En diskussion via telefon om hur den första filmen såg ut ledde oss in på ett
spår där vi pratade om hur man genom tiden hade använt sig av olika metoder
för att skapa en illusion av rörelse. Tankebanorna ledde oss vidare till en
fråga om hur vi skulle kunna göra för att skapa något rörligt på ett sätt som
inte ofta ses i dessa tider. Skulle vi kunna göra en film som återigen känns
genuin, något som är mer än ett par pixlar på en skärm?
Anledningen till att vi ville försöka uppnå en genuin känsla var mycket för
att man kanske idag har slutat se film som en konstform. Vi vet inte idag hur
det fungerar, det bara gör det, och det godtar vi. För att på något sätt visa
att det är en konstform så ansåg vi att vi borde avkomplicera filmen. Att gå
tillbaka i historien och ta ner filmen från bildskärmarna. Skulle det bli
lättare att uppskatta filmen om man kan ta på den och göra iakttagaren mer
delaktig.
Samtidigt som föreställningen om att bilder uppfattas bättre på bild än på
skärm flöt omkring i luften så kom det gamla konceptet flip book upp på tal.
Detta var något som vi båda fastnade för väldigt starkt. På det här sättet så
skulle vi kunna inkludera både print och rörlig design och dessutom
avkomplicera filmen. Vi skulle kunna ge filmen ett helt nytt uttryck, där
varje frame skulle kunna få ett helt annat värde. Man skulle kunna stanna upp
i boken och studera de bilder som tilltalar en, och genom att tolka bilderna
var och en för sig kunna få svar på frågor som inte hinner uppfattas vid
första anblicken av filmen.
En annan tanke som var väldigt intressant gällande flip books var att vi
skulle kunna göra så mycket mer med den med dagens teknik, än vad de tidig...
