Rättvisemärkning - vilken sorts rättvisa?

Genom att köpa rättvisemärkta varor bidrar vi bland annat till att förbättra arbets- och levnadsvillkor för odlare och anställda i U-länder. Vad innebär det och är allting verkligen så rättvist som vi tror?

Symbolen för rättvisemärkning, Fairtrade, syns främst på livsmedel såsom te, kakao, choklad, bananer och annan färsk frukt, ris, socker, juice och honung. Även fotbollar, snittblommor och bomull kan vara rättvisemärkta. Innan dessa varor blev märkta kontrollerades att de uppfyllde de kriterier som satts upp:
Den välkända grön- och blåa symbolen infördes inte i Sverige förrän 2004. Tidigare hade alla länder egna symboler men då infördes successivt en gemensam symbol för alla nationer där Fairtrade fanns. Fairtradesymbolen visar en stiliserad människa med uppsträckt högerarm med en jordglob i bakgrunden och symboliserar just förbättringar för odlare och anställda.
I många utvecklingsländer är resurserna begränsade vilket resulterar i att de har svårt att hävda sig på den internationella handelsmarknaden. För att hålla sin plats och ändå kunna sälja sina produkter måste de därför sänka både sina priser och arbetsförhållanden samt sälja till många mellanländer som själva tar stor del av förtjänsten. Det leder till att människorna i länderna mår dåligt när de arbetar och dessutom får dåligt betalt vilket betyder att de inte kan försörja sina familjer. Det är på denna grund som Fairtrade, den rättvisa handeln startade. De jobbar för att människor och samhälle skall utvecklas för att motverka fattigdom och social utslagning. Fairtrade är dock inget bistånd utan snarare ett samarbete mellan konsumenter, butiker, importörer och producenter.
Trots detta är det många som ifrågasätter Fairtrade. För får de anställda verkligen den lön de utlovas? Är det egentligen någon skillnad mellan de ”rättvisemärkta plantagerna” och de ”vanliga”?
Det har kommit fram att arbetsförhål­landen inte är alls så bra som man sagt. Att arbetare tvingas utföra ett visst dagsverke, oavsett hur de mår, och gör de inte det halveras lönen. I värsta fall mister de jobbet. De har inte alltid tillgång till sjukvård vilket är viktigt eftersom livet på en plantage inte är riskfritt. Dessutom är anställningen oftast inte fast, arbetarna vet inte när de blir avskedade och tvingas hitta ett nytt sätt att försörja sig. Är det rätt...