Självbiografisk psykoanalys av Franz Kafka

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har läst Domen av Franz Kafka och ska utifrån den göra en självbiografisk psykoanalys av Kafkas liv. Kafka hade vissa problem i sitt liv som han själv var medveten om. Han använde sig av psykoanalysens principer för att förstå sig på sig själv. Kafka skrev ett brev till sin far där han förklarar hur han känner gentemot honom. Kafka älskade sin far men skyllde alla sina problem på honom, bland annat hans dåliga självkänsla, oförmåga till kärlek och sin sexualskräck.

I novellen Domen har Kafka till stor del använt sig av självbiografiskt material och genom hela berättelsen så lyser hans eget liv igenom. Extra tydlig är Kafkas komplexa relation med sin far då novellen handlar just om en sons relation med sin far. Huvudpersonen i novellen är den unga affärsmannen Georg som gestaltar Franz Kafka själv.

Novellen inleds med att Georg sitter och skriver ett brev till sin gamla vän som numer är bosatt i Ryssland där han har börjat få problem av alla de slag. Vännens affärer börjar gå dåligt och hans hälsa är på slentrian. Han har inget socialt liv på något plan och han beskriver sitt tillstånd på ett högst deprimerande sätt. Georg vet då inte vad han ska skriva tillbaka till vännen eftersom vad han än skulle skriva så skulle det låta som om han tyckte att vännen var misslyckad. Georg har precis ingått en förlovning med som han uttrycker det: “en flicka av välbärgad familj, en fröken Frieda Brandenfeld” (s.68). Han vill dock inte berätta för vännen om detta då han inte vill ge vännen några som helst glädjebud, eftersom dessa skulle kunna få vännen att känna sig ännu mer miserabel. Vännen är egentligen Kafkas undermedvetna där alla hans naturliga drifter finns och ingen samhällsanpassning. Vännen är detet i Kafkas psyke medan Georg är jaget och överjaget. Georg ska precis så som det lämpar sig enligt samhällets normer gifta sig, och det med en kvinna från en välbärgad familj. Kafkas skuldkänslor gestaltar sig i Georg vilket är en typisk egenskap hos överjaget. Georg besitter även jagets karaktäristiska egenskaper då han omedvetet stöter bort detet. Georg vill egentligen inte träffa vännen men går motvilligt med på det när hans fästmö övertalar honom om att vännen bör få komma på deras bröllop. Med detta menar jag inte som Georgs far först påstår att vännen inte existerar (s.72). Det var bara ett sätt för Kafka att genom en litterär text visa hur splittrad hans personlighet var och att han inom sig förde en dialog med sig själv.

I texten kan vi läsa hur Georg har ett gemensamt hushåll med sin far och att hans far hade hindrat honom från all självständig verksamhet under hela Georgs liv (s.67). Genom detta förstår vi att det är på precis detta sätt Kafka har haft det. Han har känt sig bunden till sin far vilket han gestaltar genom att beskriva det som att Georg bor hos sin far när det han menar är att han delar sitt liv och själ med sin far, att han inte är sin egen person utan sin faders son. Han skriver även att det inte var nödvändigt för Georg att gå till sin faders rum då han träffade sin far både i sitt arbete och när de tillsammans åt middag på en restaurang. En utvecklad förklaring av det skulle vara att han inte vågade sig in på sin faders rum då det var faderns egen sfär på samma sätt som äktenskapet var enligt Kafka.

Kafka såg sin far som en förebild som vi även kan se i meningen “Min far är fortfarande en jätte” (s.70), där han beskriver sin
far som den stora starka mannen. Hela novellen osar respekt mot fadern och fadern uttalar sin makt genom att låta oss veta att “I firman är det mycket som måhända inte döljs för mig - jag vill nu inte alls göra det antagandet att något döljs för mig” (s.72). Vi får intrycket av att Georgs far är den allvetande mannen som man gör bäst i att inte hålla någonting hemligt inför. Flera av faderns repliker till Georg är hotfulla och nedvärderande. Man kan nästan känna Georgs skräck inför sin far i följande stycke:

Georg föll ner på knä intill sin far och såg hur dennes trötta pupiller låg förstorade i ögonvrårna, riktade på honom.
“Du har ingen vän i Petersburg. Du har alltid varit full av upptåg och har inte ens kunnat behärska dig inför mig. Hur skulle du kunna ha en vän där borta! Det kan jag aldrig tro”(s.73).

Fadern säger här rakt ut att även han har märkt sonens nervositet i hans närvaro. Fadern och sonen i denna novell har ingen kärleksfull relation till varandra och det är på grund av denna relation som Kafka senare i livet var oförmögen till att älska. När Georg nämner förlovningen så beskriver han inte fästmön som trevlig och intressant utan endast att hon är från välbärgad familj. Hela denna novell speglar en steril och kärlekslös miljö som alltså var den värld och tillvaro som Kafka levde i.

Slutet av novellen är dramatiskt och tvärt. Det finns indikationer i texten som visar att en av anledningarna till att Kafka inte ville gifta sig var att han upplevde det som att han var tvungen att välja mellan en fru och sin far. Fadern i texten säger till Georg: “Häng du efter ...