Upplysningen

Detta är en uppsats i historia jag gjorde 4/10 - 2013. Denna uppsatsen handlar om upplysningen i Europa under 1600-1700 talet och vad för efterlämningar denna tid har gett oss idag. Läs och njut, lämna gärna en kommentar också om vad ni tycker! 

Upplysningen 

"Alla människor är kapabla att tänka själva". 

Upplysningstiden även kallad Upplysningen var en kulturhistorisk rörelse i Europa vid mitten till sent 1700-tal. Klimaxen nådde Frankrike av den store filosofen Voltaire och så kallade Philosophes som spred filosofin runt om Europa. Upplysningstidens filosofi hämtades från de stora framstegen inom naturkunskap mellan 1500 och 1600 talet. Även Rationalismen (Descartes, Hobbes och Spinoza) 1600-1700 kom att prägla Upplysningstidens filosofi. Rationalismen likaså Upplysningens filosofi var de filosofiska riktningarna centrerade kring förnuftet (ratio, latin) och tänkandet. Även andra stora tankar inom upplysningen var att man inte ska okritiskt tro på sådant som makthavare och andra auktoriteter hävdar och att samhället utvecklades bäst av jämställda människor i samspel. Man skulle till och med vara kritisk till Kyrkan, man behövde inte ens tro på det som olika kyrkor lärde ut och det som prästerna predikade. Man trodde istället på vetenskapen, kunskapen och inte på de antika auktoritäras tankar längre. 

Fredrik ll av Preussen

Fredrik ll även kallad Fredrik den store född 24 januari 1712 i Berlin, död 17 augusti 1786 i Potsdam, var kung av Preussen och kurfurste av Bradenburg från 1740 till sin död. 

Redan som ung hade Fredrik ll skaffat sig en fransk bildning och hade flera estetiska intressen. Musik och litteratur var favoriterna. Både som kornprins och kung samlade han intellektuella människor kring sig som kunde konversera på ett spirituellt sätt - självklart på franska. En person som kom att komma på besök och var också en brevvän till Fredrik ll var filosofen Voltaire. I ett brev som skrevs från Voltaire till Fredrik ll löd: ''Ingen talar något annat än franska.’’ 

Fredrik ll utnämnde sig själv Statens förste tjänare. Han arbetade flitigt och fattade alla beslut själv. Han gjorde skatteindrivningen effektivare, han avskaffade tortyren i både straff och förhörsmetod, frigav de livegna bönderna på kungämbädets jord och förbjöd all religionsförföljelse som skett tidigare under historien. T.ex. förföljelse av de kristna under den romerska kejsartiden och judarna under medeltiden. Trots sina stora insatser till samhället lyckades han aldrig fria de livegna bönderna på adelns mark.  

Fredrik ll var den främste av de furstar som kom att kallats upplysta despoter. En svensk konung som kom att härma honom var Gustav lll. 

Idéerna

Olika idéer kom att prägla utvecklingen av Upplysningen. De störta tänkarna var John Locke (som även hade en stor inverkan på Liberalismen i politiken), fransmännen Montesquieu, Voltaire och den Schweiz-franska filosofen Rousseau, hans tankar om folkviljan skulle också få en stora inverkan på eftervärlden och redan under franska revolutionen i slutet av 1700-talet.   

Empirism

Empiri, Empirism bygger på vetenskapliga undersökningar, iakttagelser och experiment av verkligheten. John Locke, född år 1632, var en av de första revolutionära filosoferna under 1600-1700 talet. John Locke menade att empirismen byggdes på kunskaper som kom ifrån sinneserfarenheter. Empirismen är en slags motsats till rationalismen. ’‘Låt oss anta’’ skrev Locke, ’‘att själen är, som man säger ett oskrivet blad (tabula rasa) utan alla intryck och idéer. Hur förs då dessa idéer till själen? Jag svarar på frågan med ett enda ord: erfarenheten.’’

Tron på erfarenheten kom att prägla vetenskapen under 1700-talet, upplysningen och själva John Locke kom att bli ett slags startskott till hela upplysningens filosofi. 

Optimism 

Tron på optimism, optimismtron var motsatsen till den äldre filosofin man förespråkade förut. Man trodde precis som empirismen, på erfarenheten, men att samtiden var överlägsen av all föregående tid. 

Förut hade man ansett att storhetstiden inträffade under antiken, och att världen åldras istället för att förbättras. Optimisterna trodde på utvecklingen och att storhetstiden finns i vår samtid.

