Huvudlöst lik hittat i Ångermanälven

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Efter frukosten tänkte Stefan ta en promenad med hunden längs älven. Han öppnade dörren och kände den kalla höstvinden blåsa honom i håret. Han höjde blicken och tittade ut mot vattnet och såg en liksom spöklik dimma driva omkring ovanför vattenytan. Han började gå mot stigen som ledde ner till älven. Den lilla schäfertiken sprang fram och tillbaka framför honom och tillslut snubblade han. Allting hände så snabbt så han tappade hundkopplet, men det Stefan inte visste var att detta skulle leda honom till något väldigt mystiskt. Som en oljad blixt sprang hunden iväg, Stefan kom på fötter och försökte springa ikapp men misslyckades.
- Vad ska jag göra nu då, sa han för sig själv.
Han fortsatte gå längs stigen ropandes på hunden. Han letade och letade men han kunde inte hitta henne någonstans. Inte ett ljud, ingenting. Det blev mörkt och han kunde knappt se vart han satte fötterna längre. Han tänkte fortsätta letandet nästa dag istället. I det här mörkret skulle han ju aldrig finna henne. Han gick hem och satte på radion och drack te. Han undrade vart hon kunde vara. Trött som han var lutade han sig fram över bordet och lade huvudet i tidningen. Hans ögonlock kändes som sandpapper mot ögonen. Sakta, sakta flög hans tankar iväg till en drömvärld.

Morgonen därpå vaknade han stel i ryggen och med en frasande radio. Han klev upp och stängde av radion. Under bordet låg ingen hund som det alltid brukade göra. Så han utrustade sig med hundgodis och några av hundens leksaker och gick ut för att fortsätta leta. Så fort han stängt dörren bakom sig ropade han : Tess!
Han visslade och ropade om vart annat. Ibland stannade han för att lyssna om han hörde henne. Efter några timmars letande satte han sig ner på en stubbe och vilade huvudet i händerna. Plötsligt hörde han ett skall så han ställde sig upp och ropade på lilla Tess igen. Samtidigt som han ropade halvsprang han åt det hållet som skallet kom från. Så kom han till en glipa i skogen ut mot stranden. Och där på bryggan stod hans skällande hund. Stefan fick en varm känsla inom sig, för han älskade ju den där hunden.
- Tess kom hit! ropade han och lockade med lite godis. Men hon kom inte. Han började gå ut på bryggan, men ju längre ut han kom desto mer kände han att något inte stämde. Vattnet var becksvart och helt stilla. Inga fågelsånger, inga vak på vattenytan, bara tystnad. Där ute i vattnet flöt något. Men när han kom längre ut insåg han att något egentligen var någon. Han sprang fram till kanten, ställde sig på knä och vände på människan. När han såg hur illa ställt det var flög han baklänges och skrek.
Åh gud, tänkte han. Inget huvud! Det var det enda som snurrade i hans tankar. Snabbt fick han upp telefonen och ringde polisen. Först ville de nästan inte tro på honom men tillslut förstod de att det var sant. Han fick gå och möta poliserna vid huset så att de hittade fram. Polishundarna markerade spår flera gånger på stigen. Ute på bryggan reagerade många av polismännen väldigt starkt, och hundarna skällde. Man tog på handskar och munskydd och hela området spärrades av. Stefan skickades utanför det avspärrade området. Helst av allt ville poliserna att Stefan skulle gå hem men han protesterade. Så där stod han vid den blåvita tejpen med sin hund. Han fick se hur liket togs upp ur vattnet och lades i en svart säck. Längre bort gick poliser med hundar och sökte ledtrådar. Liket fördes bort och då tvingades Stefan att gå hem. Tankspridd och lite ledsen på något vis gick han hem till sitt hus. Han försökte sova men det gick inte, han såg lite på tv men det fanns inget intressant program. Han satt vaken hela natten och somnade inte förrän vid femtiden på morgonen. Han vaknade runt tolv utav att telefonen ringde. Det var en kriminaltekniker som ringde och ställde frågor. Han berättade när och hur han hittade liket. Hon frågade även om han märkt något mystiskt innan han hittade fyndet. Men det hade han inte. Hon tackade för sig och de lade på. Han gick tillbaka till sängen och fortsatte sova.
Medan Stefan sov fortsatte utredningen och massa tester gjordes och liket togs in för obduktion. Man hittade vatten i lungorna vilket tydde på att människan drunknat. Så dödsorsaken var klar men vem det var visste ingen för huvudet var fortfarande ett mysterium. Under flera veckor parkerades polisbilar på Stefans gård och en dag fick han besked om att huvudet var funnet. Fast än Stefan inte kände personen som var död så kände han ändå lättnad över att huvudet var funnet. Huvudet hade hittats cirka 500 meter längre bort från där kroppen hittades. Man fastställde att människan i vattnet hette Margit Larsson och hon hade bott i ett litet hus i Hälledal. Hon var anmäld försvunnen sedan 6 veckor tillbaka och hade försvunnit efter en båttur.

Stefans liv fortsatte som vanligt och han hade inte lagt en tanke på kvinnan utan huvud efter att polisen ringt om det sista fynd...