Svenska språkets utveckling

56 röster
240261 visningar
uppladdat: 2005-04-15
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Inledning:

Vad betyder svenskan för oss?
Språket är ett redskap för att kunna kommunicera med andra. Så man kan säga att språket är en mycket viktigt redskap, för att man måste förstå andra för att lösa situationer. Vi vill undersöka; Hur och varför förändras vårt språk? Vilken är den röda tråden i språkets utveckling? När förändras vårt språk?


Metod och material

Vi har valt böcker i svensk språkhistoria. Som bas hade vi en lättfattlig sammanfattning från en handbok i svenska. Detta har vi sedan kompletterat med detaljer från andra källor. Vi valde i första hand mer populärvetenskapliga texter, och det verkar finnas gott om bra fakta för intresserade personer. Vi undrar om det inte kan vara så att på grund av intresse från allmänheten har ett bredd utbud av böcker publicerats i ämnet.


Svenskans epoker

Runsvenskan ca 800-1225
Fornsvenskan ca 1225-1526 (klassisk fornsvenska till 1375, yngre fornsvenska från 1375)
Äldre nysvenska 1526-1732
Yngre nysvenska 1732- 1900
Nu svenska – nu

Vi tror inte att årtalen har varit en omedelbar och omvälvande förändring för alla i landet. Det är svårt att föreställa sig att en språklig förändring skulle ha nått ut till alla direkt. I sådana fall skulle dialekterna inte vara så utbredda. På vissa håll blev de ju nästan ett eget språk, inte mer likt svenskan än vad norskan är. Vad gäller historian skriven i årtal tror vi att inte att man kan dra någon exakt gräns när det kommer till sådana här lite långsammare förändringar. Är det fråga om en revolution kan man säga det exakta datumet för förändringen, samtidigt borde det rimligtvis ligga ett pyrande missnöje där innan. Vid till exempel Roms fall tror vi att vanliga romare märkte en långsam förändring och uppluckring av det gamla systemet. Precis som Peter Englund har skrivit, föll rom inte exakt 476. ”Det var nog ytterst få människor som alls märkte att Romarriket "föll" det året. När man läser Gibbon är det slående i vilken stor utsträckning människorna i Rom sökte att leva som vanligt. Det är "Business as usual".

Språkforskning om forntida språk har den nackdelen att vi nästan inte kan säga något om uttal och muntligt berättande helt säkert. Där grundas forskningen sig på sannolika antaganden. Rörande urnordiskan finns tre källor; egennamn, ord som citerats av antika författare låneord i finska och lapska och runskriften. Sedan kan man dra slutsatser genom att jämföra med andra germanska språk.


Runsvenskan

Runsvenska var språket då människor i norden skrev i runor, Vikinga skriften. Det var också ett av de första språken. Man vet inte vart den kommer ifrån, men forskare vet att den härstammar från germanska, som vissa nordiska och europeiska språk härstammar ifrån. Isländska är mycket nära släkt till runsvenskan. Den första runsvenskan man känner till användes på 800-talet på en berömd runsten, kallad Rökstenen, vid Röks Kyrka i Östergötland. (Se bilden på högra sida) Det som finns kvar av runsvenska är runskriften och i Isländskan.

När man översätter runskrift kan det bli så här:

Biarn AuðulfR Gunnarr Holmdis
Björn Ödulf Gunnar Holmdis

letu retta stæin þenna æiftiR Ulf
lät resa sten denna efter Ulv

GinnlaugaR boanda En Asmundr hio
Ginnlögs man men Åsmund högg

Först när man ser hur det är skrivet i latinska bokstäver kan man inte tro att vi är besläktad till det språket, men om man säger det högt för sig själv kan man känna igen orden en del.

Runskriften fanns i flera varianter. Futharken, uppkallad efter de första runorna i raden, är den urnordiska 24-radiga runraden. Ungefär år 800 togs dess plats av den 16-radiga runraden. Det är troligt att den sydliga germanska runskriften hade sin egenart också. Nationalencyklopedin skriver följande om runor: ”Den äldre runraden bestod av 24 tecken. Dessa har svarat väl mot behovet att uttrycka språkets olika ljud. Språkliga förändringar i tid och rum har emellertid medfört att runraden förändrades. De fornengelska och fornfrisiska inskrifterna uppvisar flera nya runor; i de engelska inskrifterna uppgår det sammanlagda antalet till 31. I Skandinavien ledde däremot språkförändringarna till en oväntad, radikal reducering av antalet runor i futharken.”

