Sammanfattning: Schön, L. (2000). En modern svensk ekonomisk historia

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Tillväxt och omvandling

Sverige har i genomsnitt haft en årlig ökning av BNP på 2 %, dock har takten varierat. Sverige har gått från ett jordbruksssamhälle till ett modernt industrisamhälle med stor grad tjänsteföretag.

Tillväxtens grunder
Tre faktorer ligger till grund för tillväxten:
1. Investeringar – både fysiska och immateriella.
2. Innovationer – har blivit formaliserad och kunskapsintensiv.
3. Institutioner – utvecklas för att gynna investeringar och innovationer, regler och sedvänjor som styr tänkande och handlande. Äganderätten och familjen/hushållet viktiga institutionell utvecklingar.

Omvandlingens problematik
Stabilitet är nödvändigt för tillväxt och skapas bla genom företag, marknader och staten. Tillväxt kan dock skapa nya förutsättningar som kräver omvandling för ytterligare tillväxt dvs förnyelse. Efter förnyelseprocess kommer en rationaliseringsfas som ger ökad effektivitet. Marknadsekonomin sägs besitta just detta, en möjlighet till både förnyelse (omvandling) och stabilisering (rationalisering). Historiskt har utvecklingen präglats av sådana perioder som växlar.

Komplementaritet och utvecklingsblock
Komplementaritet:
1. Beroendeförhållande mellan olika egenskaper/ funktioner inom verksamheter, begränsad utbytbarhet medför mindre flexibilitet.
2. Föreningen är större än summan av delarna, nya föreningar skapar nya egenskaper vilket skapar flexibilitet och framsteg.

Utvecklingsblock: Den primära egenskapen i ett utvecklingsblock är komplementariteten kring viktiga innovationer. Exv. Mellan företag, marknader, produktion och instittutioner. Omvandlingsskeden skapar nya utvecklingsblock, dock råder obalans mellan elementen. Därför ställs krav på ny kunskap,regler etc. När elementen anpassas ökar balansen och stabilitet uppstår i form av standrdiseringar vilket i sin tur leder till ökad möjlighet till förnyelse.


Utvecklingsmönster
I Sverige: kris – omvandling – rationalisering – kris, ett förlopp som tagit 40-50 år. Detta mönster ger nedan periodindelning i Sverige:

1790-1850 Jordbrukets omvandling
1850-1890 Tidig industrialisering inom jordbrukssamhället
1890-1930 Moderna industrisamhällets genombrott
1930-1975 Moderna industrisamhällets utveckling med en växande tjänsteproduktion
1975- Tjänstesamhällets genombrottsperiod.

Innovationer, ofta kring kraftförsörjning och kommunikationer, har lett till omvandling genom nya produkter, processer, behov och förändrad lokalisering. Alltså har nya komplementariteter skapats. Sverige har varit bra på att ta tillvara på innovationer vilket har gynnat tillväxten.

I inledningen av en omvanndling uppstår kriser då icke lönsamma företag går under vilket leder till att efterfrågan på arbetskraft sjunker varför lönerna går ner. Så småningom vänder detta, företagen blir lönsamma varpå lönerna stiger igen iom ökad konkurrens. Processen upprepas inför nästa strukturkris.

Omvandlingsskeenden präglas ofta av finansiell expansion vilket leder till högre inflation etc. Rationaliseringsfaserna präglas snarare av stabiliserande prisnivåer.

Sverige har varit beroende av handel varför vi också påverkats mycket av internationella kriser och omvandlingar.

En strukturcykel
En strukturcykel varar ca 40-50 år och bildar en referenscykel för analys av historiska förlopp. Inom strukturcyklerna finns konjunktur cykler (4 år) men även investeringscykler, byggcykler, på ca 20-25 år. Den första byggcykeln präglas ofta av omvandling och instabilitet medan den andra präglas av rationaliseringar och stabilitet. Se nedan

Strukturkris  Omvandling Rationalisering  Strukturkris



Utrikeshandeln och den svenska omvandlingen
Sverige har haft ett stort och växande utlandsberoende, handeln har vuxit med i snitt 6 % per annum. Den har varit underlag för specialisering och utnyttjande av naturressurser samt skapat flera starka företag. Exporten har varit grundläggande för tillväxten, även legat till grund för industrialiseringen. Integrationen av olika marknader harskapat flöden av varor, tjänster, kapital vilket har lett till konvergering av priser. Även inhemska förhållanden har varit viktiga, här framhålls de insitutionella förändringarnas roll. Hemmamarknaden kan sägas ha spelat stor roll för förnyelse medan exporten ökat under rationaliseringsfaser.

Jordbruksomvandling och tidig industrialisering 1790-1850

Den europiska bakgrunden
I England startade den industriella revolutionen, Frankrike genomgick en politisk omvälvning vilket satta starka spår i Europa.

Den industriella revolutionen förbereds
England avancerade som ekonomisk och poltisk makt i europa, uppvisade såväl befolknings som tillväxtökning. En rad viktiga förändringar inom jordbruk (skiftesrörelsen), textilindustrin (industrialisering) låg bakom detta. En utveckling av marknader skapade en regional specialisering. Tillväxten skapade behov av energi varför kol/gruvindustrin växte. Denna utveckling gick hand i hand med järnproduktionen och ångmaskinernas uppkomst.

Revolutionernas decennier
Den industriella revolutionen skapades utifrån en rad utvecklingar
1. Textilindustrin (även andra konsumtionsvaruindustrier)
2. Ökad maskin användning
3. Ångmaskinen
4. Billigare och bättre kvalitet på järn

Detta skapade ett utvecklingsblock i slutet av 1700 talet, ledde till urbanisering och även järnvägens uppkomst. Napoleon kriget gjorde att tular och blockader drev matpriserna uppåt vilket spädde på effekterna av befolkningstillväxten. Handeln minskadevarfrör kommersialisering av den egna marknaden gjordes i väst europa. I östeuropa tappade man istället viktiga exportmarknader för spannmål som inte kunde ersättas. Iom freden 1815 minskade transaktionskostnader vid handel och den industriella utvecklingen i england satte fart igen. Fabrikssystem och kommersialisering spreds nu över västra och centrala europa. Slutligen ledde denna utveckling till en ny strukturkris 1848 vilket innebar slutet för den första industrialiseringsvågen.

Jordbrukets omvandling & tidig industri i Sverige fram t 1850
Sverige var en industriellt efterbliven jordbruksnation. Dock fanns en fördel i en välvillighet till ett liberalt synsätt på jordbruk som tillätt ”privata” intiativ. En ggrupp av bönder fick besittningsrätt till jorden samtidigt som en underklass på landsbyggden växte fram i form av torpare etc. Regionala skillnader i tillgångar utgjorde dessutom en grund för en marknadsekonomi som byggde på handel mellan olika regioner. Vidare talade geografin för Sveriges bytesekonomiska förutsättningar. Även järnhanteringen i Roslagen var en viktig industri. Befolkningstillväxten, en ökad underklass på landsbygden samt tillväxten av industriella regioner skapade den första industriella vågen.

Befolkningstillväxten
Befolkningen fördubblades mellan 1750 och 1850, främst skedde ökningen i underklasserna. Samtidigt skedde förändringar i den ekonomiska strukturen inom jordbrukssamhället som en följd av befolkningstillväxten.

En ny ekonomisk tillväxt
På 1800 talet skedde en ekonomisk tillväxt som vidmakthölls av en innovativ verksamhet inom ett brett utvecklingsblock med jordbruket i centrum. Jordbrukets tillväxt var relativt låg men möjliggjorde en hög tillväxttakt inom industrin. Samspelet mellan industri och jordbruk skapade även en stark transportnäring som växte starkt. Sjöfarten var en stark exportnäring mycket på grund av s.k. produktplakat.

Jordbrukets omvandling
Under 1800 talet inträffade det som kallas den agrara revolutionen, jordbrukets omvandling, genom en stor institutionell förändring i form av skiftesreformerna. Reformerna innebar att mark slogs samman till enheter. Storbönder gynnades och kunde utnyttja de allt bättre fungerande marknaderna. Jordbruket blev således mer kommersialiserat och innefattade anställda lönearbetare och ökade investeringar i form av ny mark och maskiner.

Två långa investeringscykler
En första investeringscykel ägde rum innan sekelskiftet, främst i södra Sverige. Den andra tog fart runt 1820 i större delen av landet. Stigande priser på spannmål låg i grunden och gav incitament att anställa lönearbetare. Vidare möjliggjorde detta investeringar i ökad produktion vilket i sin tur höjde utbudet. Detta dämpade prisökningen men höjde reallönerna och möjliggjorde befolkningstillväxten som i sin tur höjde efterfrågan på spannmål vilket ledde till en ny investerinscykel i jordbruket.

Bakom detta låg även en effektivisering/expansion av kreditväsendet, stigande relativpriser på spannmål gjorde att jordbrukare kuna låna pengar för att investera, bl a under skiftesreformen.

De första exemplen på skiftesrörelse uppstod i Skåne. Ett känt exempel är Rutger Maclean på Svaneholm som agerade föregångsman i denna process. När krigen i Europa upphörde dämpades den första investeringscykeln då prisstegringen dämpades och den hårt skuldsatta svenska staten bytte till en restriktiv finanspolitik. Många kreditinstitut och belånade jordbrukare gick omkull vilket är investeringscykelns baksida. Positivt var dock att handeln ökade, samtidigt som jordbruksproduktionen hade ökat vilket ökade utbudet på spannmål. Detta kombinerat med en sjunkande dödlighet skapade den befolkningstillväxt som låg till grund för cykel nummer 2.

Förbättrade kreditmarknader, befolkningstillväxt och stigande relativpriser på mark gynnade de marknadsmässiga storjordbruken under cykel nummer 2.

Produktiviteten och levnadsstandarden
Ett exportöverskott av spannmål uppstod under 1840 talet, det är troligt att detta tyder på en ökad produktivitet per sysselsatt i jordbruket. Det är dock oklart om detta höjde levnadsstandarden i landet. Befolkningstillväxten ledde till en pauperiseringen på landsbygden, dvs en allt större underklass obesuttna bönder. En annan möjlighet är att marginalavkastningen på jorden ökade pg a användandet av nya maskiner och redskap.Vidare infördes en rad grödor vilket möjliggjorde odling på magrare marker. Allt som allt är det troligt att det trots sjunkande relativpriser gavs utrymme för en växande underklass då efterfrågan på arbete blev mer jämn. Dock tillföll produktionsöverskotten jordägarna, varför underklasserna växte och klyftorna ökade.

Integrationen av den svenska marknaden

Läskunnigheten och jordbrukets omvandling
I och med moderniseringen av jordbruket uppstod krav på läskunnighet för att kunna utnyttja de marknader som uppstått. Vidare innebar skiftesrörelsen, kreditmarknadens framväxt och en rad andra faktorer att läskunnighet blev värdefullt för en större del av befolkningen. Sockenskolor, i kyrklig regi, var viktiga inslag fram till 1842 då folkskolestadgan innebar en utökning av skolväsendet och dess omfattning.

Marknadstillväxt och industrialisering

Industrialiseringens innebörd
Tre (4) faktorer anses vara grundläggande för industrialiseringen:
1. Marknader för att omsätta produkter
2. Arbetskraft
3. Kapital
4. Kunskap

Industrialiseringen kan ses på följande tre sätt:
1. Industrialiseringen betydde att industrins andel av produktion och sysselsättning ökade. Detta gäller särskilt den första delen av 1800 talet, en högre marginalproduktivitet inom industrin än jordbruket låg som bakgrund. Antingen var detta ett uttryck för ett positivt förlopp där jordbrukssektorn utnyttjade resurserna allt bättre, alternativt ett negativt förlopp där industrialiseringen uppstod pg a sjunkande marginalavkastning vilket tvingade folk att söka sig till industrin.
2. En teknisk omvälvning som tack vare nya kraftkällor och produktionsprocesser skapade en omvälvning. Under första delen av 1800 talet märks här särskilt mekaniserade fabriker, vattenkraft och ångmaskiner en viktig roll som produktivitetsökare. Vidare gjorde sjunkande transportkostnader och ökad handel att priselasticitet för första gången uppkom vilket, i kombination med sjunkande relativpriser, att ett växelspel mellan produktion och tillväxt möjliggjordes.
3. Industrins villkor ifråga om organisation och sociala förhållanden präglade hela samhället.

En ny konsumtionsdynamik
Befolkningstillväxt och jordbruksomvandlingen skapade två expansionsområden:
1. Investeringar, relativt låg andel av tillväxten.
2. Privat konsumtion, förklarar en stor del av tillväxten, man talar om en ”konsumtionsrevolution”. Tack vare sjunkande relativpriser fördubblades konsumtionen per invånare under en 50 års period. Dock stod en liten del av befolkningen för denna ökning, en växande medelklass utgjorde en ny marknad för industriprodukter. Människor fick nya preferenser till förmån för inkomster då konsumtionsmöjligheterna ökade.
Importen ökade snabbare än exporten, delvis förklarat av en allt större kapitalimport.

Från husbehov till marknad
Arbete som tidigare gjordes i hemmet blev allt mer arbete som utfördes inom industrin. Detta förklarar dock inte tillväxten utan är snarare uttryck för en förändring av vilka uppgifter som utfördes inom hemmet. Ett exempel på detta är textilproduktion där man gick från att spå garn till att väva i hemmet i o m ny teknik.