Naturrätt

De naturliga rättigheterna var tanken att alla människor har lika värde och människans rätt till liv, frihet och egendom. Naturrätten kom från den antika filosofin och kristendomen som senare utvecklades av upplysningsfilosoferna. Utifrån argumenten av de naturliga rättigheterna, kritiserades slaveri, livegenskapen och tortyr även dödsstraff. 

’‘Krossa den skändliga’’ sade Voltaire om den katolska kyrkan, som han menade hade för stor makt. 

Både katolska munkar och protestantiska präster ord skulle tas med en nypa salt. I flera europeiska länder upprätthöll religionstvånget. Folket hade alltså fri bestämmelse till religion. 

Idéen om människans lika värde reste också kravet på ökad jämlikhet i samhället. Man trodde att om man spred kunskap skulle klasskillnaderna sinas bort och olikheterna minska. 

Schweiz-franske Rousseau ansåg jämlikheten högt rankad. Han menade att klasskillnaderna kom från det privata ägandet i samhället. Vilket också kan ses lite ironiskt ut då han även ansåg att kvinnors ända rättighet var i köket. Är det verkligen så jämställt? 

Deism 

Enligt den franska filosofen Voltaire skulle man förkasta kristendomens lärostatser dock inte neka till Guds existens. Enligt Voltaire hade Gud skapat världen, men efteråt ingrep inte Gud jordens förlopp. Detta kallades Deism. 

Ateism 

Andra filosofer förnekade hela guds existens. De blev Guds förnekade, ateister. La Mattire var en av dem. Han ansåg att människor och djur var endast maskiner. Han förklarade att så kallade materiepartiklar i hjärnan var de som skapade förälskelse, hat eller andra känslor. Den materialistiska människosyn Maittre förespråkade skulle komma tillbaka i senare 1800-tal. 

Spridningen av upplysningen

Upplysningen föddes i England men spreds sedan till Frankrike och i större delar av Europa under 1700-talet. Upplysningsidéerna spreds via böcker och tidskrifter, dessa böcker och tidskrifter var självklart skrivna i franska och billiga. De icke upplysta människorna som fortfarande inte hade råd med böckerna kunde istället gå till små kaffestugor eller lånebibliotek som växte fram i många delar av Europa. 

Tyvärr, var endast de upplysta några få hundradelar i Europa. Trots allt hade de stor betydelse för befolkningen, då de var intellektuellt ledande och spred kunskapen. En av de mest kända verken som skrevs av de upplysta var Encyklopedin. Författarna var Jean Baptiste le Rond d'Alembert och Denis Diderot. Verket blev slutförd 1772. Encyklopedin var utilistisk och innehöll flera kapitel och bilder som genomsyrades av de upplystas idéer (28 volymer, varav 11 med enbart planscher, 71818 artiklar, 2885 illustrationer). 

Men hur växte alla idéer och de stora franska filosoferna fram? 

Den politiska utvecklingen i Frankrike och Europa ledde till ett intellektuellt motstånd uppstod med så kallade upplysningsfilosoferna. De tre mest kända företrädarna för upplysningen var Montesquieu, Rousseau och Voltaire. Dessa filosofer koncentrerade sig mer på samhällsorienterande och politiska frågor inom upplysningen. 

Montesquieu

’’Il n’y a point de plus cruelle tyrannie que celle que l’on exerce à l’ombre des lois et avec les couleurs de la justice.’’  - Montesquieu

Charles-Louis de Secondat Montesquieu var en fransk friherre, politiker, författare, statsvetare och en politisk filosof. Montesquieu föddes i det franska slottet La Brède, Gironde den 18 januari 1689 och död 10 februari 1755 i Paris. 

Montesquieu är mest känd för sitt författarskap och dess betydelse den hade för upplysningen. Under 1730-talet åkte Montesquieu till olika delar av Europa, till bland annat England, Österrike, Italien och Ungern. Han beundrade den engelska rättsystemet, en fördelning mellan kungen, parlamentet och högsta domstolen. Efter att ha studerat flera av John Lockes verk bland annat, skrev han tillslut en av hans mest kända böcker; Lagarnas anda. I boken skriver han om fördelningen om makten och menar att makt var ett hot mot människan och dess frihet. Hans tankar om maktdelningen har fortfarande en stor inverkan på flera länders maktsystem i världen än idag. 

Voltaire 

Voltaire, egentligen François-Marie Arouet, född 21 november 1694 i Paris, död 30 maj 1778 i Paris, var en fransk författare, deist och philosophe under upplysningen. 

