Luve hurts - en kärlekshistoria

7226 visningar
uppladdat: 2002-11-15
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Åhh äntligen sommarlov var det första jag tänkte när jag kom ut från kyrkan. Jag hade precis fått mina betyg efter det att vi i klassen hade lyssnat på rektorns tråkiga avskedstal till oss alla nior som skulle börja gymnasiet. Så nu var det sommarlov, efter att ha tackat alla lärarna så gick jag och min flickvän Anna ner på skutan, ett kafé i stan där de flesta i Hudik brukade gå på sommartider. Annas familj följde också med , jag var nästan som en av deras familj. Jag och Anna hade varit tillsammans i över ett år, vi var det perfekta paret. Vi var verkligen gjorda för varandra vi visste allt om varandra, hon var vid tillfälligt min absolut bästa vän. Vi kunde prata om allting. Efter det att vi hade fikat klart och stolt visat upp min fina slutbetyg för Annas mamma. För om det var någon man ville vissa upp sig för, så var det flickvännens mamma. Så åkte jag hem till mig där jag tog av mig mina finkläder och satte på mig lite bekvämare kläder – shorts o T-shirt. Sen så ringde jag till min kompis Rasmus som jag frågade vad som skulle hända i kväll. För det var examensdagen då alla var ute och festade. Rasmus och jag bestämde oss för att gå ut på kvällen. Så då klockan var sju så hade jag gjort mig i ordning för att gå ut med Ralle. Kvällen vart som väntat grymt tråkigt, på stan var det bara en massa sjuor med lättöl och cigaretter, så vi gick hem ganska tidigt.

Så dagarna gick och sommarlovet var bara underbart, jag och mina kompisar vi var på stranden hela dagarna. Om vi inte var och tränade förstås, för jag tränade både fotboll och hockey. Men att hålla på med två sporter går inte så bra, kanske när man är yngre men ju äldre man blir desto seriösare blir det man håller på mig. Så jag beslutade mig för att lägga av med fotbollen. Visst var det lite tråkigt att sluta med fotbollen men ibland så måste man välja. Valet mellan fotbollen och hockeyn var ett enkelt val, jag tror att den som börjat spela hockey kommer aldrig sluta tycka om det. Det som skiljer sporterna emellan är nog gemenskapen som är det viktigaste i ett lag. För på hockeyn så kommer man ditt en och en halv timme före träningen börjar, då lyssnar man på musik , fixar med utrustningen och bara pratar brudar. Samma sak gör man efter träningspasset. Visserligen så är det bara på vintern man göra så här då man är på underbara ishallen. På fotbollen så går man bara ditt färdig för träningen ungefär tio minuter före vilket inte bidrar till en sådan stark gemenskap som på hockeyn. Fast det ju också en nackdel med hockeyn, den tar en massa tid. Men jag tycker att det värt det. Så tre dagar i veckan tränade jaf med hockeyn där vi fys-tränade inför issäsongen. Men så hörde jag att mitt gamla fotbollslag skulle åka ner till Göteborg på Gothia Cup. Världens största fotbolls turnering, gissa att jag vart avundsjuk. Så jag vart himla purken för att jag slutade med fotbollen, men man får väl stå sitt kast tänkte jag. Jag hade redan varit där året innan, och då var det ruskigt kul, turneringen varade i sex dagar. Speciellt kul var discona med ungefär två tusen brudar från hela världen. Men jag hade ju Anna då så jag kunde inte riktigt ta för mig så som jag velat.

