och de odlingsgränser som hade dragits för att skydda samernas renbetesmarker överskreds gång på gång.


Nutid

Samma problematik har sedan följt med under historien ändå till denna dag. Nuförtiden så är det ju ganska vanligt med rättstvister mellan markägarna, som anser att renarna förstör deras marker, och samerna som har haft sina renar på marken i hundratals år. Följden har blivit att alltfler samer har valt att sluta med rennäringen, många har istället flyttat till städer och skaffat ”vanliga” jobb. Av de ca 20 000 samer som bor i Sverige så bor 2 000 i Stockholm och endast 2 500 är numer verksamma inom rennäringen.

Anledningen till att samerna så ofta förlorar i domstol kan man såklart spekulera i. Men om man ska tro Christina Allard som har doktorerat i ämnet, så beror det på att vårt rättssystem inte är anpassat för ett nomadfolk såsom samerna. Det är det gamla bondesamhället och inte samerna som stått som vårt rättssystem är anpassat för. Samtidigt så har samerna samma rättigheter som alla andra svenskar. Samerna har rösträtt, de har de har samma sociala skyddsnät m.m. Deras problem ligger i tvistemålen om rätten till betesmark, och det är i dessa mål de anser sig diskriminerade. Lagen säger att de måste kunna bevisa ”urminnes hävd” alltså bevisa att området har använts av samer under en mycket lång tid. I målen de förlorar anser alltså rätten att de inte kan styrka att de har använt områdena under en tillräckligt lång tid. Självfallet ser samer detta som diskriminerande. Fast inte heller staterna är alltid så vänligt sinnade. Främst i avseendet hur staterna hanterar deras roll som urbefolkning. Norge har t.ex. monterat ner regnhägn och bebyggt marker som används av samerna i urminnes tider. Sverige är inte mycket bättre, då ILO:s (International Labour Organizations) urbefolkningskonvention nr 169, som, faktiskt inte ratificerats (antagits). Konventionen ska ge minoritetsfolk politiskt inflytande, tillgång till traditionella landområden, att man ska samråda med folket i frågor som berör dem samt att ge ekonomiskt stöd till att värna den egna kulturen. Detta påverkar samernas rätt till den mark de enligt tradition använt. Konventionen har dock ratificerats av en rad andra länder (ofta ansedda som lägre utvecklade) såsom Litauen och Nepal. Nu är det emellertid på gång med en FN deklaration som kan ge samerna (och även andra urbefolkningar) rätt att kräva tillbaka landområden som de har förlorat.

Under de senaste 40 åren har alltså rättsprocesserna avlöst varandra, men detta ledde även till Sametingets bildande 1993. Det kom till efter en statlig utredning under 1980-talet. Sametinget har som huvudsakliga uppgift att värna det samiska kulturarvet och i övrigt inte så mycket att säga till om. Val till sametinget hålls vart fjärde år, och det är bara samer uppsatta på röstlängden som får rösta. Partierna, såsom Samelandspartiet och Skogssamerna m.fl., som är valbara är specialinriktade på frågor som rör samerna. Sådana frågor som i senaste valet ansågs som viktiga var bl.a. upprättandet av en parlamentsbyggnad för sametinget och ett samiskt informationscenter.


Avslutning

Den konflikten som råder mellan samer och markägare är alltså en både gammal och känslig fråga för de inblandade. Ett enkelt slut på konflikten finns inte att få. Men en sådan FN deklaration som jag nämnde ovan tror jag kommer att bli ett stort steg i rätt riktning. Man ska även komma ihåg att samerna inte längre är förtryckta, som etniska grupper på andra håll världen kan vara. Samerna besitter ju som sagt samma rättigheter som en ”vanlig” svensk. Och då frågan om betesmarker går åt rätt riktning, även om det finns mycket kvar att förbättra, så tror jag att samerna efter århundraden av diskriminering och förtryck äntligen går en ljusnande framtid till mötes.


Källor:

Från Internet:
http://www.aftonbladet.se/umea/article1031178.ab
http://bloggar.se/om/samerätt
http://www.fjallen.nu/sapmi/ren_skotsel.htm
http://sv.wikipedia.org/wiki/Nationell_minoritet
http://sv.wikiped...