Socialismen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Socialismen är en benämning på en slags politisk ideologi, rörelser eller partier som arbetar för att utveckla dessa ideal. Tanken bakom socialismen är att den ska vara rättvis och allt ska vara jämlikt. Ordet socialism kommer ifrån det latinska ordet socius som betyder kamrat. Socialismen utmärks av att man har tro på att gruppens och kollektivets förmåga att lösa ekonomiska och politiska problem. Man vill åstadkomma jämlikhet och få bort orättvisa igenom att alla ska få äga t.ex. fabriker tillsammans. Man vill få bort samhällsklasserna (underklass, medelklass och överklass)
Dagens socialister har skippat den tanken om att det inte ska finnas klasser och istället inriktat de sig på att det ex. ska finnas bidrag till de som har det svårt. Om en ”ren” socialist (alla tolkar socialismen på olika sätt) skulle få göra ett drömparadis skulle det inte finnas enstaka personer som tjänar mer än vad hundra andra personer tjänar tillsammans. De vill inte att staten ska vara lika viktigt (så att man inte behöver vara beroende av den). För dem tycker att om staten sköter det mesta försvinner också friheten för det mesta.


Historia

Socialismen startade på 1700-talet men senare under den industriella revolutionen på 1800-talet utvecklades socialismen och många ifrån liberalismen gick över till socialismen. På 1820- talet började socialismen växa främst i Storbritannien där Robert Owens ideologier började betecknas som grunderna i socialismen. Owen gjorde stora insatser för social trygghet och arbetarnas rättigheter såsom hans stora planer på ett samhälle utan girighet, egoism och ingen arbetslöshet. Fransmännen Saint-Simons och Fouriers utvecklade dessa tankar ytterligare och de tyckte att staten hade en viktig roll när det gäller att utveckla industrin. Men ännu ses inte socialismen som en ideologi speciellt i arbetarklassens tankar. Under 1830 och 1840 – talet utvecklades i Frankrike och i Tyskland olika inriktningar som kallades socialistiska och främst då började arbetarna få upp ögonen på socialismen. Men på denna tid var det svårt att skilja på socialism och kommunismen. För att skilja på de båda så kan man säga att socialisterna vill ha ett nytt samhälle medan kommunisterna störtar det gamla. Anarkism och socialdemokrati dök upp mitt i detta hav av olika ideologier. För det verkade som alla hade en egen ideologi. Karl Marx och Friedrich Engels försökte med sin bok Kommunismens manifest att hjälpa alla att förstå socialismen. Många trodde att socialismen bara var för folk som var politiskt vänster och arbetares syn på olika saker. Men det fanns också en mer högerbetonad socialism. Man började tycka att staten skulle bestämma mer över den ekonomiska verksamheten. Nu ville inte Marx och hans anhängare knata på samma väg som anarkisterna utan marxisterna och anarkisterna gick skilda vägar. Marx tyckte att det var så många procent av befolkningen som var arbetsklass så därför skulle det vara av stor betydelse för hur staten byggde upp samhället. Medan anarkisterna tyckte att staten skulle bort.

Ferdinand Lassallé grundade ett parti för arbetare som betecknades som socialdemokratiskt. Detta parti kom i konflikt med ett parti som styrdes av Marx idéer. Lassallé tyckte främst att man skulle få makten igenom att ha majoritet i riksdagen och därifrån skapa ett bra samhälle. 1875 gick partierna ihop och Marx accepterade namnet socialdemokrati. Partiet blev en succé och de fick fler och fler anhängare. Men det började uppstå sprickor i partiet i det så kallande revisionismstriden där Bernstein tyckte att socialismen skulle kunna bli sann utan samhällsomstrukturering. Många socialdemokratiska partier började startas över hela världen bl. a. socialdemokraterna här i Sverige.

Många socialistiska partier som var mer marxistiska började grundas i Storbritannien och i Frankrike. I Storbritannien var det först år 1906 som arbetarrörelsen fick stor politisk styrka. Vi krigsutbrottet till första världskriget år 1914 började partierna i länderna att behandla krigspolitik istället för att slås om vilken sorts politiker man var. Detta gjorde så att socialdemokraterna förlorade en hel del röster. Den avgörande splittringen mellan socialisterna och kommunisterna hände efter den ryska revolutionen 1917. Nu började de istället kämpa emot varann. Man började bojkotta Marx teorier i de socialdemokratiska partierna och istället började man inrikta sig på att staten skulle äga en del av marknaden eller skulle man inrikta sig på egna företagen. Den del av socialismen som brann för att ta bort olika samhällsklasser började blekna bort och försvann helt. Efter andra världskriget började man kämpa för ett välfärdssamhälle så att alla kunde ha det bra. Socialdemokraterna vann stora framgångar fram till på 1970-talet då började man försöka att hitta nya inriktningar att följa.

Det finns olika sorters tankar på ordet socialism, det finns så kallade nationalsocialism som är helt annorlunda jämfört med socialism. I nationalsocialism står man för sitt land och att invandrare mm. är inte välkomna i ens eget land.


Karl Marx

Karl Marx var filosof, författare och journalist. Han föddes den 5 maj 1818 i Tyskland och dog den 14 mars 1883. Tillsammans med Friedrich E. arbetade dem fram kommunismens viktigaste pamflett (en kortare skrift som innehåller häftig kritik av olika företeelser) ”Kommunistiska partiets manifest”. Det var dock Marx som var ensam författare i den färdiga versionen, vilken utgavs år 1848. Marx var med och skapade den första socialistiska internationalen (internationell sammanslutning av nationella arbetsorganisationer) år 1864. Marx författade också boken Das Kapital, Kapitalet som han nu i efterhand är mest känd av. Många trogna socialister brukar besöka hans grav som ligger i Highgate i norra London.