Hantverket
Tidigare hade skråväsendet haft en väldigt stark ställning och utgjort en bas för det omfattande hantverksarbetet. Under 1800 talets början försvagades denna roll i o m konkurrens från hemindustri, fabriker och manufakturer samt en liberalisering av synen på produktion och marknader. Antalet hantverkare ökade dock snabbare än befolkningen och man kombinerade även allt mer hantverk med sysselsättning inom jordbruk. Denna utveckling låg till grund för nya protoindustriella former och marknadsförhållanden.

Protoindustriell utveckling (hemindustri)
Jordbrukets omvandling skapade nya förutsättningar för industriell produktion på landsbygden exempelvis inom hemindustri och hemslöjd under jordbrukets lågsäsonger. Två förutsättningar för protoindustrialiseringen kan urskiljas:
1. Ökad tillgång på arbetskraft i form av en proletariserad landsbygdsunderklass som växlade mellan jordbruks och industriarbete.
2. En växande marknad för industriprodukter.

Regionala skillnader går att utläsa i utvecklingen, exempelvis Skåne (Sveriges kornbod), Göteborg (Köpmän), Sjuhäradsbygden (linnevävning). Den regionala specialiseringen anses viktig för den svenska utvecklingen. Hemindustrin bidrog till en modern industrialisering genom ökat utrymme för lönearbete som skapade tillväxt i obesuttna klasser samt en rörligare arbetsmarknad. Vidare skapades industriella traditioner och kunskap hos arbetare förläggare och köpmän. Dock skapade protoindustrialiseringen även hinder (som ett alternativ till) den moderna industrialiseringen.

Nya landsbygdsindustrier
Exempelvis större vattendrivna kvarnar, sågverk och tegelbruk, en utveckling som underlättades av transport möjligheter och närhet till nya marknader inom och utom landet.

Bergshanteringen
Järnbruken var en viktig del av den ekonomiska och industriella utvecklingen, huvudmarknaderna var staten och export. Dock sjönk tillväxten under 1800 talets början pg a stenkolets utbredning och en allt svagare ställning internationellt. Vidare bidrog högre priser på träkol till en svagare järnindustri. Tack vare ny teknik som effektiviserade produktionen stärktes så småningom industrin så småningom.

Manufakturen och de nya fabrikerna
Manufaktur = Hantverksfabriker som utnyttjade arbetsdelningens och stordriftens fördelar, främst inom textilindustrin. De skyddades av lagstiftning från utländsk konkurrens och fick även subventioner. Mekaniserades under 1800 talet, en explosionstillväxt inom bomullsspinnerierna ägde rum. Ett ”klädproduktionskluster” uppstod i Norrköping, dock främst efter 1850. Även mekaniska verkstäder och gjuterier stod för tillväxten, fristående gjuterier var här viktiga delar. Denna expansion ägde främst rum efter 1830 och ett kluster av smideshantverkare uppstod runt Eskilstuna.

Koncentration med knappa resurser och externa effekter
Många verksamheter var starkt regionalt koncentrerade, exempelvis järnhantering och gruvdrift i Bergslagen (Se även tidigare exempel). Förklaringar till detta:

1. Enklast och vanligast: Närhet till resurser.
2. Miljöfaktorer, institutionella förhållanden, samlad social kompetens.

Koncentrationen föder nya komplementariteter och därigenom fler etableringar. I industriella regioner skapades sådana förutsättningar. Kunniga arbetare/hantverkare blev en strategisk resurs varigenom regional koncentration skapade lokala arbetsmarknader med tillgång på kunnig arbetskraft. Schön hävdar att vikten av (1) ibland överdrivs och att man snarare bör titta på (2) för att förklara klusterbildning. Komplementära resurser är knappa i utvecklingsblock och koncentrationen underlättade utnyttjandet av resurserna. Koncentrationen hade dock negativa externa effekter i form av stigande kostnader för mark och bostäder, arbetskraft etc. Detta kan ha förklarat vissa regioners försvagning till förmån för ”nya” regioner.

Marknadernas utveckling och institutionell förändring
Kommersialiseringen av jordbruket, nya industrier etc skapade institutionella förändringar i samhället. Rätten att disponera egendom och arbete individualiserades medan offentliga instanser (stat, kommun etc) fick nya ansvarsområden. Utvecklingen byggde på ett samspel mellan marknaderna (rationalitet) och den offentliga sfären (kollektiv säkerhet och rättsordning).

Äganderätten och regleringarna
Under första hälften av 1800 talet skedde en ”privatiseringsvåg” med avseende på jord (skiftesrörelsen), skog (avvittringar av statens skogar). Vidare minskade handelsregleringarna som en följd av resursrölighet, ändringar av relativpriser och nya verksamheter. Ett exempel på detta är det tidigare förbud mot export av tackjärn och tullar på trävaror för att skydda järnhanteringen. Prisförändringar och förändrar efterfrågan gjorde att dessa regler försvann efter Napoleonkrigen. 1846 avskaffades även skråväsendet (ersattes av hantverksföreningar).

Arbetsmarknaden
I början av 1800 talet rådde tjänstehjonslagstiftningen som gav uttryck för latent arbetskraftsbrist. Denna reglering försvann 1833 men nya lagar som infördes hade liknande drag. Under 1800 talet blev istället så småningom istället arbetslöshet ett samhälleligt problem vilket också avspeglades i debatt och lagstiftning.

Kapitalmarknaden
Penning och kreditmarknaderna reformerades under 1800 talets första hälft. Staten bidrog med stabilitet men privata institutioner fick samtidigt mer inflytande. Penningmängden reducerades och prisnivåerna föll kraftigt runt 1820. Samtidigt återgick man till metallmyntfoten (som stora delar av europa). Betydelsen av kreditinstitutioner ökade, bl a genom privata kreditanrättningar. Under 1820 talet organiserades dock den formella kreditmarknaden vilket skapade tryggare långfristiga låneformer. På lokal nivå skapades sparbanker som baserade utlåningen på inlåning från allmänheten och blev mer folkliga än exv hypoteksföreningarna. Under perioden förelåg en konflikt mellan statens önskan att bedriva en restriktiv penningpolitik och krav från näringsliv på kreditmöjligheter i lågkonjunkturer etc.

Infrastruktur och utbildning
Transaktionskostnaderna sjönk till följd av bättre vägar etc., statliga insatser var således en viktig orsak till integrationen av marknader. Mellan 1780 och 1820 uppstod en ”kanalboom” pg a starka incitament att förbättra de inre transportvägarna, exempelvis Strömsholm och Göta kanal.
Runt 1840 inleddes investeringar i landsvägarna vilket skulle komplettera kanalerna. Dessa projekt ställde krav på arbetskraft med teknisk skolning varför exv. KTH grundades. Detta var ett komplement till de tidigare nämnda skolreformerna och var viktiga för den svenska utvecklingen.

Sammanfattning/epilog
Jordbrukets kommersialisering, en radikal skiftesrörelse samt om fattande investeringar i infrastruktur förde Svensk ekonomi mot marknadsintegration och modernisering. Runt 1820 spreds den agrara utvecklingen i landet samtidigt som industrin kunde växa tack vare ökade inkomster med konsumtionsökningar som följd. Produktivitetsökningen var liten men däremot utjämnades arbetsefterfrågan över året varför arbetskraften kunde utnyttjas intensivare. Tillväxten innebar för första gången att standardökningen för stora grupper medförde varaktiga förändringar. Ekonomins institutioner förändrades, äganderätt och marknader stärktes samtidigt som statens roll omdefinierades. Staten fick större ansvar för utbildning, infrastruktur och sociala förhållanden. Stora framsteg var en minskad barnadödlighet, ökad skolning samt att kvinnorna fick en roll som var mer produktiv ur ett ekonomiskt perspektiv.

Industriell spridning och omvandling i Europa (1850-1890)
1850 talet innebar en ny industrialiseringsvåg med järnvägen, och dess utbyggnad i form av ett omfattande nät, i centrum. Även utvecklingen inom ståltillverkning var viktig och bildade med järnvägarna en dynamisk komplementaritet och ett nytt utvecklingsblock. Många omfattande institutionella förändringar inträffade i form av allt mer liberala konstitutioner som gav utrymme för en stark marknad samtidigt som staten och nationen blev allt viktigare. Rörlighet av resurser, tjänster etc ökade vidare. Omvandlingen kulminerade runt 1870 varefter en period av hård konkurrens och sjunkandepriser ägde rum, bla. I form av depressionen mellan 1873 och 1896 med stora rationaliseringsprocesser som följd.

Utvecklingsblocket kring järnvägarna
Nya processer inom järn och stålindustri skapade förutsättningar för järnvägen men även krav på transporter av kol, malm och stål dvs. här uppstod en symbios. Investeringar i järnväg och tung industri krävde finansiering varför en modernisering av kreditmarknaderna ägde rum. Järnvägarna blev också stora nationella/statliga projekt som bidrog till industrialiseringen. Detta ställde krav på förändringar av konstitutioner, lagar och regler för marknader.
Integrationen
Runt 1850 påbörjades en internationell marknadsintegration för att underlätta industrialiseringen och dess spridning. Protektionistiska tullar avskaffades i många länder, avtal med ”mest-gynnad-nation-klausul” skrevs mellan England och Frankrike vilket gynnade handel. Även kapitalmarknader och internationella betalningar underlättades, runt 1870 bytte flera länder till guldmyntfoten varpå en stabil internationell valuta hade skapats.
Obalanser i olika regioner och stater mellan sparande och investeringar motverkades med en fungerande kapitalmarknad. Detta gjorde att man kunde undvika onödiga ”hack ” i investeringar etc till följd av lågkonjunkturer. Centrum för kapitalmarknaden låg i London och kunde, tack vare bl a omfattande informationssystem, exempelvis lägga grund för en fungerande räntemarknad.
Krav på transporter medförde också att sjöfarten utvecklades.
Även information behövde nu spridas och järnvägar, kanaler, post och telegrafer utvecklades. Vidare sammanknöts olika kontinenter mha interkontinentala kablar.
Ovan ledde till växande handel, ökad information och fallande priser men också en tilltagande migration exv till Nord och Sydamerika. Priser konvergerade nu internationellt och komparativa fördelar kunde utnyttjas internationellt. Ett exempel är de låga markpriserna i USA respektive priserna för arbetskraft i Europa, ett förhållande som jämnades ut av intergrationen.

Den politiska omvandlingen
Tyskland stod i centrum för den politiska omvandlingen med starkt tryck på skapandet av en nationalstat, detta skedde 1871. I samband med Krimkriget 1853-1856 (Ryssland vs. En massa andra) utlöstes en stark industriell högkonjunktur kombinerat med ett slut på den tidigare stabila politiska situationen. Krigen och exempelvis Italiens enande gjorde att en rad länder enades och nya, ofta liberala och moderna, konstitutioner skrevs vilket gynnade industrialiseringen. Dock försökte de gamla styrande klasserna bevara samhällsstrukturer och motverkade således industrialiseringen och den strukturella omvandlingen. Även i USA skedde en liberaliseringsprocess.

Den långa depressionen och rationaliseringen
Under perioden 1873-1896 uppstod en kris i spåren av expansiva investeringar och det tysk-franska kriget. Vidare låg en ökad konkurrens, fallande vinstnivåer och stora investeringar bakom trycket på rationaliseringar och ökad effektivitet. Tillväxten ökade nu i mer perifera länder (exv USA men även Sverige) som gynnades av rörlighet av kapital och sjunkande transportkostnader. Det europeiska jordbruket drabbades hårt varför priskonvergensmotverkande tullar utformades. Argentina drabbades hårt av detta då de hade en betydande jordbruksexport varpå Baring krisen inträffade i början av 1890 talet.

Sverige under industrialiseringens genombrott (1850-90)
Under högkonjunkturen 1850 gynnades Sverige genom ökad efterfrågan på exportprodukter och ett gynnsamt läge mellan öst och väst. Denna utvecklingen fortsatte senare med en stark hemmamarknad samt stark exportsektor. De svenska institutionerna blev allt mer liberala och integrationsvänliga. Staten tog ökat ansvar för infrastruktur samtidigt som bankväsendet moderniserades. Järnvägens utvecklingsblock innebar:
1. Ökad export
2. Så småningom spreds utvecklingsblocket även till Sverige.

Jordbruket förblev dock den dminerande sektorn, först under 1880 talet påbörjades en urbanisering och ett genombrott för industrisamhället.
Förklaringar av industrialiseringen:
1. Exporten kan ses som en drivande faktor men,
2. Ën stark betydelse av tidigare utveckling av den inhemska marknaden.

Ett genombrott för den moderna tillväxten
En årlig total tillväxt på 2 procent ägde rum mellan 1850 och 1890 och i slutet av perioden blev industrisektorn den största. Räknas det oavlönade husliga arbetet med var dock de privata tjänsterna den största sektorn.
Ett lyft i investeringarna
Investeringsvolymen 1890 var sju gånger så stor som 1850, och låg främst inom industri och transporter (järnvägar stor del). Även bostadsbyggandet ökade medan jordbruket stod för en stor men svagt växande investeringsutveckling.

Utrikeshandelns genombrott
Mellan 1850-1870 växte handeln med i genomsnitt 7 % per annum och havre, trä och järn stod för merparten. Bakgrunden står att finna i industrialisering,tillväxt och frihandel i omvärlden. Järnets andel av exporten föll dock trots stora volymer.

