Schengensamarbetet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Schengensamarbetet i huvuddrag

Schengensamarbetets bakrund:
Den fria rörligheten för personer är en av grundstenarna i EG:s regelverk för den inre marknaden, tillsammans med den fria rörligheten för varor, tjänster och kapital. Den har i huvudsak förverkligats vad gäller den gemensamma arbetsmarknaden, fri etableringsrätt, erkännande av utbildingar m.m. Däremot har kontrollen av personer vid gränserna inte avskaffats och EU har således ännu inte blivit ”ett område utan gränser”, med fri rörlighet för personer, som den skulle ha blivit enligt ändringar i Romfördraget 1986.

En viktig orsak till att den fria rörligheten för personer inte har förverkligats helt är att det samarbete avseende bl a det rättsliga och polisiära området, som är en förutsättning för att kontrollerna skall kunna avvecklas vid de inre gränserna, ännu inte har genomförts helt ut.Det gäller bl a regler för en enhetlig kontroll av de gemensamma ytrre gränserna samt samarbete för brottsbekämpning.

I syfte att påskynda förverkligandet av den fria rörligheten för personer i Romfördragets anda ingick Frankrike, Tyskland och BeNeLux-länderna år 1985 ett avtal om att successivt avveckla personkontrollerna vid de gemensamma gränserna och att utveckla det polisiära och rättsliga samarbetet mellan staterna. Avtalet, som är ett separat mellanstaligt avtal utanför EG, ingicks i Schengen i Luxemburg och benämns därför Schengenavtalet.

Schengenavtalet började tillämpas och gränskontrollerna upphörde åtminstone på pappret den 26 mars 1995 mellan sju av de länder som hade anslutit sig. I december 1996 ingick även Sverige, Finland och Danmark. Samarbetet gäller bl a; *Asylpolitik, *Regler för människors passage av medlemsstaternas yttre gränser och för kontrollförfaranden i samband med det, *Invandringspolitiken, *Bekämpning av narkotikamissbruk, *straffrättsligt samarbete, *tullsamarbete och *polissamarbete.

Schengenavtalet är en stor myt:
Det hävdas i schengenskonventionen att grundtanken är att öka den fria rörligheten för personer. Det är dock bara inom Schengenområdet som den fria rörligheten underlättas, och den består enbart i att man slipper visa pass när man passerar en gräns mellan två schengenländer. Dessutom har man vidtagit kompensatoriska åtgärder inom Schengenområdet. Polisens befogenheter utvidgas och kontrollen av medborgarna utvidgas. Den fria rörligheten över de yttre gränserna inskränks kraftigt. Det har bl a införts anmälningsplikt på hotell samt legitimationsplikt.

Anmälningsplikten innebär att om en tredjelandsmedborgare (medborgare i ett land som står utanför Schengen) reser till ett annat land inom Schengenområdet än det ursprungliga inreselandet skall denne anmäla sig hos ”behörig myndighet”. Anmälningsplikten gäller också tredjelandsmedborgare som är bosatt i ett Schengenland och som reser till ett annat schengenland.Den s k hotellkontrollen innebär att hotellinnehavare ska se till att utlänska gäster fyller i registreringskort samt styrker sin identitet.

Legitimationsplikten är till för att kompensera borttagandet av personkontrollerna vid de inre gränserna. Allt fler av Schengenländerna har infört obligatoriska ID-kort.Idag finns det inte någon skyldighet att inneha ID-kort i Sverige. I Sverige har inte polisen rätt att när som helst kräva att medborgarna ska legitimera sig. Införandet av obligatoriska ID-kort innebär att polisen i Schengenländerna får befogenhet att företa personkontroller. De som framförallt drabbas är personer med utländskt utseende.