Skriften har ändrat sig mycket, men inte språket. Det kan betyda att språket har hållit sig kvar, men skriften har utvecklats till sin helhet. Den sista runraden, det vill säga då det slutade att utvecklas och kristendomen kom till norden, var den medeltida runskriften.


Den skriften överlevde en tid i medeltiden, men sen dog ut. Man kan se att ”ä” och ”ö” har dykt upp, och det fanns inte i de tidigare runraderna. Då användes en bokstav så kallad ”æ” istället för ”ä”. Och ”ö” var ersatt av ”o” eller ”i”.

Man skrev också runor ofta på läder och träbitar. Man skrev bara i sten om man ville skryta över ett bra krig eller ha det som ett minnesmärke för någon som har dött. När man skrev på läder eller trä var det oftast korta meningar som: ”Hannah är tillbaka.” ”Köp en ny ko.” ”Han och hon möttes vid dungen.” Etc. Ungefär som dagens SMS. (Mobilmedelanden) Detta måste betyda att alla kunde läsa runor och använda det, inte bara rika lands hövdingar, men också fattiga bönder.

Bild av Rökstenen tog från http://www.tema.liu.se/tema-k/littvet/Rokstenen.html.


Fornsvenskan.

Den äldre och yngre fornsvenskan skiljer sig en del ifrån varandra. Den yngre har mycket mer tyska låneord i sig. Och den äldre fornsvenskan hade man just börjat med att skriva med latinska ord. Den äldsta boken som har skrivits med latinska ord i fornsvenska var ett gåvobrev från den danske kungen till Lunds domkyrka, som blev skriven i Lund år 1135. Men den första bevarade boken i fornsvenska var codex Holmiensis B59, handskriven runt år 1280 och som går under namnet Äldre Västgötalagen. Detta menas att det först och främsta man skriver är en lagbok, det måste menas att folk har fått lära sig språket innan boken blev skriver, annars skulle de inte läsa det. Främst var det nog präster, adelsmän och konungen som kunde lära sig att läsa de latinska orden.

Här är ett exempel från Äldre Västgötalagen:

Svær egho konong at taka ok sva vrækæ. Han skal mæþ gislum ovan (gæræ) til aldragøta þings.

Översättning till nusvenska:
Svearna äger att taga konungen och likaså att avsätta. Han skall med gisslan fara uppifrån (Uppsala) och till Östergötland.

Man ser att språket från runsvenska sitter kvar i språket, men den har blivit annorlunda.

Den yngre lät mer så här:

Hertogh Erik sagde lat (låt) wara som er,
War (vår) stridh dugher ekke nw (nu) hær,
The skullo sik ther fangna giwa,
Swa frampt (såframt, dvs. om) the willo lenger liffua, (leva)
Ther kom konungin gangade nidher.

Här ser man att man hade mycket tyska i meningarna. Varför detta har blivit så är för att mer än hälften av rådmännen till konungen kom från tyskland och pratade så kallad ”lågtyska” och det kom tyska handelsmän och hantverkare till Sverige och slogs sig ner i byarna. Även tyska böjningsformer blev vanliga.
Riddarromaner antagligen i ett par slottsbibliotek, och några handskrifter knutna till vadstena kloster finns bevarade från denna tid. ”Romaner” är det inte direkt fråga om , för de är i regel skrivna på vers. Versformen var den form som den mest litteratur bevarades bäst som, och behöll sin mark fram tid boktryckarkonstens spridning blivit stor.

Ett exempel på att ortnamnen lever kvar är bygder vi själva har anknytning till: Frövi och Skedvi. Vi betyder ungefär kultplats, och Frö är en form av Frej. Sked- kommer antagligen från Skade. Kultplats för Frej och Skade alltså.


