Ingen skola för Sara av Mira Lobe

Ingen skola för Sara

Jag har läst novellen Ingen skola för Sara av Mira Lobe. Novellen är en lärofylld och melodramatisk berättelse som är först och främst utarbetad för ungdomar. Den utspelar sig vid de Sydafrikanska orterna år 1982. Detta innebär att novellen blev skriven före år 1990 då ANC (African National Congress) åstadkom i Sydafrika. ANC:s syfte var att utöka rättigheterna för de svarta och man uppmanade alla sydafrikaner att glömma alla skillnader mellan varandra och skapa en gemensam organisation.                                                                    

Handling: Novellen handlar om en svart familj som lever under svåra omständigheter. Deras äldsta dotter Sara tvingas sluta skolan för att hennes mor behöver hjälp med att ta hand om barnen. Hennes mor och far jobbar hos en man vid namn Baas och hans fru. Naturligtvis är de vita. Vid den här perioden i Sydafrika har rasskillnaden en stor betydelse, de vita människorna äger och bestämmer över allt och annat. Saras mor och far jobbar dag ut och dag in därför att de ska kunna försörja sig själva men ingen kan vara hemma och ta hand om deras tre yngre barn Mirjam fyra år, Samuel två år och deras lille baby. Modern var tvungen att smyga ut från jobbet för att se till hennes barn men Baas fick senare reda på detta och konfronterade hennes man. Fadern talade om för hans chef att hans barn började bli stora nog att vara ensamma hemma nästa år men för Baas var detta oacceptabelt. Därför föreslog han att Sara deras äldsta dotter kunde sluta skolan och hjälpa till där hemma istället. När fadern senare kom hem, berättade han om sin och Baas diskussion till modern. Detta blir ett stort dilemma eftersom de har alltid tyckt att utbildningen är nyckeln till livets framgång. Men de var tvungna att dra detta beslut eftersom deras jobb var viktigare än Saras utbildning.

Personer och fokalisering: Novellen omfattar fyra viktiga individer Sara, Baas, Modern och pater Benedikt. Sedan finns det också Fadern, Baas fru, de yngre barnen och syster Franziska.                                                                                                                                                 Modern och fadern: Saras mor är en hårdarbetande kvinna som är både sympatisk, stolt och mänsklig. Hon gör sitt bästa för att skapa ett bra liv för sina barn. Författaren har berättat om denna känsloladdade person som är så äkta. Jag förstår exakt varför hon gör som hon gör, varför hon yttrar saker och ting, varför hon fäller tårar eller blir på dåligt humör. Medans fadern är en föga mer mystisk. Han försöker bidra det bästa av situationen. De beskriver honom hur han var förut, en hoppfull man som hade kamplust och drömmar. Nu var han en bruten man ödelagd av Baas, han hade blivit hjärntvättad. Inte längre trodde han på att det fanns någon rättvisa att det kom en dag då svarta och vita var blandade där det fanns jämställdhet. Baas hade tagit ifrån hans drömmar och mod. Nu förmodade han på att allt som kom ut från Baas mun var rätt och likväl om han visste att det var ojust hade han ingen kamplust att kämpa emot det.                                                                                                          Sara: Sara är i högsta grad en mycket klok flicka. Hon förstår mer än vad andra gör i hennes ålder på grund av hennes svårigheter i livet och är väldigt målmedveten. Hon vill förändra saker och ting och hon förstår att ens utbildning är ovärderlig. Därför blir hon enormt ledsen när hon får reda på att hon måste sluta skolan. Men detta gör bara hennes målsättning större och starkare att utföra.                                                                                                                        Baas: Baas kan förvirras med en känslokall och oförbarmig typ. Men han är bara en hygglig man som har lyckats hjärntvätta sig själv. Han ser inte på svarta människor som sin jämlike men detta framstår dock inte som ondska utan ren paranoidhet. Han har varit hjärntvättad i hela sitt liv, detta är fakta och ingen kan bevisa honom fel. Han är vänligare än de andra flesta vita människor men han behandlar alltjämnt de svarta som smuts.                                                                                                                                                 Syster Franziska och Pater Benedikt: Syster Franziska och pater Benedikt hjälper Sara i skolan. De är båda inspirationsfulla, opartiska och förståndiga. När saker är som värst är det dem man söker tröst hos eftersom de är så hoppfulla.                                                                   

Poäng och sensmoral: De vita människornas mentalitet är att de tror att de är högre belägna än de svarta individerna och att de är obetydliga. De har i åtanke hela tiden på att "Negerarna är mindre värda än oss, de är lata, förljugna och tjuvaktiga."Men det gör det också lättare för dem att anordna mindre sympati till de svarta när de funderar så. De svarta barnen är tvungna att växa upp mycket fortare än de vita. Eftersom de måste lära sig att ta hand om sig själva och sina syskon medans föräldrarna jobbar. En fras som modern tänker i novellen går till så här: "Nästa år, tänker modern, är Mirjam fem år och stora flickan. Och Samuel är tre år och redan klokare. Då kan de båda se till babyn." Barnen som fortfarande är små måste mogna till och medans de städar, tvättar och tar hand om sina syskon leker de vita barnen och njuter av sin ungdom. Eftersom denna novell tillverkades först och främst för ungdomar vill författaren sända ut ett budskap till dem. Budskapet övertydligas i slutet av novellen när Sara ska lämna skolan. Då vänder hon sig till pater Bened...