Transplantationer

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

1 Inledning

1.1 Bakgrund

Under åren har köerna för transplantationerna vuxit sig allt längre. En människa som väntar på ett organ kan få vänta i flera år och kan i värsta fall dö innan ett organ blir tillgängligt. Detta har gjort att forskare har fått fundera på andra alternativ för att kunna lösa problemet eller åtminstone försöka hitta ett komplement.
Ett alternativ är s.k. xenotransplantationer, vilket innebär att man transplanterar ett organ från en djurdonator ex gris, till en människa (xenos är det grekiska ordet för främmande). Redan på 1960 – talet påbörjades försök att transplantera djurorgan till människor, försöken var dock inte lyckade främst pga. att forskare då inte lyckats lösa problemen runt avstötningsrisken.

1.2 Syfte

Det stora problemet kring transplantationer idag är de stora köerna. Numret av människor som får vänta på ett organ, för att kunna höja sin livsstandard, är högt. Detta finner jag ytterst tragiskt och har därför valt att undersöka alternativ i ämnet. Jag valde att fokusera på xenotransplantationer då detta verkar vara aktuellt i dagens samhälle.

1.3 Problemformulering

Varför används just grisen i forskningssamband? Går detta alternativ att använda i dagens samhälle? Om det går att använda finns det människor som är villiga att använda detta alternativ? Är det moraliskt riktigt att använda djur inom humanvården?

1.4 Metod

Jag valde att använda mig av Internet för att få tag på den information jag ville ha. Jag har inte haft tillgång till annan information då ämnet inte är så stort i svenska medier.

1.5 Avgränsningar

På grund av tidsbrist har jag valt att begränsa mig rejält. Ämne är väldigt invecklat och att gå in för djupt kan innebära en rejäl utökning av arbetet.

2. Avhandling

2.1 Varför gris?

När försök med xenotransplantationer påbörjades så valde forskare att rikta in sig på primater eftersom dessa är så pass närbesläktade med människan. Redan på 1960 – talet gjordes det första försöket att transplantera ett organ från en apa till människa men försöket var misslyckat och vidare försök avbröts. Den största risken vid sådana här transplantationer är, för den enskilda individen, det mänskliga immunförsvaret som stöter bort organ från djur. Det finns också risker för allmänheten, apor bär nämligen på virus som är ofarliga för dem själva men kan verka dödliga för människan. En annan anledning till att apor kan vara ett dåligt val är att allmänheten kan finna det stötande att föda upp primater till tillfälliga ”organlager”. Det är dessutom opraktiskt att använda primater då de tar lång tid att föda upp och dessutom föds de bara en eller högst två från varje hona.

Det andra valet var istället grisar, de används redan i stor utsträckning av människan. De tar inte så lång tid att föda upp och de föds i större antal. Avstötningsrisken fanns dock fortfarande. Detta löstes till viss del genom att ”förmänskliga” grisarna, forskare tillförde mänskliga gener till grisen. På detta sätt kan organen lättare accepteras av det mänskliga immunförsvaret.
I början av 1990 – talet gjordes försök att transplantera grisceller, från trangena grisar, till människor. Resultatet blev att den hyperakuta avstötningen uteblev. Dessa resultat ledde till att fortsatta försök kunde fortgå. Vid flera sjukhus i USA pågår numera försök med transplantation av nervceller från gris till människor med Parkinsons sjukdom. I flera fall har man påvisat positiva effekter av behandlingen

.
2.2 Är människan villig att ta emot ett grisorgan?
På frågan som ställdes till patienter, som står på väntelistan för ett organ, om de är villiga att ta emot ett organ är svaret inte alltid självklart. De vill gärna ta emot ett organ under förutsättningen att de inte blir bärare av okända virus. De är dessutom oroliga för framtida biverkningar. Forskningen är ny och behandlingen inte etablerad, de är oroliga att eventuella problem ännu inte hunnit bli upptäckta (www.fof.se). Undersökningar har även visat att patienter är mer välvilliga till transplantationer av celler i jämförelse till hela organ. Steget från att ta emot enstaka celler till ett organ, såsom njure eller hjärta, är väldigt stort.
2.3 Moraliska aspekter
När man först började transplantera organ från mänskliga donatorer var patienterna skeptiska. Man oroade sig hur kroppen skulle påverkas av att ha en del av en annan människa i sin egen kropp, om transplantationen skulle leda till mentala sjukdomar. Att transplantera djurorgan har lett till nya farhågor. Patienter har börjat oroa sig för hur de ska påverkas av att ha djurdelar inplanterade.
Andra moraliska aspekter kan man hitta hos patienter med en kristen livssyn. Där finns inga direkta invändningar. Man menar på att Gud tilldelade människan ett ansvar att vårda och bruka guds skapelser fram till Kristi återkomst, en invändning kan dock vara djurets egenvärde som en av Guds skapelser.
Trangena grisar blir dessutom inte uppfödda som andra grisar. De har inte samma möjlighet att utföra sina naturliga beteenden, såsom böka i jord eller bada i lera. De är oftast uppfödda i kliniskt rena förhållanden.

3 Slutsats
Med mer forskning och information till allmänheten kan xenotransplantation utgöra ett välbehövligt alternativ till en människa som väntar på ett organ eller en celltransplantation.
Att patienter i början kan vara skeptiska behöver inte nödvändigtvis vara negativt. Som jag tidigare berättade om så var reaktioner mot humantransplantationer negativa i början. Det är ett välkänt faktum att människan behöver tid för att kunna acceptera förändring.
Att vi använder grisar i forskningen tycker jag kan vara försvarbart. Vi föder redan upp ett stort antal g...