Sandor slash Ida - romananalys

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har läst Sandor slash Ida av Sara Kadefors. Från början var det skrivet som ett manus för SVT Drama men det refuserades och det blev en bok istället. Men 2001 vann boken Augustpriset 2001 för bästa ungdomsboken.

Boken handlar om två tonåringar som båda hatar sina liv. De lever två helt olika liv till uppväxt och bakgrund. En kväll möts de över internet på en chatt. De pratar med varandra och byter e-postadresser. Men någon riktig vänskap är inte självklar. Båda ljuger om vilka de egentligen är i flykt ifrån sin egen egentliga livssituation.

Huvudpersonerna i boken är Ida och Sandor. Ida är 16 år och bor i centrala Stockholm tillsammans med sin deprimerade mamma som mest ligger mot väggen i ett mörkt sovrum. Ida förlåter sin mamma när hon glömt att det inte finns mat hemma eller när det är stökigt. För Ida är hennes mamma mycket betydelsefull. Idas bästa vänner Susanna och Therese är avundsjuka på henne för att Ida är snygg. Hon är så snygg att när vännerna sviker, viskar man hora i korridorerna.

Sextonårige Sandor bor i ett radhus i en håla utanför Göteborg. Han bor i en kärnfamilj med gemensamma frukostar och bestämda hemkomsttider. Sandors liv är dansen. Det är hans himmel och hans helvete. Han älskar att dansa men man kan inte vara kille och dansa balett utan att bli kallad bögjävel av Babak, Valle och de andra på skolan. Sandor har hård press från sin mamma att prestera inom dansen. Hon lyckades inte och nu ska Sandor förverkliga hennes drömmar.

Jag tycker att personerna är ganska trovärdiga. De är kanske lite extrema åt varsitt håll men jag skulle inte bli särskilt förvånad om jag träffade några som var precis som huvudpersonerna i den här boken.

Boken är skriven i nutid och skulle ha kunnat utspela sig idag. Den är ganska allmängilltilig men man förstår att det är skriven bara för några år sedan. Vi har inte haft datorer och internet i den utsträckning som beskrivs i boken mer än några år. Kanske vi kommer att kalla den här epoken för IT-epoken i och med att vi ändrat vårt sätt att kommunicera ganska mycket. Numera är det lika lätt att ta kontakt med en på andra sidan jorden som med grannen tack vare internet.

Man får följa deras liv under några månader. Författaren beskriver miljön på ett målande sätt och man får nästan se hur det ser ut, känna dofter och höra ljud. Det är parallellhandling i hela boken och Kadefors utger sig för att vara en allvetande författare. Det är många sidor där Ida och Sandor chattar men det är en hel del sidor då Kadefors skriver så att man får känslan av att vara någon av dem. Det är nästan som om boken är skriven i ”jag-perspektiv” för man lär känna Sandor och Ida så djupt.

Språket är ganska enkelt och vardagligt. Första gången jag läste den så reagerade jag ganska häftigt på att det var så mycket slang och svordomar i den. Men andra gången kändes det bättre. Det beror på vilket språk läsaren själv har i sin omgivning. Jag anser att det kanske inte skulle behövas så mycket svordomar i boken för att förstå att det är ungdomar.

Jag tycker att det är en bra bok för den tar upp mycket om hur det är att vara ungdom. Det finns så många personligheter i boken så det är lätt att hitta någon som man känner igen sig i. Det är inte alltid så lätt att vara ung och inte ha så mycket livserfarenheter. Många gånger måste man prova sig fram för komma närmre sig själv. Boken påvisar rätt starkt vilket grupptryck det finns bland människor och hur mycket stereotyper det finns.

Sandor är hårt pressad av sin mamma för att hon själv aldrig lyckades med karriären som dansare. Jag tror Sandor har lite medlidande till sin mamma och törs därför inte säja ifrån ibland när hon trycker på för hårt. Hans mamma kanske inte fick nog med stöttning och hjälp av sina föräldrar när hon drömde om att bli stjärndansös och vill göra allt för att Sandor inte ska sluta. Sandor älskar nog sina föräldrar men han hatar att bli mobbad i skolan. Han skulle nog inte få förståelse av sin mamma om han talade om vad som hände var dag och vad han blev kallad. Så det är inte så konstigt att mammans press får överslag och att han handlar lite i panik i att bli tuff.

Ida dränker sin oro och sina sorger med alkohol och fest. Hon lever på att glömma verkligheten för en stund med hjärnan bedövad av alkohol. Hon är ganska lik sin mamma i hur hon mår. Ida får alltid oroa sig för sin mamma, rädd för att hon någon gång ska hitta henne död i sängen där hon ligger helt apatisk. Ida söker trygghet och stöd, kanske någon som sätter gränser åt henne, någon som bryr sig. Hon har en ganska ytlig relation till sina vänner Susanna och Therese som dock är hennes närmaste. Det är kanske därför hon söker sig en äldre pojkvän som hon kan luta sig mot och lasta av lite av sin orosbörda. Man vet inte så mycket om Idas mammas uppväxt men det är mycket möjligt att även hon haft dåligt stöd hemma och har samma erfarenhet som Ida i och med att hon reagerat så kraftigt på att Idas pappa lämnat henne.

Båda ungdomarna söker sig någon att kunna dela sina känslor och tankar med och en mening med livet. Det tror jag alla människor känner periodvis. Särskilt i unga dagar tror jag att man har extra stor behov av att ha någon att känna samhörighet med, innan man fått lite livserfarenheter och törs stå upp själv. Det har jag själv känt då och då. Ingen av dem är felfri och det gör boken trovärdig, för det finns inga felfria människor. Det här är bara två personer som sakta försöker hitta sitt vuxna jag. Ibland blir det fel, man kliver snett och glider ned i något dike. Men då kan man behöva någon som hjälper en att dra upp en därifrån.

Jag tycker att bokens budskap är att man...