Så dagarna flöt på, och jag hade precis börjat smälta Gothia Cup-tankarna, då jag plötsligt hör hur telefonen ringer. I telefonen hör jag min gamla fotbollstränare, och tro det eller ej så frågar han mig om jag vill följa med till Göteborg. Jag bara kände hur adrenalinet kickade till i kroppen då jag givetvis tackade jag till erbjudandet. Det var då en vecka kvar till avresan. Han berättade att jag kunde komma på träningen redan dagen därpå, vi i laget skulle träna två gånger om dagen till avresan. Anna vart inte så glad eftersom jag lovat henne att följa med till hennes stuga med några kompisar, men hon förstod ändå hur mycket jag tyckt om Gothia Cup sen senast jag var där. Kan även vara därför hon var lite mindre glad, för hon visste hur discona var på Gothia – mycket tjejer. Så jag började då träna fotboll igen. Vilket inte var så jättekul, men jag fick åka till Göteborg med mina kompisar. Det är inte fotbollscupen man åker dit för, det är upplevelsen. Så de tuffa tränings dagarna tog snart slut, och slutligen så var det bara en dag kvar. Dagen före avresan så var Anna hemma hos mig, det vart väldigt sent men det spelade ingen roll för jag hade ändå inte kunnat somna. Då kunde jag också sova på bussen ner till Göteborg, för är det någonting som jag hatar så är det att sitta stilla i en buss en massa timmar.

Jag vaknade tidigt dagen därpå, långt före jag ställt klockan på. Men jag var inte trött jag var alldeles klarvaken. Så jag gick upp och läste tidningen, och jag var även tvungen att packa ner de sista saker som jag skulle ha med mig till Göteborg. Jag gjorde i ordning frukost till mig och min mor. Sedan så tog jag min stora packning och gick ner till ishallen där bussen skulle gå ifrån. Jag tog farväl av mamma som så gärna velat följa med eftersom hon vuxit upp i Göteborg. När jag väl kom ner till hallen så var alla där, jag lade in min packning i bussen sedan så gick jag längst fram i bussen. Jag brukar alltid vilja sitta längst fram eftersom jag är åksjuk. Kan även vara därför jag hatar att åka buss så mycket. Men efter min dåliga sömn så somnade jag efter någon timma. Jag hade freestylen på medan jag sov. Jag vaknade efter två och en halv timma. På bussen var det ett ständigt liv, stereon på högsta volym, folk som spelade kort om pengar vilket resulterade en massa skrik. Men kul var det. Bussresan skulle ta nio timmar så efter fyra timmar så stannade vi Örebro. Där gick vi och käkade på McDonalds. Ett toalett besök var också efterlängtat av många. Efter en timmas lunch så gick resan vidare. Resan fortsatte i lika livad stämning, så efter en hel dags resande var vi framme. Vi skulle bo på en skola som hette Utmark i Bersjön, ungefär en halvtimma ifrån centrum.

När vi kom till skolan så var det en massa folk ute på skolgården, det var spelare från hela Skandinavium. Men vi var för trötta för skaffa oss några eventuella kontakter. Vi fick order om vart vi skulle bo i skolan. Alla tog då ut deras packning. Vi skulle bo i gymnastiksalen, så vi packade upp våra sovsaker. Jag hade med mig ett tunt liggunderlag och en sovsäck. Efter det att vi hade gjort klart allt så gick vi och åt det efterlängtade kvällsfikat i matsalen. Vi var indelade i två lag och det ena laget, inte mitt hade match tidigt kommande dag så vi var alla tvungna att gå i säng före elva. Våran match började vid tolv så vi kunde äta frukost lite senare än dom andra. Det stora samtalsämnet var vilket vi skulle möta och om vi hade någon chans till vinst och slutspel. I första matchen skulle vi möte ett spanskt lag. Senare på kvällen så skulle vi gå invigningen.

Vi klev upp klockan nio och åt frukost sedan gjorde vi oss i ordning för match. Alla var väldigt taggade och ville verkligen vinna. Vi gick till busshållsplatsen där vi sedan skulle till våran spelplan. Uppvärmningen till matchen var bra och alla gick på planen med bra självförtroende, själv så hade jag en massa ”fjärilar i magen”. Så blåste domaren igång matchen, och det tog inte mer än fem minuter så hade vi ett noll emot oss. Det hela slutade med em förlust på fem noll. Men vi hade ändå chans på en slutspelsplats om vi vann de andra matcherna i gruppspelet. Det var fyra lag med i gruppen. Senare på dagen hade vi våran andra match mot ett tyskt lag som vi lyckades ta en poäng emot. Sedan så åkte vi hem till skolan. Det andra laget hade vunnit båda deras matcher. Så då kom kvällen och alla ville åka in till stan och gå på de efterlängtade discona. Men givetvis så förbjöd våran tränare oss att åka in till discot. Han sa att om vi åker ur cupen så kan ni göra vad ni vill. Vi fick gå på invigningen och inte mer. Den invigningen kommer jag senat glömma. Invigningen hölls på Nya Ullevi. Det var fullsatt = 40000 personer. Där var det en massa shower med musik, det var också ett lag som fick representera sitt land nere på planen. Det var över 200 representerade länder där.

