Ett UFO gör entré

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ett UFO gör entré av Jonas Gardell

Boken börjar på ett lustigt sätt. En pojke, Roy, ber fröken om att få gå på toaletten. Hon blir irriterad över att bli avbruten och säger nej. Det gör att stackars Roy tvingas kräkas i klassrummet. Sedan börjar alla i klassen spy. Det visar sig att det var något fel på dagens lunch, korv stroganoff, och det var det som orsakade alla kräkningar.

Boken fortsätter med att Juhas idoler, bandet Sweet, har en spelning på Gröna lund, och Juha åker dit för att se dem. Han är väldigt nervös och upprymd. Det hela slutar med att han och Jenny hamnar bakom en pelare på balkongen och ser ingenting.

I mitten av boken börjar Juha göra uppror. Han säger nej när de i ”det tuffa gänget” ber om en cigg. Han hittar en skinnjacka från 50-talet i källaren som han börjar klä sig i. Han tar också på sig ett par svarta myggjagare och en trenchcoat. Förvandlingen är nästan fullbordar. Det han gör därnäst är att gå till Klippoteket och stilar om frisyren. Eller som det beskrivs i boken ”På några få minuter förvandlar han Juha från Ingen till en Någon. Det är en helt överväldigande upplevelse. Det är verkligen som att födas. I frisörstolen på Klippoteket blir Juha till. I spegeln ser han sitt nya jag växa fram.” Efter det är det ingen som kör med honom. Han har helt plötsligt fått ett självförtroende. Förut har han i stort sett varit med Jenny när ingen av de ”tuffa” är där. Men efter förvandlingen börjar han ta hand om henne. Han börjar också sminka sig. Men det visar han aldrig för föräldrarna. Varje dag när han kommer hem så sköljer han bort sminket.

Folk på skolan börjar kalla honom för bög och han duschar inte längre med de andra efter gymnastiken, om han ens behövde ha lektion. Jenny försöker också förvandla sig. Allting börjar bra, men hon blir inte nöjd. Allt hår blir nämligen bortklippt. Efter det försöker Jenny ta självmord genom att skära sig i handlederna med rakblad. Men det lyckas hon inte heller med.

I slutet av boken lyckas Juha och en kompis, Roy, ta sig in på innestället, Village. Där inne fulländas förvandlingen från ungdomen till vuxenlivet. Han träffar en tjej som han gillar, Karin. På vägen hem från Village blir han misshandlad av ett gäng killar från Granviksskolan. Boken slutar med att Juha och Jenny färgar håret svart och kommer varandra närmare. Efter examen flyttar han till staden och åker iväg med tåg.

Juha är femton år och bor i Sävbyholm. Han är en ganska osäker pojke. Han gör allt för att få vara med i ”det tuffa gänget”. Han ger dem cigaretter bakom gymnastiksalen och tar på sig skulden om någon förälder känner röklukt i deras gillestuga. Han har hela tiden ett stort begär efter att passa in. Han vågar aldrig säga sin egen åsikt, han apar bara efter de andra och tycker som dem. Men han förändras och byter stil totalt. Hans kläder förändras och han byter frisyr och så börjar han sminka sig lite grand. Och det är inte bara hans utseende som förändras. Hans beteende gör en helomvändning kan man säga. Från att ha varit en Ingen så blir han en Någon, som det står i boken. Istället för att härma alla andra, så gör han som han själv vill. Han utvecklas ytterligare när han kommer in på discot, Village. Där känner han sig hemma, och träffar en tjej som han börjar gilla, Karin. När de dansar ser han Pia och Eva-Lena stå vid väggen och ser på. Han har alltid sett på dem med respekt, alltid sett sig underlägsen. Men när det väl kommer till kritan, så är han inte underlägsen. Det är snarare tvärtom. De har alltid uppfört sig som om de vore förmer än alla andra, men när Juha ser dem stå där bredvid dansgolvet, så förstår han att

Han är bästa vän med Jenny som jag kommer att prata mer om sen. Han är också kompis med Roy, men det visar sig att den vänskapen inte sträckte sig så djupt. När Juha blir misshandlad så står han bara bredvid och ser på. Efter den händelsen bryter de också ifrån varandra.

