Sydkorea

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Detta arbete gjorde jag i 8:an. Vi fick i uppgift att skriva om ett land i Asien. Vi hade som uppgift att skriva det som om man själv hade varit där. Därför är detta arbete likt en novell.

Jag hade länge längtat efter att få åka till Sydkorea. Nu hade jag äntligen sparat ihop tillräckligt med pengar. Jag skulle åka dit med en vän, i slutet av juli. Vi skulle bo på ett hotell i Söul, som är Sydkoreas huvudstad. Där bor ca 10,2 miljoner invånare. Om man räknar hur många fler sydkoreaner det är som föds varje år och jämför med hur många som dör, kan man ta reda på befolkningsökningen i landet. År 2000 var den ökningen 0.93% Ganska lite faktiskt, men eftersom man redan är så många som bor i landet är det nog ganska bra. Alla sydkoreaner som är över 15 år kan läsa och skriva. Medellivslängden i Sydkorea är ca 71 år för män, och 79 år för kvinnor.
Jag hade inte hört mycket om Sydkorea men jag tyckte att det verkar vara ett land med stora vackra stränder där man kunde sola sig hela dagarna.
När jag kom till flygplatsen i Stockholm ställde jag fram min klocka 8 timmar, för i Sydkorea går klockan 8 timmar före svensk tid. Och så växlade vi in våra svenska pengar till Sydkoreanska pengar, i Sydkorea betalar man med won, 1 won är lika mycket som 0,006 svenska kronor. Det betyder att 1 svensk krona är ca 130 won.
Jag var jätte pirrig i magen när jag klev på planet, det här var första gången som jag åkte till ett land som låg så långt bort, annars hade jag bara varigt i Spanien med mina föräldrar.
Vi hade bestämt att vi skulle vara i Sydkorea i 2 veckor, och när vi var där så skulle vi besöka Pusan, som har 3,8 milj. Inv. och Kwangju som har 1,3 milj. Inv. det var i alla fall det vi hade bestämt såhär långt. Pusan och Kwangju är två av Sydkoreas största städer, andra stora städer är Taegu som har 2,4 milj. Inv. Inchon som har 2,3 milj. Inv., Taejon som har 1,3 milj. Inv. Och såklart Söul som har 10, 2milj. Inv. och är huvudstaden och den största staden. Presidenten heter Roh Moo-hyun och har varit president sedan 25 februari, 2003
Jag tycker att Sydkorea är förvånansvärt litet, det är bara 99’274 km2 stort, jämfört med Sverige som är 449 964 km2 stort. Sydkorea är så litet att det får plats ungefär tre Sydkorea i hela Sverige. Och ändå bor det 48 milj. Inv. i Sydkorea och bara 9 milj. inv. i Sverige, men Sydkorea är ju också ett av världens mest tätbefolkade länder. Men Sydkorea, jag tycker att det låter som ett stort land som typ USA eller nått. Men Syd- och Nordkorea, har tillsammans en area på ca 220 000 km² och då är även Cheju-do ön i söder inräknad, och en befolkning på 32,2 miljoner människor.
Sydkorea har faktiskt under 1900-talet blivigt ett utav Asiens rikaste länder. Men länderna på Koreahalvön har betalat ett högt pris för det. Korea var först ockuperat av Japan fram till andra världskriget. Då japanerna lämnade landet delades det i två delar; Syd- och Nordkorea. Fyra år efter krigets slut började dom att kriga mot varandra. Under tre år rasade Koreakriget. Man kan säga att det blev oavgjort mellan Nord- och Sydkorea.

Det kändes som vi hade suttigt på planet i en evighet när vi äntligen kom fram, det första vi möttes av när vi klev av var en varm vind som blåste förbi. Det kändes som om vi va i himmelriket. Men nu var det dags att hämta västkorna, vi fick stå länge och väna tills vi hittade dom rätta. Därefter tog vi en taxi till hotellet.
De två följande dagarna vart inte så roliga det regnade som bara den, jag passade på att läsa lite om Sydkoreas historia.

• 1910, Sydkorea vart ockuperat av Japan.
• 1945, Sydkorea vart befriad från ockupationen.
• 1948, Republiken Korea utropas i augusti.
• 1950, Koreakriget startar.
• 1953, Koreakriget får äntligen sitt slut.
• 1954, Avtal men USA om försvar av gemensamma säkerhetsintressen.
• 1961, Militärgrupp, ledd av Park Chung Hee
• 1979, Militär grupp, ledd av Chun Doo Hwan, som två år senare blir vald till president.
• 1980, Kwangju-massakern.
• 1987, Roh Tae Woo väljs till president.
• 1992, Kim Young Sam väljs till president- han var den förste på 31 år utan militär bakgrund.
• 1997, Kim Dae Jung väljs till president.