Dagen därpå så spelade vi match nr. tre, vi möte ett norskt lag som vi vann emot och bara en timma senare så möte vi vårat sista gruppspelslag; svenska Piteå som vi spelade lika emot. Det var bara ettan och tvåan som gick vidare till slutspelet och vi kom trea. Så då var det färdig spelat för vårat lag tänkte vi. Men då får vi veta att det spanska laget blivit diskvalificerade ur cupen(rykten gick att de var äldre) så att vi kom på en andra plats i gruppen. Det andra Hudik-laget hade överlägset vunnit deras grupp, så ingen av oss fick gå på något disco.

Den tredje dagen hade vi inte varit på ett enda disco, men chanserna fanns idag. Vi skulle möta ett lag ifrån Frankrike. Det var en tidig match. Uppladdningen inför matchstaren var inte den bästa, alla var trötta. Så det gick som det gick, vi förlorade med tre ett. ”Jättesynd” tyckte allihopa. Vi åkte hem till skolan, det nya samtalsämnet var nu discot. Alla var verkligen uppåt trots förlusten. Nu hade vi även chans att åka in till stan före vi åker in till partyt. I stan var det väldigt mycket folk, vi såg folk ifrån hela världen, kineser, amerikaner etc. I stan shoppade vi lite grann men vi norrlänningar som inte är vann tempot i storstan, vi vart snabbt trötta. Så vi åkte hem vi fem tiden. När vi kommer hem möts vi av glada miner, det andra laget hade lyckats ta sig vidare i cupen. Så dom skulle spelade nästa match tidigt dagen därpå. Så återigen kunde inte vi gå på nåt party. Vi klev upp tidigt tillsammans med dom andra som skulle spela. De skulle möta ett lag ifrån Argentina vilket är väldigt respekterat fotbollsland. Alla ville verkligen vinna. Så vi åkte till planen där de skulle spela. De blev en tuff match som ”oturligt” nog slutade med en straffsparks förlust. Men vi var ändå stolta ifrån båda lagens sidor att vi lyckats ta oss till slutspelet.

Så nu började festen, alla klädde upp sig, duschade och gjorde sig fin. Sedan så gick vi ner till bussen som vi skulle ta in till stan. På bussen träffade man alltid en massa intressanta människor(tjejer) från olika länder. Det var alltid en skön stämning, en speciell Gothia-känsla. Det var alltid några lag som sjöng någon låt på deras hemspråk. Så man kunde inte annat än att sitta och småle varje gång man åkte bussen. Väl framme i stan skulle vi lyckas hitta till Liseberg där discot var, inte det lättaste men efter ett tag så kom vi äntligen fram. Kön till discot var över 300 meter lång, men det var ju det här vi kom för – att gå på disco. Så vi väntade i ungefär en timma. Det gick väldigt fort för man tyckte det var så kul att se alla dessa människor som var på väg in. När vi kommer in på partyt så hör man musiken bara pumpar, det liksom kändes i hela kroppen. Dansgolvet vart alldeles fult med folk. Vi går in på dansgolvet och man kunde inte annat än bara skratta av lycka. Det var verkligen så som jag kom ihåg det från förra året, fast lite bättre. Det var väldigt varmt så vi var tvungna att köpa lite cola på en liten kiosk som fanns i närheten inne på discot. När jag sedan är på väg in på dansgolvet så möts jag av en blick, det var en tjej som tittade mig så djup in i ögona. Jag vart alldeles konstig, tiden liksom bara stannade upp. Det livliga discot gör att hon försvinner ifrån min syn. Då ser jag att hon är på väg ut, jag försöker att hinna ikapp henne, jag kommer nu att tänka på Anna. Vad håller jag på med! Så jag går tillbacks till mina kompisar på dansgolvet. Tiden rann iväg fortare än vad man trodde den kunde göra. Det vart tid att åka hem. Så vi beslöts oss för att gå hem, innan vi gick hem så åkte vi lite karuseller på Liseberg, vilket inte är min favorit grej p.g.a. min lättpåverkade åksjuka.

