Ut i världen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ut i världen
Jag satt hemma vid datorn och surfade runt. Jag fick troligtvis hjärnsläpp eller nått för jag bokade en Asien resa, med start morgonen därpå! Nästa morgon ringde jag efter taxi och den skjutsade mig till Midlanda. Jag betalade chauffören och sedan gick jag in och plockade ut min biljett. Det första resmålet skulle vara New Delhi, Indien. Sedan skulle jag också besöka Singapore och Peking, Kina. När planet hade lyft plockade jag fram en broschyr om Indien för att se vad som väntade mig.

Allmänt
Officiellt namn: Republiken Indien(Bharat)
Yta: 3 288 000 km2
Huvudstad: New Delhi som har 9 800 000 invånare (2001)
Invånare: 1 081 200 000 (2004)
Statsskick: Republik, förbundsstat
Statschef: APJ Abdul Kalam
Regeringschef: Premiärminister Manmohan Singh
BNP: 560 US dollar (2003)

Oj, tänk att de har 1miljard invånare, mumlade jag.
Jag råkade tydligen säga det lite högt för flygvärdinnan vände sig om mot mig och sa:
– De spräckte den magiska gränsen vid år 2000.
– Okej, svarade jag.
Sedan somnade jag. Jag väcktes några timmar senare av en flygvärdinna som sa att vi snart skulle flyga över Indiens gräns. I och med att jag satt vid fönstret hade jag en bra utsikt. När vi flög in över gränsen såg jag många berg som var väldigt höga, jag vände mig om mot mannen som satt bredvid mig och frågade:
– Vad är det där för bergskedja?
– Det är Himalaya. Visste du att Himalaya betyder snöboning?

– Okej, vad häftigt. Nej det hade jag ingen aning om.
Under resten av flygningen fick jag se allt från öken till tropisk skog.
– Vad mycket odlingar de har, sa jag till mannen bredvid mig.
– Ja, visst har de? 57 procent av Indiens yta upptas av odlingar.
– Okej, förresten, vad heter du?
– Jimmy Svensson, jag jobbar vid den svenska ambassaden i Delhi. Och du heter?
– Kalle Vedin.
När jag skulle betala för en extra kopp kaffe upptäckte jag till min förskräckelse att mitt pass var borta! Jag fick panik och började svettas.
– Vad är det Kalle? Du ser blek ut, sa Jimmy.
– Jag har tappat mitt pass, åh vad ska jag göra?
– Jag kan nog fixa det här, sånt här händer lite då och då.
När vi kom fram hjälpte Jimmy mig genom flygplatsen och bort till den svenska ambassaden, där jag fick ett nytt pass.
– Tack så mycket, Jimmy. sa jag.
– Ingen orsak. Nu vet du att när du ska ut och resa är det bra att veta vart Sveriges ambassad ligger. Där får du alltid hjälp.
– Okej. Skulle du kunna visa mig runt här i Delhi?
– Javisst, jag börjar inte att jobba förrän om två dar.
Vi tog Jimmys tjänstebil (en Toyota) och åkte till Taimahal som ligger en bit utanför Delhi. Taimahal var ett fantastiskt tempel, det var byggt i bland annat vit marmor och ädelstenar.
– Det här templet räknas som ett av världens sju underverk, sa Jimmy.
– Det kan jag förstå, det är otroligt vackert, sa jag.
– Det är ett monument över en maradjas favoritfru.
Efter några timmar tog vi bilen tillbaka till Delhi.