Den koreanska halvöns historia har präglats av de omringande ländernas maktanspråk. Den nuvarande delningen av Korea härstammar från den japanska ockupationen.
På 1800-talet så var Korea mycket eftertraktat byte för både Kina och Japan och det var Japan som så småningom ockuperade Korea. 1894 startades det japansk-kinesiska kriget och slutade tvärt ett år senare och då blev Korea formellt självständigt men i praktiken styrdes Korea fortfarande av Japan. Efter Rysk-japanska kriget 1904-05 blev reglerna i landet hårdare. Vissa saker som förbjöds var det Koreanska språket och alla koreaner tvingades byta namn till japanska. Det är nu oppositionsrörelser uppstod. Just under andra världskriget fördes ett par miljoner koreaner som tvångsarbetare till Japan.
Efter att ha varit ockuperat av Japan sedan 1910 blev Sydkorea befriat 15 augusti 1945. Landet var i mycket en militärdiktatur till mitten av 1980-talet.


Därefter läste jag om Koreakriget, jag tyckte att det verkade spännande.
Efteråt tog jag mig en tupplur och började drömma.



Året var 1950, då Koreakriget startade.
Jag vaknade upp av att krigs alarmet tjöt. Jag hörde min mamma´s fotsteg klampa upp för trappan. Hon drog i mig och sa att vi måste iväg, ta skydd. Jag brydde mig inte om att fråga varför jag bara följde efter. Vi gick ner i ett skydds rum, där det redan var mycket med människor. Vi satte oss ned. Några minuter senare kom en soldat och berättade att Nordkorea hade invaderat Sydkorea i söder och att de rörde sig framåt snabbt, de hade redan tagigt över Söul, och var nu på väg mot oss, staden Pusan. Alla vart uppskrämda och många grät.
En vecka senare fick vi reda på att FN hade beslutat att skicka hit styrkor från bl.a. USA för att hjälpa oss mot attacken från Nordkorea. När USA gav sig in i kriget tvingades Nordkoreas trupper snabbt tillbaka, hela Sydkorea var räddat och även staden Söul. Men USA nöjde sig inte med bara det, dom fortsatte att marschera in i Nordkorea i syfte att återförena Korea under Syngman Rhees välde. Jag förstod inte hur dom kunde vara så dumma, nu hade dom ju fått tillbaka det dom kom för att kämpa för, varför göra allt värre då? Vi kunde inget göra, vi satt instängda i ett skyddsrum under marken och fick knappt gå ut. Vi hade gott om mat och plats att sova, men alla ville ju ut, det är ju klart, när man hade suttigt instängd i snart ett år så förstår jag att man blir lite knasig. Men jag förstår även soldaterna som höll oss här, dom ville ju bara vårt eget bästa, dom sa att ingen va tvungen att stanna kvar här inne men att dom helst ville att vi skulle det, för att ingen skulle bli skadad. Ändå klagade många på att dom ville ut, men hallå (?) Det är ju bara att knalla ut, dom hjälper en. Vi hade fått gått ut lite då och då, men inte alla samtidigt, och inte så ofta.
En vakt kom in och berättade att Kina hade blivigt oroliga över att dom trodde att det var oundvikligt att Kina och USA började kriga när Korea återförenades på detta sätt. Och Kina hade rätt, när FN styrkorna närmade sig Yalu, floden mellan Kina och Nordkorea, gick Kina till anfall. Tillsammans lyckades Kina och Nordkorea pressa tillbaka FN styrkorna och en än gång överta Söul.
Att Nordkorea nu var på väg till vår stad igen, Pusan, oroade oss mycket. Många satt bara och bad, och till och med dom yngsta var tysta. Två månader senare fick vi reda på att FN styrkorna än en gång hade tagigt tillbaka Söul, och det hade stabiliserat läget något. Men Syd- och Nordkorea fortsatte att slåss, och förlorade och vann sina marker. Och många krigare fortsatte att dö, från båda sidorna.
När vi fick reda på att ett vapenstillestånd hade slutigts den 27 juli 1953 så vart alla jätte glada vi fick äntligen gå ut och förhoppningsvis stanna där för alltid. Men en officiell, undertecknad fred har ännu inte slutigts.
Under flera månader stod det om kriget, i alla tidningar och på alla Tv kanaler. Dom sa att under kriget dog ca 5 milj. människor. Om inte vapenstilleståndet hade slutigts så hade kriget kunna lett till ett tredje världskrig. Och tänk vad som skulle kunna ha hänt då, skulle världen vara den samma som nu?
Året var nu 1953, då Koreakriget äntligen fick sitt slut.


