...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: I Indien är skillnaderna mellan pojkar och flickor påtagliga. Pojkarna ska försörja familjen när de blir vuxna, medan flickor ska giftas bort, ibland långt innan de har blivit vuxna. Detta märks tydligt på skillnaden i kvantitet skolgång som de får. Pojkars skolgång prioriteras framför flickors och för bara några år sedan skilde det över 20 procentenheter mellan läs- och skrivkunniga kvinnor och män. Det har visserligen blivit bättre på senare år, större och större andel flickor får börja skolan, men det är ändå fortfarande betydligt fler pojkar än flickor som skrivs in i skolan varje år. Genom olika projekt försöker Indiens regering att få bukt på problemet med att alla barn inte får chans att gå i skolan. Ett av projekten, Mahila Samakhya, startades redan på 1980-talet. Men de flesta andra startades inte förrän en bit in på 2000-talet efter det att en avgiftsfri och obligatorisk skola blev en konstitutionell rättighet. Ett stort mål med dessa projekt är att fler flickor ska få gå i skolan. De arbetar mycket med läger, gratis material och fler kvinnliga lärare för att föräldrar ska känna sig tryggare med att skicka sina döttrar till skolan. Tyvärr motarbetas dessa projekt av både starka traditioner samt religion och läget för kvinnor på arbetsmarknaden. Enligt tradition är kvinnans plats i hemmet eller på familjens jordbruk. Detta syns i statistiken över arbetslöshet bland kvinnor, som ligger på runt 40 % bland kvinnor som avslutat secondary school. Med andra ord kan även kvinnor som får och kan gå i skolan välja att inte göra det på grund av dystra framtidsutsikter. Det krävs att attityd hos gemene man och arbetsgivare förändras och att regeringen fortsätter sitt arbete med flickors skolgång för att flickor i Indien inte ska vara fattigare än pojkar, om fattigdom mäts i utbildningsmöjligheter.

  Kommentera

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2007-06-04]   I Indien är skillnaderna mellan pojkar och flickor påtagliga. Pojkarna ska försörja familjen när de blir vuxna, medan flickor ska giftas bort, ibland långt innan de har blivit vuxna. Detta märks tydligt på skillnaden i kvantitet skolgång som de får. Pojkars skolgång prioriteras framför flickors och för bara några år sedan skilde det över 20 procentenheter mellan läs- och skrivkunniga kvinnor och män. Det har visserligen blivit bättre på senare år, större och större andel flickor får börja skolan, men det är ändå fortfarande betydligt fler pojkar än flickor som skrivs in i skolan varje år. Genom olika projekt försöker Indiens regering att få bukt på problemet med att alla barn inte får chans att gå i skolan. Ett av projekten, Mahila Samakhya, startades redan på 1980-talet. Men de flesta andra startades inte förrän en bit in på 2000-talet efter det att en avgiftsfri och obligatorisk skola blev en konstitutionell rättighet. Ett stort mål med dessa projekt är att fler flickor ska få gå i skolan. De arbetar mycket med läger, gratis material och fler kvinnliga lärare för att föräldrar ska känna sig tryggare med att skicka sina döttrar till skolan. Tyvärr motarbetas dessa projekt av både starka traditioner samt religion och läget för kvinnor på arbetsmarknaden. Enligt tradition är kvinnans plats i hemmet eller på familjens jordbruk. Detta syns i statistiken över arbetslöshet bland kvinnor, som ligger på runt 40 % bland kvinnor som avslutat secondary school. Med andra ord kan även kvinnor som får och kan gå i skolan välja att inte göra det på grund av dystra framtidsutsikter. Det krävs att attityd hos gemene man och arbetsgivare förändras och att regeringen fortsätter sitt arbete med flickors skolgång för att flickor i Indien inte ska vara fattigare än pojkar, om fattigdom mäts i utbildningsmöjligheter.
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=11782 [2024-04-29]

Rapportera det här arbetet