Selma Lagerlöf Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige - Analys

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Selma Ottiliana Lovisa Lagerlöf är en av våra mest lästa författare och hon tar sin plats i våran författar ”hall of fame” bredvid August Strindberg, Wilhelm Moberg och Astrid Lindgren. Selma föddes 1858 på gården Mårbacka i Värmland, en numer mycket berömd och välbesökt plats. Hon växte upp med en far som var en gammal officer från armén men spenderade mest tid med sin farmor som fyllde henne med fantastiska historier om legender som tomtar och troll och andra vidskepligheter. Dessa väckte hennes fantasi och inspirerade henne till att börja skriva. Hon gick inte i den vanliga skolan som alla andra utan var hemskolad som det heter. Hon vidareutbildade sig på Kungliga högskolan för kvinnor och blev utexaminerad 1882 som lärare. Därefter arbetade hon som lärare i tio år på en flickskola i Landskrona. Efter en lång karriär som författare och Akademimedlem så dog hon av en stroke i sitt hem 82 år gammal.

1907 var Selma Lagerlöf ett välkänt namn i Sverige, hon hade gett ut flera böcker däribland debutboken ”Gösta Berlings saga” som hon skrev under sin tid som lärare i Landskrona. Det föll sig så att en litteraturtävling hölls och Selma skickade in ett par kapitel av den ännu ofärdiga boken. Hon vann tävlingen och därmed ett kontrakt på att få ge ut boken när den blev klar. Vid det här laget hade hon ekonomiskt stöd från vännen Baronessan Sophie Adelswärd (man har spekulerat i om att de möjligtvis kan ha varit ett lesbiskt par, men det är inte bekräftat på något sätt.) ”Gösta Berlings saga” handlar om ”de fattiga kavaljererna på Ekeby och den kraftfulla majorskan Samzelius”. Den filmatiserades på tjugotalet med Greta Garbo i en av rollerna. Andra böcker Selma givit ut var ”Jerusalem” ett och två, som anses som hennes största mästerverk, speciellt del ett. ”Jerusalem” skildrade en verklig händelse om en skara bönder i Dalarna som lämnade allt och flyttade till Jerusalem och startade en koloni där. Men för att återgå till årtalet 1907 så var det det året som ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” kom ut. Det var den svenska folkskolan som beställt verket av henne som läsebok ett år tidigare. Eftersom hon varit lärare tidigare så lämpade hon sig väl för uppdraget. Efter att ”Nils Holgersson” publicerats så fick hon ett till beställningsuppdrag, den här gången från Nationalföreningen mot tuberkulos. Resultatet blev ”Körkarlen” (1912). Då hade hon återvänt till Mårbacka och skrev där bland andra ”Kejsaren av Portugallien”, ytterliggare en klassiker. 1907 blev hon hedersdoktor i Uppsala men det kunde inte mäta sig emot nobelpriset hon fick ta emot 1909 som första kvinna att bli ärad med detta pris. Hon var även först inom en annan institution, hon blev nämligen invald i Svenska Akademien 1914 som första kvinna.

Det märks att ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” är skriven som en skolbok. Det blir uppenbart i de första etthundra sidorna med mycket utförlig beskrivning av södra Sveriges landskap, huvudsakligen Skåne, Småland och Blekinge. Men efter de första etthundra sidorna tappar boken lite av mitt intresse. Det blir lite enformigt på något sätt, trots att de kommer till nya ställen rätt så ofta. Tanken var från början att det skulle vara ett hjälpmedel för geografiundervisningen men Selma lyckades även väva in lite historia i det hela. Hon berättar till exempel om de olika borgarna som finns kvar i Skåne sedan medeltiden. Hon berättar om hur de var nödvändiga i den mörka tiden med stridigheter och allmän oro, men att nu när landet och världen i övrigt är mer civiliserad så behövdes de inte längre för det ändamål de blev uppförda. En del som är lite mer förbryllande är historien om svartråttorna och gråråttorna som strider om spannmålsförråden i Glimmingehus. Är det en metafor för stridigheterna på medeltiden, är det en anspelning på digerdöden på 1300-talet, eller är det kanske bara ett försök till ett spännande inslag för att hålla läsaren kvar? Det är svårt att avgöra. Av någon anledning är historien koncentrerad på södra Sverige, visst så skrivs det mycket om mellan och norra Sverige också men inte i samma utsträckning som om södra delen. Varför är det så nu då? Selma var tvungen att åka genom hela Sverige med tåg och rekognosera, det var ju helt klart nödvändigt för att kunna skriva boken realistiskt. I början av 1900-talet var folk inte särskilt beresta. Sverige tog slut för de flesta ovanför Dalarna och därefter så fanns bara outforskad vildmark. Lapparna till exempel hade inte varit medborgare så länge, Norrland överhuvudtaget var främmande för många. Därför borde hon ju ha skrivit mer om Norrland, men å andra sidan så är ju det väldigt stort och svårt att överblicka. Det är kanske därför södra delen fått mer uppmärksamhet. Den mest intressanta och roligaste delen av boken är när Nils äventyr på gåsryggen skildras. Men när delarna som var tänkta som utbildning för läsaren kommer, till exempel när Skånes geografiska uppbyggnad illustreras och förklaras som tre trappsteg med skog och annat på, så börjar man tänka ”var är snabbspolningsknappen någonstans?”. Det blir lite segt minst sagt. Man får tänka sig den här boken som en Epos med geografi i action-format. Då kan man få sig en uppfattning om hur den är ibland. Hon tar upp djurlivet i boken också. Det kan ju vara bra till viss utsträckning men när hon kommer in på saker som är klart påhittade spårar det hela ur. Hon berättar om hur alla djuren träffas i någon dunge någon...