Jag vaknade med ett ryck och var alldeles kall svettig, jag hade drömt, om Koreakriget, att jag själv var med där. Usch det var hemskt. jag tittade på klockan, 09.00 jag hade sovigt ganska länge. Jag tittade ut genom fönstret och solen sken. Vad bra, äntligen kunde vi få lite kul för alla pengar vi betalat. Jag väckte min kompis och vi skyndade oss iväg. Vi visste inte vart vi ville åka, vi ville se så mycket. Som t.ex. Sydkoreas högsta berg Halla-san, som är 1 950 meter hög eller Sydkoreas största sjö, Yanggu. Men vi ville också åka till de hav som omringar Sydkorea, Gula havet eller Japanska havet. Men tillslut bestämde vi att vi skulle åka ut med båt till en av de 3 500 små öarna som finns runt Sydkoreas södra och västra sidor. 3 500 öar, det är väldigt mycket tycker jag, men bara 600 av öarna är bebodda. Jag hade läst att Sydkoreas vintrar var mycket långa, kalla och torra, medan somrarna är korta, heta och fuktiga, det föll mest regn i april till september, det är då monsunvindarna sveper in från Stilla havet. Men vi hade tur, vi hade det bara regnigt de två första dagarna, och sen så lite småregn någon gång ibland.
När vi kom fram till hamnen där man kunde ta en färja ut till en ö kom vi på att ingen av oss kunde språket, visst dom på hotellet kunde såklart Engelska men hur ska vi kunna veta om alla andra kunde det. Jaja det var väll bara att fråga, någon här runtom måste ju kunna Engelska, i Sydkorea pratar dom annars koreanska. Nordkoreas och Sydkoreas språk är inte densamma, men det kan man tro, eftersom dom ligger så nära varandra och en gång har vart ett enda land, Korea. Sydkoreanska och Nordkoreanska är som typ norska och svenska, de är inte samma språk, men man förstår varandra, kanske inte allt men lite grann i alla fall. Under den Japanska ockupationen 1910-1945 så tvingades koreanerna att tala Japanska, dom äldre kan fortfarande prata och förstå lite Japanska.
Båtresan tog ungefär 45 minuter, när vi kom fram var det första vi såg ett museum. Det var väldigt stort och elegant så vi bestämde oss för att gå in och kolla lite. När vi kom in förstod vi att det var ett museum om Sydkoreas religion. På en stor skylt stod det fakta om Sydkorea, alltså typ hur många procent av befolkningen som är t.ex. Buddister. Det stod att 28 % är buddister, 19 % är protestanter, 6 % är romerska katoliker, 1 % är konfucianer (vad nu det är) och 1 % är övrigt, typ hinduer och sånt. Men jag trodde att det fanns mycket kristna där, men jag hade helt fel antar jag. Jag undrar, jag är från Sverige och då heter det ju svensk, men vad heter det om man är från Sydkorea? Jag frågade en ”guide” och hon sa att det hette sydkorean. Ja men det var ju ganska uppenbart, Sydkorea, Sydkorean. Att jag inte tänkte på det. När vi tittat runt i museet så åkte vi ner till stranden och solade till sent på förmiddagen, då gick vi och åt på en fin restaurang och sen tog vi båten tillbaka till Själva ”landet” Sydkorea.
Den följande veckan gjorde vi inget speciellt, bara latade oss på stranden och gick och shoppade i alla roliga affärer.
Två dagar innan vi skulle åka hem så fastnade vi på en rundtur, eller vad man ska kalla det. Vi fick åka runt i en stor buss där det stod en man längst fram i bussen som pratade om Sydkorea, det var inte så mycket intressant men det var kul ändå. Han sa att Under slutet av 1900-talet växte Sydkoreas ekonomi och industri snabbt. Men de senaste åren har landet haft stora ekonomiska problem. I Sydkorea tillverkas t.ex. Båtar, bilar, skor, maskiner och mycket annat.
De flesta råvarorna måste importeras från andra länder. Men själva har man ex stenkol, koppar, bly, zink, tungsten, grafit, fluorit, salt, guld, silver.
Till Sverige har man t.ex. sålt mycke...