Kapitalrörelser, emigration och långa cykler
Sverige hade ett bytesunderskott som finansierades med en ökande kapitalimport, bla slukade järnvägsprojekten kapital. Kapitalimporten möjliggjorde en konstant sparkvot trots kraftiga investeringar dvs ett typexempel på en starkt expansiv ekonomi.
Arbetsmarknadens internationalisering, kombinerat med missväxt under 1860 talet, innebar att svenskar emigrerade i större utsträckning än tidigare. Emigrationen och kapitalimporten, efter perioder av exporttillväxt och investeringar, ingår i mönstret av 20 åriga byggcykler och följs av nya tillväxt och investeringsperioder (Se även tidigare resonemang kring byggcykler).

Varför blev Sverige inte ett u-land
En förklaring varför Sverige gick från att 1850 vara ett relativt fattigt land till att 1890 vara ett utvecklat industriland är den starka råvarubetonade exporten. Dock bör understrykas att Sverige också har undvikit en dualistisk ekonomi, dvs en avancerad exportsektor och en traditionell hemmaekonomi med vattentäta skott dem emellan. I Sverige integrerades istället ekonomierna vilket skapade förutsättningar för en livkraftig hemmamarknad även under tider av stagnerande export.

Hur kunde reaktionen bli så snabb?
Den snabba accelerationen i exporten runt 1850 kan förklaras med hjälp av de starka inhemska institutioner och strukturer som byggts upp. Vidare var exporten råvaru betonad varför det inte ställdes krav på ny teknik etc samt att folk redan bodde vid råvarorna varför inga omflyttningar av befolkningen krävdes. Slutligen var det gynnsamt att reallönerna steg.

Institutionerna och det liberala genombrottet
Två olika perspektiv
Den politiska arenan är viktig för att genomföra institutionella förändringar. Förändringarna kan vara:
1. Ex-post, dvs ske efter praxis och maktförhållanden har uppstått.
2. Ex-ante, dvs ske för att uppmuntra en viss utveckling.

Utifrån detta kan statens agerande ses från två perspektiv. I Sverige kom politiken att reagera ex-ante dvs som en reaktion på tidigare liberaliseringsströmningar. Dock genomfördes även begränsingar av den enskildes ansvar och beslut och staten tog ansvar för exv infrastruktur och utbildning.

Liberalisering och ny infrastruktur
Generell näringsfrihet infördes 1864, tullfrihet på en rad varor 1856-58. När guldmyntfoten infördes 1873 var detta ett slutligt steg mot friare marknader. Aktiebolagslagen 1848 underlättade genom ansvarsbegränsningen den innebar ytterligare möjligheter för företaget, en organisation som blev allt viktigare.
I samband med infrastrukturarbeten uppstod positiva externaliteter som spred sig i samhället i form av ökad ekonomisk aktivitet, kommunikationer, integration etc. Då dessa projekt var riskfyllda var det nödvändigt att staten gick in och betalade.
De två största infrastrukturella projekten, järnvägar och urbanisering gick hand i hand och skapade förutsättnignar för varandra.

Alltså skedde en liberalisering parallellt med att statens engagemang ökade.

Kommunerna, urbaniseringen och sanitetsrevolutionen
En kommunreform 1862 gjorde att antalet skattebetalare ökade, den offentliga sektorn utvidgades men decentraliserades samtidigt. Kommunerna stod för externaliteter i form av sjukvård, infrastruktur etcetera. Denna utveckling skedde innan urbaniseringen tagit fart varför Sverige var väl förberett när urbaniseringen satte fart på allvar.

Staten, järnvägsbyggandet och kapitalimporten
Efter ett privat misslyckande beslutades att staten skulle stå för järnvägsnätet i form av sk stamlinjer som sammanband Stockholm med de största städerna via linjer som gick genom glesbygden. Staten finansierade projekten med kapitalimport samtidigt som ett nytt utvecklingsblock bildades mellan staten och bankerna. Privata järnvägar byggdes även och blev särskilt viktiga i Skåne (jordbrukets behov) och Bergsslagen (tung industri).

Det nya bankväsendet
Växande industri och export ställde krav på kreditväsendet i form av kreditgivning och valutahandel. Riksbankens verksamhet var oflexibel och stod mellan stabilitetskravet och kraven från näringslivet, detta gällde särskilt i lågkonjunkturer när utländsk valuta slutade strömma in kombinerat med betalningssvårigheter bland svenska företag. Under högkonjunkturen grundades SEB som var först med räntebärande utlåning. Under krisen 1857 utförde staten för första gången interventioner för att rädda banker vilket skulle komma att bli praxis vid senare kriser. 1864 antogs en banklagstiftning som bl a tog bort ränteregleringarna på den formella kreditmarknaden. Vidare tilläts banker som inte tryckte sedlar att låna ut mot inlånat och eget kapital, tillslut ersatte ränteinlåning sedelutgivning helt inom det privata bankväsendet. Detta gav riksbanken bättre möjligheter att reglera penningmängd och därigenom inflation etc.
Även kapitalimporten var viktig för bankernas utveckling, utlandslån i form av obligationer och en marknad för sådana bidrog till ökad flexibilitet kombinerat med stabilitet/trygghet.

Den industriella omvandlingen
Efter 1850 spreds mekaniseringen och storindustriella former i än snabbare och större utsträckning. Industrialiseringen berodde alltmer på en teknisk omvälvning i form av ång och vattenturbinmaskiner (jfr ”Industrialiseringens innebörd”). Fram till 1860 talet ökade hemmamarknaden mer än exporten, orsaker var bl a att havreexporten tiigt stärkte hemmamarknaden samt att träprodukter började exporteras först senare. Till grund för tillväxten låg således jordbruket fram till 1870 för att sedan följas av exportindustrierna. Exporttillväxten förklaras sedan mest av sågverksindustrin medan järnexporten var stor men relativt jämn.

Sågverksindustrin
Tidigare outnyttjade skogar i Norrland gav kombinerat med ångmaskinen och exporten underlag för en ny storindustri från 1850 talet. Infrastrukturarbeten runt strömmar och floder underlättade transporterna. Skogsarbetet bedrevs året runt och en stor inflyttning av arbetskraft ägde rum vilket skapade stora koncentrationer arbetare i Norrland (exv Sundsvall). Avvittringen gjorde vidare lönsamheten god för skogsbolagen.

Järnhanteringen
Under 1800-talets andra hälft skapade konkurrensen utifrån krav på stålindustrin att omstruktureras. En rad tekniska utvecklingar stärkte så den svenska stålindustrin runt 1870.

Pappersmasseindustrin
Kring expertisen i stålverken utvecklades pappersmasseindustrin. Sverige var föregångare i världen runt 1870 och en stark tillväxt skedde (dock en låg andel av den totala exporten).

Hemmamarknadens industrier
Uppsvinget under 1850-talet ledde till nya förutsättningar för fabrikssystemets utformning främst vad gäller arbets- och varumarknaden. Ökade löner ökade efterfrågan på industriprodukter men gjorde också maskinanvändning mer lönsam. Inom textilindustrin bröts de traditionella produktionssätten upp (hemindustri) och ersattes med fabriker, på 1860 talet utmanades hemindustrin för första gången på allvar. Varje marknads starkare köpkraft minskade också varje fabriks nödvändiga täckningsområde och detaljhandeln utvecklades. Under 1860 talet skärptes konkurrensen tack vare kriser, sänkta tullar och effektivare fabriker. De mekaniska verkstädernas utbredning växte kraftigt mellan 1850 och 1870 på grund av ökad efterfrågan på verktyg, maskiner etcetera. Vidare bröt den kemisktekniska industrin igenom under 1850 och 60 talen och såpa, soda, svavelsyra mm tillverkades nu industriellt. Andra viktiga produkter var ljus, hygienprodukter (bättre hygien resultat) och tändstickor.

En ny arbetarklass
Fabrikerna skapade en ny arbetarklass som levde av industrierna och växte ordentligt under 1800 talets slut. Kring 1850 var arbetarna ofta eftertraktade då de besatt speciella kunskaper vidare var en stor del rörliga säsongsarbetare. Bostadsbristen var ofta stor kring fabrikerna. En tredjedel av fabriksarbetarna var kring 1870 kvinnor som ofta hade assistentroller med lägre löner än männen. Kvinnorna arbetade främst inom textil och tändsticksindustrin där även många barn arbetade. Nya och tunga maskiner ökade så småningom andelen män i fabrikerna. Den ökade efterfrågan på produkter gjorde att hantverksindustrin överlevde trots rationaliseringsprocessen.

1870-talet – kulmination och kris
1860 talets högkonjunktur följdes av en kulmen under mitten av 70-talet mot bakgrund av export och investeringar i sågverk, järnhantering och infrastruktur. Detta bestod i ökad sysselsättning, stigande löner och hushållsbildningar och ett ökat behov av bostäder kring industrierna. En vändpunkt kom 1878, sveriges första finansiella kris orsakad av för stora investeringar i industrin. Krisen drabbade särskilt Stockholm hårt medan Göteborg klarade sig bättre, kanske p g a ett modernare finansväsende. Staten grep dock in och räddade bl a SEB medan mindre handelshus gick under. Krisen innebar en vändpunkt på optimistiska satsningar kring naturresurser-infrastruktur och följdes av konsolideringar och rationaliseringar. Tillväxten skulle senare komma att bygga på utvecklad teknik.

Rationalisering, nya förutsättningar under 1800-talet
Fram till 1890-talet präglades svensk ekonomi av fallande priser, svagare export och utvandring medan bytesbalansen sjönk. Dock steg reallönerna vilket innebar sjunkande vinster för företagen, vars marginaler pressades.


Lönerna och en ny social struktur
Förklaringar på reallönernas utveckling:
1. Marknadskrafter i form av nya lönsaamma verksamheter tvingade gamla arbetsgivare att hålla höga löner.
2. Nya social villkor, dvs facklig organisation etc. Även utländsk konkurrens om arbetskraften (USA) spelade in.

Hemmamarknaden blev vidare mer effektiv i o m urbaniseringen och lönerna steg relativt i städerna jämfört med landsbygden. Den nya arbetarklassen var känslig för konjunktursvängningar och detta kombinerat med nya ”farliga” arbetsplatser (tänk maskiner) och klassens tillväxt skapade en debatt i samhället. Socialdemokratiska Arbetarepartiet bildades 1889 och krav på staten att ta ansvar ökade vilket befäste statens roll som ansvarstagare för den social situationen i landet.

Jordbrukets omvandling
Jordbruket gick från 1880 mot boskapsskötsel och en intensivare produktion, animalie produkter blev relativt sett dyrare än spannmåls dito bl a beroende på billig import av spannmål. Även mejerisektorn växte sig starkare, bl a gjorde järnvägen det möjligt att transportera färskprodukter. Gödselmängden ökade därigenom vilket gjorde att nyodling upphörde och redan brukad mark utnyttjades intensivare. Även inom jordbruket kom en rad tekniska utvecklingar att öka produktionen. Arbetskraften blev allt mer bunden till olika gårdar (statare) vilket skapade en ny arbetarklass även på landsbygden.
Utvecklingen gjorde lantbruket mer kapitalkrävande iom investeringar i ladugårdar, boskap och maskiner.
Dock motverkade spannmålstullar 1888 den utländska konkurrensen vilket ledde till en långsammare omvandling av jordbruket.

Det industriella omvandlingstrycket
Två tendenser under 1880-talet:
1. Tidigare tillväxtbranscher utsattes för omvandlingstryck (järn och stålindustrin p g a internationell konkurrens, fallande priser  strukturrationaliseringar).
2. Nya tillväxtkrafter skapade nya utvecklingsblock (rationaliseringar inom maskinindustrin + urbanisering+stigande realllöner  nya och köpstarkare marknader).

Vidare gjorde Sverige framsteg inom kemi och fysik vilket avspeglade sig på näringslivet, exempelvis separatorn (de Laval). Andra exempel på ny teknik är symaskinen (Husqvarna), LM Ericsson (Telefonen), Cedergren (telefonnätet).

Generellt kan sägas att nya idéer har varit en central del av utvecklingen i Sverige. Dock har det varit av vikt att det kring inventionerna bildas institutioner som även ligger i linje med internationell utveckling för att lägga grund för en hållbar industriutveckling.
Grundläggande för den tekniska utvecklingen var möjligheten till lån från utlandet, annars hade man 1) behövt minska konsumtionen eller 2) investeringarna vilket hade lett till en långsammare utveckling. Vidare var det gynnsamt att inkomstökningen spreds över stora delar av befolkningen då detta lade grund för en väl fungerande kreditmarknad.

Sammanfattande varför det gick bra för Sverige under perioden 1850-1890:
En stark export från 1850 stimulerade den inhemska utvecklingen vilket skapade en stark hemmarknad där inkomsterna var relativt jämnt fördelade. Staten, banker, bönder och arbetare skapade därigenom tillsammans udnerlag för stark konsumtion och investeringar. Viktigt var dock inflytandet utifrån: idéer, kapital och produkter.

Industrisamhällets genombrott 1890-1930
Utvecklingsblocken kring motorerna
Innovationer inom motor och kraftteknik sotd i centrum för den industriella revolutionens verkliga genombrott.
Energikris på väg
Industrialiseringen hade gjort att energibehoven mångdubblats, stigande relativa stenkolspriser gjorde detta problematiskt. I detta skede kom de grundläggande innovationerna inom tekniken för att använda brännolja och elektricitet.

