Ensam - Skräckhistoria (1 sida)

3 röster
7577 visningar
uppladdat: 2008-05-25
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Jag existerar inte, ingen vet vem jag är. Jag är helt ensam. Det sägs att jag finns. De har sett mig, men inget vet vem jag är. Jag har inga ögon, bara tomma hålor, men jag ser världen. Jag vet hur hemsk den är. Det var därför jag lämnade den. Jag hade ingen, bara ensamheten. Min kropp ligger nere i stupet. Ingen har rört den, de andra tror den har en förbannelse. Kroppen är full med sår och där de klara gröna ögonen skulle ha funnits, finns bara tomma hålor.
Jag brukar stå och titta på den. Den vackra oskyldigt vita klänningen som är full med blod. Dendär dagen, dagen jag skulle gifta mig. Den skulle vara den lyckligaste dagen i mitt liv. Men det var den inte.
– Han är helt perfekt, du måste vara lycklig.
Sa många till mig, speciellt min äldre syster, och jag log varje gång.
Men han valde mig, mig av alla människor på jorden.
Men, lita aldrig på kärleken.

Jag ropade på honom men han kom inte.
Jag gick för att leta eftersom han varit borta länge nu. Jag fann honom på bryggan vid herrgården. Med min kära syster, jag gömde mig bakom ett blommande körsbärsträd. Dom satt där.. och tittade på varandra. Jag stod där, vid körsbärsträdet.
Det kom en kylig vind som svepte igenom mitt hår. Det var en sval juni-morgon och det skulle bara vara några timmar kvar tills att vi skulle gifta oss.
Allt var färdigt, jag hade slitit hårt för denna dag. För han var den rätta för mig, den enda.
Tänk om, han är otrogen mot mig.. med min egen syster. Nej! Det får inte vara så!
Dom hade inte märkt mig, där jag stod gömd. Han tittade på henne, och lutade sig framåt.
Min syster.. Min egen syster, är otrogen med mannen jag tänker gifta mig med.
Hon tittar sig omkring och försäkrar sig om att ingen ser. Och sedan.. Böjer hon sig framåt i mot honom, blundar och kysser honom. Hon lutar sig tillbaka och öppnar ögonen och tittar på honom. Och ler.. Visst har hon varit otrogen med hennes två tusen pojkvänner. Men.. hur kunde.. hon.

Mina ben darrade. Jag har aldrig känt sådan avsky för någon i mitt liv förut.
Jag ville skrika, slå, klösa ögonen hur henne. Jag blev så förtvivlad, tårarna brände bakom ögonlocken, Jag ville inte leva längre. Jag föll ner på marken. Mina ben ville inte längre bära mig. Dom hörde mig och vände sig om, jag såg honom. Hans ansikte, han blev förfärad av min åsyn. Jag såg honom i vitögat, han var skräckslagen. Jag trodde aldrig detta skulle hända mig..
Jag satt där och tittade på honom, tårarna strömmade ner för mina kinder och blötte ner min underbara brudklänning. Jag skulle aldrig förlåta honom för det han hade gjort. Det hon hade gjort. Min syster sprang fram i mot mig, Hon grät.
Jag höll mina händer för mitt ansikte. Mina vackert vita naglar som jag så mycket tyckte om, rev långa fåror i mitt ansikte, händerna blev fulla med blod. Han tittade på mig med en förfärad min. Min syster satte sig på sina knän framför mig och försökte förgäves att hindra mig från att riva ännu mer. Hon höll i mina handleder och skrek någonting till mig. Men jag hörde inte.
Jag tittade upp mot henne och örfilade henne med all kraft så hon ramlade baklänges.
Det rann blod ner från mitt ansikte och det blev stora mörkt röda fläckar på min klänning.

Han hade sprungit fram till mig. Jag tittade ner i mina händer som nu låg i mitt knä. Och jag viskade till honom.
– Hur kunde du?
Han tittade ut mot bryggan, och mumlade.
– Det var inte meningen.. Jag älskar henne.
Jag hade ställt mig upp igen och nu tittade jag förvärrat på honom.
– Jag vill inte leva i en värld där den mannen jag älskar mer än mitt liv, inte älskar mig.
Jag hade Ingeting kvar att leva för, han var mitt liv. Han fick mig att vilja leva.
Nu när jag fick veta sanningen. Har jag bara ensamheten. Jag började springa mot stupet,
Igenom trädgården jag hade lekt i som barn. Hela byn var där, och det var fest. Musiken tystnade, pratet tystnade. Inte ett ljud hördes. Alla följde mig med blicken många tittade bort dels för det obehagliga att se dom stora ränderna som blödde på kinderna från mina naglar, dels för det blod som rann ur mina ögon. Jag grät blod. Nu var det bara några meter kvar till stupet, som var en säker död. Mina naglar klöste ut dom gröna ögonen. Han hade sprungit efter mig och förgäves försökt att hindra mig. Nu stod jag vid stupet. Min klänning var trasig och full med tårar och blod. Jag älskade honom mer än allt annat. Det sista jag såg av världen bakom mig var en blommande körsbärsträd och min älskade som sträckte ut en and i mot mig.
Jag lyfte min hand och snu...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Ensam - Skräckhistoria (1 sida)

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2011-09-28

    shiit, va bra den va!!!

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2008-05-25]   Ensam - Skräckhistoria (1 sida)
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=10009 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×