Skuggan av Zofia

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

VEM HADE KUNNAT ANA...

Det enda jag hade att gå efter var några bokstäver och siffror på ett gravkors. Vem hade kunnat ana att följderna skulle bli en engagerande bok och möten med fascinerande människor? 240 sidor, 100 bilder, 7 sidor internetadresser.

Bibliotekstjänst skrev i sin recension (häfte 13/2007):

En grav på skogskyrkogården i Falkenberg väcker författaren Lars Wikanders intresse. Han har tidigare skrivit om sju brittiska flygare som vilar på samma kyrkogård, och nu börjar han fundera över vem den unga Zofia var. Han letar sig bakåt för att få svaret och upptäcker en ohygglig verklighet. Zofia föddes i Polen 1922 och som tonåring arresterades hon och fördes av nazisterna till arbetslägret i Stutthof. Författaren hittar ganska få spår efter henne, men han berättar om de människor som omgav henne i lägret och ser på deras upplevelser med Zofias ögon. Det är en ohyggligt plågsam läsning om ondska, fruktan och svält. Det mesta har vi kanske hört talas om förut, men författaren har gjort gedigna efterforskningar och han lyckas verkligen, inte minst genom bildmaterialet, svartvita fotografier, levandegöra Zofias historia. En viktig bok, som fyller ett stort behov genom att berätta om händelser som vi aldrig får glömma bort! (Inger Wassenius)

Lions Club i Falkenberg fick manuset. Företag runt om sponsrade tryckningen helt och hållet. Den hundralapp boken kostar går oavkortat till deras humanitära verksamhet. 2007 fick t ex Kvinnojouren i Falkenberg 30.000:-. 2008 fick en gymnasieklasserna på Skogstorpsskolan 20.000:- för ett ungdomsprojekt kring våld, rasism och mobbning. Sju skolor har hittills skaffat klassuppsättningar av boken.

Boken finns inte i bokhandeln, men kan beställas från Lionet (en Lions Club på nätet) via
malin@tiks.se alt 0346-586 87.


(Utdrag från kapitel 1)
Hur det hela började

Detta är min bok till minnet av Zofia Przybyszewska på Skogskyrkogården i Falkenberg. Hon var en ung polska som begravdes där den 20 juli 1945, 22 år gammal. Då hade hon bara en kort tid varit befriad från koncentrationslägret Stutthof. Samtidigt är boken en hyllning till alla dem som delat hennes öde men vars sista viloplats ingen vet och vars namn ingen längre minns.
Att försöka få fram en bild av Zofia ur skuggan började som ren nyfikenhet. Nyfikenheten växte till ett intresse. Intresset blev lärorikt. Jag hoppas du som läser detta ska upptäcka samma sak.
Det här är inte bara en historia om ett människoöde, utan samtidigt en del av vår (o-) mänsklighets historia. Det visades sig att det inte bara var Zofias bild som började växa fram, utan ett helt historiskt skeende med starka förgreningar till Falkenberg, Halland och Sverige.
Letande efter pusselbitar på alla upptänkliga ställen har varit en utmaning för fantasin, uppfinningsrikedomen och uthålligheten. Det mest fascinerande var ändå mötet med alla dessa människor som hade något att berätta. De flesta av dem delade under en tid Zofias historia…..

Varje människa är en historia
Några bland de ofattbart många har fått berätta. De kastar på det viset ljus över Zofias livsöde och den omgivning som var hennes.
De rena faktauppgifterna kring Zofias person är inte många, även om det finns konkreta spår efter henne. Det är med hjälp av andras berättelser som en bild växer fram av den tillvaro som hon och hundratusentals andra delade. Också hon greps av nazisterna, skickades till samma koncentrationsläger, utsattes för samma behandling och kom till Sverige på samma sätt som en del av de andra. I deras skakande berättelser kan man ana skuggan av Zofia. Hon har sett vad de andra har sett och har hört vad de andra har hört. Hon finns hela tiden i närheten av de händelser som andra skildrar.
I mitt sökande har jag samtidigt kommit i kontakt med människor som varken varit i samma koncentrationsläger som Zofia eller som kom till Sverige på samma sätt. En del hamnade ändå tillsammans med henne i Heberg utanför Falkenberg, några kom till andra svenska läger. Jag har tagit med deras historier därför att de ändå speglar samma erfarenheter och för att deras berättelser också är viktiga dokument som speglar Zofias livsöde.
Jag har vid flera tillfällen gjort den smärtsamma erfarenheten av att ha kommit för sent. De ögonvittnen som finns kvar börjar komma upp i åren och skaran glesnar. En del människor jag sökt hade hunnit avlida innan de berättat och "när en människa dör försvinner ett bibliotek". Några hade drabbats av hjärnblödning och så stängdes en möjlighet till. Det har varit en kapplöpning med tiden.


(Utdrag från kapitel 2)
Några tecken på en brädbit

Länge, länge har jag jagat skuggan av en främmande fågel med ett främmande namn och ett främmande uttal.
Det enda jag hade att gå efter från första början var några siffror och bokstäver på ett gammalt träkors. Där stod

Dare Zofia Przybyszewska
F. 5/12 1922, D. 17/7 1945

Uppgifterna skulle senare visa sig inte vara helt korrekta, men det var till en början det enda jag hade att gå efter.
Egentligen startade det hela för min del redan med de sju brittiska flygargravarna från 1944 på den vackra skogskyrkogården i Falkenberg. Deras fascinerande historia har jag tidigare publicerat i skriften "De kom aldrig hem" och som finns att få på Falkenbergs museum via www.falkenberg.se/museum alt 0346-88 61 25.
Zofias kors står några meter från de sju flygarnas vita gravstenar. Inte heller hon kom hem. Vem var hon? Hur såg hon ut? Hur hade hon hamnat här? Vad hade hon varit med om?
Min nyfikenhet skulle under några år föra mig i kontakt med de mest vidriga förhållanden men också till möten med människor som överlevt det ofattbara. Jag skulle få tag på en liten flisa lärorik världshistoria som berörde Sverige, Halland och Falkenberg.
De första pusselbitarna
De första spåren fann jag på mikrofilm över Hallands Nyheter från 1945. Jag började söka i numret från den 18 juli, dagen efter hennes dödsdag, och den 19 juli hade tidningen en liten notis om den kommande begravningen i Falkenberg följande dag där det bland annat stod:
"Samling vid gravkapellet kl. 16.30. Ett hundratal landsmaninnor väntas komma från Heberg och andra läger. Civilförsvarschefen vädjar om hjälp såväl kontant som i natura för att kunna bjuda gästerna på kaffe efteråt."

Fredagen den 20 juli, ägde begravningen rum. Hallands Nyheter hade ett utförligt referat dagen efter och gav nya ledtrådar när det gällde att få fram Zofia ur skuggan. (Namnet Zofia har i tidningen bytts mot Dage. Orsaken är en felaktighet i ett officiellt dokument man gått efter.)
- - -
Där fick jag nu fyra konkreta utgångspunkter för fortsatt efterforskning:
* Zofia var polska.
* Hon var katolik, inte judinna.
* Hon hade vistats i ett...