Sovejetunionens Vietnamn

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning:
Varför jag just valde att skriva om den sovjetiska invasionen av Afghanistan är för jag ville ta reda på något helt nytt som inte fanns inom mina kunskaper. Jag visste inte ens att det hade varit en konflikt mellan dåvarande Sovjetunionen och Afghanistan, men när jag fick reda på att det var Sovjetunionen som invaderade Afghanistan och hur den Afghanska befolkningen gjorde motstånd väcktes intresse och jag ville ha reda på varför ens hela konflikten började. Slutligen fick jag reda på de jag ville ha och lite mer, så här följer det jag tog lära av.


Bakgrund till konflikten:
Monarkin i Afghanistan avskaffades år 1973 av Mohammed Daud som var kungens kusin och blev president men mördades i en blodig kupp 1978. Då bildades flera olika partier och det största partiet som trädde fram var den kommunistiska PDPA (Peoples Democratic Party of Afghanistan).
Afghanistan började bli mer prosovjetisk och politiken var mer kommunistiskt inriktad. Samma år kom partiet till makten med hjälp av Sovjet, Sovjet som då såg en chans att kunna föra den kommunistiska ideologin vidare och samtidigt hade det kalla kriget pågått i flera decennier utan någon verklig vinnare, det blev också ett plus för Sovjetunionens plan för att kunna vinna kalla kriget, genom att invadera Afghanistan, fast den planen kom senare och den hade flera orsaker.
PDPA: s ledaren för paritet var den prosovjetiska mannen Amin Hafizullah. Han fick stort stöd av Sovjet. Partiet fick snart problem med att få folket med sig och det gjorde stora splittringar inom partiet. Man började gripa både de inbillade och verkliga motståndarna och det gjorde att folket började reagera, speciellt de antikommunistiska.
Vid flera tillfällen gjorde folket blodiga uppror mot den nya regimen i Kabul som var missnöjda med det kommunistiska inflytandet, speciellt en grupp som kallades Mujahedin (heliga krigare).

Orsakerna:
Sovjetunionen fick reda på att Amin Hafizullah hade pratat med några Amerikanska diplomater i hemlighet och KGB konkluderade att CIA hade börjat jobba med Amin för att manipulera Kabuls regim, de fick för sig också att han vände nu helt och hållet till USA: s sida. De fruktade också om Amin skulle bli allierad med USA, så skulle USA placera ut nukleära bomber riktade mot Sovjetunionens södra del från Afghanistan, där det sovjetiska luftförsvaret var svagt.
Sovjetunionen ville odelbart ersätta PDPA: s ledare Amin Hafizullah med en mer Sovjet-vänligare ledare så amerikanarna inte kunde komma in och för att förstärka kommunismen i Afghanistan.
Den 7:de december 1979 valde KGB ut en man som skulle ersätta Amin. Det fick bli en man vid namnet Babrak Karmal som var exilerad kommunist. Han landade i hemlighet på Bagrams flygplats som ligger strax norr om Kabul i en Tu-134, eskorterad av KGB officierare och fallskärmsjägare.
För att kunna sätta Babrak i ledningen över partiet var man tvungen att bli av med Amin, utvägen var att mörda honom.
Den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB försökte flera gånger bryta sig in i hans hem och matförgifta Hafizullah, men hans paranoia för allt gjorde det svårt. Han gjorde konstant tester på allt han åt, t.o.m. på sin egen familj och sina fruar. Det enda KGB lyckades göra var att matförgifta en av hans fruar. Nästa dag försökte dem med en krypskytt skjuta honom i hans hem, krypskytten missade och de misslyckades även där.
Till slut bestämde KGB att de skulle angripa honom i hans hem samtidigt som den militära invasionen pågick för att ersätta ledaren.

Invasionen sattes igång:
Brezjnev lät de första Antanov transportplan fyllda med sovjetiska soldater landa på Kabuls internationella flygplats sent på Jul afton 1979. De första stridsvagnarna rullade in över floden Amu Darya nära Termez med hjälp av flytande broar tidigt på morgonen på juldagen. Över sjuhundra KGB halvmilitärer bar på den Afghanska arméns uniform och gav sig på jakten efter Amin. Dussintals av KGB blev dödade innan de till slut kunde skjuta ner Amin. De tog över hela Kabuls regimen och satte in den nya ledaren Barbak.

