annons
×

Svensk Språkhistoria

62 röster
Ge betyg
98722 visningar
uppladdat: 2004-05-20
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Inledning

Ingen vet riktigt exakt när det svenska språket uppstod. Det man vet om det språk som talades i Norden för länge sedan grundar sig främst på bevarade runskrifter. De äldsta nordiska runskrifterna sträcker sig tillbaka till 300 e.Kr. De olika språken började skilja sig från de andra nordiska språken under vikingatiden. Fram till dess såg runorna ungefär lika ut i hela Norden. Man kallar språket som talades här före vikingatiden för urnordiska. Mycket förändrades under vikingatiden som pågick fram till ungefär år 1050. De nordiska folken hade tidigare levt ganska isolerat. Men nu började folk röra på sig på ett helt annat sätt. Det var vid denna tid som de nordiska länderna började ta form.

Urnordiskan

Man kan säga att det svenska språket började skilja sig från de andra nordiska språken under vikingatiden. Innan dess talade man dock också olika språk, men inget av dessa kan betraktas som svenska. Urnordiskan är en gren av den germanska språkfamiljen, den nordgermanska. Andra grenar av den germanska språkgrenen är östgermanska och västgermanska. Urnordiskan är det äldsta av alla germanska språk. Det finns två språk, finskan och lapskan, som ändrats mycket lite de senaste tusen åren. De har därför kunnat behålla flera hundra urnordiska ord i sitt ordförråd.

Runsvenskan

Under vikingatiden och perioden fram till dess att den latinska bokstavsskriften kom, brukar man kalla den runsvenska tiden. Denna period pågick alltså från år 800, fram till år 1225. Man kallar språket som de talade då för runsvenska för att skrifter med runor är de huvudsakliga källorna för kunskapen om den tidens språk. Det finns flera varianter på runalfabeten, men de två vanligaste är det med 24 runor, som användes under den urnordiska perioden, och det med 16 runor, som användes under vikingatiden. Man har hittat bortåt 2000 sådana skrifter på runstenar och liknande inom Sveriges gränser. De flesta har man hittat i Uppland. Den mest kända av alla runstenar är Rökstenen från Östergötland. Den är daterad till 850.e.Kr och den har också en ovanligt lång text. Det är en minnessten som en far rest över sin son:

Raiþ þiaurikR Rådde Tjudrik
Hin þurmuþi den djärve,
stiliR flutna vikingarnas hövding
strantu hraiþmaraR över Reidhavets strand
sitiE nu karuR sitter nu rustad
a kuta sinum på gotiska hästen sin
skialti ub fatlaþR med sköld i rem
skati marika märingars hövding.

Man vet inte så mycket om runsvenskans ordförråd. Man vet dock att de flesta orden var inhemska, och att svenskan inte hunnit få några låneord än. De inhemska orden kallas för arveord, och de är ofta mycket gamla. Arvord är ofta namn på släktingar, t.ex. fader, moder, broder. Ord för djur, kroppsdelar födoämnen eller naturföreteelser. Det fanns ett fåtal låneord som kommit från sydeuropeiska länder, med vilka vikingarna idkade handel. Med kristendomen kom också en del latinska ord. Man har från svenska runstenar fått information om hur namnen såg ut under vikingatiden, Det var vanligt att sönerna hade något gemensamt med faderns namn. Om en man till exempel hette Frøstæin, så kunde hans söner heta Hastæin och Holmstæin. Detta gjorde att man kunde höra vilka som var släkt med varandra. Man har hittat mer än 1000 namn inskrivna på olika runstenar. De vanligaste av dem är Sven, Bjørn, Thorsten, Ulv, Thoir Och Thorbiørn. De vanligaste kvinnonamnen var Gudhløgh, Inga, Asa, Thora, Gylla och Holmfridh. Det finns fortfarande en del ortnamn som härrör från den här tiden, till exempel Vänern och Dalby. Man kan ofta avläsa var orten med dessa namn låg. Dalby t.ex. var en by i en dal.