Voltaire föreslog istället en enväldig kung, dock skulle kungen vara upplyst. På så sätt skulle fursten värna om sitt land och hans reformer skulle ge nytta till befolkningen. Folkstyre och demokrati var ingenting för Voltaire. Hans filosofi om samhället och maktstyret kallas upplyst despoti.

Voltaire umgicks mycket med Fredrik ll. Senare i livet antydde också Voltaire ibland att han skulle ha adlig bakgrund, vilket alltså inte var sant. 

Jag tror det berodde på att Voltaire sökte sig till en högre samhällsgrupp, han ville tillhöra till det kungliga, vilket kanske har genomsyrat hans filosofi.  

Rousseau 

Store filosofen Rousseau, Jean-Jacques Rousseau, föddes 28 juni 1712 i Genève. Enligt Rousseau ägde alla människor i naturtillståndet, okränkbara fri- och rättigheter. Han menade att makten låg hos folket och inte hos fursten. Fursten skulle endast fullgöra vissa uppgifter men inte ha makt. Det var folket som skulle ta beslut gemensamt med hjälp av folkomröstningar och folkförsamlingar. Denna demokrati kallas Direktdemokrati. Parlamentet, kungen och tjänstemännen skulle endast verkställa folkets vilja. 

Dessa tankar om folkviljan och dess makt kom att prägla eftervärlden. Så tidigt som slutet av 1700-talet kom de att praktiseras i den franska revolutionen. 

Rokokon 

Barockens pompa och tunga prakt övergas under 1700-talet. De kom en nyare och mer romantisk stil till. Den kallades rokokon. Konststilen var inte lika symmetrisk som tidigare, den var mer lekfull, harmonisk och med en nypa elegans. De ljusa nyanserna av himmelsblått och skärrosa kom att bli favoritfärgerna under 1700-talet. 

En av de två mest kända konstnärerna inom rokokon var Antoine Watteau (1684-1721) och Francois Boucher (1703-1770). 

Kolonierna och slavhandeln

Kolonialismen hade skett sedan 1500-talet men blev som mest häftigt under 1700-talet. Under 1700-talet fick de utomeuropeiska områdena mer betydelse. Anledningen till de stora intresset var att Asien, Afrika och Amerika hade stora tillgångar på bomull, kryddor, örter, djur, textiler, porslin och mineralier. Dvs stora mängder av diamant och guld. 

Under 1700-talet hade även skeppen utvecklats och de blev då lättare att transportera sig till Västafrika och de västindiska öarna. En till förutsättning för handeln var uppfinningen kronometern som kom under 1700-talet. Kronometern kunde med exakta mått bestämma öst-västliga position, det vill säga longituden. 

Frankrike, Storbritannien var de ledande länderna på havet och tävlade om makten av erövrade territorium i utomeuropeiska länder. Amerika- och Afrikas rikedomar gjorde att konflikter ledde fram mellan Frankrike och Storbritannien inom ägandet av kolonier och handelsstationer. Sjuårskriget och de Fransk-indianska krigen kom att bli några av de blodiga konsekvenserna.

Men hur kunde de Europeiska länderna ta beslag om olika territorium utanför Europa? Hur handlade de, eller förhandlade de? Svaret är ganska simpelt; Alkoholen.

Européerna tog med sig stark sprit, pokulerade indianerna och lurade till sig mycket värdefull mark i Amerika. En smart förhandlingsmetod, däremot grym och oriktig.

De europeiska skeppen var också väl utrustade med både män och vapen. De olika små byarna i Afrika och Amerika hade då sällan någon chans och västerlänningarna kunde sätta beslag på utlänningarnas terräng. Européerna tog också med sig sjukdomar ifrån fastlandet till Syd och Mellanamerika. På västindiska öarna utrotades i det närmaste hela befolkningen. 

Under 1600- och 1700-talet hade den brittiska kronan främst kontroll över koloniernas handel och sjöfart. Alltefter med dåtidens merkantilistiska teorier sågs kolonierna som leverantörer av råmaterial åt England. De fick därför monopol på den brittiska marknaden för råvaror som bomull och tobak, men förväntades i gengäld att bedriva all sin handel med engelska skepp och fungera som en marknad för brittiska produkter.  

