Varför är Etiopien fattigt?

15 röster
127936 visningar
uppladdat: 2003-02-06
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
"Krig", "massaker" och "svält" är tre ord som kommer upp när man söker på "Etiopien" på mediearkivet.se. Etiopien, ett land med en yta som är två och en halv gånger så stort som Sverige (1 133 380 km²), är ett land i krig och ett land med stora fattigdomsproblem. Här lever 62,5 miljoner invånare, uppdelade i omkring 70 etniska grupper. Oromogrupperna utgör tillsammans landets största folk, följt av amhara. Amharerna och tigreanerna är dock de som genom historien har dominerat Etiopien.

Historia

Etiopiens historia har är lång och orolig. Under första årtusendet f Kr, möjligen ändå tidigare, började grupper från sydvästra Arabien åka över röda havet och bosätta sig utefter kusten och på de närbelägna högländerna. Mindre stadsbildningar inriktade på handel uppstod. Aksum-riket växte under första århundradet f Kr fram, och de upplevde sin storhetstid mellan 300 och 600 år e Kr.

Under 600- och 700-talen bröts Etiopiens handelsförbindelser genom spridningen av islam. Landet blev isolerat. Dess enda kontakt med den övriga kristenheten var med den koptiska kyrkan i Egypten, och samtidigt blev det judiska kyrkans inflytande allt starkare. Det gamla Aksum-riket krympte till en småstat. Amharer och tigreaner, två "syskonfolk", utgjorde rikets etniska kärna.

På 1500-talet fördes ett heligt krig mellan muslimerna och de kristna etiopierna. Efter runt 20 år av krig kunder kejsar Galawdevos med portugisisk hjälp besegra muslimerna.
Fram till mitten av 1800-talet var Etiopien splittrat på grund av en rad inbördes stridande kungadömen. 1855 kröntes Tewodoros II till kejsare. Tewodoros II försökte ena landet, men tog sitt liv 1868, efter att hans armé blivit besegrad av en brittisk styrka.

Kejsar Menelik II regerade mellan 1889 och 1913. På denna tid nådde landet ungefär sina nuvarande gränser. 1896 besegrade Menelik en italiensk styrka och Italiens expansion i landet stoppades därmed. Etiopien fortsatte erövra områden i söder bebodda av oromoer, somalier och en rad jordbrukande folk. Därmed blev Etiopien mångkulturellt.

Efter Meneliks död följde strider om tronen. Först 1930 utropades Meneliks dotterson till kejsare. 1935 anfölls Etiopien av Italien och Addis Abeba (huvudstaden) övertogs utan strid året efter. Tillsammans med Eritrea och Italienska Somaliland blev Etiopien Italienska Östafrika. Britterna befriade Etiopien 1941 och kejsaren kunde då återvända från sin landsflykt.

Britterna återupprättade de gränser Etiopien haft före 1935 – det vill säga, Eritrea tillhörde dem inte. Etiopien krävde dock att få behålla Eritrea. FN beslutade 1950 att Eritrea skulle vara en autonom enhet i federationen med Etiopien. Tolv år senare upphävde Etiopien autonomin och tog åter över området.

Ertirea inledde sitt långvariga självständighetskrig, och Etiopien drogs även in i krig med Somalia och Ogaden-provinsen i sydöst.
Den internationella oljekrisen i början av 1970-talet drabbade Etiopien hårt, och samtidigt kom det fram uppgifter om att myndigheterna undanhållit information om svår hungersnöd. Denna hungersnöd uppges under 1972-74 ha krävt ett par hundra tusen människors liv. 1974 utbröt också demonstrationer, strejker, bondeuppror och dessutom myteri inom krigsmakten. Regeringen tvingades avgå.

1977 sköt Mengistu Haile Mariam och hans anhängare ned sju kollegor, däribland den dåvarande stadschefen Teferi Banti. Makten låg i Mengistus händer, och han ledde kampanjen Röd terror för att krossa det politiska motståndet mot revolutionen. Därmed berövades Etiopien en hel generation utbildade ungdomar. Tiotusentals dödades eller torterades, och flera hundra tusen flydde till USA och Europa.