Innovationerna
Användningen av brännolja ökade under 1850 talet tack vare nya fyndigheter i USA, samtidigt lanserades fotogenlampan. Vidare möjliggjordes användandet av olja som drivmedel för bl a fordon genom förbränningsmotorn. Innovationer inom elektricitet, exv telegrafin, dynamomaskinen och glödlampan, var också viktiga innovationer.

Utvecklingsblocket inom elektriciteten
Glödlampans uppkomst underlättade för skift- och precisionsarbete inom industrin. Vidare kunde nya maskiner konstrueras och drivas m h a elektriciteten. Elektriciteten hade en fördelen att den var relativt lätt att framställa och använda men nackdelen att den var ledningsbunden. Bara inom stora elnät kunde den användas effektivt, när den blev effektivare ökade efterfrågan vilket också förbättrade utbudet. Krav ställdes alltså på stora och relativt samtidiga insatser inom produktion, överföring och elektrisk utrustning.

Humankapitalets ökade vikt och arbetets degradering
Detta kan ses på två sätt:
1. Positivt: Humankapitalet blev allt mer viktigt för företagens tillväxt och stod för en hållbar utveckling.
2. Organisationerna förkroppsligade kunnandet och blev mer viktiga än humankapitalet, arbetet blev mer rutinartat och degraderades.(Tänk Weber, Marx, Ford etc)

Den institutionella omvandlingen
Efter 1890 skedde ett verkligt genombrott för industrisamhället, städer bildades och växte, massproduktion tilltog och järnvägar och farty möjliggjorde distribution av varor. Energiförsörjningen utvecklades och vikten av närhet till råvaror etc minskade. Nya sociala och politiska rörelser uppstod och fick kraft, partiväsenden bildades och såväl arbetare som kapitalägare organiserade sig och även storföretagen kom att spela en viktig roll i samhällsbildningen. Vidare kom banker och finansväsendet att sätta prägel på den andra industriella revolutionen.

Den ojämna utvecklingen
En ojämn utveckling sett geografiskt skapade spänningar politiskt och ekonomiskt inom den internationella ekonomin. De stora tillväxtländerna (exv USA, Tyskland) bedrev aktiv ekonomisk politik med tullar etc som starka inslag. Krisen och omvandlingen hade också förlorare (exv Serbien, Portugal) som blev låntagare och beroende av andra länder. Även England tappade, vilket förklaras av den engelska strukturen och den externa marknadsutvecklingen, en stark tjänstesektor utvecklades medan traditionella verksamheter tappade mark varpå spänningar i ekonomin uppstod.

Industrisamhällets genombrott i Sverige fr. 1890-talet
Sverige uppvisade en mycket stark tillväxt åren kring sekelskiftet vilket skulle hålla i ca 60 år. Mängder av nya företag grundades (AGA, ASEA, LM E, Separator, SKF) och finansbranschen spelade en viktig, och allt större, roll inom denna utveckling. Tullar upprättades, i linje med den internationella utvecklingen, och antalet karteller och truster ökade. Städerna växte markant vilket, kombinerat med ökad rörlighet, bidrog till nya social förhållanden. LO och SAF bildades och partisystemet fick sin nuvarande form med höger och vänsterpartier.

Det svenska tillväxtsprånget efter 1980
Internationellt ökade tillväxten i en rad länder men Sverige utveckling var särdeles stark, mycket tack vare att man lyckats förskjuta industrin från råvaror till verkstadsindustrin. Sverige gynnades vidare av utvecklingen inom elektroteknik, hade bra strukturer, naturresurser och institutioner. Den globala ekonomins utveckling av relativpriser på arbete och kapital var också gynnsam för Sverige.

Reallönerna i Sverige ökade kraftigt mellan 1890 och 1910 vilket gjorde att marknaden i Sverige växte med avseende på konsumtion och maskiner. Lönsamheten sjönk i sektorer med traditionellt sett låga löner vilket stärkte omvandlingstrycket. Bönderna fick det sämre medan arbetare, kapitalägare och industristäder fick det bättre.

Den strukturella förändringen 1890-1930
Volymtillväxten
Under 1890-1930 ökade BNP/capita med 2,5 % per år. Industriproduktionen växte allra starkast hand i hand med tjänstesektorn som också satte fart medan jordbrukets tillväxttakt sjönk. Detta ledde till att år 1930 var industrisektorn störst, följd av tjänstesektorn och slutligen jordbrukssektorn.

Omvandling av industri och tjänster
1890-1910: Tillväxtbranscherna var knutna till de stora industriella innovationerna med motoriseringen, industristädernas tillväxt, nya sociala förhållanden och marknader. De stagnerande branscherna var de råvarunära och starkt exportinriktade (höga tullar). Dock gick gruvindustrin väldigt bra och exporten ökade.
1910-1930: Stålindustrin, trä-, jordbruk- och stenindustrin gick dåligt medan järnvägar, telekommunikationer, bank- och försäkringsväsende stärktes.

Omvandlingen i perioden drevs av olika nya utvecklingsblock som sträckte sig över flera sektorer av samhället.

Sysselsättningen
Under hela perioden fram till 1930 var jordbrukssektorn störst om man tittar på antalet sysselsatta men utvecklingen gick mot allt fler arbetande inom industrin. Urbaniseringen bidrog till att i slutet av perioden så var andelen sysselsatta relativt jämn inom industri, tjänster och jordbruk. Det oavlönade arbetet i hushållen växte och var 1915 det största enskild inslaget i sysselsättningen och det var kvinnorna som stod för detta. I och med urbaniseringen började allt fler kvinnor jobba i städerna men detta motverkade inte effekten av att de slutade med avlönat arbete inom jordbruket.

Produktivitet och inkomster
Skillnaderna mellan produktivitetsutveckling var stor mellan olika sektorer, tillväxtbranscherna stod för tillväxten dvs industrin med hjälp av mekanisering och rationaliseringar. Ökad produktivitet i en sektor leder oftast till sjunkande priser varför lönerna också sjunker och detta var fallet även under perioden 1890-1930. Lönerna var högst inom tjänstesektorn där inget fast kapital skulle täckas upp för.

Exporten och hemmamarknaden
I inledningen av omvandlingsperioden blev hemmamarknaden allt viktigare och den ökade främst p g a investeringstakten men även med avseende på konsumtion. Fram till 1910 växte sparkvoten mindre än investeringskvoten, vilket möjliggjordes av kapitalimporten. Under perioden 1905-15 blev exportsektorn viktig som källa för tillväxten och nya exportgrenar med mer sofistikerade produkter än innan växte fram.

Mot en ny demografisk balans
Under perioden 1890-1910 sjönk befolkningstillväxten, dels p g a emigration men också p g a minskat barnafödande som en följd av familjeplanerande (och även lägre barnadödlighet). Barnafödandet hängde dessutom ihop med efterfrågan på arbetskraft, dvs kvinnor i arbetslivet.

Tillväxtkrafterna – utvecklingsblock
Elektriciteten
Elmotorn och elektriciteten var centrala i industrialiseringsprocessen men krävde goda relationer mellan flera aktörer då investeringar och andra beslut av ex-ante karaktär skulle fattas. Den teknologiska utbildningen blev allt viktigare i form av högskolor, gymnasier och yrkesskolor. Nedan förklaras fördelar och svårigheter med elektriciteten i Sverige:

Fördelar:
 God tillgång på naturresurser
 Elektriciteten blev allt billigare, särskilt efter sekelskiftet
 Underlättade för den tunga industrin, särskilt kring vattenkraftverk i Norrland

Svårigheter:
 Kol och vedpriser hade gått upp
 Industrin använde redan en stor del av vattenkraften
 Inledningsvis var elektriciteten dyr
 Hård internationell konkurrens inom elektroteknik
 Krav på stora och långsiktiga investeringar

Ett gediget samarbete mellan olika svenska, viktiga för framtiden,
institutioner ledde till att en infrastruktur kring elektricitet byggdes.

Tidningarna
Kring 1890 grundades en rad tidningar, priserna sjöng och upplagorna ökade som ett resultat av både ökad efterfråga och utbud. Tidningarna blev viktiga organisationer för att sänka transaktions/informationskostnader samt som politiska verktyg.

Industristäderna – en koncentration av kunskap
Stadstillväxten var kraftig och innebar stora investeringar, främst i bostäder. Kommunala investeringar ökade kraftigt och finansierades m h a lån. Urbaniseringen förklaras nedan:
1. Ökad stadstillväxt skapade i sig krav på arbetskraft (bostadsbyggande etc.)
2. Nya tjänstesektorer växte fram i städerna
3. Nya marknader skapades för industrierna i städerna, både vad gäller utbud (informationscentra, kunskap etc) och efterfråga.
4. Den viktiga elektriciteten kunde spridas mer effektivt i städerna
5. Allt högre kostnader i städerna gjorde att man i städerna så småningom satsade mer på tjänster/service och förlade industrier på landsbygden där exv löner och markpriser var lägre.

Kapitalmarknaden, finanskapitalet och den industriella omvandlingen
Den industriella omvandlingen skapade stora kapitalbehov (utbyggnad av fabriker, infrastruktur, konsumtionsvaror etc). Vidare krävdes en omallokering av resurser till tillväxtsektorerna, här spelade bankerna en viktig roll.

Institutionell förändring och bankexpansion
Viktiga punkter:
 Riksbanken blev 1897 den enda banken som fick trycka sedlar.
 Kraftigt ökad efterfrågan på exv krediter samt ökad frihet för mindre banker, ledde till att,
 bankväsendet expanderade kraftig under perioden, nya banker etablerades.
 Efter sekelskiftet genomfördes en rad bankfusioner då industrierna krävde stora banker

Nytt och gammalt kapital
In på 1880-talet var resurserna koncentrerade i de gamla företagen (järnbruk, sågverk, textilfabriker). Hade man inte lyckats omallokera resurserna hade risken för stagnering varit stor, här spelade kapitalmarknaden och bankerna en viktig roll för att undvika detta. Nya ägarkombinationer inom bankerna gjorde att gamla och nya företag kunde bilda sfärer, en utveckling som pågick till 1930-talets kris.

Finansiering av ett utvecklingsblock
Omfattande och samtidiga investeringar krävdes kring utvecklingsblocken, allra tydligast kring elektriciteten, för att skapa varaktig konkurrenskraft. Investeringarna inleddes ofta med kreditfinansiering för att sedan, på den sedan 1860 etablerade Stockholms börsen, emittera aktier och obligationer.

Högkonjunktur och finansiell kris 1905-1907
Omvandlingen nådde under perioden en kulmen vad gäller vinster och aktiepriser. 1907 vände konjunkturen och eftersom Sverige hade stora utlandslån skapades tryck på den svenska valutan. Tack vare Riksgäldskontorets agerande begränsades dock krisen, dock gick flera banker omkull eller rekonstruerades. I efterdyningarna kom fastighetsbranschen att drabbas av en kris med fallande priser och lånemöjligheter.

Nya institutioner
Karteller och kooperation
Kartellbildning var tillåten och ökade kring sekelskiftet, de fick störst betydelse inom hemmamarknadsinriktade branscher som skyddades av tullar. Banker placerade sig mellan företag inom karteller för att åstadkomma kartellavtal som skyddade långsiktiga investeringar.
KF bildades 1899 som ett tecken på missnöje med priser och villkor i handelsbodarna. 1907 centraliserades partihandeln och KF blev en viktig konkurrent och prispressare.
Arbetsmarknadens parter och storstrejken
Nya institutioner på arbetsmarknaden bildades under omvandlingen kring sekelskiftet i form av fackföreningar och arbetsgivarföreningar (LO resp SAF). Konflikter dem emellan ökade, särskilt på en orolig arbetsmarknad efter finanskrisen 1907.

Det socialpolitiska genombrottet
Under 1880- och 1890-talet genomfördes en institutionell förändring där sociala frågor ålades staten allt mer. Detta var i mångt en reaktion på nya förutsättningar i städerna och välfärdsstaten började långsamt att bildas. Viktiga reformer under 1900 talets början:
 ”A-kassa”
 Sjukkassor
 Allmän pensionsförsäkring

Läget inför det första världskriget
Läget kring 1910 var oklart, dels fanns en optimism från omvandlingen inledning kvar, dels fanns en oro efter finans- och fastighetskrisen, konflikter på arbetsmarknaden och internationell oro och osäkerhet. Vidare var den omfattande utlandsskulden och emigrationen problematiska. Kapitalimporten hade möjliggjort tre omvandlingsförlopp ( 1. jordbrukets omvandling, 2. tidig industrialisering & järnvägsbyggande samt 3. Industrisamhällets genombrott). Nu ställdes dock krav på en ökad sparkvot med den starka exportindustrins nya grenar i ryggen. Emigrationen o sin sida sades vara uttryck för rådande sociala förhållanden och bidrog till trycket på sociala reformer. Allt som allt hade en stark tillväxt inletts.

Krigsvinster och rationalisering 1910-1930
Det första världskriget och 1910-talets expansion
Kriget påverkade tempot på flera tidigare utvecklingar exv ökad uppluckring av intergrationen av de internationella marknaderna, snarare än att nya strukturer skapades. Kriget var det främsta exemplet på misslyckandet av skapandet av internationella institutioner och ledde till nya nationer men även att förmögenheter omfördelades.

