Industriella Revolutionen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

2 juni 1801

Idag berättade farfar om hur det var när han var liten. Han berättade att på 1700-talet var jordbruket helt annorlunda. De flesta människor försörjde sig genom att arbeta på åkern. Det fanns fattiga bönder som ägde lite jord, och det fanns rika bönder som ägde mycket jord. Det fanns också godsägare som ägde mer mark än alla bönder tillsammans. Dessutom hade byarna ett gemensamt område som inte var uppodlat. Det var den sämsta jorden och på den marken fick allas kor beta. De fattiga som inte ägde någon jord alls byggde sina kojor där.

Pappa sa att folkmängden ökade kraftigt under 1700-talet. Det innebar att det blev brist på mat. Många godsägare var intresserade av att hitta nya sätt för att få fram mer brödsäd, och efter visst experimenterande upptäckte dom att sandjord blev bättre att odla i om man blandade i lera. Kärr kunde tömmas på vatten och dikas ut och simsalabim så hade man en bördig åker istället för ett värdelöst kärr.

Tidigare brukades jorden som att den tillhörde en enda person, så att man ett år var tvungna att odla vete, nästa år ärtor, och ett tredje år fick åkrarna ligga i träda. Efterhand drev godsägarna igenom att den tidigare gemensamt odlade jorden delades upp mellan ägarna. Varje ägare måste hägna in sina fält. Den allmänna jorden delades också upp, och det betydde att de fattiga som bodde där var tvungna att flytta, och söka sig in till staden eller någon annan by.

Småbönderna hade inte råd att inhägna sina fält, så dom var tvungna att sälja sin mark till godsägarna och flytta.
På de stora gårdarna förbättrades nu redskapen och i och med det så blev jordbruket effektivare. Man började också odla nya växter där kvinnorna arbetade, och man bytte ut de gamla korna mot nya raser som gav mer mjölk. De nya metoderna inom jordbruket gjorde att man fick fram mer mat, och för första gången genom tiderna behövdes inte så många lantarbetare. De jordbrukare som blev över var tvungna att söka jobb på annat håll.

Farfar berättade om hemindustrin också. Han sa att hemindustrins köpmän kallades förläggare. De köpte ull och betalade de som spann och vävde. De flesta arbetarna hade egna vävstolar och spinnrockar i hemmet. Förläggarna slapp då att betala för några fabrikslokaler och maskiner. Men det fanns nackdelar också med hemindustrin. Det var bl.a. svårt att skaffa fram mer tyg när det behövdes.

Efter en tid ville förläggarna ha mer kontroll över tillverkningen och man började nu samla sina arbetare i fabriker. Nu började arbetet organiseras, det första stora steget i den industriella revolutionen.
Till de nya lokalerna fick man många nya maskiner som förenklade arbetet.
Farfar sa att den första revolutionerande uppfinningen för vävarna kallades ”Den flygande skytteln”. Den uppfanns samma år som farfar föddes, 1733. Den gjorde att vävningen gick snabbare, och med ”Den flygande skytteln” kunde en enda man väva lika mycket som mellan två och fyra män kunnat förut. Men när vävningen gick snabbare var man också tvungen att skaffa fram garn till vävstolarna snabbare, och 5 år senare uppfanns den första mekaniska spinnapparaten.

Pappa föddes när farfar var 26. Året var då 1759. Pappa var näst äldst i en syskonskara på fem barn. När han var runt 3 år gammal lanserade Richard Arkwright en ny spinnmaskin. Den skilde sig från tidigare maskiner på ett sätt. Den drevs av ett vattenhjul, vilket innebar att man inte kunde ta med sig maskinerna till hemmet, utan arbetarna var tvungna att komma till maskinerna istället. Detta medförde att man måste bygga speciella lokaler för maskinerna. Man började bygga fabriker. Detta var det andra stora steget i den industriella revolutionens utveckling.