Jenny har alltid varit utanför. Det har lett till att hon alltid har sett sig själv som udda, som ett missfoster. Den enda som hon brukar leka med är Juha, som överger henne direkt om han får chansen att vara med ”de tuffa” istället. Men hon är hela tiden rädd över att Juha ska överge henne för alltid. Som t.ex. när hon har skrivit dikter till Juha och frågare om han vill läsa den, så är hon väldigt mån om att hela tiden ge honom ursäkter till att slippa.

”Jenny är mån om att ge honom varje ursäkt att slippa. Inte vara en sån som tränger sig på så att han måste värja sig. Han är den enda hon har. Hon ber till Gud att han inte ska känna vämjelse inför henne.”

Hon är mobbad av de andra tjejerna i klassen. Vid ett tillfälle misshandlar de henne i duschen. Men hon vågar såklart inte berätta för någon lärare. Då skulle det bara bli värre.

Allting utspelas i Sävbyholm. Juha är femton år och året är 1979. Man får tidskänsla när Gardell berättar om viktiga händelser som utspelades då, som kärnkraftsdebatten och Ted Gärdestad sjunger Sol, vind och vatten. Det gör att man känner igen sig, identifierar sig med personerna. Visserligen är det svårt för mig att identifiera mig med 1979, eftersom jag föddes 1984, men det är ett bra knep av författaren. Egentligen behöver han inte ens nämna själva året. Det skulle man ju ändå förstå om det står att det är kärnkraftsomröstningen nästa år. Bokens handling pågår under ett skolår.

I Ett UFO gör entré så fortsätter Gardell i samma stil som i En komikers uppväxt, d.v.s. huvuddelen av handlingen utspelas 1979, men ibland hoppar man tillbaka till nutid genom ett brev som skrivs till Juha. Det sista som händer i boken är nämligen att de skriver brev till sig själva om 20 år, och de kursiva delarna är det svaret på det brevet.

Det finns definitivt vändpunkter. En solklar vändpunkt är såklart när Juha förvandlas i Klippoteket. Där förändras han både till utseendet och inuti. Han byter kläder, vågar säga emot om någon frågar efter en cigg, börjar sminka sig m.m. han får helt enkelt ett självförtroende.

Handlingen utspelas omkring Juha, man får läsa om händelser i hans liv. Men man får också läsa om historier eller andra händelser som har med Juha att göra, men det är inte han som berättar den. Nästan hela tiden är boken skriven ur observatörens synvinkel, man får se och höra händelser. Ibland är det även skrivet i jagform, men det händer inte ofta. Ett exempel på det är när han hånglar ned en tjej.

Personerna beskrivs delvis genom direkt beskrivning, och delvis genom indirekt beskrivning. Men det är de indirekta beskrivningarna som dominerar. Man får t.ex. aldrig veta att Juha har dåligt självförtroende, men det är skrivet på ett sätt som gör att man förstår det. Dels genom beskrivningar av olika händelser och dels genom olika dialoger, där Juha viker sig för någon annans vilja.


Som i En komikers uppväxt så ligger fokuseringen på personerna, deras känslor och förehavanden. Miljön skildras bara några enstaka gånger. Men eftersom boken handlar just om personer så märks det aldrig av. Man får såklart allt man behöver veta beskrivet, hur byn ser ut, husens utseende m.m. men det finns inga ”överflödiga” beskrivningar, som ”Ris efter fjolårets törnbuskar bredde ut bruna nät över stengångarna under träden”. Sådana beskrivningar existerar inte i den boken. Jag personligen tycker om miljöbeskrivningar, men i denna sorts bok behövs det inte. Som jag tidigare sagt så ligger fokuseringen, handlingen, på personerna och deras utveckling.

Språket är lätt, man förstår alla ord, inga komplicerade meningar och texten är stor. Enligt mig var boken väldigt lättläst. Det som kan vara lite klurigt är att förstå vad som händer, men den svårigheten har inte vi. Det som gör boken ytterligare lättläst är att boken är uppdelad i över 100 kapitel! Anmärkningsvärt många. Det är ingenting negativt, men det blir som olika episoder i en tv-serie. Man kan hoppa in när som helst och ändå hänga med. Det finns egentligen inget sammanband mellan de olika kapitlen, så egentligen är det inte en historia, en berättelse, utan flera olika som vävs samman.

Det är inte så svårt att räkna ut att Juha är författaren själv. Således har han själv upplevt det mesta av vad som skrivs, dock men konstnärens rätt till improvisation. Han skriver själv att det han skriver är äkta, men inte alltid sant, jag hyser inga tvivel om att det mesta är själv...