– Ska vi gå på marknaden? frågade Jimmy.
– Visst, sa jag.
Medan vi gick runt och kikade på fotbollar, textil arbeten, mjukvaror till datorer började Jimmy berätta om människorna i Indien.
– Indien har en snabbt växande befolkning. Två tredjedelar av befolkningen arbetar med jordbruk. Det är en stor skillnad på befolkningstätheten, allt mellan 50 km2 till 900 km2. Idag har Indien en ung befolkning, men i och med att kvinnorna är färre än männen håller det på att ändras. Idag försöker man få folket att bara ha ett barn per familj, men ute på landsbygden anser man att om man har många barn är det en garanti för att man blir väl omhändertagen på gamla dar, sa Jimmy.
– Vilka folkslag finns det i Indien då, frågade jag.
– Man kan peka ut fyra större folkslag i Indien.
Mundafolken som du ser där borta vid mataffären är det äldsta folket.
Han som står där borta och väntar på bussen är av folkslaget draviderna, det ser man eftersom att draviderna är kortare och har mörkare hår än de övriga indierna. Sen är det arierna och tibeto-burmanska som tillhör de större folkslagen. Idag har den indiska medelklassen samma klass och förutsättningar som den svenska medelklassen. Folket är både toleranta och hjälpsamma. De har en stark respekt för både människor och djur. De anser att viss nötboskap är helig men de dyrkar dem inte. Man är väldigt nyfikna på nya idéer. I Indien pratas det cirka 800 olika språk och 45 procent av befolkningen pratar hindi.
– Okej, men du kan vi inte fråga killen i karamellståndet där borta om han inte känner till någon bra restaurang här i närheten?
– Ingen bra idé. För att en indier säger aldrig nej eller jag kan inte. De hjälper dig alltid. Det är bättre att du frågar vart man skall vända sig än att du frågar om vägen. För de kommer att beskriva vägen för dig, även om de inte kan den. Om du frågar tio olika indier om vägen så kan du få tio olika svar.
– Hm, okej. Då får vi hitta något på egen hand då. Men du, jag har tappat min börs med hela min reskassa! Vad ska jag ta mig till?
– Ja du, vi får helt enkelt kontakta din bank och be dem skicka pengar till ditt konto här.
– Hm, okej. Men nu får du betala min måltid också, haha.
Efter en god måltid på Mama Delhis restaurang skildes vi åt och jag tog en taxi till hotellet.
Det var ganska sent men jag plockade fram min broschyr om Indien som jag hade tagit med mig från flyget och började läsa.
Det indiska samhället:
Indien är präglat av djup fattigdom, men deras ekonomi förbättras med 10 till 12 procent per år. I Indien har man sociala problem och om du tror att du har mött kaos hemma i Sverige så skulle du inte ens kalla det kaos om du har varit i Indien, du får ett helt nytt perspektiv på kaos. Indien har ett urgammalt samhällssystem. I Indien finns det många palats och många av dem är flera tusen år gamla. Indien är en av världens ledande länder inom dator och IT-teknik. Indiens turism är inte högt utvecklad, men den förbättras hela tiden.
De stora förändringarna inom det indiska samhället, produktionen och arbetsmarknaden har gjort det bättre för medelklassen men sämre för de fattiga. Trots att det är förbjudet finns det barnarbete i Indien, den vanligaste typen av barnarbeten är att sy kläder och fotbollar.
Trots att Indien är ett mycket fattigt land är man också en betydande ekonomisk makt med en omfattande industri. Indien är en stor vapentillverkare. Man bygger rymdfarkoster och man har utvecklat en egen kärnkraftsindustri.


Klockan var nu 23.40 så jag gick och la mig. Jag vaknade vid niotiden och då gick jag ner och åt frukost. Efter frukosten gick jag upp på mitt rum och ringde Jimmy, jag bad honom skjutsa mig till flygplatsen. 20 minuter senare såg jag Jimmys bil utanför hotellet så jag gick ut.
– Tjenare, ska du fara hem nu, frågade Jimmy när jag klev in i bilen.
– Nej, jag ska besöka Singapore och Peking också, svarade jag.
– Okej, kul.
Genom bilfönstret såg jag många vackra nationalparker.
– Därinne kan du få se vilda djur och en oerhört vacker natur, sa Jimmy.
– Okej, synd att jag inte hinner kika på dem. Ojoj om gamlingarna och djuren skulle gå på gatorna hemma i Sverige på samma sätt som de gör här skulle de ju bli påkörda på en gång, sa jag.
När vi hade passerat stadsgränsen hade jag också fått se många kulturellt intressanta byggnader bland annat tempel och moskéer.
– Visst är Indien en sekulär stat (det finns ingen speciell statsreligion), frågade jag.
– Jo, det stämmer. Det står inskrivet i den indiska grundlagen. Alla de stora världsreligionerna finns representerade i Indien. Dessutom tror man att hinduism och buddism uppstod i Indien. 83 procent av befolkningen bekänner sig till hinduismen. Näst störst är islam och sedan kristendomen, buddismen har minst anhängare med sina 0,7 procent av befolkningen.
Hinduismen har ingen religionsstiftare som Jesus, Buddha eller Muhammed. Hinduismen har sitt ursprung i skilda kulturer som smällt samman till en kultur och religion. Buddismen har 300 miljoner anhängare i hela världen och de flesta av dem bor i östra Asien, berättade Jimmy.

