Denna uppsats behandlar ämnet religionsutövning i svenskt arbetsliv. Ämnet avhandlas dels utifrån perspektivet religionsfrihet som mänsklig rättighet, dels från perspektivet skydd och aktiva åtgärder mot diskriminering med religion som grund. Syftet är att göra en utredning i ämnet samt belysa frågan.
Religionsfriheten stadgas i artikel 9 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Praxis rörande religionsutövning från Europadomstolen visar att religionsfriheten inte är absolut. Begränsningar för religionsutövning i arbetslivet finns i form av anställningsavtalet, verksamhetsskäl samt rätten för omgivande individer att slippa bli utsatta för religiös manifestation.
Perspektivet diskriminering med religion som grund behandlas framförallt utifrån de krav på aktiva åtgärder som åligger arbetsgivaren enligt 4-5 §§ EDA. Detta är en följd av att praxis från AD är synnerligen liten rörande direkt eller indirekt diskriminering på grund av religion. Uppsatsen berör utövande av religion i form av att få ledigt från sitt arbete för att fira en religiös högtid, att under arbetsdagen ta ledigt för att be samt att använda religiös klädsel i arbetet. Därtill ges exempel på hur arbetsmarknadens parter arbetar med frågan om religionsutövning till exempel i form av kollektivavtal gällande flexibla helgdagar.
Frågan om religionsutövning i arbetslivet kan både sägas ha liten och stor fokus inom arbetslivet. Diskrimineringsområdet och mänskliga rättigheter i allmänhet har fått större uppmärksamhet inom arbetsrätten på senare år. Religionsutövning i arbetslivet kan emellertid inte sägas vara en prioriterad fråga ännu. En anledning kan vara att behovet hos arbetstagarna inte upplevs vara särskilt stort än. En annan anledning kan vara att vi i Sverige är mer vana att fokusera på den negativa religionsfriheten det vill säga att slippa bli utsatta för religiös manifestation. Författaren till uppsatsen menar att frågan är angelägen för svensk arbetsmarknad till följd av in...
