Textanalys av Hjalmar Söderbergs novell Pälsen

Analys av Hjalmar Söderbergs novell ”Pälsen”
Av Catrin Egerfors 2013/06/26

Det är julafton och Doktor Gustav Henck, novellens huvudperson, är på väg till sin gamle vän John Richardt för att låna lite pengar. På vägen dit funderar Doktor Henck över sin dåliga ekonomi och hälsa, han misstänker att han snart kommer att gå bort och försjunken i sina tankar halkar han till och blir påkörd av en förbipasserande droska. Om det inte vore nog så går även hans rock sönder. Väl framme hos Richardt blir han erbjuden att låna sin gamle väns päls så han ska slippa frysa på vägen hem. Richardt ska nämligen komma lite senare på kvällen och fira julen tillsammans med Henck och hans familj. På vägen hem är Henck som förbytt, han är lycklig och känner sig inte alls så fattig och sjuk längre, kanske att hans fru ger honom ett extra vänligt mottagande när han kommer hem. Och han har rätt, frugan omfamnar honom i den mörka hallen och viskar: ”Gustav är inte hemma ännu.”

Titel
Innan man läser novellen är det svårt att förstå vilken betydande del titeln har i berättelsen, men alltefter som man läser ser man kopplingen och förstår att pälsen är avgörande i Hencks liv.

Novellens motiv
Berättelsen är ett klassiskt triangeldrama, där huvudpersonen blir bedragen av sin fru som i hemlighet har en kärleksaffär med hans vän. Men trots det hemska dramat känns det som att huvudpersonen Henck går från att vara en miserabel man till att faktiskt känna hopp och lycka.

Språk och stil
Söderberg har en väldigt intressant teknik när han skriver, novellen är främst baserad på Hencks tankar vilket leder till att man som läsare sympatiserar och känner igen sig i Hencks känslor. Men som läsare ligger man ändå steget före honom i handlingen, exempelvis tänker Henck på sitt dåliga förhållande och hur frun var väldigt förtjust i Richardt som ung, men han förtränger ändå den bistra sanningen som man som läsare har så lätt att se. Trots att berättelsen är skriven på 1800-talet och därmed har ett ganska förlegat språk är novellen väldigt lättläst vilket jag tror beror på att texten är så pass vardagligt skriven.

När och var?
Handlingen utspelar sig under en julaftonsdag i Stockholm, förmodligen någon gång i slutet på 1800-talet. Årtalet nämns inte men novellen publicerades 1898 och det han beskriver passar in på denna tid. Novellen börjar ute på Stockholms gator och miljön beskrivs inte mycket mer än det som är nödvändigt för att förstå handlingen, såsom att det är kallt ute och därför får Henck låna pälsen eller att tamburen är kolsvart och därför ser hans fru inte vem det är. Annars utgör miljön ingen stor del i novellen utan det är Hencks tankar som hela tiden skapar stämningen.

Hur är personerna?
Huvudpersonen i boken är Gustav Henck och det är med hans tankar som vi får informationen om de övriga personerna i novellen. Gustav själv är en olycklig man som verkar vara trött på livet. Det går dåligt ekonomiskt, han är sjuk och mager vilket troligtvis snart leder till hans död och på toppen av det så är hans fru otrogen. Men tack vare pälsen får han en sista gång i sitt liv känna sig glad och levande igen, som att alla hans problem inte längre spelar någon roll. Hans gamle gode vän, John Richardt, beskrivs som en förmögen och framgångsrik ungkarl som bara vill Gustav väl. Han lånar ut pengar, ger honom pälsen så han ska slippa frysa på vägen hem och senare på kvällen ska de fira jul tillsammans. Men det framkommer lite senare att John inte alls är den gode vännen han gett sken för, utan i hemlighet har han en kärleksaffär med Gustavs fru.

Gustavs hustru Ellen får vi inte veta så mycket om, man förstår inte riktigt hur hon är som person. Det vi får veta är hennes bakgrund och kopplingen till henne och John. Hon var nämligen förälskad i John som ung, men John inte ville gifta sig och för en fattig flicka som Ellen var giftermål väldigt viktigt. Det leder till att hon av trygghet istället gifter sig med Gustav trots att hon fortfarande är kär i John.

Karaktärerna i novellen är alla väldigt verklighetstrogna, när ”Pälsen” skrevs 1898 var ämnet med otrohet och problem i äktenskap tabu, men fortfarande idag över 100 år senare förstår vi berättelsens tragiska innebörd och de vardagliga problem som dessa människor har.

Vad driver handlingen framåt?
Det som hela tiden driver handlingen framåt är Gustavs tankar och hans sinnesstämning, hela tiden med fokus på pälsen. Redan i det första stycket i novellen märker man hur pälsen påverkar välmåendet, människorna ute på gatan krymper ihop av kylan denna kalla vinterdag, ”utom de som hade pälsverk”. Gustav som inte har någon päls känner sig ynklig som person och hans humör ändras inte förrän han får låna pälsen. Då blir han som förbytt, en ny människa, med hopp om framtiden, kanske kan den ekonomiska krisen vända? Kanske kan hans fru älska honom igen? På vägen hem ser han fram emot fruns reaktion när han kommer hem i en sådan stilig päls.

Klimax
Och det är just när han kommer hem med den fina pälsen som novellen når sitt klimax. Gustav hade rätt i att han skulle få ett angenämt bemötande av Ellen. Hon omfamnar honom i mörkret, kysser honom som aldrig förr och säger ”Gustav är inte hemma ännu”. Kärleksförklaringen var inte menad till honom, utan till pälsens ägare, Gustavs goda vän John. Gustav har för första och sista gången fått känna på lycka och kärlek, allt tack vare den fina pälsen.

Att författaren väljer att ”avslöja” Ellens hemliga affär just vid den här tidpunkten när Gustav är som lyckligast gör att man som läsare känner sympati för Gustav trots att han visste när han gifte sig med Ellen att det inte var av kärlek från hennes sida.

Slutet
Efter incidenten i tamburen väljer författaren att hoppa fram några timmar i berättelsen. Det gör att man som läsare aldrig får reda på hur Gustav reagerade när han insåg Ellens och Johns svek, utan lämnar det öppet för egna alternativ och tolkningar.

När man kommer in i berättelsen igen sitter Gustav tyst och ihopsjunken i soffan medans John röker än cigarr. Gustav säger att han inte har långt kvar att leva och tackar John för den vänlighet han visat Ellen, och att han under sin sista tid fick känna lycka. Författaren lämnar slutet öppet för fria tolkningar, man vet inte om Gustav faktiskt kommer dö eller hur vänskapen och äktenskapet kommer se ut i framtiden. Trots det olyckliga slutet så tycker jag ändå att det känns som att Gustav, om han nu dör, gör det med känslan av att ha fått vara riktigt lycklig en sista gång.

Symboliken i novellen
Den stora symbolliken i novellen är pälsens ekonomiska värde. Pälsen är en symbol för rikedom och auktoritet, endast de personer med betydande roll i samhället har päls.

Temat i novellen
Jag tycker budskapet i novellen är både rätt och fel på samma gång. Det får en att tänka efter hur vi som människor värderar våra liv. Exempelvis fokuserar Gustav all framgång och lycka i livet till en päls. Är man rik blir man automatiskt lycklig. Självklart kan det underlätta att ha pengar, men jag tror inte man finner lycka i pengar, utan lycklig blir man när man trivs med sig själv och det liv man lever. Gustav trivs inte med livet han lever men till skillnad från vad han tror...