USA hade sett med hjälp av flygplansfoton sovjetiska militäriska aktiviteter. Sovjetunionens armé rörde sig mot landsgränsen. USA visste inte att det var de själva Sovjet fruktade för, så de trodde att sovjeterna skulle röra sig mot centrala Asien och förstärka sina allierade i Afghanistan.
Innan de första sovjetiska stridsvagnarna hade nått sina mål hade redan den amerikanska presidentens rådgivare Zbigniew Brzeziski gjort upp en plan hur de ska kunna slå till i Afghanistan. De skulle helt enkelt bidra de Afghanska gerillorna som var i så dåligt skick och outbildade med pengar och vapen. Det skulle ske genom att bygga upp huvudbas åt dem i Pakistan.
USA hade inte glömt hur Sovjetunionen hjälpte nord Vietnam, så de satsade miljontals dollar på att rusta upp gerillorna och de islamska Mujahedin. De sökte hjälp bland de islamiska grannländerna och fick hjälp av bl.a. Saudiarabien, Iran och Pakistan även av Kina med upprustning.
USA: s president sammanfattade sin syn på den sovjetiska invasionen på sitt årliga tal till nationen 23 januari, 1980, ”det allvarligaste hotet mot freden sedan andra världskriget”. Han varnade Sovjet om dem skulle fortsätta in till Persiska viken skulle USA slå tillbaks med all nödvändiga medel. Det uttalandet kommer att kallas Carterdoktrinen. Carter förbjöd idrottarna i USA att medverka i OS, Västtyskland och andra länder bojkottade de Olympiska spelen också i Moskva 1980 i protest mot invasionen. Sovjetunionen gav igen med att bojkotta OS i Los Angeles 1984.

Sovjetunionen antog att hela invasionen skulle vara i några veckor tills den nya ledaren är satt och de underskattade Afghanerna med att de inte skulle kunna göra något större motstånd, men det som var verkligheten blev en mardröm.
Konflikten trappades upp inne i Afghanistan, fler och fler frihetskämpare anslöt sig till olika motståndsrörelsen och frivilliga bekämpare kom från flera muslimska länder såsom Indonesien och Iran. Befrielsekampen om Afghanistan från kommunismens klor började.
Här såg de då chansen att ge igen Sovjetunionen och att de skulle kunna vinna kalla kriget. CIA som satsade mycket på motståndsrörelserna och gav dem snabba undervisningar hur de skulle klara sig i krig.
Nu fanns det ingen återvändo för Sovjetunionen. När konflikten var som värst fanns det över 120 000 man från den Sovjetiska röda armén i Afghanistan år 1985.
Sovjetunionen begick dagligen krigsförbrytelser mot kvinnor och barn.
De civila blev lätta offer när man släppte bomber över berg och byar där motståndsrörelserna höll till, men oftast missade sovjetiska flygplan dem eftersom de håller till så högt upp i bergen och träffar byar istället.


På annat håll:
Samtidigt som kriget pågår i Afghanistan händer det saker också i Sovjetunionen. Den kommunistiska presidenten Leonid Brezjnev hamnad till slut på sjukhuset efter en stroke och avled år 1982. Jurij Andropov blev hans efterträdare fast avled två år senare, 1984. Man var tvungen att hitta en ny president snabbt och år 1984 blev Konstantin Tjenenko den nya ledaren men han avled också året därpå. Slutligen kom Michail Gorbatjov till makten och det var tack vare honom som konflikten fick ett slut. Det började med hans fria tal och han tonade ned på censuren som hade varit i Sovjetunionens tidigare år, tidningar och radio fick nu skriva och berätta t.ex. om den ineffektiva industrin, alkoholmissbruket, och prostitution m.m. Man kallade den nya öppenheten för Glasnost. När man väl släppte censuren gick det inte att hålla tillbaka. Sovjetunionens befolkning hade nu sin yttrandefrihet och kunde yttra sig precis om allt. Det var början på Sovjetunionens sönderfall. För att trappa ner spänningsprocessen drog Gorbatjov den sovjetiska armén tillbaka från Afghanistan och kriget var slut.
Fast kriget var långt ifrån slut.