Handels- och valutasystem under det första världskriget
Föregående decennier hade dragit in flera nya områden och länder i industrialiseringen och handeln vilket egentligen ställde krav på starkare handelsinstitutioner. Dock suspenderades istället guldmyntfoten 1914. Iom detta och kriget skapades stora obalanser på den internationella marknaden.Prisnivåer steg kraftig och i ojämn takt mellan olika valutaområden och inbördes, flytande, växelkurser förändrades därför. Den svenska exporten hamnade i ett gynnsamt läge varför kronan stärktes medan importen därför sjönk. Handelsbalansen stärktes därför.

Vinstinflation, börshausse och investeringar
Vinsterna i företagen ökade kraftigt i o m en prisökning som inte motsvarades av en löneökning. Detta ledde till en investeringsboom fram till 1920, särskilt inom elektrifiering och exportindustri och elektriciteten spred sig nu på allvar inom industrin. Utbyggnaden av vattenkraften var viktig och försåg Sverige med billig el.

Utsikterna till stora vinster och den goda tillgången på kapital (prisstegringen) bidrog till en hausse på börsen som kulminerade runt 1918. Detta drev ägandet av företag från familjeägande till institutionellt ägande med ökat utrymme för finanskapitalets kontroll.

Dock ökade risken för felinvesteringar under krigstidens upptrissning av ekonomin, dock klarade Svenskt näringsliv sig relativt bra tack vare långsiktigt riktiga investeringar inomvattenkraft och elektricitet. Jordbruket stimulerades av kriget vilket gav incitament till investeringar medan bostadsbyggandet minskade kraftigt, särskilt mellan 1913 och 1918.

Varubrist och gulaschbaroner
I motsats till näringslivet var utvecklingen inte gynnsam för gemene man i o m stigande relativpriser på exv livsmedel. Mat och energibrister bemöttes med ransoneringar och insatser för att skapa en självförsörjande inhemsk bränsleproduktion (ved när kolpriserna gick upp under kriget). Matbristen skapade en svart marknad, särskilt i städerna var situationen svår vilket ledde till skarpa sociala motsättningar.

Minskad utlandsskuld och ökad statsskuld
Sverige blev genom kriget ”skuldfritt” gentemot utlandet medan statens utgifter ökade. Därför ökade istället statsskulden kraftigt och den bestod av inhemsk upplåning där de som tjänat på kriget var lånegivare. Detta skapade en ny kreditmarknad och verktyget ”statsskuld” som skulle bli viktiga för utevecklingen framöver.

Tjänade Sverige på kriget?
Två alternativ:
1. Ja, Sverige kunde exportera dyrt och tjänade således på kriget.
2. Nej, om man tänker sig en alternativ utveckling där kriget inte ägde rum blir svaret annorlunda. Isåfall hade en ny investeringscykel kunnat inledas vilket skulle ökat efterfrågan på Svenska exportprodukter. Substitutet till detta blev ökad export pg a kriget men också en långsiktigt stagnering i omvärlden vilket skulle komma att bli påfrestande för Sveriges del. Vidare gjorde kriget så att exporten ökade, importen minskade varför lönerna sjönk. Om inte kriget inträffat kunde istället konsumtionen ökat vilket skulle kommit fler till nytta.

1910-talets ”sparchock”
Sparandet ökade under 1910 talet kraftigt och hamnade på en ny långsiktig nivå. Att staten nu betalade ränta till inhemska aktörer istället för utländska är en förklaring. Vidare hade institutioner för långsiktigt sparande skapats, bland annat i form av försäkringsmarknaden som växte sig stark under 1910-talet. Slutligen kan fördelningen av inkomster ha spelat roll där krafter i centrum för industrialiseringen stärktes.

1920-talets kris och industrisamhällets genombrott
Kriget följdes av en intabil europeisk utvekling och skulle ha långtgående följder för inkomst och egendomsfördelningen. Vidare markerades det industriellasamhällets genombrott.
Förloppet i 1920-talets kris
1920 vände konjunkturen i Sverige nedåt och blev inledningen till en djup kris i Sverige och västvärlden. BNP mässigt (fasta priser) var krisen inte särskilt långvarig för Sverige, redan 1922 ökade BNP med 8 procent. Däremot skedde ett häftigt och monetärt förlopp om man tittar på BNP i löpande priser. Ett våldsamt prisfall gjorde att BNP sjön med cirka 35 procent under perioden 1920-22. Vidare ökade arbetslösheten kraftigt och den skulle komma att vara hög under hela 1920-talet. Framförallt stål och järnindustrin drabbades hårt och möttes av minskad efterfråga och ökad utbud internationellt. Vidare slog det om från inflation till deflation vilket orsakade en kris för bankerna runt 1922 när den övriga ekonomin hade hämtat sig och vänt uppåt. Många aktiekurser sjönk drastiskt under krisen 1920-22 varför bankerna tvingades överta deras aktier.

Krisen och penningpolitiken
Efter kriget byttes den konstgjorda inflationen som uppstått på grund av kriget mot deflation. Detta var resultatet dels av krisen men också ett uttryck för penningpolitiken som förts. I USA fördes en restriktiv penningpolitik som skulle återställa förkrigstidens prisnivå. I Sverige hade man liknande, men ännu starkare, restriktiva mål och kunde 1924 som första land i Europa återinföra guldmyntfoten till förkrigspariteten i förhållande till dollar. Bakom detta låg bl a den stora inhemska statsskulden och den betydande privata likviditeten som tillsammans skapade ett instrument för åtstramningen av ekonomin. Den internationella kapitalmarknaden mådde inte bra av sådan restriktiv penningpolitik och ett högt ränteläge i Europa gjorde att för första gången strömmade kapital till Europa från USA istället för tvärtom. Tysklands problem gav en dubbelsidig effekt i Sverige, dels försvagades konkurrensen men exportmarknaden Tyskland försvagades samtidigt.

Krisens vinnare och förlorare i Sverige
1. Krisen kan ses som relativt lindrig då återhämtningen gick relativt snabbt.
2. En typisk ”vinnare” i krisen hade gått in i 1910-talet med höga skulder vars realvärde minskade i o m inflationen. Samtidigt hade han varor att sälja till de nya högre priserna varpå en dubbel vinsteffekt uppstod. Sådana vinnare var främst ”geniföretagen”. Förlorarna hade omvända grundförhållanden och återfanns bland stål och järnföretag. Vidare skadade deflationen en rad bankirfirmor och handelshus. Bankkrisen som ju bl a innebar att bankerna utökade sina sfärer i o m övertagandet av aktier (se ovan) ledde till nya ägarstrukturer i Sverige.

Som helhet var Sverige en vinnande nation som stärkt både sina finansiella och industriella positioner, dock med många nya aktörer medan gamla hade raderats ut. Ett undantag på detta var Ivar Kreuger som överlevde krisen under 1920-talet som genom etableringen av företag i USA lyckades dra nytta av utevcklingen internationellt.

Från landsbygd till stad
1920-talets förlorare var helt klart landsbygden som ofta var beroende av järn- och sågverksindustri. Fallande jordbrukspriser efter kriget, beroende på ökad produktion runt om i världen som följd av minskade handelsmöjligheter, bidrog även till en negativ utveckling för jordbruket. Inkomsterna för jordbruket föll både absolut och relativt i jämförelse med de stigande realinkomsterna från andra sektorer. Vidare sjönk produktiviteten gentemot industrin då man på landsbygden inte kunde dra nytta av exv. elektricitetens fördelar. Tendensen på landsbygden gick mot mindre jordbruksenheter då varierade småjordbruk med stort inslag av boskapsskötsel gynnades, i motsats till stordriftsjordbruk med fokus på spannmål. Däremot ökade samverkan mellan olika bönder och gårdar. Slutligen bör nämnas att landsbygden präglades av avbefolkning, kvinnorna gick här i täten då möjligheter till arbete i städerna nu uppstod.

Staten och kommunerna
Staten var betydligt mer skuldsatt 1920 än vad den varit 1910 till följd av upplåningen under kriget. Den restriktiva penningpolitiken förstärkte detta varför övriga utgifter hölls tillbaka. Dock skapades under 1920-talet underlag för en långsiktigt starkare position för staten och en mer expansiv politik.
Kommunerna expanderade kraftigt i o m urbaniseringen och sofistikeringen av industrin. De hade varit kraftigt skuldsatta i o m investeringar innan kriget och den efterföljande inflationen stärkte dem och de kan ses som ekonomiska vinnare av kriget.

Löner och arbetslöshet
Runt krisen 1920 gynnades de som arbetade medan arbetslöshetens problem ökade. Ökad efterfråga efter kriget när ”förråden skulle fyllas” innebar stigande löner vilket förstärktes av beslutet om 8 timmars arbetsdag. Vidare skedde en omfördelning av vinsterna från kapitalägare till arbetskraft vilket gynna de senare. Det var i de svaga branscherna som arbetslösheten steg då företagen inte kunde överföra negativ vinstuveckling på arbetarna. Förklaringar på den höga arbetslösheten:
1. För höga löner framtvingade rationaliseringar vilket dämpade efterfrågan på arbetskraft.
2. Skillnader i löneutvecklingen mellan olika branscher skapade spänningar i den ekonomiska utvecklingen mellan gammalt och nytt. Detta förvärrades av en lönerigiditet nedåt inom de gamla branscherna. Penningpolitiken och de medföljande höga realräntorna ökade spänningarna då kortsiktiga investeringar gynnades vilket bla drabbade byggnads och anläggningsverksamheten. Den negativa ränteeffekten dominerade över de positiva efterfrågeeffekter som skapats av stigande reallöner och urbanisering.

Rationalisering och nya tillväxtkrafter under 1920-talet
1920-talet präglades av konkurrens och rationaliseringar vilket stöddes av tidigare genomförda investeringar och en mognad i tidigare utvecklingsblock. Sveriges relativt starka finansiella situation motverkade dock alltför kortsiktigt tänkande varför nya långsiktiga tillväxtkrafter kunde skapas.

Järn och stålindustrin
Dessa utsattes mer än andra industrier för starkt omvandlingstryck under 1920-talet i form av omstruktureringar och rationalisering. En rad tekniska innovationer gynnade dock stål- och järnindustrin och innebar en ”strategisk uppmarsch” mot en ny expansiv omvandlingsperiod.

Massa och pappersindustrin
Branschen var verkligt expansiv under 1920-talet då pappersanvändningen ökade överallt som följd av industrialiseringen. Nya produktionsmetoder effektiviserade produktionen men ställde krav på stora råvaruunderlag vilket möjliggjordes av de norrländska såg- och vattenverken. Denna rationalisering underlättades av den goda tillgången på kapital i Sverige.

Bilindustrin
Bilismen gjorde under 1920-talet en betydande framryckning inom svenskt transportväsende och svarade 1930 för nära en fjärdedel av transporterna. De blev ett alternativ till järnvägen och företag som Scania och Volvo växte sig allt starkare.

Varuindustrin och sjöfarten
De svenska rederierna hade inder en lång period växt sig starka och hamnade dessutom inder vörsta världskriget i en extremt gynnsam position då fraktpriserna internationellt rusade i höjden. Därför skapades ett utvecklingsblock kring varvsindustrin.

En rationellare organisation
Rationaliseringar i linje med Taylors principer (Företag&Marknad, Företagande – Ökad standardisering, specialisering, tidsstudier etc) skedde under 1920-talet. Vidare skapade enkeldriften, som innebar att varje maskin fick en egen motor, stora fördelar. Vidare utvecklades Ford systemet under denna tid.

Nya konsumtionsvaror
Ökad köpkraft, främst i städerna, och en rad nya konsumtionsvaror orsakade under 1920-talet en språngartad utveckling för marknaden för konsumtionsvaror. Massproduktion och därigenom sänkta priser låg till grund för ”det glada 20-talet”. Exempel på nya produkter/tjänster är dammsugaren (möjliggjordes tack vare elektrifieringen), konfektionssömnaden och restauranger med självservering.

Handeln (I bemärkelsen inhemsk handel)
Konsumtionsökning skapade utrymmer för en allt större handelsbransch. Detaljhandeln växte, exempelvis växte sig företag som NK, Åhléns och PUB sig starka.

Media
Under 1910- och 1920-talet genomfördes bland annat en koncernbildning kring familjen Bonnier. Radion slog också igenom under 1920-talet, infrastruktur byggdes upp och skulle komma att bli en oerhört viktig resurs.

De nya kontoren
Tjänstearbetet växte sig som tidigare nämnts starkt under perioden 1890-1930. En tjänstemanna medelklass bildades i städerna. Kontoren genomgick en liknande utveckling som fabrikerna med de tayloristiska principerna som grund med ökad specialisering, moment uppdelning och rationalisering som följd. Tjänstemannagruppen kom att allt mer bestå av en stor andel kvinnor.

Kvinnornas arbetsmarknad och den borgerliga kvinnligheten
Under perioder av rationalisering, exempelvis den på 1920-talet, uppstår ofta radikala rörelser. När omvandlingen avtog hade en kvinnorörelse uppstått. Kvinnorna fick allt mer plats inom arbetslivet och deras löner steg, dock började den borgerliga idealfamiljbilden med en hemmaarbetande hustru sprida sig även i lägre samhällsskikt. Rationaliserings processerna gynnade efterfrågan på kvinnor i arbetslivet då de var relativt billiga och ansågs väl lämpade för repetitivt och standardiserat arbete. När arbetslösheten ökade skapades dock ett tryck på män att hålla sina kvinnor hemma och detta kombinerat med en utveckling som gjorde kvinnan till ”ett objekt” utifrån borgerliga värderingar var tillbakagångar för kvinnornas situation.

