Skolans Historia och utveckling

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Skolans Historia och Utveckling


Den första skolan som funnits var klostren med den undervisning som bedrevs i de medeltida klosterskolorna. All undervisning bedrevs då på latin. Det var varje prästs ansvar att undervisa i sin socken. Den undervisningen var helt koncentrerad på kristendomen och den protestantiska tron. År 1723 bestämdes det att föräldrarna skulle lära barnen ”läsa bok” och vissa stycken inom kristendomen. Men 1842 skrevs en lag om den allmänna folkskolan. Skolan infördes för att man inte visste vad man skulle göra med alla arbetarbarn, och barnen som satt och tiggde på gatan. Enligt lagen skulle det nu finnas minst en skola i varje socken och en lärare i varje skola. Låt oss titta hur en dag i skolan kunde se ut på 1850-talet:

”Varför just jag?” tänkte jag buttert medans jag gick till skolan. Klockan var halv sex på morgonen och det var min tur att värma upp skolsalen. Jag kom fram till skolan och mötte de andra två killarna i min klass som skulle hjälpa till. Jag gick runt på baksidan av skolan där vi hade vedförrådet. Vi gick in i skolan och tände en brasa. Så satte vid oss för att göra kristendomsskrivningen som fröken hade gett oss i uppgift. Vi hade griffeltavlor för papper var dyrt och det hade inte skolan råd med. ”Äsch”, tänkte jag, ”vi behöver ju inte göra den här skrivningen än”. Det var iskallt i rummet, så jag slog mig ner bredvid brasan och den värmde mig. Jag satt och tänkte på Stig, min bästa kompis som skulle ha värmt upp brasan i förrgår. Stackars Stig hade försovigt sig och kom alldeles försent för att hinna värma upp hela skolsalen. Han fick stå i skamvrån hela dagen.
Efter en timme eller två kom så fröken. Vi skulle ha kristendomslära första fyra timmarna innan middagsrasten. Först skulle vi sjunga psalmer. Sen fick lära oss om Moses. Han hade tydligen lyckats dela havet så att hans folk kunde gå över.
Sen var det middagsrast. Jag hade tagit med mig en potatis, en sill och lite bröd. Jag såg på medans Jens, vars fader var handelsman, åt sin smörgås med skinka, och hade till och med mjölk. Efter rasten hade vi geografiundervisning. Sen slutade vi och jag fick gå den långa vägen hem igen.

Så här kunde det vara för ett barn i den tidiga skolan. Efter som det inte fanns något element så fick man värma skolsalen med en brasa. Det var ofta så att man bara gick varannan dag i skolan, eftersom det gick så många i skolan så delade man upp barnen i två grupper som gick varannan dag. Och mat fick man ta med sig själv.

Det finns också ett helt annat sätt at lära ut för stora grupper. Det kallas Lancaster-metoden.
Den var döpt efter Joseph Lancaster som uppfann metoden. Den gick ut på att de äldre barnen blev utbildade av läraren, och sen utbildade de yngre i små grupper. Detta gjorde det både billigare och lättare att utbilda många barn. De äldre barnen kallades monitörer (markerade med M på bilden). Barnen kom till skolan och lärde sig t.ex. att skriva av den första monitören och gick efter det till nästa för att lära sig t.ex. läsa. Skolbänkarna var hierarkiskt uppställda i klassrummet. På den första bänkraden stod sandbänkarna, där de yngsta eleverna fick lära sig att skriva med hjälp av en pinne i sanden. Sedan följde några bänkrader där de lite duktigare eleverna satt och skrev på griffeltavla. Längst bak satt de duktigaste eleverna som skrev med gåspenna på papper.
Lancastermetoden förbjöds dock 1864 till förmån för John Dewey´s ”Learning by Doing”. Nu skulle man istället lära sig genom att se på. Ungefär som i Labbet i skolan. Vi får göra experimentet och sedan analysera vad som hände. Ett praktexempel på Dewey´s ”Learning by Doing”. Den nya metoden satte barnen i centrum. Barnen skulle lära sig genom att göra saker. Man skulle ha fler praktiska uppgifter i undervisningen. Målet var att man skulle övervinna skillnaden mellan tanke och handling. Elevens aktivitet sattes i centrum för planering och genomförande av undervisningen vilket också ställde höga krav på lärarens kunskaper i ämnet. Enligt Dewey har utbildningsprocessen två sidor; en psykologisk som är den mest grundläggande och en sociologisk som är viktig för att vi rätt ska förstå barnen. Han såg vikten av att ta hänsyn och ha respekt för barnens förutsättningar, erfarenheter, intressen, lust och vanor. 1936 skulle man gå 7 år i skolan och betygen var A, B och C. Först 1962 kom den skolan som vi går i idag, då man skulle gå 9 år i skolan och delade upp skolan i lågstadie, mellansadie och högstadie. Betygen ändrades till 1, 2, 3, 4 och 5. 5 var högsta betyg och 3 brukade vara ungefär godkänt. Betygsystemet ändrades dock till G, VG och MVG senare.
Om man nu ska jämföra hur det kan ha varit att gå i skolan på 1850-talet och idag. Ett exempel på en skoldag idag:

Man kommer till skolan runt kl. 8 på morgonen och börjar lektionerna direkt. Tider och upplägg kan variera mellan skolor. En typisk svensk nutidaskola har lektioner fram till lunchrasten som oftast är 1 timme lång och skolan betalar maten till eleven. Man går i klasser om max 30 pers. Man undervisas av olika lärare i olika ämnen. På eftermiddagen har man fler lektioner och får efter det gå hem (ta sig hem med hjälp av kollektivtrafiken).

För att göra en litern jämförelse här kan man ju se att;
1. Barnen nu kommer till skolan samtidigt i en redan uppvärmd lokal.
2. Man blir undervisad i mindre grupper.
3. Man har olika lärare i olika ämnen.
4. Skolan betalar all skolmat.
5. Man går nu i skolan i 9 år
6. Man ”lär sig genom att göra”
7. Man har betygen G,...