Samiska björnjaktsriter

Samiska björnjaktsriter

1. Samerna menade att björnen hade vissa mänskliga krafter som att kunna förstå människospråk och när björnen sedan gick i ide trodde samerna att björnen åkte till gudarnas värld.
2. Samerna ansåg att björnen var själsbärande, dvs. att den visste om sin egen existens.
3. Björnen var helig för samerna och uppfattades på ett helt annat sätt, detta skulle kunna vara för att björnen är den största predatorn, dvs. rovdjuret. Det skulle också kunna vara för att djuret kostval nästan var mänskligt.
4. En björnjakt för samerna tog lång tid på grund av alla riter och dy: a. Innan jakten genomfördes vissa riter för god jaktlycka, först gick nojden (en andligt mäktig person) runt och trummade på ett uppspänt björnskinn och joikade björnvisor. Man använde sig även av offereldar som bestod av renhorn, runt eldarna ställde man seitar (dvs. gudabilder). Dessa bilder tillbads medan nojden trummade. Efter det ser nojden björnens ande någonstans i skogen och frågar denna om stammen tillåts döda en brunbjörn, sedan ger nojden svaret till jägarna. Detta är ytterligare ett bevis på samernas koppling till gudavärlden via björnen. b. Under jaktens gång hände också en del, först letade man efter björnens ide (jakten genomfördes oftast när björnen låg i ide) och den som hittat gömstället fick gå först , sedan kom den person som skulle mörda björnen. Efter dessa kom alla jägarna som också hade speciella platser. Detta tyder på att jakten var väldigt strukturerad och ordnad. Björnen dräptes sedan, oftast med ett björnspjut men ev. användes även yxa och snara. Björnspjutet användes även långt in på skjutvapnets tid eftersom flintlåsgevär inte sågs pålitligt. När man mördade med björnspjut gick det till så att man stödde björnspjutet på marken riktat mot björnen, sedan lockade man björnen att hoppa på en och då tvingades björnens vikt in på’ n och rakt in i halsen eller bringan. Man kan då se det förståligt hur viktigt det var att tillbe gudarna om hjälp med jaktlycka och självsäkerhet eftersom en sådan dräpning var väldigt svår och farlig. Se bild nedan för bättre beskrivning av själva dräpningen;

c. Även efter jakten hände mycket, först fylldes en kåsa med djurets blod som alla fick dricka ur. Sedan sjöng man visor där man skyllde på andra män för björnens död. Detta tyder på att man inte bara respekterade björnen men även att de fruktade den. Efter dessa saker slog man ofta björnen med ris. Den riten kommer av att tre män skjutit en björn med mässing i pannan, på vägen hem mötte de en pojke som hävdade att de var hans far de hade skjutit och krävde en del av bytet. När männen sa nej slog pojken med en käpp på björnen och sade att hans fader skulle stiga åter ifrån dem döda. Huden och köttet började då röra på sig, efter det fick sonen en del av bytet. Precis efter att björnen besegrad åkte alla jaktagen över björnen med skidor. En vidja eller ris snörs runt björnens mun och dess huvud lyfts upp tre gånger. Dessa tre riter kan vara ett sätt att försäkra sig om björnen verkligen var död. Av berättelsen om björnen med mässingspanna kommer även riten att klä alla vapen som används av björnjägare i mässingsringar. d. Efter styckningen av björnen pågick festligheter som pågick tills köttet var slut. Det förkom ingen ransonering, det tillkom även en uppdelning av björnen där kvinnorna fick den bakre delen och männen den främre. Man kan tänka sig att den främre delen ansågs bättre och därför dem som jagat björnen den bättre. e. En björngrav var en sak man sänkte ner björnben...