Mengistu kunde dock inte krossa de växande militära upproren i Eritrea och Tigray, och trots att Mengistu tränade den etiopiska armén med hjälp från Kuba krävdes det ändå tusentals kubanska soldater och ett massivt militärt bistånd från Sovjetunionen för att klara sig när Somalia försökte invadera Ogaden-provinsen 1977.

Etiopiens arbetarparti bildades och regimen försökte blidka landets många, skilda folkgrupper, men missnöjet bara ökade. Landreformen som 1975 gjorde att alla industrier och all odlad gjord nationaliserades hade till en början haft framgång, men de statliga storjordbruken blev ineffektiva.

Torka följde flera år i rad i början av 1980-talet, vilket fick till följd att miljoner människor drabbades av hungersnöd 1984-85. Katastrofhjälpen från omvärlden bromsades av inbördes-kriget och av dåliga vägar. Ett okänt antal etiopier dog av svält.

Ett misslyckat kuppförsök inom militären 1989 resulterade i att flera generaler avrättades och hundratals officerare greps. Därför var krigsmakten nu oförmögen att slå tillbaka mot gerillaarméerna. Krigets härjningar och ännu en svår torka 1989 ställde åter igen miljoner etiopier inför svälthot. Regimen förlorade samtidigt det ekonomiska och militära stödet från Moskva och övriga Östeuropa.

1990 erkände därför en hårt pressad Mengistu att 15 år av planekonomi hade misslyckats, och marknadsekonomi skulle införas. Detta beslut kom dock för sent, och Mengistu tvingades fly till Zimbabwe när EPRDFs (Etiopiska folkets revolutionära demokratiska front) tågade in i Addis Abeba och EPLF (Eritreanska folkets befrielsefront) tog över Eritras huvudstad Asmara. EPRDF tog, med hjälp av USA, makten i Etiopien, och EPLF förberedde med EPRDFs samtycke Eritreas självständighet. Eritrea blev självständigt 1993, men de båda länderna krigar fortfarande.


Varför är Etiopien fattigt?

Krig

Krig har varit en av de största anledningarna till att Etiopien nu är ett av världens fattigaste länder. I nära 40 år har landet varit i krig med Eritrea, som 1993 förklarades självständigt. Att hela tiden vara involverad i ett inbördeskrig (för det är vad det har varit, fram till 1993) är inte bra för något lands ekonomi eller folk. Ett krig gör att de som har makten hela tiden måste spendera pengar på att hålla armén stridsduglig. Dessutom får det ödesdigra konsekvenser – många människor dör. Pojkar som borde sitta i skolbänken och utbildas får istället lära sig att ta order från sina officerare, och man förlorar generationer av välutbildade människor som kunnat ta hand om landet och få det på fötter igen.

Eritrea är dessutom inte det enda land som Etiopien varit i krig med. Somalia försökte invadera Oganden-provinsen 1977, och här kunde inte Etiopien försvara sig själv. I det kriget fick man ta hjälp av Kuba och få bistånd från Sovjetunionen.
Att dessutom ha militären vid makten gör ju inte saken bättre – militären har träning inom det området, men inte lika mycket om hur man styr ett land på ett bra sätt.

Planekonomi

Mengistu införde 1975 planekonomi i Etiopien, vilket innebar att alla landets industrier och all odlad gjord nationaliserades. Studenter sändes ut på landsbygden för alfabetisering (den regeringens enda egentliga framgång – 1974 kunde bara var tjugonde etiopier läsa, men alfabetiseringskampanjerna ledde till att var tredje invånare kunde läsa 1995) och bönderna organiserades i bondeföreningar. I städerna skapades motsvarande stadsdelsföreningar.

Tack vare denna plan att fösa ihop bönderna i kollektiva byar försämrades produktionen och jordförstöringen förvärrades. All mark var dessutom statsägd, och staten hade monopol på spannmålsuppköp med urusla priser. Detta stimulerade naturligtvis inte till investeringar.