På kvällen när vi ska gå lägga oss, så lägger jag mig i min sovsäck. Det ända som jag tänker på är den blick jag mötes av tidigare på discot. Jag fick en sådan känsla som sent komma att glömmas. Jag låg vaken och tänkte på mig, Anna och den mystiska tjejen. Jag somnade inte först på småtimmarna. Dagen efter så får vi äntligen sova ut, vi klev upp klockan 12:00. Då vi gjorde oss i ordning för att åka in till stan, där shoppade vi lite grann. Vi stannade i stan till klockan sex på eftermiddagen. Inne i stan åt vi middag på ett ställe i Nordstan(köpcentrum) där fick man äta hur mycket pizza man ville för 50 kronor. Sedan åkte vi hem, och gjorde oss klar för kvällen. Som vanligt var stämningen på topp i bussen in till stan, känslan av åksjuka existerade inte ens. Tankarna var så fyllda av glädje att man kunde inte annat än må bra. Discokön var sig lik, men nu visste vi vad som väntade oss alla där inne på discot, och det var verkligen värt att stå i kö för. Tiden i kön gick väldigt fort, ju närmare man kom ingången desto gladare vart man.

Väl framme vid ingången så möttes vi av den sköna musiken, det var en sådan musik man bara ville hoppa så högt man kunde och skrika så högt man kände. Idag var discot ännu mer fyllt med folk, när man kom in till discot så såg man hur alla bara stod och dansade så vi gick in i vimmlet för att kanske får några nya heta blickar. Det var den skönaste känslan jag någonsin känt, man dansade bara mer och mer i takt med att självförtroende växte. Så tiden gick och då jag frågar min kompis vad klockan är så säger han att vi måste ta nästa buss som går om en halvtimma. Så jag börjar dansa mig utåt, när jag på kanske tio meters avstånd genom allt folk får den där blicken igen, min första tanke var att jag fått en deja-vu upplevelse. Men där var hon igen, hon stod där och dansade, så jag med mitt numera större självförtroende dansar mig framemot denna mystiska tjej. När jag kommer fram till henne så möts jag av det finaste leende som jag inte trodde fanns, det liksom värmde upp hela mig till tusen grader. Medan våra djupa blickar bara vart allt djupare så närmade vi sakta varandra. Tillslut så lyckades vi närma oss till ett talläge då jag presenterar mig, hon berättar att hon heter Lina och kommer ifrån Göteborg. Nu kunde jag känna hennes underbara doft som jag sent komma att glömma, hennes långa bruna hår rörde mig stundtals som gav mig rysningar i hela kroppen. Hela omvärlden liksom bara glöms bort då vi tittar på varandra, min buss hade jag redan missat, Anna hemma i Hudik bara försvann. Mina händer lyckades vet inte hur komma runt hennes midja, plötsligt så ändrades musiken, allt blir tyst då Nazareth-Love Hurts börjar spelas. I detta tillfälle stod liksom allt stilla förutom våran ansikten som bara kom varandra närmare som tillslut kom att bli den mest underbaraste kyssen som gjorts på denna jord, kroppen bara fylldes med jag vet inte vad med något bra vad det i alla fall. Jag tog min hand och smekte den över hennes fina ansikte då jag säger,
- vi måste ses igen, vi bara måste det.
Hennes ljuva röst som påminner om en ängel, säger att ska kommer hit i morgon. Vi bestämde oss för att vi skulle träffas vid trappan kvart i nio dagen därpå.