Läget kring 1930
Situationen var i många avseenden god, nya innovativa företag hade uppstått och äldre företag hade omvandlats och rekonstruerats. Arbetarna hade gynnats av reallöneökningar och marknaden för nya produkter växte med avseende både på utbud och på efterfrågan. Storbankerna och företagsgrupper hade konsoliderats och en grund hade lagts för industrisamhällets frammarsch. USA blev en alltmer drivande kraft medan Europa vilade på en allt mer bräcklig grund av strukturproblem och nya men svaga råvaruprocenter i Öst- och Centraleuropa. Högkonjunkturen i USA drev upp räntorna och tvingade skuldsatta stater att öka sin råvaruexport och ökade den strukturella obalansen. Börsfallet i USA 1929 minskade lånemöjligheterna drastiskt och världsekonomin drevs in i en ny skuld- och strukturkris.

Industrisamhällets höjdpunk 1930-1975
Från kris och krig till rekordår
I inledningen av 1930-talet uppståd en allvarlig och destruktiv kris som drabbade den industriella kapitalismen. Krisen blev så pass allvarlig då de Europeiska länderna misslyckats med att bygga upp institutioner kring 1800-talets innovationer. Efter andra världskriget skulle dock sådana institutioner och strukturer komma att bildas. När krisen väl var överstånden skulle den hittils mest lyckosamma perioden i den industriella kapitalismens historia i fråga om tillväxt, välstånd och industriell spridning infalla.

Strukturperioden omfattade två investeringscykler, 1930-1950 (präglades av konflikter och stagnation) samt 1950-1975 (stabilitet och rekordtillväxt)

Uvecklingsblocken och en ny ekonomisk politik
Efter 1930-talets kris kom en andra fas av industrisamhällets vars nya omvandlingsblocken byggde på tidigare innovationer. Det gällde att:
1. Utnyttja den nya tekniken för massproduktion
2. Skapa stabilare institutioner samt öka delaktigheten i utvecklingen.

Standardiserad produktion eller ”fordism”
Från 1920-talet hade Fords produktionsteknik slagit igenom (Företag & marknad förklarar vad detta innebar). Mer standardiserade produkter möjliggjorde specialisering av företag med underleverantörssystem som krävde transporter vilket underlättades av 1950-talets utveckling inom transport.

En ny ekonomisk politik
Politiken under 1930-talet skulle komma ligga till grund för utvecklingen fram till 1975 och hade två huvudinslag:
1. En mera aktiv ekonomisk politik förespråkades, av nya politiska strömningar, för att råda bot på det stora arbetslöshetsproblemet. Bland annat finns här Keynes teorier som sade (ungefär) att staten ska stimulera ekonomin under lågkonjunkturer (genom budgetunderskott) och kyla ekonomin under högkonjunkturer.
2. Politiken skulle skapa trygghet för befolkningens flertal.

Den klassiska liberalismen konfronterades med nya strömningar såsom fascism, kommunism och nazism vilket också delvis ledde till världskriget.

1930- och 1940-talet framstår som gynnsamma för Sverige medan tillväxttakten mattades av fram till 1970 utan att Sverige tappade sin långt framskjutna position. Efter 1975 skulle dock en djup strukturkris uppstå i Sverige.

Svensk ekonomi i omvandling 1930-1950
Utvecklingen av världsekonomin under perioden var relativt svag, 1930-talet präglades av stagnation och hög arbetslöshet, 1940-talet av kriget medan 1950-talet avslutades med en högkonjunktur efter Koreakriget.

I internationell tät för tillväxten
Sverige hade under 30- och 40-talet, sett över hela perioden, den starkaste tillväxttakten i världen tack vare en relativt sett gynnsam utveckling. Perioden var gynnsam för länder som USA och de nordiska länderna medan övriga Europa och Japan drabbades svårt av krigen.

Tillväxt, produktivitet och sysselsättning 1930-1950
Tre sektorer gick i täten för tillväxten:
1. Transporter
2. Industri (främst verkstads- och kemisk industri.)
3. Offentlig sektor

Både transport- och industrisektorn förenade ökad sysselsättning med produktivitetsökning medan produktiviteten inom offentlig sektor är svår att mäta.
Jordbruket uppvisade låg produktivitetstillväxt och den lägre andelen sysselsättning bidrog till att landets totala produktivitetsökningen gynnades. Under periodens slut steg dock priserna på jordbruksprodukter kraftigt vilket gynnade jordbruket medan transportpriserna sjönk Sysselsättningen inom inom industrin och den offentliga sektorn ökade kraftigt parallellt med tjänstesektorn. Dock var det oavlönade husliga arbetet den största enskilda sektorn. Utifrån bidraget till BNP i löpande priser var den privata tjänstesektorn större än industrisekotrn i början av 1930-talet.

Trettiotalskrisens förlopp
Sverige drabbades runt 1931 av en strukturell kris. Tre händelser illustrerar detta:
1. Ådalen: Krisen i exportindustrierna skapade kraftiga spänningar i samhället
2. Guldmyntfoten överges: Stor nervositet rådde på internationella kapitalmarknader med stora inslag kortsiktighet. När England lämnade gulmyntfoten följde Sverige efter och lät valutan flyta under två år under vilka den deprecierade kraftigt.
3. Kreugerkraschen: I o m börskraschen i USA försvann möjligheten till finansiering samtidigt som förlustriskerna ökade. Under krisen 1931 återkallades lån och Kreuger blev alltmer beroende av de svenska bankerna. När sanningen om Kreugers skulder uppdagades och en undersökning om de egentliga förhållanden tog han sitt liv. Detta följdes av konkurser kring Kreugerbolagen vilket drabbade en rad svenska banker. Riksgäldskontoret gick in och tog på sig kreditförlusterna.
Kraschen förändrade ägarförhållanden inom näringslivet när Handelsbanken konsoliderade företagsgrupperna. I efterspelet bildades holding och investmentbolag (exv Industrivärden) för att begränsa affärsbankernas risker samtidigt som aktiemarknadens betydelse avtog i o m nya lagar som skapade finansiell självförsörjningsförmåga för företagen.

Socialdemokraterna och den nya ekonomiska politiken
Socialdemokraterna stod som en symbol för expansiv politik och trygghet genom Folkhemmet mm. Till grund låg till viss del de Keynesianska teorierna (se ovan). Socialiseringstankarna fick alltmer ekonomisk karaktär och syftade till att på lång sikt rationalisera och effektivisera näringslivet. Under 1930 talet genomfördes sk. ko-handel med Bondepartiet vilket banade väg för det socialdemokratiska regeringsbildandet. Facket fick nu en starkare position för att bekämpa arbetslöshet och höja lönerna samtidigt som samarbetet med SAF underlättades. Detta mynnade ut i Saltsjöbadsavtalet 1938 som bildade norm för hur arbetsmarknadens parter skulle arbeta utan statlig inblandning.

Varför klarade Sverige 30-tals krisen så bra?
Trots djupet av krisen var den relativt snabbt övergående i Sverige. Nedan förklaras varför:

Den ekonomiska politiken
En uppfattning är att den socialdemokratiska ekonomiska politiken (se ovan) förklarar utvecklingen, särskilt underbalanseringen av budgetens påverkan på efterfrågan i ekonomin. En mer plausibel förklaring är att Riksbanken hade goda möjligheter att manövrera ekonomin genom expansiva åtgärder och stabilisering av prisnivån efter 1920-talets deflation. Vidare kan faktumet att Sverige hade en undervärderad valuta (efter guldmyntfotens uppbrott) vilket skapade expansions utrymme. Varför kunde Sverige då ha en undervärderad valuta och dra nytta av detta ”tillräckligt länge”?
1. Hög efterfrågeelasticitet på svenska produkter vilket exportföretagen drog nytta av
2. Flexibilitet i tillgången på produktionsresurser, nya resurser kunde tillvaratas utan allt för stora kostnader (dvs ej höjda löner p g a den rådande arbetslösheten)

Vidare kunde företagen undvika belåning då lönsamheten var god. Bakom ovan låg långsiktiga strukturella förhållanden snarare än den relativt ”unga” socialdemokratiska politiken. Nedan granskas betydelsen av andra strukturella faktorer:

Gynnsamma förhållanden i omvärlden för svenska exportprodukter
Trettiotalskrisen ledde till en kraftig nedgång av handeln, dock drabbades inte svensk export så hårt av detta. Detta förklaras av sammansättningen av exporten samt att Sverige hade en viktig avsättningsmarknad i det expanderande Tyskland och Storbritannien. Dock sjönk betydelsen av exporten för den svenska tillväxttakten och det är således i de inhemska faktorerna man bör söka en förklaring till den gynnsamma utvecklingen.

Den demografiska förändringen
Åldersgruppen 20-29 år (arbetsför befolkningsgrupp nr 1) ökade kraftigt under början av 1930-talet vilket kan förklara en högre flexibilitet och elasticitet på efterfrågan på hemmaplan. Detta innebar inledningsvis höjd arbetslöshet men så småningom blev det en förutsättning för expansion och tillväxt där bostadsbyggandet var en positiv faktor. Även ökande antal giftermål och hushållsbildningar ökade efterfrågan på bostäder och hushållsutrustning, en utveckling som kan förklaras delvis av framtidstro och optimism efter regimskiftet 1932/33.

Utvecklingsblocken
En strukturell, ekonomisk-historisk förklaring av utvecklingen betonar långisktiga faktorer och trender. Kring utvecklingsblock från 1920-talet (elektricitet, elmotorer, bilism) kunde under 1930-talet nya möjligheter till företagande och rörlighet skapas.Särskilt kring elektriciteten och bilismen skapades nya kraftiga utvecklingsblock som sakapade gynnsamma möjligheter. Efter deprecieringen av kronan stärktes vidare exportsektorn som kunde placera sina vinster i bankerna som därigenom ökade sin likviditet med ett bibehållet lågt ränteläge. Detta möjliggjorde finansiering av bostadsbyggande etc.

Alla de ovan nämnda faktorerna gjorde att Sverige tidigt kunde gå in i en ny omvandlingsfas och dra nytta av tidigare gynnsam utveckling. På så vis skapades gynnsamma förutsättningar med konsoliderade ägargrupper å ena sidan, och en folklig förankring av politiken och ett samförstånd mellan arbete och kapital.

Svensk ekonomi under det andra världskriget
De ekonomiska konsekvenserna av kriget blev relativt beskedliga. Exporten av stålprodukter etc minskade medan produktion av insats- och investeringsvaror för den inhemska marknaden ökade. Vidare ställde den militära upprustningen i landet stora krav på den industriella kapaciteten och gynnade företag som Volvo, Bofors och Scania Exportnedgången förstärkte de tendenser som framträtt under 1930-talet som innebar en nedgång i utrikeshandeln. Importen av bränsle var fortfarande viktig men utbyggnaden av elektriciteten motverkade detta importberoende samtidigt som även trä började användas som energikälla i större utsträckning.

Krigen gav anledning att snabbt skaffa starka statliga instrument för att motverka kriser, exempelvis regleringarna av kreditmarknaden (motverkade spekulationer) och valutahandeln.

Efterkrigsprogrammet
Efter kriget blåstes nytt liv i den politiska debatten i Sverige. I efterkrigsprogrammet (från Arbetarrörelsen) varnade man för liknande efterkrigseffekter som de efter första världskriget (omställningsproblem, konjunkturväxlingar,kriser). En alltmer långsiktig strukturpåverkande politik förespråkades. 1944 genomförde Myrdalkommissionen ett arbete som betonade vikten av att staten stimulerade rörligheten på arbetsmarknaden och effektiviserade kapitalmarknaden. Detta var startskottet för en socialdemokratisk offensiv som av många uppfattades som en ”planhushållningsdebatt”. Efter kriget kom Ohlin (fp) till makten och mellan honom och Erlander skulle grunden till ”den svenska modellen” läggas. Från krisen 1930 till 50-talets tillväxtperiod hade såleden en politisk omvanlingscykel fullbordats.

Den stora tillväxten i västvärlden 1950-1975
Perioden präglades av kraftig tillväxt i industriländerna och utgjorde en kulmination av industrisamhällets utveckling. Tidigare starkt växande industriländer växte nu långsammare medan de svagares tillväxttakt ökade.(Lägre: USA, Sverige Hög:Västtyskland, Japan). I-ländernas inkomstnivåer konvergerade därmed. Perioden var stabil, låg inflation och inga stora kriser. Tre faktorer låg bakom:
1. Nya institutioner
2. Det teknologiska gapet till USA
3. Utbudet av produktionsfaktorer

1. De institutionella lösningarna
I o m uppdelningen av europa i Öst och Väst, och det kalla kriget, skapades trots allt en stabilitet där integrationen inom respektive sfär var stark. Två viktiga institutioner bildades efter Bretton Woods konferensen i USA 1944:
1. IMF: Syftade till att stabilisera växelkurser vid tillfälliga obalanser i världshandeln.
2. IBRD (Världsbanken): Skulle ge krediter till långsiktiga återuppbyggnads- och utvecklingsprojekt.
Övriga:
USA: Bretton Woods-systemet innebar att den amerikanska dollarn skulle hålla ett fast värde i förhållande till guld medan övriga stater skulle hålla en fast växelkurs gentemot dollarn. Systemet kom att bidra med stabilitet och fungerade fram till början av 1970-talet.
Marshallhjälpen skyndade på stabiliteten och försåg Europa med dollar vilket påskyndade den internationella handeln.
GATT-avtalet, slöts 1947 och blev en permanent organisation som syftade till att främja frihandel genom uppluckringen av protektionism i världen. Innehöll en mest-gynnad-nation-princip (om ett land fick ett gynnsamt avtal gällde samma för alla länder).
Kol- och stålunionen 1951 mellan Fr, It, VäTy och Benelux bidrog vidare till stabilitet och integration.
Romföredraget/EEC, lade grunden för EG och bestod av ett program för att åstadkomma fri rörlighet dvs en inre tullunion.

