Avverkgningens påverkan på organismer

Inledning

Syftet med undersökningen är att bedöma hur reglerad avverkning kan påverka artrikedomen.

På lång sikt ökar artrikedomen genom artbildning, den minskar genom utdöd. På kort sikt ökar artrikedomen genom immigration, den minskar genom emmigration.

En nisch kan beskrivas som en arts sätt att leva. Nischen utgörs av alla de förhållanden som tillåter arten att leva, växa och fortplana sig. Varje art har sin egen fundamentala nisch, men istället talar man ofta om dess realiserade nisch. Den realiserade nischen avspeglar oftare verkligheten är den fundamentala nischen.    

I verkligheten "existerar" alltså sällan den fundamentala nischen. Istället tillkommer biotiska faktorer som leder till predation, konkurrens, samt mutualism; faktorer som påverkar populationers storlek. Konkurrens missgynnar alla parter som konkurrerar, medan mutualism gynnar båda parterna. Predation gynnar predatorn men missgynnar offret. Dessa förhållanden leder på sikt till ett naturligt urval, vilket gör att arter anpassar sig. Eftersom att några arter är bättre anpassade till ett visst habitat kommer dessa arter till slut att dominera habitatet om miljön inte förändras.

I ett habitat stöter vi ofta på organismer av olika arter som har liknande nischer, och som således utnyttjar samma resurser. Mellanartskonkurrens uppstår, liksom allmän konkurrens missgynnar detta båda parterna. Analogt med teorin att konkurrens påverkar populationsstorleken påverkar mellanartskonkurrens artrikedomen.   

Arterna som invandrar i en frilagd yta kan beskrivas i en progressiv skala. Vid vardera ände finner vi s.k. R-strateger samt K-strateger. R-strateger är lättspridda arter, genom att exempelvis ha kort generationstid och stor mängd avkomma invaderar de snabbt ett frilagt område. K-strateger har till motsatsen till R-strateger oftast liten avkomma, men med högre livsduglighet. 

I och med att arter invandrar i habitatet varefter blottläggningen har skett, kommer inte bara antalet arter att öka utan även konkurrensen. Antalet arter kommer så småningom nå ett klimaxstadium[1], varefter antalet arter stabiliseras.

Den ordning i vilken organismerna invandrar till ett frilagt område, det vill säga den gradvisa förändringen av artsammansättningen i det frilagda området, bildar en succession. Ett frilagt område innebär att resurser friläggs, exempelvis kan avverkningen av skog ge ljus åt andra växter. En tillbakagång i succession kan därför vara resultatet av friläggningen av en yta.

Störningar är de förändringar av all härkomst som leder till att successionen återgår till ett tidigare stadium, fallande träd, skogsbränder, är några exempel på störningar; störningar ger alltså samma effekt som friläggningen av ett område. "Om störningar inte är alltför omfattande och inte för ofta återkommande, så ökar artrikedomen"[2]. Det innebär att vissa arter kräver störningar, i den mån att de på detta vis får tillgång till de resurser de behöver för att överleva och fortplantta sig.

Miljön kring Hågadalenför karta över naturreservatet, se bilaga är ett naturreservat med många skilda naturtyper. "Naturskogsområdet kring Rödmossen ska till exempel lämnas att utvecklas fritt, medan ängs och hagmarkerna kräver en intensiv skötsel för att naturvärdena ska bevaras. Reservatet är därför indelat i olika delområden (zoner) beroende på skötseln. I zon 1 ska vegetationen få utvecklas helt fritt. I större delen av reservatet får dock ett normalt skogs och jordbruk bedrivas."[3]          

Hypotesen är: I det område där avverkning sker kommer artrikedomen att vara mycket högre än artrikedomen i det orörda området.

Metod

Två rutor, vardera cirka sex gånger sex meter stora mättes upp i ett skogsområde i Hågadalenför karta över naturreservatet, se bilaga. På den ena sker avverkning med jämna mellanrum, på den andra sker ingen som helst avverkning.  
   Art inventering genomfördes i båda rutorna med hjälp av diverser böcker se källor.

Resultat

Tabell över de arter som hittades i det avverkade området. Arter grupperade utifrån deras position i vegetationens horisontella skikt:

Avverkat

Tabell över de arter som hittades i det oavverkade området. Arter grupperade utifrån deras position i vegetationens horisontella skikt:

Oavverkat

Antal arter i det avverkade området: 28
Antal arter i det oavverkade området: 8

Observationer:
Flera buskar i det oavverkade området "sträckte" sig märkbart efter ljus. Dessa växte i skuggan av de större träden.

Ingen buske i det regelbundet avverkade området "sträckte" sig märkbart efter ljus.

Diskussion

Antal arter i det avverkade området var 28, medan antalet i det oavverkade var 8. Det finns alltså fler arter i det oavverkade området. En tolkning av kommunens riktlinjer är att en intensiv skötsel av området är viktig för artrikedomen. Kommunen måste mena att intensiv skötsel/regelbunden avverkning främjar artrikedomen. Det därför högst möjligt att det är den regelbundna avverkningen ger en ökning i antalet arter.

Avverkningen kan jämföras med regelbundna och inte allt för omfattande störningar. Enligt den teori som behandlas i inledningen leder avverkningen till en frilagd yta där resurser friläggs där andra arter kan immigrera och överleva. Hypotesen att "I det område där avverkning sker kommer artrikedomen att vara mycket högre än artrikedomen i det orörda området" stämmer överrens med observationerna och tolkningen. Det är även möjligt att de arter som gynnas är mer av R-strateg karaktär.

Troligtvis omfattar avverkningen organismer i trädskiktet, så att tillgången på ljus ökar. En observation var: I det oavverkade området fanns det flera buskar som "sträckte" sig märkbart efter ljus. Ingen sådan observation kunde göras i det regelbunde...