Sikhism

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Sikhismens början och vad sikher tror på
Sikhismen är en religion sprungen ur islam och hinduismen. Den är mest besläktad med hinduismen men dess tro på en enda allsmäktig gud som inte får avbildas kommer från islam. Inom Sikhismen anser man, precis som i hinduismen, att man återföds igen på jorden efter sitt liv och att ens gärningar i det tidigare livet bestämmer vad man återföds till. Sikherna motsätter sig dock kastsystemet eftersom de anser att alla är jämlika och att ingen Sikh är bättre än en annan. De opponerar sig också emot bilddyrkan, pilgrimsfärd och prästerskap. Anledningen till detta är att de anser att ritualer som man inte kan förklara varför man gör bör inte genomföras. Traditionellt så beundras lojalitet och rättvisa bland sikher och det är saker som präglat deras traditioner. Sikhismen uppstod från början när den man som sedermera kom att bli den förste gurun började predika. Han hette Guru Nanak och han var från början en hindu och kom ifrån byn Talwandi i Pakistan. Han blev inspirerad av både Hinduismen och islam och han menade att varje religion har en bit sanning i sig, och han menade också att gud har många namn.

”Gud finns överallt och allt som spelar någon roll är kärleken till honom.”

Man skall lära sig att känna igen guds namn och komma ihåg det. Det gör man genom att meditera över gud och hans namn så att man slipper ifrån sin jag-fixering och kan lära sig att älska gud och förenas med honom för att inte behöva återfödas. Eftersom meningen med jordelivet är att bryta återfödseln är det väldigt viktigt för en sikh att uppfylla sina plikter. En av de plikter som en sikh har är något som kallas sewa. Sewa innebär att man hjälper andra medmänniskor, detta skall genom föras så ofta som möjligt men man behöver inte gå till överdrift. Ett exempel på en sådan god gärning är att man som ägare av en matvaruaffär kan skänka mat till den måltid som varje vecka hålls i Gurdwaran, det sikhiska templet. Annars kan man hjälpa folk med saker utan att kräva något i gengäld eller så kan man skänka pengar till någon som behöver dem.

Nu har jag beskrivit lite av det som sikherna tror på och det är nog god tid att recitera deras trosbekännelse, mool-mantrat, den lyder som följer:
´Det finns bara en Gud. Sanning är hans namn. Han är Skaparen. Han känner ingen fruktan. Han känner inget hat. Han existerar utanför tid och rum. Han har nått upplysningen och dör inte. Han upplevs genom guruernas nåd.´
Mool-mantrat inleder varje kapitel i Adi Granth.

De sikhiska ”budorden”
Det finns dessutom en motsvarig het till de kristna budorden inom sikhismen. Detta är de sju ”budorden”:
1. Det finns bara en gud. Dyrka och be till den ende guden och inte till någon annan.

2. Kom ihåg Gud, arbeta hårt och hjälp andra.

3. Gud tycker om ärligt arbete och uppriktigt liv.

4. Inför Gud är ingen svart, vit, rik eller fattig. Det är dina handlingar som gör dig god eller ond.

5. Män och kvinnor är lika inför Gud.

6. Älska alla och be för det goda hos alla.

7. var vänlig mot människor djur och fåglar.

Dessa budord är väldigt tidlösa, eftersom de kan både tillämpas på det samhälle som fanns då och det som finns nu. Jag anser att de bättre än de kristna budorden passar in i nutidens uppfattningar om jämlikhet och det är fantastiskt att Guru Nanak och hans efterföljare var så framsynta. Men tyvärr så har traditionen vägt tyngre inom det Sikhiska samhället, speciellt i Indien och allt har inte varit så jämlikt som önskat.

Ett sikhiskt liv och Khalsa
Precis som inom de flesta andra religioner så har namngivelseceremonin en stor betydelse för en sikh. Men Sikherna döps efter andra kriterier än de flesta andra, som ju döps efter vad som föräldrarna tycker låter bra. Namngivningen genomförs som följer: Man slår slumpvis upp en sida i Adi-Granth och den första bokstaven i den första dikten/hymnen/texten på den vänstra sidan blir den första bokstaven i barnets namn.