Äldre fornsvenska

Man vet mer om det svenska språkets utveckling efter den runsvenska tiden. Det var då det latinska alfabetet kom till Sverige. Det var också då man började skriva på allvar, inte bara på runstenar. I början skrev man bara på latin. Det äldsta i norden skrivna brev som finns bevarat idag, är ett gåvobrev från den danska kungen till Lunds domkyrka. Det är skrivet i Lund 1135. Latin var det språk som dominerade bland de lärda, ända fram till 1700-talet. Det äldsta svenska handskrivna brev som finns är en svensk lagupptäckning. Den är skriven 1225, och det är då som man säger att fornsvenskan tog vid. Kunskapen som man idag har om fornsvenskan härrör ofta från de nedskrivna lagarna, som var den enda svenska litteraturen vid den här tiden. Det kom dock under fornsvenskans period en del religiösa skrifter som också var skrivna på svenska. Bland annat kom översättningar på Bibeln på 1300-talet. Man använde det latinska alfabetet, men också en del äldre tecken, t.ex. æ och ø. Från runskriften hade man också tagit þ, ett läspljud, som låter som engelskans th. Den äldre fornsvenskan var också relativt fritt från låneord. De få som fanns var grekiska och latinska ord som hade kommit med den kristna kyrkan. Något senare började det även att komma tyska låneord. Det tyska inflytandet hade kommit redan under missionärstiden, men handeln med Tyskland gjorde att det kom ännu fler tyska ord, och det tyska språket satte stora spår i den svenska språkutvecklingen under den äldre fornsvenska perioden.

Yngre fornsvenska

Den yngre fornsvenska perioden började år 1375, och pågick till 1526, då nysvenskan tog vid. Från denna period finns det mer svensk litteratur än tidigare, men den består mest av översättningar från andra språk. Många skrifter från denna period finns i Vadstena kloster. Det är översättningar av Bibeln och andra religiösa skrifter. De skrevs även andra böcker på svenska under dessa år. Diktsamlingar och läkeböcker finns bevarade tillsammans med många brev. Dessa brev är testamenten, kungabrev, gåvobrev och andra dokument. En av anledningarna till att det finns så mycket litteratur från den här tidsperioden, är för att man började trycka böcker. År 1483 kom tysken Johann Snell till Sverige, och förde med sig tryckpressen. Nu när man kunde trycka böcker, så kom alla böcker ut i många fler exemplar, och blev tillgängliga för allt fler.
Under den yngre fornsvenska perioden ändrades uttalet också ganska mycket. Dessa förändringar är svåra att datera, då de skedde gradvis. Det skedde också vissa förändringar i sättet att stava.

aa = aª = å
æ = a = ä
æ = o = ö

Under början av den fornsvenska perioden försvann runan þ från det svenska alfabetet. Böjningssystemet för olika ord ändrades också radikalt under den yngre fornsvenska perioden. Förut kunde det vara olika böjningar för olika ord utan några som helst regler. Nu förenklades dessa böjningar. Under denna period slutade man också använda många gamla svenska ord. De blev föråldrade och fick konkurrens från nya synonyma låneord. De gamla orden kunde dock leva kvar i vissa dialekter.

Äldre nysvenska

Den nysvenska perioden började år 1526, samma år som det nya testamentet kom ut på svenska. Det trycktes i 2000 exemplar, och skickades ut till alla svenska kyrkor. Under ett antal år lät man bygga tryckerier i Sverige, och åren 1540-1541 lät Gustav Vasa hela bibeln tryckas på svenska i Uppsala. Nu när man började trycka böcker i stora upplagor kände författarna större ansvar när det gällde stavningen. Det fanns inga skrivna regler om hur man skulle stava. Mig kunde till exempel stavas på sex olika sätt i en och samma bok. Nu ville man att det svenska stormaktslandet skulle bli litterärt jämbördigt med de andra stora folken. Då behövde man ett språk med regler i stavning och grammatik. Under 1600-talet blev inblandningen av franska i språket mycket vanlig. Detta tyckte inte kungen Karl XI om. Han skickade brev till alla högre ämbetsmän och präster och bad dem att inte använda franska och latinska ord i svenskan. Han ville också att alla brev inom Sverige skulle skrivas på svenska. Han kämpade länge för att få bort alla de franska ord som hade smugit sig in i det svenska språket. Under den nysvenska perioden var det nästan bara franska och tyska ord som lånades in. Många tyska ord har gjorts om lite och sedan blivit svenska. Många militära termer härstammar från tyskan. Under 1700-talet hade det franska inflytandet på svenskan sin höjdpunkt. Många politiska termer och teatertermer kom till Sverige från Frankrike under denna period. Under denna period började släktnamn bli vanliga i Sverige. Adelsmännen var de första som skaffade sig släktnamn. De äldsta adelsnamnen är Bonde och Sture. Gustav II Adolf bestämde 1626 att alla riddare skulle skaffa sig släktnamn. Många tog ett namn som passade till deras vapensköld. Ganska tidigt började också prästerna att skaffa sig släktnamn. Den översatte ofta sina namn till latin. Abraham från Ångermanland blev till exempel Abrahamus Angermannus. Man kunde också översätta sitt namn till ett annat språk. Nyman översattes till exempel till Neander.