Efterföljder:
Den långa konflikten började den 25 december 1979 och de sista sovjetiska soldaterna gick ut ur Afghanistan 15 februari, 1989. I nästan tio år har onödigt människoblod spillt.
USA hade vänt Afghanistan ryggen, för deras huvudmål var att se Sovjetunionen sönderfalla.
Fast i Afghanistan var kriget långt ifrån slut. Det hade bildats så många motståndsrörelser att till slut efter Sovjetunionens tillbakadragande viste dem inte hur de skulle fördela regeringen. Samtidigt som de hade pressen på sig från sina grannländer, Saudiarabien och Pakistan och dessutom Iran som vill ha sin del för de hjälpte Afghanerna. De olika rörelserna kunde inte komma överens och snart riktade de vapnen mot varandra. Deras huvudmål från början var att driva ut Sovjetunionen och nu när det inte hade någon motståndare började de med tiden att hota varandra. Det ledde till inbördeskriget. Det slutade med när Pakistan och Saudiarabien bildade talibanerna med huvudmålet att lägga ner våldet. De fick stöd från USA och Pakistan gav dem vapen. Sakta började dem erövra landet. Talibanerna var snart utan för Kabul, till sist tog de över huvudstaden. Nu var det dem som var i styret.
Talibanernas extrema fundamentalistiska tolkningar av Islam vände upp och ner på landet. Kvinnorna hade ingen rätt längre, fick inte gå ut på natten utan någon man. Man stängde flickskolor och man fick inte fotografera några levande varelser. Snart fick man inte ens lyssna på musik. Det gick t.o.m. speciella natt-poliser på kvällen som kollade till att ingen kvinna gick utan sin man.
Taliban betyder i ren översättning, ”elev”.

I dagens läge har Sovjetunionen fallit i sönder och länderna och flera områden som dåvarande Sovjet hade ockuperat blev självständiga. I Afghanistan blev Usama bin Laden talibanernas ledare. De vapnen som USA gav talibanerna under den ryska invasionen använde talibanerna dem emot USA. Än idag jagar USA talibaner i de Afghanska bergen i jakt efter ”terrorist ledare”.
Ryssland som blev det nya namnet på Sovjetunionen är demokratiskt idag.


Skådespelarna i hela klichén:

Sovjetunionens presidenter:
Leonid Brezjnev, som satt i styret från år 1964 till 1982.
Jurij Andropov, 1982 – 1984
Konstantin Tjenenko, 1984 – 1985
Michail Gorbatjov, 1985 - 1991

USA: s presidenter:
James Earl “Jimmy” Carter ,Jr, 1977 - 1981
Ronald Wilson Reagan, 1981 - 1989

Afghanistanska ledare: Baghlan, våren
Amin Hafizullah 1978 - 1979
Babrak Karmal, 1980 - 1986


Dödoffer:
Man beräknar att omkring en och en halv miljon afghaner har dött, varav 90% beräknas ha varit civila och resten 75,00 var soldater. Över fem miljoner afghaner flydde utomlands till bland annat Iran och Pakistan. Varför det också dog så många afghaner var för att den Afghanistanska regeringens armé var allierad med Sovjetunion på så sätt var det bara de Mujahedin som krigade.
På sovjetunionens sida stupade över 20,000 soldater. Fast den siffran är inte säker, över 75,000 soldater skadades, varav 50,000 allvarligt skadade.

Reflektion:
Hela tiden under mitt skrivande har jag tänkt hur ett land kan invadera ett annat för att ha ett politiskt inflytande. Afghanistan var inte dåvarande Sovjetunionens enda offer, Ungern och Tjeckoslovakien föll som lätta byten bland annat. Jag tycker det var synd att inte kommunismen fungerade som det skulle igentligen, alla skulle ha lika mycket av allt. Att det var människan som verkligen stod i centrum, utan det var en lögn, hela diktaturen biten var med och andra massa saker. Jag lärde mig mycket av kommunismens mörka sidor och tog lära av massor av saker jag inte visste innan. Att skriva om den sovjetiska invasionen var som öppna en dörr till en ny värld. Jag fick större begrepp om dagens Afghanistan och dens ”terrorism”, det var väldigt lärorikt.
Hela invasionen var en bit av kalla kriget. Där det hängde ett hot om ett nytt världskrig som tack och lov inte hände.


Källor:Källförteckning:
Bilder:
http://d520.online.fr/images/univ/afghanistan.jpg’
http://gulaghistory.org/exhibits/nps/onlineexhibit/after/fall-src/images/troops_detail2.jpg
http://gulaghistory.org/exhibits/nps/onlineexhibit/after/fall.php
http://www.n...