Nu var jag alldeles ensam, mina kompisar låg redan i sängen hemma på skolan, trots min ensamhet och rädsla i storstaden så kände jag ändå ett lugn. Jag vet inte varför men jag satte mig ner på bänk utanför Liseberg, där satt jag och funderade ett lite tag. Jag tänkte då på Anna, vad ska jag säga till henne för inte kan jag fortsätta så här med henne nu när en viss Lina helt tagit mitt hjärta. Men nu så började jag komma tillbaka till verkligheten, jag måste ta mig hem för dom andra är säkert oroliga för mig nu. Tillslut så blir jag tvungen att ta en taxi, hade en himla tur att chauffören var snäll för jag fick pruta 40 kr. När jag kommer hem så ligger alla och sover. Jag smyger till min sovplats i salen. När jag lägger mig ner på sovsäcken så frågar min kompis Nisse vad som hade hänt, jag sa att jag råkade tappa bort mig på discot och fått tagit en taxi hem till skolan. Men helst av allt så ville jag berätta för alla vad som hade hänt mig, men med tanke på att om jag skulle göra det så skulle nog någon berätta det för Anna. Så jag bestämde mig för att hålla tyst om det. Återigen vart det en sen natt, allt jag tänkte på var Lina, vad skulle jag ha på mig imorgon? Vad skulle jag säga? Men en sak vad säker på och det var att den känslan som jag fått var en känsla som saknat det senaste halvåret, medan jag låg och tänkte på allt så kom jag fram till att det finaste som fanns på denna jord är att vara förälskat.

Efter att ha drömt en massa underbara drömmar så vaknade jag upp i min sovsäck, som vanligt vaknade jag först. Jag väckte då Nisse då säger jag åt honom att kliva upp för att äta frukost med mig. Så vi gjorde oss i ordning för att käka. På vägen dit så avbryts jag av ett lite irriterat uttryck från Nisse,
-vad fan är det med dig då, varför är du så glad?
Jag vart då tvungen att berätta allt som hänt mig, jag satt och pratade om henne i en timma vid matsalen trots att vi bara hade setts i ungefär 40 minuter. Givetvis så romantiserade jag inte det hela utan förklarade jag det på ett lite mera macho sätt. Jag berättade även om våran träff som skulle inträffa senare på kvällen, vi gjorde då upp en plan. Den gick ut på att vi alla skulle gå till discot, senare så skulle jag råka tappas bort då Nisse skulle säga att jag gick hem. Allt detta för att ingen skulle kunna läka ut någonting till Anna. På eftermiddagen så gjorde vi oss i ordning för att åka in till stan, där skulle vi stanna till discot började. Så vi tog bussen in till stan kl. 15:00. Inne i stan så gick vi i alla affärer, man vart ganska snabbt trött på storstaden, det märktes liksom att vi inte var van tempot i storstan. Vi gick därför för att leta ett ställe att äta på, så lite utanför centrum lyckades vi hitta en liten restaurang. Där åt vi världens största och godaste buffé. Där satt vi i två timmar så klockan han bli 19:00, vilket betydde att det var dags att gå till partyt. Det var nästan så att vi hade lite bråttom, men den stora frågan var nu åt vilket håll vi skulle gå åt? Vi frågade då en person vi mötte på gatan som sa att det tog ungefär 40 minuter att gå dit. Dom började släppa in folk klockan 19:00 och det var alltid folk som inte kom in, så nu var det bråttom. I rask takt börjar vi gå emot discot, då vi får syn på en taxi. Så jag vinkar in den, men chauffören säger att det bara går att skjutsa fyra i taget, och var fem stycken. Men efter en stunds förhandlande så gick han med på att köra oss alla.