Äldre nysvenska

Ju närmare nysvenska vi kommer. Ju mer märker vi att tyskans påverkan minskar. Vi tror att det beror delvis på att kontakten med tyskan minskat precis som Hansan handelsnät upphörde. Under tidigare epoker hade vi också en konstant invandring från tysktalande länder för att gagna vår egen järnhantering. När dessa två påverkande faktorer minimerades började andra internationella kontakter påverka svenska språket. Latinet hade samtidigt stort inflytande, i alla fall i bildade och formella kretsar.
Såhär skriver Lars Wollin i Svenskan i tusen år: ”Vi har tidigare fastställt latinets - både alfabetets och språkets – centrala roll i landets kristnande. I mässan och tidegärdens förrättningar, i bön och i psalmsång, ljöd prästernas latin under de svenska kyrkovalven medeltiden igenom och tystnade först med reformationen. Vilken roll detta spelade i den olärd menighetens begreppsbildning och språkliga beteende är ovisst. Men helt utan spår gick det nog inte förbi.”

Äldre nysvenskan hade precis som tidigare en klar uppdelning mellan ett formellt, kyrkligt språk och vardags språket. Det som är avgörande för att den ska räknas som en ny tid, beror på de förändringar som boktryckarkonsten innebar. Den allra äldsta boken som tryckts i Sverige är Dyalogus creturarum moralizatus från 1483. Det är en fabelsamling på latin, med sedelärande berättelse. Inte alltför längesedan utgavs den i faksimil, kanske till stor del på grund av de välgjorda träsnitten. Den första bok som trycktes på svenska var ”Aff dyäfwlsens frästilse” tolv år senare. Den hade författats av en fransk teolog- joh. Gerson. Den tryckta bok som fick mest påverkan var naturligtvis bibeln. Gustav Vasas bibels nya testamente stod klart 1526, och hela bibeln 1540- 1541. Den nya bibeln bör ha nått ut till landets alla kyrkor. Vi håller med i Gösta Bergmans åsikt att även om det främst var präster som läste den borde inpräntandet av texterna vid varenda gudstjänst även påverkade de icke läskunniga. Han anser också att den första svenska bibelns text var aningen ålderdomlig redan då, men uppfattades som högtidliga. Äldre svenska ordböjningar användes flitigt för att visa en vältalig stil långt in på 1700-talet. I Gustav Adolfs bibeln hade så gott som inget ändrats och karl XII: s bibel (från 1618 respektive1703) har bara böjningen på ett par ord bytts ut.

Idag kan det tyckas vara märkligt, men i en och samma bok från 1525 stavades mig som mig, migh, mik, mic och mech. Vår åsikt är att denna oregelbundenhet försvårade läsningen mycket.

Under 1500-1600-talet kom ytterligare låneord från tyska (t ex Friherre, furir, främling, barsk förnäm och ordentlig) och franska (t.ex. marmelad, medalj, kapital, choklad och parfym). Ett annat exempel från Karl XII: s tid är kuriös- det betydde ungefär vetgirig då, och nyfiken – det innebar ”benägen för nyheter”.

Vid medeltidens slut och in i 1600-talet var skriftkulturen allt annat än utbredd i Sverige. Det betyder inte att allmogen var utan litteratur, berättelser eller information. All litteratur överfördes precis som den gjorts långt före både alfabete och runor – muntligt. Balladerna var tacksamma att memorera mest på grund av repetition och versmått. De första balladerna skrevs ner redan i slutet på 1500-talet av adeln. Den muntliga traditionen förklarar också varför samma berättelser finns i olika varianter på samma tema på olika platser. Varje berättare ändrade lite var gång den fördes vidare.


Yngre nysvenskan

En stor skillnad är att under den yngre nysvenskans period gick det svenska språket till en mer enhetlig stavning. Tidigare kunde som tidigare nämnt ett ord stavas på en mängd olika vis.
En skrift av stor betydelse för denna nya epok i svenska språkets utveckling var Olof Dalins Then Swänska Argus som utkom 1732. Tidskriften hade engelska förebilder och blev omåttligt populär. Den nya och lättsamma prosastilen i tidskriften ses som brytpunkten för den yngre nysvenskan. Gustav III:s tid innebar en ohejdat ström av nya ord tagna direkt från franskan. Orden berörde områden som konst, litteratur, inredning, mode och matlagning. Vi tycker att det tydligt pekar ut vad Gustav III och hans hov intresserade sig av. Som ett prov på svenskan under denna tid har vi citerat en liten vers av Bellman;.

