Vid kvinnohuset i Örebro har ett barnprojekt startats där två barnpedagoger utvecklat en arbetsmetod som kallas Oasenmodellen. Syftet med studien är att utifrån Oasenmodellens arbetsmetod fördjupa kunskapen om (1) hur de centrala behov hos barn som vistas på kvinnohus kan mötas, och (2) vad en sådan arbetsmetod kan tillföra barnet. Tolkningsramen består av två delar; en teoretisk del och en begreppspresentation. Den teoretiska delen är avgränsad till att röra det kognitiva perspektivet vilket ansågs särskilt relevant med tanke på hur barnets tankar och uppfattning om sin situation kan raseras och omorganiseras i och med ett uppbrott från hemmiljön och en flytt till ett kvinnohus. För att kunna besvara syftet om hur barns behov på kvinnohus kan mötas behövdes först en identifiering av vilka centrala behov som föreligger för denna specifika grupp av barn, vilka presenteras i den andra delen av tolkningsramen. För att besvara studiens syfte har en kvalitativ metod valts med semi-strukturerade intervjuer som undersökningsmetod och respondenterna består av de barnpedagoger som arbetar med barnverksamheten. I studien redogörs för hur en arbetsmetod som Oasenmodellen kan möta behov hos barn på kvinnohus genom tre olika teman som betecknar följande karaktäristiska särdrag i modellen; den praktiska pedagogikens betydelse, individuell följsamhet som grundstruktur och strävan efter kontinuitet. Resultatet visar att en arbetsmetod som Oasenmodellen kan möta ett flertal av barns centrala behov såsom rutiner och kontinuitet, säkerhet, identifierande av vidare behov, individuellt bemötande utifrån ett barnperspektiv och framför allt behovet av giltiggörande av barnets upplevelse. Däremot kan inte Oasenmodellen anses aktivt möta barnets behov av relationsstöd. Sammanfattningsvis visar studiens slutsats på ett möjligt flöde där en arbetsmetod som Oasenm...