Väl framme så ser vi att kön är den största på hela veckan. Vi började tvivla på att vi överhuvudtaget skulle komma in, men jag med min desperata övertygelse fick oss på andra tankar så vi ställde oss i kön. Jag menar jag skulle kunna stå i kö fler mil bara för att få träffa Lina en gång till. Så där stod vi i världens längsta kö, man kunde höra hur musiken man ville liksom spring förbi allihopa in på discot, för där visste jag att hon fanns. Det kändes som kön knappt rörde på sig, på en evighet så hade vi förflyttat oss ca fem meter. Men ju närmare vi kom ingången desto mer nervös vart jag. Efter en timmes trängsel bland allt folk så var vi äntligen framme. Så vi gick in på dansgolvet för att ha lite kul. Det enda jag gjorde var att titta på klockan, och jag vet inte vad det för fel på den men den gick alldeles för sakta. Men den lyckades ändå efter en evighet att bli halv nio, så jag smet mig undan mina kompisar. Jag trängde fram bland allt folk emot trappan. Det var folk överallt och det enda jag kunde tänka på var om hon skulle kunna hitta mig, ja överhuvudtaget känna igen mig. Så där stod jag nu mitt i trappan, jag väntade och väntade. Plötsligt så känner jag hur någon rör vi min rygg, så jag vänder mig om och där står hon. Jag känner hur darrig jag börjar bli, tankarna bara snurrar omkring, vad ska jag säga/göra nu? Jag hälsar på henne genom en kram. Sedan tar jag henne i handen och går ner på dansgolvet, där pratade vi lite grann men mestadels så var det dessa otroliga blickarna som verkligen sa mer än tusen ord vi gav varandra. Efter tag så bestämmer vi oss för att gå ut ifrån discot där vi förhoppningsvis skulle kunna få lite mera lugn och ro. Väl ute så tar vi varandra i händerna och börjar gå bortåt Liseberg. Jag tänkte att det här är nog den sista gången jag träffar henne, så jag berättar väldigt öppet för henne om vilka känslor hon väckt hos mig. Hon säger med detsamma nästan att hon känt sig minst lika nervös som jag för att träffa mig. Där gick vi och pratade om det mesta hon var en väldigt lätt person att umgås med. Jag vet inte hur men jag lyckades på nått sätt berätta för henne om min fobi för karuseller, då hon föreslår att vi kan gå in till Liseberg nu när vi ändå var så nära.

Så då gick vi in till nöjesfältet då hon säger att om jag ändå var här inne, så var det lika bra att åka någon karusell. Då säger jag att om det är någon karusell jag åker så är det Parishjulet(lite på skämt). Då säger hon, OK då gör vi det. Parishjulet låg uppe på ett berg, så vi började gå upp emot karusellen. När vi kom fram så såg att kön var väldigt lång, men nu hade vi bestämt att vi skulle åka den. Så där stod vi nu, jag och drömtjejen Lina. Jag vände mig emot henne så vi kunde titta på varandra. Då kände jag hur vi närmade varandra, det kändes liksom en magnet drog oss samman. Vi började då återigen att kyssas, och det var minst lika underbart som den jag hade fått igår. Men just då allt började ”släppa loss” blir vi avbruten av mansröst, han frågar om vi ska med eller. Så vi hoppar då in en liten vagn som skulle bära oss runt det höga hjulet. I sitsen satt vi och höll om varandra, när vi var högst uppe på hjulet så kunde vi se över hela Göteborg som lös upp av alla de olika ljusen. Hon säger då att hon fryser lite grann så jag erbjuder mig att låna ut min jacka. Men då svara hon genast att jag istället kunde krama om henne hårdare(vilket jag mer än gärna gjorde). Så där satt vi nu lite för romantiskt för att vara sant, allting var perfekt och våra heta kyssar kom med allt mindre mellanrum.
Efter att vi åkte färdig gick vi vidare uppemot bergets topp, vi gick hand i hand, var vi gick det hade vi inte en aning om, vi gick bara och log mot varandra. På toppen så ser vi en bänk som står under ett stort träd, där sätter vi oss. Kyssarna var nu ingenting man visade försiktigheten för. Just när vi satt där så kommer det återigen en man och avbryter oss, han säger då att parken stänger nu så vi var tvungen att ge oss iväg hemåt. Och hemåt tankarna hade ju inte ens existerat i min numera kärleksvärld. De sista bussarna hade radan gå och inga pengar hade jag till en taxi. Men då kom räddaren i nöden, givetvis Lina, som via telefon lyckas övertala hennes pappa att köra mig hem till skolan. I väntan på pappans ankomst utanför Liseberg står vi och håller om varandra. Så då kom pappan, jag klev in i baksätet med Lina. Så då var det kanske det sista minuterna vi skulle ses, men sådana tankar kunde man inte tänka, jag var bara så himla glad över att jag lyckat träffa denna underbara person, så jag var ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Luve hurts - en kärlekshistoria

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2005-04-25

    Men ååh, man ville ju veta hur

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2002-11-15]   Luve hurts - en kärlekshistoria
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=1191 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×