Delningar i socialismen

År 1872 gick anarkisterna och marxisterna olika vägar. Några år in på 1900-talet delades marxismen i två delar: kommunismen ( som den ryske socialism ledaren Lenin stod i spetsen av) och reformismen eller socialdemokratin.


Marxismen även kommunismen

Marxister vill att det är duktiga arbetare som ska leda arbetarklassen inte någon ifrån medelklassen. Man ska helst erövra all makt igenom en stor revolution. Efter revolutionen ska alla fiender utplånas. Men även ska en del av det borgliga systemet vara kvar. Det viktigaste var att det inte skulle få finnas några samhällsklasser. Marxister tycker också att staten inte ska ha en så stor roll i samhället för på 1800 talet tyckte marxisterna att de som hade pengar hade också kontroll över staten. Därför ska hela staten vara borta efter att man har gjort sin revolution.


Reformismen

Reformister tycker att samhället ska tas över igenom att få majoritet i riksdagen, inte igenom revolution. Staten ska även finnas så att det är garanterat att det är rättvist. Samhället ska vara demokratiskt så att staten ska bytas ut igenom behov. Inkomstskillnaden ska jämnas ut igenom att det finns särskilda skatter och olika sorters bidrag.


Anarkismen

År 1864 bildades IAA (Internationella arbetare associationer). Där samlades alla Europas ledande socialister. Deras ledare var Michail Bakunin och alla ledande inom IAA var anarkister. Men år 1872 lämnade anarkisterna IAA. Anarkisterna fick dåligt rykte p.g.a. att de resonerade att det ända sättet att få fram socialismen är att döda ”de som står i vägen”. Anarkisterna slog sig ihop med syndikalisterna och bildade anarkosyndikalismen. En del av dessa är reformister.

Anarkisterna vill att staten ska försvinna helt för dem tycker att det ända staten gör är att förtrycka folket, det spelar ingen roll vem som styr det. Det är ändå dåligt. Allt tvång ska försvinna och då kommer polisen, domstolar och fängelser att försvinna. För anarkisterna tror att kriminaliteten beror på samhällets brister, om man inte räknar med psykisk störning. Samhället ska styras av små kommuner, företag och fackföreningar. Företagen ska ägas av de som arbetar i dem.


Analys av socialismen

Det finns en rad orsaker som kan ha haft en stor betydelse för hur socialismen växte fram. Först och främst var det så att många arbetare var sura på arbetsgivaren. De tyckte att det var de som jobbade och stod i men det fick knappt pengar så att de klarade sig ordentligt. Medan det fanns en person som sa till de att de måste arbeta hårdare och att de som han inte gillade blev sparkade. Han tjänade också flera gånger mer än de. Det var inte vidare sjyst. Man började tycka att arbetsvillkoren var dåliga och att det inte fanns något skydd om man exempelvis skulle skära av sig benet. Man började gå ihop i små grupper som sedan växte och växte och utvecklades till grupper med flera hundra personer. De började diskutera olika alternativ på hur de tyckte ett samhälle skulle skötas och vilka som borde få bestämma. De som var mest eller de som hade mest pengar?
På så viss växte olika ideologier och organisationer fram. Socialismen växte och bräde ut sig över stora delar av världen. Socialismen slogs ihop med andra grupper och ibland bröt sig olika grupper ut ur kretsen.

Det finns en rad konsekvenser till att socialismen finns. Om inte arbetarna eller någon annan hade börjat arbeta fram socialismen skulle kanske inte alla rättigheter finnas idag som det gör. Arbetarna hade kanske aldrig fått sina röster hörda. Ex. socialdemokraterna skulle inte ha funnits. Då hade vi inte längre haft Göran Persson som stadsminister, han kanske hade varit en korvgubbe på 7-eleven. Om inte Göran Persson hade suttit som stadsminister kanske moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt hade varit stadsminister. Då hade vårat samhälle sett helt annorlunda ut än vad det ser ut idag. Det kanske inte hade funnits socialbidrag och andra bidrag till de som har svårt. Skatterna kanske hade varit mycket lägre och många saker som vård och skola hade kanske var privatägda och kostade en hel del pengar.

Våra samhällsklasser hade säkert större skillnader emellan hur mycket pengar man hade mm. Nästan all den politik som vi har i Sverige har fått influenser ifrån socialismen. Men även dem som är politiskt högra har influenser av socialismen, de följer inte den men de har en hel del som är likt. Som de kan ha fått ifrån socialismen. Men de länderna som har haft socialistdiktatur är idag ofta väldigt fattiga och måste långa pengar ifrån de länderna som inte har varit helt socialistiska. T.ex. Sovjetunionen var socialistdiktatur och alla öständer som har tillhört sovjet, är idag fattiga. När sovjet startade hade de bra socialistiska tankar. Men det blev inte riktigt så. Det var nästan ingen som svalt ihjäl men det var en hel del olika folkgrupper som skulle förenas och det gick kanske inte så bra. Det uppstod sprickningar direkt. Därför hade kanske inte sovjet hade funnits om inte socialismen hade funnits för det var socialisterna som gjorde uppror emot hela regimen under oktoberrevolutionen 1917. Om så inte socialism hade funnits skulle det kanske aldrig ha blivit något uppror. Därför kan man dra slutsatsen att om inte socialismen hade funnits skulle samhället ha sett helt annorlunda ut idag. Det finns en del fördelar för att socialismen har funnits om man är socialdemokrat hade man inte varit det om inte socialismen funnits. Samhällsstrukturen skulle ...