Nästa stora ceremoni i en Sikhs liv är Amrit-ceremonin, en ceremoni vid vuxen ålder, som inviger någon som en fullvärdig medlem i Khalsa, den Sikhiska gemenskapen. Khalsa grundades av den Tionde gurun; Guru Gobind Singh. Detta är ett utdrag ur en text där Ceremonin beskrivs:

”Ceremonin utförs i en gurdwara och leds av fem vuxna sikher, oberoende av kön, som bär en särskild sorts gula dräkter. Innan man börjar lovar mannen eller kvinnan som ska ”bli vuxen” att följa de tio guruernas lära. Sedan läser man böner och sjunger heliga sånger. De fem vuxna rör ut vatten i en skål med vatten med hjälp av ett svärd eller en dolk. Det heliga vattnet, amrit, hälls sedan i händerna på den unga kvinnan eller mannen…”

Det heliga vattnets funktion är att helga de viktigaste kroppsdelarna. När ceremonin har genomförts är man en medlem av khalsa. Alla medlemmar tar sig ytterligare ett namn, alla män får namnet Singh vilket betyder lejon, och alla kvinnor får namnet Kaur vilket betyder Prinsessa. Detta är till för att visa sitt medlemskap av Khalsa. Khalsa grundades som en blandning av en religiös och en militär sammanslutning. Anledningen var att sikherna då fick slåss för sin religion och de slogs även för att det skulle bildas en egen sikhisk stat i Punjab, Khalistan. De slåss fortfarande för detta men med andra medel än då. Vid ett antal tillfällen har Militanta grupper inom Khalsa visat sin förmåga att skrida till handling, ett exempel: 1984 i juni skickade den Indiska staten Militära trupper till Amritsar, sikhismens religiösa centrum med det gyllene templet (se ”Amritsar och Adi Granth”), för att kväsa ett Sikhiskt uppror. Den grupp av extremist- sikher som startade upproret dödades, men även många oskyldiga dog och Några överlevande svor att hämnas. Senare samma år, den 31 oktober för att vara exakt, mördades Indira Gandhi premiärministern i Indien, och de sikhiska medlemmarna av hennes livvakt misstänktes för mordet.

Som medlem i Khalsa bär man vissa attribut, kallade ”de fem k-na”
1. Kesh; långt hår och skägg som aldrig klipps (även allt annat hår på kroppen skall vara oklippt).

2. Khanga; en kam som används för att sätta upp håret när man skall ha turban (kvinnorna har den endast i håret, utan att sätta upp det till turban).

3. Kara; stål armband som alltid skall påminna om guds närvaro och vikten i att följa den sikhiska heders kodexen.

4. Kacch; underbyxor som är knälånga

5. Kirpan; en dolk eller ett svärd som bärs endast i ceremoniellt syfte, men som alltid skall bäras.

Många har haft svårt att förstå syftet med Kirpan, den ceremoniella dolken/svärdet och många ser på det som ett vapen, vilket för en sikh skulle vara förolämpande. Man kan se på Kirpan på samma sätt som att militärer har svärd vid högtidliga tillfällen (parader m.m.). Det vill säga; svärdet fungerar INTE som ett vapen utan är endast där för att symbolisera det förgångna då förfäderna använde svärden i strid. Och det är på samma sätt som kirpan fungerar, som en symbol för ursprung och kulturell identitet.

Amritsar och Adi granth
Amritsar (tidigare nämnd) är centrum i den sikhiska religiösa världsbilden. ”Det gyllene templet” ligger mitt ute i ”odödlighetens sjö” som ligger i Amritsar i Punjab provinsen, Indien. Templet byggdes av Guru Ram Das 1604, Guru Ram Das var den fjärde gurun. Templet blev skadat och vissa delar blev förstörda, detta under Afghanska attacker, men när Maharadja Ranjit Singh regerade så beslöt han att templet skulle återupprustas, bland annat med marmor koppar och guld och sedermera fick templet namnet ”det gyllene templet”. Med en marmor gång på västra sidan av templet är det förbundet med fastlandet. Trots att Sikherna inte tror på vallfärden så försöker många att besöka Amritsar minst en gång under sin livstid.

Adi Granth är sikhernas heliga skrift. Den innehar numera Guru ämbetet efter beslut av den tionde gurun Guru Gobind Singh den kallas därför också för Guru Granth Sahib. Adi Granth består av texter, sånger och hymner/dikter skrivna av de olika guruerna, men det finns äv...