Transplantationer

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

DU kan rädda någon annans liv

Att tänka på döden kan kännas svårt, men den är också viktigt att tänka på. Vad händer när du har dött? Skulle du kunna tänka dig att donera dina organ och vävnader när du dör? Alltså ge dina organ och vävnader till en annan människa som behöver dem bättre. Du skulle kunna hjälpa upp till tio personer genom att ge dem dina organ och vävnader. Du skulle kunna rädda dem från att dö och ge dem ett längre liv. Du skulle bli en hjälte på sätt och vis. Organen och vävnaderna har du ändå ingen användning för när du har dött. Man kan t.ex. transplantera hud från en människa till någon som har fått svåra brännskador. Denna person skulle få tillbaka sin lena hud, vilket är väldigt uppskattat. Du kan donera oavsett ålder och det är du som bestämmer hur du vill göra. Du kan avstå från att donera, donera enbart till transplantation eller enbart till mediciniskt ändamål, där dina organ kan hjälpa till i medicinisk forskning och undervisning. Med dina organ hjälper du forskarna att förstå hur t.ex. cancer uppstår.

Har du inte har svarat utgår lagen från att du har svarat ja, om inte dina närstående förbjuder det. Dina närstående måste i sådana fall, i chockat tillstånd, besluta om läkarna får operera ut dina organ eller inte. Det är ett mycket svårt beslut att ta när man precis har förlorat någon.
Just därför är det viktigt att du gör ditt beslut känt och anmäler dig till donationsregistret. Du kan ändra ditt beslut när du vill. Sjukvården tar själv reda på vad du har svarat, så de vet om de ska förbereda donation eller inte.
Elakartade tumörer och infektionssjukdomar förhindrar donation, men dina organ och vävnader kan fortfarande användas i medicinisk forskning och undervisning.

Årligen avlider 250-300 människor i Sverige som är lämpliga för donation, men endast 100-150 personer blir donatorer. Vissa läkare inser inte att de är lämpliga och de frågar inte heller de närstående vad den avlidne har svarat. Anledningen kan vara att de närstående har varit i sådan chock, att läkaren inte har kunnat ta upp frågan med dem. Den avlidne kan även ha varit emot donation eller så förbjöd de närstående ingreppet.

Det är hjärtat som håller oss vid liv och man måste ta ut organen medan de fortfarande får syresatt blod. Patienten måste alltså leva när man tar ut dem. Men lagen säger att när hjärnan har slutat fungera, betraktas personen som död. Han/Hon kommer aldrig att vakna mer. Patienten måste alltså vårdas med respirator för att kunna bli donator. Läkarna kontrollerar minst två gånger med två timmars mellanrum för att vara helt säkra på att patienten är död. När ett organ sedan blir tillgängligt väljer man ut en mottagare från väntelistan. Man börjar med dem som har störst behov, alltså de som är mest sjuka och riskerar att dö om de inte får nya organ omedelbart. Sen tittar man på vilka patienter organen passar bäst till med tanke på organets storlek och blodgrupp. Donator och mottagare brukar oftast inte finnas på samma sjukhus. Gör de inte det, flygs organen med helikopter till mottagarens sjukhus. Man kan vänta med ingreppet max 24 timmar efter patientens död. Resultatet blir bäst ju snabbare man transplanterar. Läkarna syr sedan noggrant ihop kroppen efter ingreppet.
Personalen gör i ordning den avlidne i ett eget rum med en blomma och ett ljus, precis som alla andra avlidna patienter. Där inne kan de närstående ta farväl.

Ingen får inte veta vem som har fått ta emot organen och inte heller vem som har donerat dem. Man kan alltså inte tacka familjen vars familjemedlem räddade ens liv. Det är förståligt. Det blir jobbigt för familjemedlemmarna att bli påminda om bortgången och familjen kan också ha varit emot donationen. Den som fick organen eller vävnaderna vill antagligen inte heller att donatorns familj ska komma och ”kolla in” vem som fått t.ex. deras sons organ.

Det är väldigt dyrt med transplantation och sjukvården lägger mycket pengar på det. Det är också långa köer. Man lägger mycket mer pengar på donation än på enklare sjukdomar. Men är det inte värt att lägga så mycket pengar för att rädda andras liv? I Sverige väntar ca 500 patienter på att få en njurtransplantation. De som väntar på ett nytt hjärta, lever eller lungor finns inget alternativ till transplantation. De kommer att dö om de inte får nya organ. En femtedel av de som dör, dör p.g.a. att de inte har hunnit få nya organ i tid. Om fler donerade sina organ och vävnader, skulle köerna bli kortare.

Tekniken har kommit långt och man gör även konstgjorda organ. Fler konstgjorda organ borde tillverkas, så slipper folk vänta. Men vissa organ kan inte ersättas t.ex. lungorna, levern och hjärtat. Hjärtat kan få hjälp av ett konstgjort hjärta, men kan inte ersättas helt. Man kan använda konstgjorda hjärtklaffar eller klaffar från djur, men de är inte lika effektiva. Hjärtklaffarna är de enda organ som vi kan ta från djuren. I kroppen finns antikroppar som stöter bort organen från djuren. Forskare försöker övervinna dessa hinder, men det kommer att ta många år innan man har löst problemet. Även då kommer organ från människor att ge bättre resultat. Barn däremot kan bara ta emot organ från människor.

Det är kanske mot naturen att donera organ och vävnader för att någon annan ska få leva längre? De tillhör inte den nya människans kropp. Naturen borde kanske f...