Polisiärt och rättsligt samarbete:
Polissamarbetet avser framförallt gränsområdet och är inriktat på att förebygga och utreda brott genom såväl informationsutbyte som operativ samverkan mellan schengenstaternas polismyndigheter. Konventionen tillåter och främjar en omfattande förebyggande polisiär verksamhet genom bl a registrering och datautbyte beträffande personer som inte är brottsmisstänkta. En sådan förebyggande polisverksamhet innebär i praktiken stor risk för godtycklig, diskriminerande och hemlig övervakning och registrering av oskyldiga. Om en person är misstänkt för brott har polisen dessutom möjlighet att övervaka den misstänkte över landsgränserna. Det rättsliga samarbetet mellan Schengenländerna omfattar frågor om inbördes rättshjälp i brottmål, tillämpningen av principen ”non bis in idem”, utlämning, överförande av verkställighet av brottmålsdom samt bekämpande av brottslighet som avser narkotika och vapen. Detta samarbete betraktas som en del av de ”kompensatoriska åtgärder” som Schengensamarbetet förutsätter. Den inbördes rättshjälpen omfattar bl a bevisupptagning, husrannsakan och delgivning. Inom EU har under de senaste åren utarbetats flera överenskommelser beträffande utlämning. Den senare konventionen antogs 1996 och syftar till att öka möjligheterna för utlämning. De fall där en medlemsstat kan vägra att lämna ut en person till en annan medlemsstat blir allt färre. Bland annat föreskrivs att utlämning måste beviljas när det rör sig om ett brott som kan medföra frihetsstraff på minst 12 månader i den stat som begär utlämning och minst 6 månader i den stat som mottar begäran. Under 1997 förhandlade ministerrådet om ännu en konvention om utlämning av personer mellan medlemsstaterna. En viktig förändring är att definitionen av utlämningsbara brott utökas; tidigare krävdes att brottet var belagt med 1 års fängelse vilket nu har reducerats till 6 månader.

Hemlig övervakning är tillåten om det finns sannolika själ till misstanke att personen avser att begå eller redan har begått brott, om den allmänna uppfattningen om personen leder till misstanke att denne kommer att begå brott eller om det finns sannolika själ till misstanke att uppgifterna är nödvändiga för vidtagande av skyddsåtgärder för avvärjande av den allvarliga fara någon utgör. Vem som utgör en sådan ”fara” avgör polisen. Denna bestämmelse kan betecknas som en inbjudan till politisk övervakning. Hemlig övervakning skall användas automatiskt då landets lagar inte tillåter ”särskild kontroll”. Även kroppsvisitering eller genomsökning av fordon respektive föremål är tillåten.

Åsiktsregistrering:
Den senaste tiden har olika former av svensk åsiktsregistrering diskuterats flitigt.Vi kan bara spekulera i hur många som har registrerats hos SÄPO och IB på lösa grunder. Nu byggs istället register upp på EU-nivå. Flyktingar och misstänkta personer skall registreras i Schengens och Europols register. Europolkonventionen medför en skyldighet för polisen i medlemsstaterna att upprätta s k analysregister över kända och misstänkta brottslingar, men också över vittnen, möjliga vittnen, brottsoffer, möjliga brottsoffer samt personer som kan lämna uppgifter om de brott som utreds. Om denna mycket vaga och breda personkrets skall det kunna lagras uppgifter om ras, religiös tro, hälsotillstånd, politisk åsikt och sexuella mönster. Det finns dock ett par förbehåll: Registreringen måste vara ”oundgängligen nödvändig” för utredningen av det aktuella brottet. Vad som är oundgängligen nödvändigt beslutar myndigheten själv. Dessutom får inte registreringen uteslutade ske för att samla upplysningar om ras, åsikt, tro, hälsa och sexliv.

En förutsättning för att lämna över uppgifter till analysregistret är att det är tillåtet att det används för liknande verksamhet i hemlandet. Det är det idag inte i Sverige. Men en förändring är på gång. Såväl Schengenkonventionen som Europolkonventionen öppnar för att den vanliga polisen i allt högre utsträckning tar över den hemliga polisens metoder.

Vad har detta för inverkan på demokratin?
Jag anser att Schengenavtalet har en bra grundtanke, men som de flesta bra idéer så fungerar det inte i praktiken som i teorin. Grundtanken i det här fallet var en minskad kontroll av personer och på så vis skulle den fria rörligheten förbättras. Men det är snarare motsatsen som skett. Vad spelar det för roll om man slopar passkontroller när man istället inför obligatoriska ID-kort som när som helst skall kunna uppvisas? Varför överför man polisens arbete till hotell och transportmedel.

Jag läste i Söndagens tidning om flygplanstrafiken. Nu skall flygvärdinnor helt plötsligt kontrollera så att det inte förs in illegala flyktingar i länderna. Lyckas de inte så straffas de med böter. Ökar det den fria rörligheten? Knappast. Snarare tvärtom. Flygbolagen kommer att tvingas göra godtyckliga bedömningar vilket kommer att leda till att många blir avvisade från flyget. De som drabbas värst är givet...