Träldom och slavhandel i Norden

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Träldom och slavhandel i Norden

Sverige som stormakt är betydligt mer känd än Sverige som slavhandlande kolonisatör.
Den slavhandel som stormakterna Sverige och Danmark bedrev under 1600- och 1700-talen var en nödvändig del i den så kallade triangelhandeln mellan Europa, Västafrika och Amerika för att de inte skulle förlora sin ställning som stormakter. Den internationella slavhandeln var så pass lönande att Danmark gjorde stora vinster på verksamheten. Sveriges mer eller mindre desperata försök att erhålla en del av vinsten var på gränsen till värdelösa. Längs den västafrikanska kusten grundades handelskolonier och särskilda afrikanska handelsbolag bildades. Rent rutinmässigt bildades sålunda det Svenska Afrikanska Kompaniet i Cabo Corso i Guineabukten år 1649.

Som sagt så hade den svenska internationella slavhandeln inte stora framgångar med sin på den tiden populärverksamhet i jakten på inkomster. Sverige hade i ”Nya Sverige” en besittning i Amerika och en vital del i möjligheterna till transatlantisk trafik. När denna landmassa år 1655 erövrades av holländska kolonisatörer upphörde den svaga handeln abrupt. Dels på grund av de mindre bra transportmöjligheterna men även på att Sverige låg i krig med Polen. Konsekvenserna av den krigshandlingen var att Danmark, som även var konkurrenter inom slavhandeln, samt Ryssland förklarade krig mot Sverige.

Under Gustav III:s tid ville en större samling privata mer framgångsrika affärshus ta del av slavhandeln. Gustav III var själv intresserad i att göra inkomster i slavhandeln men kunde inte riskera att satsa alltför stora resurser på slavhandeln samtidigt som Sverige

Danmark däremot hade bättre lycka med slavhandeln som till skillnad från Sverige lyckades behålla sina nordamerikanska besittningar. Under åren 1671-1838 gjordes mer än 5000 resor från Guineabukten till danska Västindiens huvudö Saint Croix. Framgången kom till stor del av den goda kontakt man hade med afrikanska klaner som frekvent kunde tillgodo se den danska slavhandeln med produkter. I Juli 1847 beslutade den danske kungen Christian VIII att slaveriet skulle avskaffas senast 1859, efter massiva protester blev utgången ett omedelbart avskaffande av slaveriet. Denna seger för de mänskliga rättigheterna gjorde inte situationen I Danska Västindien bättre. Förtrycket mot alla de fattiga slavar som mer eller mindre blivit strandsatta var ett faktum och både år 1878 och 1916 utbröt omfattande uppror mot det danska styret. Detta resulterade i att Danmark 1917 sålde Saint Croix till U.S.A. Dansk kultur har lämnat spår efter sig i så väl Saint Croix som i Ghana där den mesta upphämtningen av slavar ägde rum.

Träldom
I Norden fanns den form av slavarbete som kallas träldom. Informationen om denna företeelse
är bristfällig i många avseenden. Men man har förutsatt att trälar användes på gårdar ägda av stormän under järnåldern. Vikingarnas resor runt Europa medförde mycket krigsfångar som i sin tur användes som trälar i Sverige. Det var dock inte enbart krigsfångar som blev trälar, det var ett mer eller mindre vanligt straff . Det kunde också förfalla sig så att människor i stor fattigdom frivilligt försatte sig själv i träldom och på så sätt säkra föda och tak över huvudet. Träldom omnämns i de äldre nordiska lagarna, men mer specifika bestämmelser för den enskilda länderna saknas. Träldomens principer var snarare en oskriven lag och allmänt utbrett accepterat.

De flesta trälar användes för jordbuksarbete och boskapsskötsel, men vissa hade mer avancerade uppgifter såsom gårdsförvaltare och lönnmördare. Träldomen försvann gradvis under äldre medeltiden och då ersatte många trälarna med så kallade legohjon, lägre betalda arbetare bundna vid gården för en längre tid, vanligtvis ett år. De största orsakerna till träldomens avskaffande var till stor del att man hittat effektivare och mer lönsamma sätt att utnyttja arbetskraft inte att den inhumana innebörden av träldom fick protester. Likt slavhandeln var Sverige det land i Norden som längst använde sig av slavar. Från år 1335 finns trots det ett förbud om att ingen person som fötts av kristna föräldrar skulle vara träl, detta innebar i praktiken att de dåvarande trälarna var den sista generationen.

Jag har valt att skriva om slaveri och slavhandel i Norden på grund av att det antagligen är ett avsnitt i Sveriges historia som väldigt få känner till. Min åsikt är av det ursprunget att jag tror att många sett på Sverige som ett relativt neutralt land som ägnat sig åt sina gena intressen inom sina egna gränser i så stor mån som möjligt. Där är slavhandeln ett exempel som bevisar motsatsen. En annan aspekt som jag ville peka på men inte fullt tagit upp här var slavhandelns ekonomiska betydelse under kolonialtiden. Som en vital del i triangelhandeln gjorde slavarna från Afrika det möjligt för många länder att i sina kolonier i Västindien, Nordamerika och Sydamerika göra stora rikedomar att sedan använda antingen till industriell utveckling eller krig.

S...