Samhällsideal

I alla tider har människan filosoferat. Hon har filosoferat om framställningen av verktyg, om föda och även om det samhälle hon lever i. Redan i det antika Grekland uttryckte den kände atenaren Platon sitt missnöje för det samhälle han levde i. Han levde i en demokrati, ett folkstyre där alla män fick vara med och rösta fram lagar och användning av dessa. Det filosofen istället vilje införa var ett aristokratiskt styre där man genom utbildning och intelligens fick tillträde till den styrande gruppen.                      

Samhället skulle bestå av näringsidkare som skulle producera alla materiella förnödenheter, samt väktare som skulle styra och ansvara för säkerhet.

Platon trodde på idéläran och ansåg att filosoferna var de som bäst mindes allt de hade sett i denna idévärld och därför var bäst lämpade att styra samhället. Eftersom han själv var filosof så är det ganska logiskt att han ville sitt eget bästa. Ingenting konstigt med det, alla har en egoistisk sida och man vill väl alltid sitt eget bästa - vem ska annars göra det som är bäst för en själv? Problemet är väl bara att han menar att först ska alla pojkar och flickor utbildas tillsammans och att det efter ett tag ska ske ett urval där endast de mest intelligenta får fortsätta sin utbildning. Denna utbildning ska pågå tills de är i femtioårsåldern och då får de styra staten. Är denna idé verkligen bra för samhället? Om man går i skolan tills man är femtio år har man varken tid att jobba eller skaffa sig livserfarenheter utanför skolan. Man kanske till och med hinner tröttna på sin uppgift. Jobbar man inte så tjänar man inte pengar och då kan inte staten få in någon skatt. Har man inga livserfarenheter kan man inte utvecklas som person och man har mindre förståelse för andra människor.

Kan man verkligen styra en stat om man bara har umgåtts med likasinnade människor i så många år? Det är inte möjligt att fatta beslut som gynnar folket om man inte känner folket och inte vet vad som behövs i det verkliga livet.

Det som behövs i det ideala samhället är en slags balans. Marx och Engels idé

om ett klasslöst samhälle håller inte i längden, folk kommer alltid vilja överträffa både sig själva och andra, jag anser att det ligger i människans natur att konkurrera. För att samhället verkligen ska bli rättvist krävs som sagt balans och denna upprätthålls lättast med en styrande statsmakt. Statsmakten ska bestå av män och kvinnor som har den rätta utbildningen för arbetet. Förutom utbildning ska de även ha utfört ideellt arbete för att öka sin förståelse för andra människor.

Alla ska ha samma utgångspunkt och samma möjligheter att klättra upp i samhället. Pojkar och flickor ska utbildas samtidigt och lika mycket som alla andra i den egna åldersgruppen. Till skillnad från Platons idealsamhälle där det skulle ske ett urval av de mest intelligenta ska alla fortsätta sina studier till dess att de är myndiga. Efter denna utbildning får studenterna själva välja om de ska fortsätta sin utbildning eller ej och på så sätt görs ett urval baserat på deras ambition istället för på deras intelligensnivå. Lönen man sedan får när man börjar arbeta ska bero på längden av ens utbildning och sedan hur många timmar man är villig att arbeta. Man ska alltså själv välja hur många timmar man vill arbeta och få lön utefter det. Det ska inte göras någon skillnad på kön; har en man och en kvinna samma utbildning och arbetar samma antal timmar så ska de ha samma lön. Det är i detta läge man kan börja klättra uppåt i samhällsstegen, ju hårdare man arbetar desto högre inkomst får man.

Alla inkomsttagare ska betala skatt till staten. Denna skatt ska bero på vilken inkomst man har men ska för rättvisans skull alltid ligga på 20 procent. På så sätt får staten sin skatt, låginkomsttagarna betalar en överkomlig summa och höginkomsttagarna har fortfarande tillräckligt mycket pengar kvar för att kunna leva gott. Vissa människor skulle påstå att detta skattetvång innebär en begränsning av människans frihet; att statens frihet inskränker den enskilda människans. Faktum är dock att alla invånare gynnas av denna begränsning. Om staten inte tvingade folk att betala skatt skulle samhället inte fungera som det bör. Skolor, sjukhus, bibliotek, allt skulle vara privatiserat och endast tillgängligt för de med högst inkomst. Statens enda egentliga maktmedel är skatten, utan den skulle det inte finnas någon stat, och i mitt idealsamhälle ska det finnas en stat som upprätthåller balansen.

Som jag redan antytt är min frihetstolkning den negativa. Vissa människor har

varken självdisciplin eller kunskap nog att bygga upp ett liv utan hjälp. Genom skoltvång med mera hjälper staten sådana människor att hitta rätt väg så att de sedan kan få sin tid där de kan handla fritt. Visserligen finns det en risk att individualismen blir lidandes av detta; man formas in i samhället genom bland annat utbildningen och det blir därför svårare att bryta sig loss då det är samhället som satt upp normer för vad som är rätt och fel. Man kan diskutera i en oändlighet vad som verkligen är rätt och vad som är fel, rättvisa är ett ständigt återkommande ämne. Det som är rättvist för en person kan tolkas som särbehandling för en annan. Man skulle kunna säga att min definition av rättvisa är en hybrid mellan meritprincipen och likhetsprincipen, jag tycker exempelvis att man borde få belöning för hårt arbete samtidigt som jag anser att alla ska ha samma chans till utbildning. Det är nästintill omöjligt att bara tillämpa en rättviseprincip i ett samhälle då det finns en risk att om till exempel endast likhetsprincipen tillämpas finns det inte lika stor anledning att jobba för att få sin beskärda del, medan ett samhälle som bygger på enbart meritprincipen skulle medföra att de svagaste i samhället, som kanske inte alltid har möjlighet att jobba hårt, lämnas åt sitt eget...