Det är inte som att läsa en deckare, det finns ingen löst gåta beskriven på skriftens sista sidor.
Läser man delar av den här skriften deltar man i delar av ett sammanhang.
Jag föreslår att man läser den som en upplevelse.
Mening skapas mellan delarna, mellan raderna, den blir till i mellanrummet.
För att kunna läsa mellan raderna måste man först läsa raderna.
Då är det möjligt att det jag vill berätta kan förmedlas.
Varje del i den här texten har egen mening. Men när en del hamnar bredvid andra delar och de börjar samtala uppstår något som delarna själva inte kan berätta. I samtalet blir något till och detta något har sin egen mening.
Även om det som ett steg i förståelsen kan vara nödvändigt att dela upp helheter ska inte förståelse av alla enskilda element förväxlas med förståelsen av helheten.
Mitt favoritverk av Joseph Kosuth är ”The play of the unmentionable” på Brooklyn Museum. Kosuth väljer verk från museets samlingar och placerar dem i museets utställningslokaler blandade med historiska texter som fästs på väggar och mellan föremålen. Anledningen till att dessa ting valts är att de ansågs provocerande i sin samtid, men i Kosuths verk handlar det inte om att hitta minsta gemensamma nämnare. Jag var inte på utställningen, jag har bara läst om den i en bok, jag har inte ens hört Kosuth tala om den, men berättartekniken i utställningen fascinerar mig.
Deleuze vill berätta om ”samtalet” och han använder orkidén och getingen för att beskriva vad han kallar ett tillblivande. Det är ointressant att veta om orkidén liknar getingen eller om getingen liknar orkidén, men intressant är att de delar samma reproduktionsapparat. Getingen är inte en del av orkidén, orkidén inte en del av getingen. Getingen sköter sitt, orkidén sitt. Getingen nyttjar orkidén utan att utnyttja den eftersom de delar samma tillblivande.
Ett ord har en annan betydelse än betydelsen av de bokstäver det består av. Betydelsen beror av bokstävernas inbördes ordning, av ordets plats i språkflödet, tidpunkten då ordet uttrycktes, platsen där det yttrades, av vem, osv. Men semiotik byggd på den lingvistik som reducerar bilden till ett läte glömmer att ta hänsyn till sin egen och sammanhangets rörelse. En filmad film har deltagit i ett skeende, en animerad film är sammansatt av en mängd bilder.
Under tiden som jag gjort mina undersökningar har jag stött på många språk, jag har försökt använda mig av dem, och översatt mellan dem så gått jag har kunnat. Även om jag inte kan...