”Underdånig lyckönskan på konung Adolf Fredriks födelsedag den 14 maj 1759. Ett folk med fröjd i dag sin suck till tronen lyftar,
välsignar Sveriges konung och vördar landsens far:
Det högsta äromål dit svenska hjertat syftar,
I kärlek till sitt väl, sitt hufvud och försvar.
Den kronan ädlast är, den spiran dubbelt lyser
Som kärlek lyftat opp samt nåd och mildhet hyser.”

Den här versen skiljer sig kanske en hel del från den formella 1700-tals svenskan, eftersom de är en tillfällighetsvers. Gustav III ville inför mer kultur i Sverige, Det var han som grundade Svenska akademin. Deras uppgift var att ge ut en ordbok och en grammatik. Han hade antagligen avsett att de skulle bli normerande böcker. De första försöken då ledamöterna skulle skriva artiklar gick inte bra, och ordboksarbetet kom igång lite annorlunda än de var tänkt från början. Det var tack vare Carl Gustaf af Leopold, den akademiledamot som fick till uppgift att skriva en stavningslära (utkom 1801) som många främmande ord fick den försvenskade stavning vi är vana med idag. T.ex. billet blev biljett och bouteille blev butelj. Enligt den språkläran uttalades d i djup och l i ljus i vårdat tal, men var inte nödvändigt när man pratade vardagligt. Först 1999 utkom svenska akademins grammatik i fyra band, och därmed kan man säga att den slutfört halv uppdraget från Gustav III.
Det var först under första halvan av 1700-talet som vetenskapliga texter började tryckas på svenska. De flesta organiserade grupper skrev huvudsakligen på latin. 1739 valde Svenska vetenskapsakademin att använda sig av det svenska språket. I den universitetsknutna vetenskapen i Sverige höll latinet ställningen som främsta språk betydligt längre. Än i dag lever termer kvar, särskilt inom medicin. Svenska vetenskapsakademins handlingar är ett rätt stort kapitel. De utgav språkvårdande skrifter av olika slag, och Sveriges forskare skrev artiklar i de mest skiftande ämnen där. Linné hörde till de flitiga skribenterna. Typiskt för texter som inte var skrivna på latin av Linné, var att ständigt använda sig av fraser, termer och alla möjlig beskrivande ord på latin. Samtidigt var det en förnyelse bara att skriva den delen på svenska. Det här bruket fortsatte långt senare, även när latinets position försvagats. Vi anser att det kan ha varit ett sätt för författaren att visa sin bildning, men att bruket utelåste alla utan bred språklig bildning.

På 1800-talet leder den tekniska utvecklingen till flera nya uppfinningar och företeelser. I de flesta fall lånas de utländska orden för dess in i svenskan, en del nya ord översätts direkt till svenska. Lånorden kommer främst från tyskan men nu också från engelskan.


Nusvenskan.

Vid 1900 talet hade tidsåldern för industrialismen påverkat vårt samhälle väsentligt. Ny teknik, nyheten elektricitet, telefoni, nya möjligheter att resa med tåg och ångbåtar, snart kom bilar, bussar och en ny era. Naturligtvis kan man dela in detta sekel i många perioder för vårt språk. Det är troligt att den nya kommunikationen spred nya idéer snabbare, men även tidigare epoker i svenska språkets historia innehöll en rad utvecklingsstadier. Vi tror att ju längre tillbaka i tiden, ju mindre är spåren kvarlämnade. Inflyttningen till städerna påverkade framväxten av ett riksspråk, och media under mitten av 1900-talet ökade utjämningen.

En milstolpe var stavningsreformen 1906. Den innebar bland annat att verb skrevs i singularform. En del enstaka ord fick andra böljningsformer och grammatiken blev lite ledigare. Man började dela upp ord, som t.ex. uppsöka som man började skriva söka upp. Tidigare användes det s.k. kanslispråket. Inlånade ord från amerikansk och brittisk engelska är många gånger fler än franska och tyska låneord under tidigare epoker.