Den andra institutionella förändringen som låg till grund för stabiliteten var statsmakternas ökade styrka mycket pga Keyesianismens spridning.
Gemensamt för länderna inom Bretton-Woods blev en politik som syftade till en hög och jämn tillväxttakt i investeringar och konsumtion, hög sysselsättning, låg inflation och en gemensam nivå på världsmarknaden. Gott utbud av teknik och produktionsfaktorer löste den sk målkonflikten mellan hög tillväxt samtidigt som man ville ha prisstabilitet.

2. Det teknologiska gapet
Vid slutet på kriget hade USA en överlägset stark position vad gäller produktivitet, köpkraft och i viss mån teknisk utveckling men uppvisade under efterkrigstiden ingen exceptionell tillväxt. Europa hade släpat efter pga krigen och protektionismen som motverkade specialisering och handel. Möjligheter från utvecklingsblocken från såväl 1890 som 1930 fanns därför fortfarande kvar vilket låg till grund för en väldigt stark europeisk tillväxt. Produktivitet och inkomster höjdes genom massproduktion vilket skapade nya massmarknader tack vare den ökade integrationen och det nya utbredda välståndet som även gynnades av det politiska agerandet. Det teknologiska gapet innebar således att synnerligen goda tillväxtmöjligheter fanns i europa och produktivitetsökningen under perioden låg på en hög nivå, mellan 4 och 6 % om året.

3. Utbudet av produktionsfaktorer
En förutsättning för hög tillväxt komobinerat med måttlig inflation var elastiskt utbud av produktionsfaktorerna arbete och kapital.
Kvantitet av arbetare:Utbudet av arbetskraft ökade iom högre rörlighet både nationellt (urbanisering, babyboom efter kriget samt fler arbetande kvinnor) och internationellt (invandring från södra och sydöstra Europa). Vidare underlättade standardiseringen för elasticiteten.
Kvalitet på arbetare: Höjd kompetens tack vare stora utbildningssatsningar. Höjd konkurrens inom arbetslivet ställde även krav på kompetensutveckling på individen.

Kapital: Investeringar blev möjliga tack vara tillväxt och låg inflation och sparandet steg även vilket gjorde att staten fick tillgång till pengar exv. genom pensionssystemen.



En guldålder för industrialismen i Sverige 1950-1975
Sverige uppvisade under perioden stark tillväxt, stabilitet och låg tillväxt. Utevcklingsblock fanns i många delar av samhället (industrin, bostäder, transporter mm) och starka komplementära band mellan företagande och ekonomisk politik skapades. Den ”svenska modellen” var beroende av dessa band och sambandet mellan samhällets ekonomiska resp. sociala utveckling. Under 1960 talet ökade konkurrensen och lönsamheten sjönk varför en rationaliseringsvåg inträffade.

Tillväxt, produktivitet och sysselsättning 1950-1973
Produktiviteten ökade inom materiell produktion medan den privata tjänstesektorn uppvisade svag och under perioder till och med negativ tillväxt. Det är svårt att mäta produktiviteten inom den offentliga sektorn då priset på tjänsterna var noll.
Sysselsättningen inom industrin var däremot relativt konstant medan den stora tillväxten skedde inom tjänster och då i synnerhet den offentliga sektorn.

Tidigare hade arbetskraft gått från sektorer med lågt förädlingsvärde till en med högre. När arbetskraft gick till den offentliga sektorn talar man om att överföringsförluster uppstod då förädlingsvärdet i den offentliga sektorn var så pass lågt. Om man räknar med oavlönat arbete blir bilden annorlunda då många kvinnor gick från hemarbete till den offentliga sektorn där arbetet värderas 3-4 ggr så högt.

Industrin hade vid mitten av 70-talet den högsta produktiviteten (mätt utifrån förädlingsvärde/anställd), även jordbruket hade genom rationaliseringar och mekaniseringar ökat produktiviteten. I den offentliga sektorn hade man den lägsta produktiviteten vilket speglar:
1. Många tjänstemän ersattes nu relativt dåligt
2. Mängden kapital per arbetare ökade snabbare i den materiella produktionen.


Utrikeshandelns expansion och en ny exportgeneration
Svensk export ökade volymen fyra gången under perioden och många svenska industriföretag utvecklades och skördade de framgångar som grundlagts tidigare. Även tjänsteexporten var omfattande, exempelvis rederierna expanderade. Efterkrigstiden medförde två förändringar för den svenska konkurrensituationen:
1. Sverige hade blivit ett höglöneland som nu mötte öppen internationell konkurrens. Detta ledde till en naturlig förskjutning mot kunskapsintensiva exportprodukter från produkter med lågt förädlingsvärde.
2. Sveriges ekonomi gick från att vara komplementerande till andra industriländer mot en situation där man konkurrerade med liknande länder (synnerhet Japan och VäTy).

Investeringar och utvecklingsblock
Efterkrigstiden var en tid av ökat sparande och ökade investeringar (mätt med absoluta mått) vilket gynnade produktiviteten inom materiell produktion. Mekaniskeringen och automatisering blev allt mer förekommande och stod för en stor ökning av mängden använd energi varför oljeanvändningen ökade explosionsartat och även elanvändningen ökade. Nedan anges utvecklingsblocken:

1. Elkraftens utbyggnad och kärnkraften
Detta var ett prioriterat område under efterkrigstiden och innebar att vattenkraften byggdes ut helt. Samtidigt byggdes oljeeldade värmekraftverk parallellt med intensiv forskning inom kärnkraften. 1970-talet förväntades bli kärnkraftens genombrottsdecennium och kärnkraftsprogrammet syntes ha lagt grunden för bibehållen konkurrenskraft tack vare billig energi.

2. Vägbyggandet och biltransporterna
Vägnätet utökades och förbättrades med asfalteringar, broar och motorvägar. Stora investeringar skedde även i lastbilar och bussar varför också den tunga trafiken ökade. Detta berodde dels på bättre vägar men också på den starka svenska bilindustrin. Vidare innebar den ökade specialiseringen större krav på transporter. Bilismen ökade alltså kraftigt är det utvecklingsblock som hade mest omfattande och spridda återverkningar genom hela samhället (verkstäder, mackar, storköp etc).

3. Bostadsbyggandet
Tillgången på bostäder var en viktig politisk fråga. Fram till 1950 hade byggandet i stort sett legat nere varför bostadsmarknaden under 50-talet präglades av långa köer etc. Under 60-talet lades därför fokus på ökat bostadsutbud och miljonprogrammen skulle lösa detta. De stora byggprojekten underlättade för en rationalisering av byggprocessen och företag specialiserades och mekaniserades. Inflyttningen till städerna ställde även krav på vägnät, vattenförsörjning och reningsverk.

4. Distributionen
Tack vare bilismen, kyl/frysteknik, fler kvinnor i arbetslivet mm gick detaljhandeln från från små till stora butiker. KF gick i spetsen för rationaliseringen och kom tillsammans med ICA att bli de två ledande matkedjorna.
Vidare byggdes moderna förorter, Vällingby var föregångaren, där boende och köpcentra byggdes i anslutning till varandra med tillgång till kollektivtrafik. Trängseln i städerna öppnade även upp för storköp utanför städerna.
I anslutning till handeln kom även Rausingbolagen (Tetra Pak) och IKEA att utvecklas och växte till stora multinationella exportföretag.

5. Hushållen modernisering
Olika utvecklingsblock (exv bilism och bostadsbyggande) löpte samman och blev delar av en väldig modernisering av hushållen. Tre produkter var särskilt viktiga:
1. Elspisen
2. Tvättmaskinen
3. Kylskåpet

Bilen och den nya hushållstekniken skapade förutsättningar för en modernisering av boende och levnadsstandard vilket ledde till en kulmination för efterkrigstidens investeringscykel.

Könsordning under omvandlingstryck
Olika faktorer ledde till att kvinnor i större utsträckning kom in i arbetslivet, särskilt inom den offentliga sektorn. I början av 70-talet dök rödstrumporna upp och krävde en långtgående utjämning av vilkkoren i samhället.

En svensk modell för välfärdssamhället
Uttrycket ”den svenska modellen” kan snävt tolkas som de spelregler som skapats mellan parterna på arbetsmarknaden. I ett vidare perspektiv står det för hela välfärdssamhällets uppbyggnad med en offentlig sektor som en viktig del av en ”blandekonomi”. Tanken var att staten skulle verka för en effektiv strukturrationalisering av ekonomin som skulle skapa en effektiv resursöverföring från gamla till nya verksamheter och en jämnare inkomstfördelning. Nedan förklaras/beskrivs delar av modellen.

Styrning av faktormarknader
Makroekonomisk styrning inriktades på arbete och kapital inom landet.
Arbetsmarknadspolitiken formades efter den sk Rehn-Meidner modellen som förklaras nedan:
1. Samspel mellan olika delar av arbetsmarknadens parter (exv LO och SAF) och en samyn mellan LO och regeringen.
2. Solidarisk lönepolitik dvs lika lön för lika arbete oberoende av företagets betalningsförmåga etc. Bidrog till en modernisering/rationalisering av näringslivet då svaga verksamheter slogs ut.
3. Efterfrågedämpande politik skulle förhindra snabba löneökningar och inflation. Detta var en del av en Keynesiansk stabiliseringspolitik.
4. Kombinationen av solidarisk lönepolitik och restriktivefterfrågepolitik skapde risk för strukturell arbetslöshet varför arbetsdmarknadspolitiska åtgärder blev viktiga. Dessa var av två slag: 1) Sänkning av den enskildes kostnader för att skaffa ett nytt arbete (arbetsförmedling och flyttningsbidrag) och 2) utbildning.

I och med att vinstspridningen bland företag ökade, ökade också rationaliseringarna, vilket var önskvärt. Dock innebar detta oönskade effekter på inkomstfördelningen vilket bekämpades med beskattning och reglering av kapitalmarknaden. Progressiva skattesatser för privatpersoner skulle bidra till inkomstutjämningen. Företagens vinster beskattades enligt andra regler som var tänkta att gynna investeringar snarare än utdelning etc. Detta ledde till en stelhet iom att aktiemarknadens betydelse minskade.

Sparande och investeringar styrdes på statlig väg o till långsiktiga sådana, ett viktigt sådant instrument var AP-fonden. Vidare var valutaregleringen en viktig del av styrningen av kapitalmarknaden somdock skulle liberaliseras i o m en tilltagande i nternationalisering undr 1960-talet. Staten försökte dock avskärma den svenska ekonomin för att behålla sin makt över den ekonomiska nationella politiken.

Den offentliga sektorn och välfärdssamhället
Den andra huvudaspekten (vid sidan om styrning av faktorerna) var utvecklingen av välfärdssamhället och den offentliga sektorn. Den skulle stå för produktion och finansiering av långsiktigt strategiskt viktiga verksamheter som skulle komma alla till nytta och bestod av:
1. Produktion av tjänster, statens kom att verka inom en rad sektorer där sjukvården och utbildning kan anses som särskilt viktiga. Även barnomsorgen byggdes ut och anses vara viktig.
2. Transfereringarna: Hörnstenarna var ökat skydd mot inkomstbortfall som drabbade barnfamiljer, sjuka, arbetslösa och äldre. Den största delen bestod av pensionerna, bakom detta låg en sänkt genomsnittlig pensionsålder som delvis var ett resultat av rationaliseringar etc som hade ökat tempot avsevärt i arbetslivet. Vidare förändrades pensionssystemet, striden kring det obligatoriska allmänna ATP systemet var viktig politiskt.

Samspelet mellan den svenska modellen och tillväxten 1950-75
Avgörande för ekonomisk politisk framgång är om tillväxten förstärks samt om komplementära samband på och mellan olika områden stärks. Flera sådana effekter går att se mellan den svenska modellen och utvecklingsblocken fram till mitten av 1970-talet.
 Lönepolitiken och skattereglerna gav incitament till investeringar
 Gemensamma intressen för staten och företag, exempelvis kring infrastrukturfrågor.
 Inkomstutjämning och stigande löneandel bidrog till en gynnsam marknad för masskonsumtion av standardiserade varor.


Storföretag och ägargrupper inom industrin
Sverige var ett litet land med en osedvanligt stor andel internationella industriföretag som spelade en stor roll för det industriella ägandet i form av sfärer och koncerner. Vidare samlades företag inom olika banksfärer som utvecklades efter det andra industriella genombrottet. Exempel på detta är Wallenbergarna (SEB) och Handelsbanken. Stora affärsbanker med nära relationer till storföretag och ett litet antal ägarfamljer blev ett utmärkande institutionellt drag i det svenska näringslivet efter andra världskriget. Detta gav fördelar i form av stordrift etc men innebar också en risk för minskad vilja/förmåga till förnyelse.