Under första hälften av 1700-talet hade Frankrike varit den ledande kolonialmakten. Efter den brittiska segern i sjuårskriget 1763 kom Frankrike att trängas tillbaka; det blev så gott som en självklarhet att det var britterna som härskade på haven. Under 1700-talet fortsatte de brittiska handels- och krigsflottorna att växa så att de blev mycket större än någon annan nations. I Asien fördes kolonialkrig mellan kompanier med nationella handelsmonopol. Här kom det brittiska Ostindiska Kompaniet att ta kontrollen. Frankrike hade innan dess haft starka kolonialintressen i Indien med handelsstationer både längs kusten och i de inre delarna norr om subkontinenten.

Triangelhandeln var en handelsmetod som uppstod mellan 1600-1700 talet. Från de västindiska öarna fraktades ena båtlasten socker och tobak och den andra till Storbritannien, Frankrike och Spanien. Importen av slavar var mycket liten eftersom slavbefolkningen inte hade några inkomster, bortsett från mjöl och fisk de köpte åt sina slavar. Socker från Västindien utskeppades till Storbritannien eller Frankrike, där fartygen fylldes med vapen, bomullstyger och rom. Dessa varor byttes sedan i Afrika mot slavar som sedan fraktades vidare till Indien. Triangelhandeln var nödvändig för att skeppen inte skulle segla tomma mellan export och import. 

Sverige blev aldrig ägande inom världshandel eller kolonier till skillnad från England och Frankrike. Trots det skapades Svenska Ostindiska Companiet i Göteborg, Sverige år 1731 och är än idag ett av Sveriges mest lönsamma handelskompani och företag genom historien. Svenska Ostindiska Companiet (SOC) handlade med Östasien, framför allt med Kina. Bolagets bokföring av vinsterna brändes bort för att undgå misstankar från den ledande kolonimakten England. Idag förmodar forskare att vinsterna var enorma även fast man inte har hela dokument kvar. Enligt historiker ska vinsterna ha varit mer än 120%. 

Effekterna från koloniseringen under 1500-1900 talet lever fortfarande kvar idag. Positiva och främst negativa följder. Avkoloniseringen startade sent, 1947, när Indien och Pakistan blev de första självständiga länderna ifrån Storbritannien.

Som en konsekvens av koloniseringen har också teknologisk, politisk och kulturell påverkan uppstått. Denna påverkan har alltid haft till syfte att kolonin är underordnad och tjänar Europa främst med värdefulla råvaror. Ekonomin i kolonierna har därför konstrueras för att fungera först och främst till gagn för moderlandet (länder i Europa). Oftast handlade det om att ekonomin var helt inställd på en eller ett fåtal exportvaror vilket efter självständigheten bidragit till att landet hamnade i underläge gentemot resten av världen. 

Detta har skapat att några av de östliga länderna (t.ex Indien) blivit beroende av Europas import.  

Bomull och textilen ifrån både Indien och Pakistan är än idag en viktig handelsvara för Europa. 

Av de orsaker av religion och tidigare koloniseringen av Indien och Pakistan har lett till stora samhällsklyftor, segration och fattigdom uppkommit.

På grund av den stora folkmängden i Indien och Pakistan har Europa kunnat utnyttja billig arbetskraft från fattiga innevånare för nästintill slavlöner. De positiva effekterna (enligt Frankrike) av koloniseringen har varit civilisation i de olika u-länderna och upplysningen de gett åt urbefolkningen.

Koloniseringen skulle också bli en huvudgrund till första världskriget (1914-1918) De europeiska stormakterna roffade åt sig så mycket de kunde. Tyskland kom in sent i den kampen och fick nöja sig med färre kolonier än England och Frankrike. Situationen blev då allt mer spänd.

Spår av koloniseringen ser du än idag. Språken som talas i Amerika, Sydamerika och Afrika är största delen engelska, franska, spanska och portugisiska (Brasilien). Skeppningen av slavar till Amerika gör att andelen afroamerikaner i Amerika är idag 12,3%. I dagens England och USA heter flera mörkhyade ’‘James’’ eller ’‘William’’ i efternamn. Dessa olika namnen är spår från Englands sjöfarare som de döpte efter sina egna efternamn till slavarna. 

Kampen om makten 

Under upplysningen var grundtanken förnuftet. Men använde verkligen alla det fullt ut? Under detta århundrade skedde även blodiga strider mellan olika länder och krig bröt ut av ägande i olika kolonier. 

Några konflikter som skedde under Europas upplysning:

•   Preussen och Österrike stred om makten i Centraleuropa 
•   Ryssland och Österrike tävlade om inflytande på Balkan
•   Storbritannien och Frankrike kämpade inte bara om den ledande makten i Europa utan också om hegemoni över kolonierna o...