I början av 1900-talet fortsatte bruket att stoppa in ord, fraser, citat och termer på latin, engelska, franska och tyska i både skönlitterära och vetenskapliga texter. När språkundervisningen blev mer allmän och texternas syfte blev att söka läsare, minskade och försvann bruket. Vi undrar det funnits någon ”skryteffekt” tidigare, som försvann.
Kring 1930 kan vi tala om den moderna svenska prosan. Bland de nyskapande författarna fanns Pär Lagerqvist, Ivar Lo och Eyvind Jonsson. Det nya berättandet, och en ny läsarkrets bland ungdomar och arbetare, behövde ett nytt språk. Språket i prosan fick allt större likhet med det moderna talspråket. Inspiration till ett nytt berättarspråk kom också från utländska författare som Ernest Hemingway och James Joyce. Vi tycker att det verkar som Klasskamp och jämställdhetskamp gav en våg av nya författare, från andra samhällsgrupper än tidigare. Det verkar om engagemanget de brann för gav svensk skönlitteratur ny glöd.
Efter att ha läst Det offentliga samtalet och från dialekt till sociolekt och Har svenska språket en framtid? fick vi många idéer om vårt språk just nu. Det är omkring oss hela tiden, och just därför reflekterar vi inte över språket i sig självt, utan ser det bara som ett uttrycksmedel.
Vi har diskuterat om vi lever i ett samhälle där begrepp och termer håller på luckras upp till förmån för att alla ska förstå. Vi är lite osäkra på om det är så, för vissa grupper förstår inte. Inte på så vis att ett helt annat språk används. Kanske alla lite insatt kan förstå, men i t.ex. en politisk debatt skulle inte ens hälften av en klass med tonåringar kunna ta till sig allt. Ett slingrigt språk, där man bör kunna läsa mellan raderna kräver mer.
Håller vi på att återgå till ett samhälle där fackspråket är ett utländskt språk? Kanske har vi människor ett behov av språk som uttrycker vår gemenskap. Engelskan håller på att bli ett gemensamt språk för oss alla, men vi undrar om vi samtidigt vill ha små tecken i språket som binder oss samman i mindre grupper. Förut kanske landsortens dialekter fyllde den funktionen. Idag har dialekter ingen plats i media. Vi tycker att det är lite diskriminering, för det ger en ensidig bild av ett språk med stora variationer. Samtidigt kanske dialekterna inte fyller någon social funktion längre? En by där bygemenskapen lösts upp behöver ingen egen dialekt. Vi tänkte att det bildas nya ”byar” idag, med nya ”dialekter”. Chat och sms-språket kallar vi ”dialekt”. Kulturgrupper är byar, och ungdomskulturer skapar alltså egna ungdomsdialekter.


Sammanfattning

Under hela svenskans utveckling följer den samma mönster som utvecklingen i andra europériska länder. Vi kan inte förbise det faktum att vetenskapliga och filosofiska strömningar importerades precis som ord. Den europeiska språkutvecklingen är beroende av teknikens utveckling. Det handlar naturligtvis om förmågan att sprida texter. Tryckpressen var revolutionerande, också på grund av att den spred läs- och skrivkunnigheten. Enligt oss kan man både säga att läskunnigheten spred tryckkonsten och att tryckkonsten spred läskunnigheten. Hade inte läskunnigheten ökat hade det inte funnits någon marknad för tryckta böcker. Efter bibeln var böcker för att lära ut skönskrift och lite senare läseböckerna, bra inkomst källor för boktryckarna. Böcker där man fyllde i text, mycket lika dagens grundskolas finskrivningsböcker kom i början av 1500-talet. Ett problem med forskningen i språkhistoria är att de skrivna källorna finns bevarade, men vi kan bara föreställa oss hu det lät när människor pratade. Vi utgår ifrån att det alltid eller i alla fall mycket länge funnits skillnader i tal- och skrivspråket.

Vi har funderat på om tiden måste vara mogen för en förändring i språket. Vi tror det. Exempelvis: Innan vetenskapliga texter började tryckas på svenska, hade ett fåtal gjort fruktlösa försök. Då gick det inte att genomföra, men under frihetstiden verkar omgivningens inställning förändrats. Är någon före sin tid, är det inte till någon hjälp att vara nyskapande. Hur många konstnärer, författare, musiker och poeter har inte blivit mer uppskattade långt efter sin död? En förändring kommer när den uppskattas av många.





Se handbok i svenska av Gösta Åberg
När föll Rom? När föll vi? ur tystnades historia och andra essäer av Peter Englund
Se kortfattad svensk s...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Svenska språkets utveckling

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2008-02-24

    tihi

  • Inactive member 2010-06-06

    det svenska språket bestod av 6 epoker. Du glömde urnordiskan (300-800)

Källhänvisning

Inactive member [2005-04-15]   Svenska språkets utveckling
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=4059 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×