"Aliide Aliide" av Mare Kandre

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Livet, döden, smärta, njutning och längtan, allt detta berörs i denna ytterst känsloladdade roman och jag tror inte någon lämnas oberörd av Aliides personliga helvete. Den kalla 70-tals förorten är i mitt tycke den perfekta bakgrunden för denna lilla flickas lidande då det går att relatera till men samtidigt skapar en viss distans till detta och det är nog en fördel när man läser denna fasansfulla roman. För trots att jag kanske inte riktigt är en åttaårig flicka så känns allt som händer avskyvärt nära.

Och här kommer också den stora hemskheten i boken in för efter en viss omvälvande händelse som innefattar en skolläkare och ett övergrepp så känns det som om händelserna lämnas därhän för även om det fortfarande beskrivs så känns de ändå bara som en kuliss mot vilken Aliides känslomässiga kollaps spelas upp. Övergången från liten flicka som går på upptäcktsfärd med en nyckel i ett snöre runt halsen till denna spillra av det som en gång fanns är som ni kanske förstår inte direkt smärtfri och inte för en sekund släpps man ur Kandres grepp då de känslomässiga urladdningarna kommer om och om igen.

Mare Kandre var innan detta helt okänd för mig men jag kan inte, trots det faktum att detta verk faktiskt deprimerade mig personligen, annat än att ge henne en eloge för Aliide, Aliide som för mig är ett bevis på att den svenska litteraturen inte alls är något som bara är skapat för de som har fyllt 50. Detta är som sagt en bok för den manodepressiva som verkligen vill känna sig usel men jag skulle även rekommender...