Naturkatastrofer

Etiopien har varit drabbad av både torkkatastrofer och störtregn. Senast i maj 2000 året drabbades de, och distriktet Gode i sydöstra Etiopien hade det värst. Här var det först veckor av torka, innan regnet började vräka ner. Detta bidrog till att risken för sjukdomar (som diarré, kolera och tuberkulos) ökade dramatiskt, och hjälpsändningar med mat kom inte fram på vägarna som förvandlats till lervälling. 188 000 människor lämnade sina hem för att ta sig migrationsläger.

Naturkatastrofer som torka och regnstormar är en uppenbar del i att Etiopien är så fattigt och så outvecklat som det är. Torkan och regnet gör att skördarna blir dåliga, vilket leder till att folk svälter. Torka, översvämningar och hungersnöd är dock svåra att planera för, och svåra att behandla. Etiopien har drabbats av många sådana här katastrofer – i början av 1980-talet hade man tolka i flera år, 1989 var ett år, 1997 hände det igen och nu senast 2000.

Under dessa tider av hungersnöd äter människorna upp fröna som de borde så, vilket leder till en ond cirkel om ännu mindre skördar. Allt detta leder till svår undernäring för många människor, vilket i sin tur får följder som sjukdomar och därmed hög dödlighet.

Skilda folk

Landet består av omkring 70 etniska grupper. Detta medför ju naturligtvis att landet inte är särskilt enat, när folket inte ens talar samma språk (även om amharinja är det officiella språket). Även religionen skiljer folket åt. Dock är den koptiska kristna kyrkan starkast; drygt hälften av befolkningen tillhör en kristen kyrka (koptisk eller annan).

En orolig historia

Landets historia har varit lång och orolig. Olika religioner har fått grepp om landet, och dess gränser har ändrats flertalet gånger. Det isolerades nära på totalt på 600- och 700-talet, då dess livliga handelsförbindelser avbröts. Att ett lands handel med andra länder avbryts på det sättet som skedde här är sällan positivt. Numera har Etiopien åter handelsförbindelser med andra länder – de exporterar kaffe, hudar, baljväxter och grönsaker, samt importerar motorfordon, oljeprodukter, livsmedel och maskiner från andra länder. De är ständigt beroende av livsmedelsbistånd.

Oljekrisen 1973-74 medförde i stort sett två decennier av ekonomisk tillbakagång för Etiopien, vilket naturligtvis inte heller var något som helst positivt för landet.

Vad kan man då göra åt saken?

Etiopien har naturtillgångar inom flera områden. Dess viktigaste exportvaror är kaffe, hudar, baljväxter och grönsaker. Men Etiopien har också olje- och gasfyndigheter som ännu inte exploaterats, och det finns också relativt orörda tillgångar av bland annat koppar, järn, zink och ädelsten. Utvinning av guld, platina, salt och kalk sker i liten skala, och skulle troligtvis kunna effektiviseras.

Jordbruk är den allra viktigaste näringsgrenen i Etiopien. Den står för hälften av BNP och sysselsätter nästan 90 procent av den arbetande befolkningen. Odlingen sker dock framför allt för eget bruk.

Det som skulle hjälpa landet här är att börja utvinna mer av olje- och gasfyndigheterna. Men för att detta ska ske behövs troligtvis mer utbildning inom området, och i förlängning innebär det att krigen som skördar så många liv, behöver avslutas. Att Etiopien och Eritrea behöver komma överens om någon bra lösning snarast möjligt är uppenbart, för krig ger sällan några positiva resultat.

Mot naturkatastrofer som torka och störtregn finns det inte mycket att göra. Ett bättre förberett förråd av mat för landets befolkning skulle behövas, men verkar i stort omöjligt. Istället får man lösa det på "mindre" sätt. Vägarna ute på landsbygden – som idag bara är tillplattad jord mellan åkrarna på ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Varför är Etiopien fattigt?

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2005-08-01

    Varför ljuger du om Somalia? D

  • Inactive member 2007-02-15

    Det är Americanarna som gjort

  • Inactive member 2015-09-30

    Håller inte med att det är positivt att planekonomi försvann. Jag tror nog att marxistiska regimen skulle lyckas ta ur Etiopien från fattigdom om det inte vore krig.

Källhänvisning

Inactive member [2003-02-06]   Varför är Etiopien fattigt?
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=1587 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×