10 minuter senare parkerade Jimmy bilen vid flygplatsens parkering och vi gick in i flygplatsens entréhall.
Vid kiosken köpte jag en Coca-Cola och sedan växlade vi e-mail adresser.
– Hejdå, tack för allt hjälp, sa jag.
– Ingen orsak, men nu måste du skynda dig annars missar du planet, sa Jimmy.
Min resa till Singapore blev inte särskilt lyckad, när jag klev ur planet och gick ut mot vägen för att ta en taxi blev jag påkörd av en bil. Det underlättade att mannen som körde på mig också var svensk, han berättade att han var hemskt ledsen och att han skulle stå för sjukhus kostnaderna.
– Aargh, min arm. Jag tror att den är bruten, skrek jag.
– Jag skjutsar dig till sjukhuset, sa mannen.
På sjukhuset konstaterade läkaren att jag hade brutit armen. Armen gipsades och sedan lämnade jag sjukhuset med mannen som presenterade sig som Tobias Blixt.
– Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, sa Tobias.
– Nåja, det är okej, svarade jag.
– Du kan få följa med på mitt bröllop imorgon, om du vill?
– Gärna, kom och plocka upp mig på Scandic Morot.
– Jag kommer vid tolvtiden.
Jag promenerade till hotellet från parkeringen.
Jag gick in på datorn i hotell lobbyn för att läsa lite om staden/landet.

Singapore
Singapore är ett litet och mångkulturellt land. Kineser dominerar Singapores affärsliv. Många invånare kommer från Malaysia. 40 procent av invånarna är kineser. Singapore är ett ungt land och en väldigt modern stad. Singapore är nästan en diktatur, de har ingen demokrati eller fungerande politik. Singapore är ett helt kommersiellt land. De har haft en snabb utveckling sedan andra världskriget. Singapore var en hamn- och fiskestad under kriget. I Singapore är det en låg inkomstskatt, fem procent.

Sedan gick jag till hotell restaurangen för att äta middag, det blev lite knepigt i och med att jag hade gips på min vänstra arm. Efter middagen gick jag upp på mitt rum, ställde väckaren på 10.00 och sedan somnade jag direkt. Efter frukosten gick jag ut på stan där jag köpte mig en snygg vit Nike t-shirt och ett par vita byxor. Jag kunde inte få på mig en kostym på grund av gipset. När klockan blev tolv gick jag tillbaka till hotellet där Tobias väntade på mig.
Tobias och hans blivande hustru Saras bröllopsdröm var verkligen vacker med en ljum vind, frasande palmer och havsvågor som kuliss. Sara och Tobias var från Viken utanför Helsingborg. De skulle gifta sig på stranden som var nedanför deras hotell. På hotellet fick jag träffa Sara.
– Tobias friade till mig i Rom i november 2005, och då började vi genast prata om bröllopet. Vi visste att vi ville ha det riktigt romantiskt och långt bort. Vi började leta efter bröllopsarrangörer på Internet. Valet föll på arrangören Tour Pacific, och tillsammans la vi upp resan till Singapore, berättade Sara.
– Okej, vad roligt och annorlunda, sa jag.

Ceremonin var väldigt enkel, precis som Tobias hade sagt att han ville ha den. En maoripräst vigde dem, det tog ungefär en halvtimme. Förutom deras släkt och vänner kom också deras ”wedding planner” och tjejen som hade satt blommorna i håret på Sara.

Sedan åkte vi iväg allihop till middagen på en av Singapores bästa restauranger. Alla gäster satt vid ett stort bord och Tobias och Sara fick ett romantiskt bord vid havet i ett annat rum.
Sedan blev det dans och jag stod mest och tittade på när alla dansade men efter ett tag blev jag uppbjuden av en blond tjej. Hon hette Malin, var 24 år gammal och hon hade bott i Singapore nästan hela sitt liv. Hon kunde prata ganska bra svenska för hennes mamma var svensk.
Resten av kvällen umgicks jag bara med Malin. Jag träffade inte Tobias mer, Malin skjutsade mig till hotellet. På en raksträcka körde Malin i 140km/h trots att det var maxfart 100km/h.
– Är du inte rädd för att åka fast, sa jag lite förvånat.
– Haha, nej det är ingen risk här. Så länge du inte skjuter någon så bryr sig polisen inte, svarade Malin glatt.
– Oj då, låter inte bra.

– Har du någon hobby då?
– Samma som nästan alla människor i Singapore har, att shoppa!
Jag sa god natt och klev sedan ut ur bilen.