Statens starka roll, ägarkoncentrationen, lönepolitiken etc skapade en stabilitet, men också orörlighet, på kapitalmarknaden.

Industrins tillväxt kulminerar
Två vinnare under perioden 1950-75 var verkstads- och kemiindustrin. Sågverken, livsmedelindustrin är exempel på stagnerande branscher. Industrin hade haft fördelar i att den varit relativt orörd efter krigen samt högkonjunkturen under Korea kriget 50-53. Detta möjliggjorde starka investeringar inom den tunga industrin. Det kan hävdas att investeringarna främst i traditionella basnäringar, och den stela kapitalmarknaden, skapde en låsning av ekonomin. Nedan beskrivs utvecklingen inom nyckelsektorerna:

 Järn och stålindustrin kulminerade under åren 1955-65 men möttes nu av ökad konkurrens och ny teknik minskade de svenska konkurrensfördelarna.
 Varvsindustrin hade under mellankrigstiden blivit en viktig exportnäring men möttes under 60-talet också av ökad konkurrens och dess ställning skulle försvagas under efter 70-talet.
 Bilindustrin fick ett kraftigt genombrott efter kriget (Volvo och SAAB).
 Maskin och elektroteknisk industri hade gynnats av varandra. Integration av olika processer skapade stordriftsfördelar samtidigt som ökad integration och specialisering medförde automatiseringsmöjligheter. Hushållens inkomstökning skapade nya marknader kring hemelektronik och vitvaror.
 Metall och verkstadsindustrin gynnades av ovan nämnda utvecklingar och var den dominerande industrin under efterkrigstiden.
 Den kemiska industrin var också starkt expansiv och uppvisade en stark tillväxttakt. Den var knuten till oljan och plast- och gummiindustrin var viktiga delar, också pg a bilismens genombrott.
 Skogsindustrin hade tidigare uppvisat falland tillväxt men kunde tack vare pappersindustrins expansion behålla en oförändra andel under perioden 1950-75.
 Textil och beklädnadsindustrin var de stora förlorarna under perioden, mycket pg a hård internationell konkurrens, vilket ledde till att städer som Borås, Norrköping och Örebro drabbades hårt.

Rationaliseringen av jordbruk och skogsbruk
Mekaniseringen av skogs- och jordbruk slog igenom på allvar under perioden.Trots minskad sysselsättning ökade därför ändå produktiviteten genom ett samspel mellan politiska beslut och tekniska och ekonomiska förutsättningar. Staten grep in i jordbrukets strukturella utveckling genom bidrag och lånegarantier som syftade till en rationaliseringsprocess. Elektrifiering och traktoranvändning var viktiga för produktiviteten och avkastningen per areal eller djur ökade.

Epilog/sammanfattning
Utvecklingsblock kring stora innovationer hade byggts upp och hade potential för tillväxt och omvandling som ställde stora krav på investeringar,nyföretagande och relationer. Elektroniken var central och påverkade hela samhället. Även den kemiska industrin och kraftindustrin var oerhört grundläggande. Internationellt hade nya marknader och tilväxtcentra skapats vilket medförde stora möjligheter men också en skarpare konkurrenssituation. En rad strukturrationaliseringar hade därför genomförts i Sverige och man trodde i början av 1970-talet att världsekonomin stod inför en ny expansionsfas. En konjunktur uppgång 1972 släppte loss en omfattande investeringsvåg, dock skulle utvecklingen inte bli den väntade.

Den tredje industriella revolutionen och tjänstesamhällets genombrott 1975-95

Omvandling och globalisering
En internationell strukturkirs uppstod efter en oljeprischock 1973-74 varpå en ny period av omvandling inleddes. Nya tillväxtkrafter, liberalisering i marknadsekomins tecken och globalisering är några typiska inslag i utvecklingen mellan 1970 och 1990. Vidare betecknas perioden som den tredje industriella revolutionen där kraft och kommunikationer har stått i centrum för utvecklingen. Då även kunskap har fått större betydelse som resurs betecknas perioden också som informationssamhällets genombrottstid.

Strukturkris, stagflation och ny ekonomisk-politisk regim
1970-talets kris drabbade de flesta områden – energi, industri, kapitalmarknad, politik mm vilket är karaktäristiskt för strukturkriser.

I centrum för industrikrisen stod den tunga trögrörliga delen av industrin. Stålindustrin drabbades hårt p g a felbedömningar runt 1972 om framtiden, man var optimistisk och investerade därför kraftigt vilket skulle få negativa följder. I Sverige hade den kraftiga exporten och den restriktiva politiken lett till att det fanns ett stort finansiellt utrymme för investeringar medan man i andra länder finansierade investeringarna med internationella krediter.

Oljeprischocken
Mitt under investeringsuppgången inträffade den första oljeprischocken (OPEC länderna) som ofta tillmäts en väldigt stor del av ansvaret för den negativa utvecklingen. Dock bör understrykas att prishöjningen snarare var ett resultat av strukturella problem och att problem antagligen hade uppstått ändå. Oljepriset byggde sig på stöd från en rad västländer och Sovjet, efter oljeprischocken och Vietnamkriget förändrades denna stabilitet och strukturkrisen utlöstes samtidigt som kapitalrörelserna förändrades. Den första prishöjningen förväntades dock inte få några långsiktiga negativa effekter på tillväxten varför investeringarna fortsatte samtidigt som lönerna ökade. Detta gjorde att svensk industri under slutet på 70-talet på många områden kördes i botten. Relativt teknisktutvecklade branscher drabbades extra hårt.

Skuldkrisen
I spåren på strukturkrisen och oljeprischocken skapades stora finansiella överskott i de oljeproducerande länderna, pengar som de inte kunde investera eller konsumera för i de egna länderna. Pengarna placerades därför i banker i västvärlden varför en god likviditet uppstod i väst. Detta bemöttes med en expansiv finansiell politik i väst och många länder finansierade sina underskott med lånade medel. Särskilt gällde detta relativt svaga länder i exv. Latinamerika och en omfattande bankkris på 1980-talet med tyngdpunkten i relationer mellan nordamerikanska banker och latinamerikanska stater.
Tidigare strukturkriser (1890,1930) hade utlösts av finansiella kriser medan krisen nu bottnade i andra saker som sedan påverkade kfinansbranschen. Ett nytt fenomen uppstod nu – samtidig inflation och ekonomisk stagnation – och fick namnet stagflation. Bakom inflationen låg bl a konjunkturuppgången och den minskade stabiliteten i o m Bretton Woods systemets upplösning kombinerat med Vietnamkriget. Oljeprischocken utlöste krisen vilket ledde till ytterligare prisökningar som en konsekvens av den fortsatt expansiva politiken som också ledde till skuldkrisen. I o m skuldkrisen stramades dock politiken åt varpå prisökningstakten också skönk.

Omvandling av politik och ekonomi
En restriktiv politik började på 1980-talet att införas med stigande realräntor som följd. Skuldsatta länder (exv Sverige) tvingades devalvera valutan för att främja export och sänka importen. I västvärlden påbörjades 1983/84 en högkonjunktur som blev upptakten till en mer expansiv omvandling med nya tillväxtbranscher och regioner medan nationalstatens betydelse minskade. Privatiseringar blev allt vanligare och den internationella integrationen ökade (EU). I Östasien började även en rad tillväxtpoler växa fram. I omvandlingsskedets slut i mitten av 1990-talet hade således nya tillväxtblock mejslats ut.

Den elektroniska revolutionen
Elektroniken var en positiv drivkraft inder 70-talets kris, exempelvis utvecklingen av mikroprocessorn som öppnade nya utvecklingsmöjligheter.

Nya utvecklingsblock
Elektronikindustrin var centrum för ett omfattande utvecklingsblock med förgreningar inom bioteknik, datorer, infrastruktur (exv Internet) och en genomgående institutionell förändring och globalisering vars effekter ännu inte går att utläsa.

Från Fordism till integrerade produktionssystem
Utvecklingsblocken kring elektroniken gav möjligheter till ytterligare rationaliseringar kombinerat med mer kunskapsintensiv produktion med mindre inslag av rutinmässighet. Automatiseringar har skapat mer komplexa processer men även mindre hierarkiska organisationer samt ställt nya krav på arbetskraften vilket har lett till spänningar (som alltid sker under omvandlingsskeenden på något sätt). Friska upp kunskaperna om exv. Toyotas produktionmetodik för att förstå vad som hänt.

Nya transaktionskostnader och marknadens utveckling
Informations och transportrevolutionen ledde till nya möjliga förändringsvägar för företagen.
 Möjligheter för små aktörer att verka på en större marknad
 Möjligheter till samverkan/samordning på global nivå
 Stora fusioner har skett, kan vara tecken på en ny rationaliseringsvåg
 Kapitalmarknaden har fått en starkare roll och skapade under 1990-talets första hälft ett starkt omvandlingstryck på den politiska arenan
 Även statliga organisationer har kunnat ta del av ovan nämnda möjligheter och politiken har gått mot en allt mer marknadsekonomisk/liberal position jfrt med 1970-talets vänstervåg.

Utvecklingsblocket kring elektroniken har förminskat staternas roll på marknaden till förmån för det privata näringslivet, det tydligaste exemplet är uppluckringen av Östblocket. Dock är det av yttersta vikt att starka internationella institutioner uppkommer för att motverka obalans på världsmarknaden.

Globaliseringens sammanhang
Grundläggande effekt: Alla resurser i världsekonomin ställs inför nya marknadsförhållanden. Relativt rikliga faktorer i en ekonomi får ett högre pris än tidigare osv osv (Makro/mikro). Även ny teknik skapar nya relativpriser varför globaliseringen och teknikutvecklingen skapar ett mycket starkt omvandlingstryck i ekonomin.
Under de senaste decennierna har en globalisering framträtt där exv Sverige tillhör den gamla världen medan Asien utgör den nya med sin snabba ekonomiska utveckling (jfr globaliseringen 1850-1870). I Europa har kapitalet fått fler möjligheter när marknaderna vidgats och p åså sätt fått ett högre värde. I de nya ekonomierna har arbetskraften fått nya möjligheter vilket skapat tryck på förändring av gamla institutioner (ökad demokrati, konsumtionsökningar etc.) Faktorpriserna konvergerar därmed, dock är arbetskraften idag inte lika rörlig som under 1800-talets globalisering medan kapitalet är oerhört rörligt. Kulturbunden kommunikation har blivit allt viktigare, specialister osv är därmed rörliga medan huvuddelen av arbetskraften inte är lika rörlig. Det gäller alltså att hitta institutioner som är lämpade för denna delvis globaliserade ekonomi. Vidare är det en strukturell förutsättning att skaffa fram relevant och ”uppdaterad” kunskap vilket historiskt sett har ställt krav på långsiktiga investeringar i utbildning men även rationaliseringar och förenklingar av processer som skapar kompabilitet mellan utbud och efterfråga på arbetskraft.

Från industrisamhälle till tjänstesamhälle?
Det är möjligt att utvecklingen har gått från jorbruk  industrisamhälle och att vi nu är på väg mot en avindustrialisering och ett nytt tjänstesamhälle.

Innebörden av begreppet tjänstesamhälle
Tre aspekter av begreppet:
1. Produktionen och konsumtionen av tjänster består till övervägande del av tjänster, detta är den strängaste tolkningen av begreppet. Dock pekar utvecklingen på att en ökad andel av inkomsten läggs på en ganska oförändrar volymandel tjänster i konsumtionen.
2. Ett samhälle där människor till övervägande del arbetar inom tjänstesektorn medan andelen av den totala produktionsvolymen som utgörs av tjänster är oförändrad. En förklaring till utvecklingen jordbrukindustritjänstearbete gavs av Baumol och ”Baumols sjuka”. Denna innebär att arbetskraft alltid söker sig till branscher som är i stagnationsfaser men samtidigt möter en oelastisk efterfråga i förhållande till priser. Detta skulle innebära att tjänster som möter elastisk efterfråga tenderar att försvinna till förmån för tjänster som är oumbärliga. En slutsats i boken är att vi alltid levt i ett tjänstesamhälle vad gäller sysselsättning men att produktionsvolymens tillväxt alltid präglats av den materiella produktionen.
3. Ett samhälle där den dynamiska kraften skapas inom tjänsteproduktionen, en utveckling som skulle innebära att Baumols sjuka går att undvika med hjälp av tekniska framsteg. Den elektroniska revolutionen och kunskapsutvecklingen kan skapa nya tillväxtkrafter. Perspektivet ligger till grund för den s.k. endogena tillväxtteorin som betonar kunskapen, oberoende av individer, som en viktigt tillväxt faktor. Kunskapen sitter i organisationer och företag och har den egenheten att den inte kan förbrukas utan snarare växer ju mer den används. Isåfall skulle kunskapssamhället kunna öppna upp för helt nya tillväxtmöjligheter.

Gamla gränser mellan sektorer suddas allt mer ut samtidigt som kunskap blir mer lättillgänglig men också nödvändig. Synen på hur samhället har utvecklats (utifrån ovan tre perspektiv) blir grundlägg...