Yngre Nysvenska

Människors strävanden under 1600- och 1700-talet för att få det svenska språket mer enhetligt bar nu frukt. En ny och ledigare skrivstol ersatte den tunga gamla. Den yngre nysvenska perioden började under 1730-talet. Intresset att utveckla och kultivera språket var starkt under 1700-talet. På 1730-talet hände några viktiga saker för svenskan. Olof von Dalin, en författare och historiograf, gav 1732-34 ut veckotidningen ”Then Swänska Argus”. Olof von Dalin skrev själv de flesta artiklarna, som med ett enkelt och klart språk berörde moraliska, religiösa, politiska och ekonomiska frågor på ett kvickt och underhållande sätt. En annan stor sak som hände på 1730-talet var att Sveriges Rikes Lag kom ut för första gången. Vissa svenska statsmän försökte införa rikssvenskan under 1700-talet. 1786 instiftades Svenska Akademin. Akademins mål var att arbete för det svenska språkets renhet och styrka. De viktigaste insatserna för det svenska språket gjorde akademin under 1800- och 1900-talet. Akademin arbetade också för att utveckla vältaligheten hos det svenska folket. Ett pris för vältalighet instiftades, och Gustav III var den första att vinna detta pris. Under 1700-talet var det tyskan och franskan som hade störst inflytande på det svenska språket. Detta ändrades under 1800- och 1900-talet då engelskan fick en mer betydelsefull roll. De första engelska ord som kom var ord för mat och dryck. Sedan kom också ord för järnvägar, och andra trafiktermer. Från 1700-talet och fram till nu, har också en del danska ord tagits in i det svenska språket. Ord för mat är vanliga.
Under början av perioden för den yngre nysvenskan var det vanligt att även bönder skaffade sig släktnamn som gick i arv. Det blev en statussymbol. Inne i städerna var det många olika namn som cirkulerade, men ute på landet blev –son namnen vanligast. Bruket att barnens efternamn konstruerades efter faderns namn var vanligt ända fram till 1963, då det förbjöds i en ny namnlag. Under 1800-talet konstruerade Svenska Akademin en ordbok. Denna skulle ge anvisningar om ett gott språkbruk.


Nusvenska

Det är i och med stavningsreformen 1906 som man verkligen kan säga att den nusvenska språkperioden inleddes. Denna medförde att f ersattes med v (af blev av och öfver blev över). I många ord tog vi bort, för oss idag, konstiga verbböjningar t.ex. voro och gingo. Grunden till denna reform lades i slutet av 1800-talet då engelskan och dess sätt att stava påverkade oss mycket. Under 1900-talet försvagades dialekterna väldigt mycket, detta berodde på att fler och fler flyttade från landsbygden in till tätorterna. En annan bidragande orsak var de nya massmedierna, genom vilka människor hela tiden får höra rikssvenskan.
Kommunikationerna har förbättrats enormt mycket, speciellt efter andra världskriget. Under senare år har även TV och datatekniken, med paraboler och Internet anlänt.
Engelskan har påverkat det svenska språket mycket mer nu än tidigare, genom TV, Filmer, Datorer och annan teknik. Engelskan är det internationella teknikspråket, och man är numera beroende av att kunna engelska om ma...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Kommentera arbetet: Svensk Språkhistoria

  Kommentera
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet


Källor för arbetet

Saknas


Källhänvisning

Anders Nyman [2004-05-20]   Svensk Språkhistoria
Mimers Brunn [Online]. http://www.mimersbrunn.se/Svensk_Spraakhistoria_4107.htm [2014-10-25]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×

Senaste foruminläggen

annons

Ladda upp ditt arbete

Dela med dig, ladda upp ditt arbete och hjälp andra! Mimers Brunn söker ständigt nya arbeten på alla nivåer. Inget arbete är stort eller för litet för att ligga uppe på Mimers Brunn.

Ladda upp arbete

Senaste kommentarer

Mimers Brunn tipsar om

Högskoleprovet

Allt du någonsin lärt dig sätts på prov, kommer du ihåg vad ordet reprimand betyder? Mimers Brunn hjälper dig med tips och tricks inför högskoleprovet. Högskoleprovet

Nya medlemmar

Senaste inloggningarna