En av de mest kända uppfinningarna i textilindustrin kallades ”Spinning Jenny” och den kunde ersätta 4-8 handspinnare. Det var uppfinnaren Hargreaves som uppfann ”Spinning Jenny”, och 20 år senare skulle han ha konstruerat 20 000 ”Jenny”, som var en bättre version av ”Spinning Jenny”.
En av pappas kompisar, Edmund Cartwright, uppfann år 1785 den första ångmaskindrivna vävstolen. 1786 föddes jag.
Nu hinner jag inte skriva mer. Jag måste ut och jobba i gruvan. Jag hatar det jobbet. Det är väldigt slitsamt.

Jag smäller igen dagboken och lägger den under kudden. Det är kolsvart ute. Klockan är två på morgonen. Jag suckar när jag tänker på att jag har tolv timmars arbete framför mig. Jag går ut ur vår lilla stuga och börjar gå mot gruvan. Det tar bara fem minuter att gå dit. Jag går förbi platsen där det en gång i tiden hade funnits en stor skog, men skogen höggs ner när efterfrågan av träkol var stor. Nu förtiden använder vi stenkol istället. Det blev för dyrt med träkol, eftersom att vi var tvungna att importera det från andra länder när det tog slut här hemma i England. Vi använder kolen när vi jobbar i gruvan. Intill gruvan står en ångmaskin. Jag har lärt mig att det var James Watt som uppfann den år 1765.

Jag går och sätter mig i korgen som tar mig ner i schaktet. Jag jobbar i översta gången. Det är jag glad för. De som har oturen att jobba längst ner får jobba nakna, det är för varmt för att ha kläder på sig. Dessutom är luften där nere väldigt dålig. Den är ju inte bra i min gång heller, men den är bra mycket bättre än längst ner. Jag jobbar till klockan två på eftermiddagen. För några år sedan bestämde regeringen att landsvägarna skulle förbättras. En man som heter McAdam kom på en metod som gjorde att vägarna fick ett ytlager av finkrossad sten. Det var bra, med tanke på att stenkolen och järnmalmen som vi tar upp under dagen fraktas senare med hästtransport över hela Storbritannien. När jag kommer hem är jag helt slut. Jag lägger mig i sängen och somnar direkt.

3 Maj 1807

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev i dig, dagboken. Jag har inte haft ork att skriva. Gruvarbetet är väldigt jobbigt. Jag har bestämt mig för att bara skriva i dig om det har hänt något speciellt. Idag såg jag någonting väldigt märkligt nere vid hamnen. Det var ett stort fartyg, men det hade inga segel. Istället hade det skorstenar som det bolmade rök ur och ett stort hjul där bak, ungefär som i en vattenkvarn. Folket som stod på kajen sa att fartyget kallades ”Ångbåt”. Det var tydligen en man som hette Fulton som bodde borta i Amerika som uppfunnit den.

12 augusti 1814

Idag har jag skådat ännu en ny uppfinning. Den kallas ”lokomotiv”. Lokomotivet såg ut ungefär som en vanlig vagn, men det åkte av sig själv! Inga hästar behövde dra vagnen. Lokomotivet satt fast på några skenor på marken som kallas räls. Pappa tror att den här uppfinningen kan komma att vara betydelsefull. Det ryktas om att regeringen har planer på att bygga räls över hela landet. Det skulle innebära att det gick mycket fortare att frakta kol och malm till andra delar av landet. Vissa som skådade lokomotivet tror att man kan bli vansinnig av att färdas i den otroligt höga fart som lokomotivet håller. Själv tror jag inte att det är någon fara. Det gick inte så mycket snabbare än när man rider.


22 April 1825

Ryktena stämde. Regeringen har låtit bygga räls, eller järnväg, som det också kallas över hela Storbritannien. Det tar nu bara ungefär en dag att få kol och malm till norra delarna av landet. Det här kommer att betyda mycket för Storbritannien, och kanske också för övriga Europa.


8 februari 1842

Idag har regeringen gjort något som dom borde ha gjort för länge sedan. Dom har infört en ny lag. Det ...