Har den mexikanska staten lyckats med vattenhanteringen i Mexiko City? - en institutionell analys

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Vatten är inte en vanlig vara och bör därför inte heller betraktas som en sådan. Dess avgörande egenskaper och svåra hantering gör att kraven på välfungerande institutioner är stora, men gör också den ekonomiska analysen mer komplicerad. Traditionella, ekonomiska lösningar på externaliteter och effektivitetsproblem går inte alltid att ena med de rättvise- och moralaspekter som uppkommer när det handlar om ett mänskligt basbehov. Den här uppsatsen redogör för den institutionella problematik som uppkommer vid vattenhantering i urbana områden. För att sätta problematiken i ett verkligt sammanhang, används Mexiko City som fallstudie och därefter undersöks huruvida den mexikanska staten kan anses ha lyckats med stadens vattenhantering eller inte. Mexiko City är unik i många avseende. Stadens naturliga förutsättningar, geografiska läge och enorma befolkning gör att vattenhanteringen blir än mer komplicerad. Den mexikanska staten verkar emellertid ha övervunnit de svåra förutsättningarna, eftersom det är relativt få människor i staden som saknar tillgång till vatten. Skrapar man lite på ytan upptäcker man dock ganska snabbt att problemen med resurshantering, föroreningar och undermåliga institutioner blir alltmer akuta. Svårigheter med att mäta vattenkonsumtionen och inkassera avgifterna, felaktiga prissättningar med priser alldeles för låga i relation med kostnaden samt ett ohållbart konsumeringsmönster, tvingade den mexikanska administrationen att släppa in, inte en, utan fyra privata företag på vattenmarknaden i början på 1990-talet. Reformen uppfyllde dock inte de förväntningar som man hade hoppats på och uppsatsen visar att många av problemen fortfarande kvarstår. Slutsatserna som kan dras av uppsatsen är att den mexikanska staten visserligen har lyckats med att nå ut med vatten till majoriteten av Mexiko C...