Dagen efter träffades vi igen vid hamnen i Singapore, den var enorm. Malin berättade att det var världens näst största hamn och i den hanteras det 310 miljoner ton gods per år.
– För att få köpa bil här i Singapore krävs ett särskilt tillstånd som säljs en gång i månaden för dyra pengar, sa Malin.
– Ojoj, då har du ganska gott om pengar då, sa jag.
– Nej, det var pappas bil jag körde igår. På vissa gator måste man betala avgifter för att få köra på dem, regeringen motarbetar ökad bilism.
Senare på kvällen bestämde sig Malin för att följa med mig till Peking och hem till Sverige och Sundsvall. I Singapore är buss-, tåg- och tunnelbanesystem väl utbyggt så vi tog tunnelbanan till flygplatsen.
– Den här flygplatsen heter Changi och är den största flygplatsen i Asien, sa Malin.

Kina är till ytan ett av världens största länder: Landet är mindre än Ryssland och Kanada och ungefär lika stort som USA.

När vi flög in över Kinas sydvästra gräns såg vi mängder av berg och svårforcerade regnskogar.
Vid gränsen till Nepal ligger Mount Everest, världens största berg. När vi började komma till norra delen av Kina såg vi mycket öken. Vi flög också över Gula floden som är Kinas näst största flod. Redan vid ankomsten till staden såg jag att här hade det skett stor förändring sedan jag var här förra gången, för 10 år sedan. Levnadsstandarden har förbättrats avsevärt sedan dess. I Kina verkar man också ha samma problem med överbefolkning som Indien har. I Kina bor det cirka 1,3 miljarder människor.
Jag kunde lite grand om Kinas religioner sedan tidigare.
Kinesernas traditionella trossystem, konfucianismen och daoismen (tidigare stavning: taoismen), är snarare vishetsläror än religioner. Sedan buddhismen kom till Kina för 2 000 år sedan har den levt sida vid sida med de två inhemska filosofierna. Islam utövas främst av nationella minoriteter i nordvästregionen Xinjiang och av det kinesisktalande hui-folket i provinsen Ningxia i centrala Kina. Dessutom finns ett antal kristna församlingar.

Efter några dagar i Peking tog vi en taxi ut till Sommarpalatset. Det var riktigt vackert. I turistbroschyren stod det:
Sommarpalatset är ett palats i Peking
Sommarpalatset domineras av kullen Långt liv som är 60 meter hög och sjön Kunming. Slottet med dess parker upptar ett område på 2,9 km², varav tre fjärdedelar är vatten. Byggnaderna upptar en yta på 70000 m², och utgörs av en mängd olika palats, trädgårdar och andra arkitektoniska strukturer i antik stil. Sommarpalatset är både fantastiskt och sorgligt. De människor som skulle ta hand om Kina valde att slänga pengar på sin egen förnöjelse istället för att skydda sitt land och dess folk. Det gamla sommarpalatset hade 1860 bränts ned av en engelsk/fransk expedition som straff för att de inte fick exportera opium till Kina!

Pengar som var avsatta i Kinas budget och som skulle ha gått till att rusta upp flottan och hären gick till att bygga den ena stolligheten efter den andra. Istället för att bygga krigsskepp byggde man en marmorbåt till sommarpalatset. Den fick riktiga kanoner men de togs snart bort då änkekejsarinnan tyckte att de var fula. Ci Xi, änkekejsarinnan lät bygga båten för sin förnöjelse, till flottans stora förtret. Hon tog hela deras årsbudget för att bygga båten. Egentligen var det den sista kejsarens far som gjorde detta för att komma på bättre fot med änkekejsarinnan, vilket hon tyckte var bra. Vid palatset har man byggt en konstgjord sjö och fantastiska parker.
Det tar en hel dag att titta på allt, särskilt för den trädgårdsintresserade eller den romantiska. Mycket är utsmyckning för att behaga sinnena. Personalen som går runt i palatset bär tidstypiska kläder och du kan fotograferas i sådana kläder om du vill. Taken i alla gångar är rikt utsmyckade i traditionell stil.



Historia
Palatset började sitt liv som Klart porlande trädgården år 1750. Hantverkare gav trädgården sin arkitektoniska stil utifrån olika palats i Kina. Sjön Kunming skapades genom att utöka en existerade vattenområde till att likna Västra sjön i Hangzhou.
Sommarpalatset har lidit svårt av två militära...