Fysikens Historia

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ljuset från solen är både källan till livet på jorden och det som möjliggör att vi kan studera omvärlden med våra ögon. När vi ser oss omkring i världen registrerar våra ögon det ljus som reflekteras från de objekt vi betraktar. Våra ögon är anpassade för att ta emot eller registrera ljus från solen med de våglängder som kan passera jordens atmosfär till jordytan. Det gör att vi kan se ljus med våglängder som är mellan 4000 och 7000 Å. (Å är en längdenhet uppkallad efter Uppsalafysikern A.J. Ångström, 1 Å = en tiotusendels tusendels millimeter.)

Linné (1707-1778) använde ibland enbart sina ögon när han studerade omvärlden. Men det fanns även optiska instrument på Linnés tid såsom teleskopet och mikroskopet, och Linné hade tillgång till både lupp och mikroskop. Gemensamt för dem är att de förstorar bilden så att vi kan se detaljer som inte annars är synliga med blotta ögat. Med ett bra mikroskop kan vi t.ex. studera celler och deras uppbyggnad. Men synligt ljus har sina begränsningar. Ljusets våglängd sätter nämligen en gräns för hur små detaljer som kan ses. Om vi vill kunna studera saker som är mindre än ungefär en tusendels millimeter (dvs 10 000 Å) så måste vi därför använda något annat än vanligt synligt ljus. Exempel på andra instrument som används ...