Detta examensarbete belyser trygghetsdiskussionen
inom den fysiska planeringen och ger
förslag på förbättringar av den fysiska miljön på
otrygga platser, med fokus på gång- och cykelstråk.
Idag är trygghet och säkerhet en viktig faktor för
trivsel, oavsett om man bor i staden eller på
landsbygden. Själva rädslan för att bli utsatt för
brott är i sig ett problem. För många människor
begränsar rädslan påtagligt vardagens möjligheter
att använda stadens miljöer. Rädslan för att drabbas
av våld eller annan brottslighet gör att många
människor håller sig borta från offentliga platser och
allmänna kommunikationer, speciellt efter det har
blivit mörkt.
Rädslan är beroende av olika sociala relationer som
finns mellan olika grupper i samhället. Den
föreställda rädslan är bl. a kopplad till vilken könoch
etnicitetstillhörighet vi har, hur vi klär oss eller
hur vi rör oss i det offentliga rummet. Ingen rädsla
är densamma utan den påverkas av tid, rum och
olika livssituationer. Kön är en styrande variabeln
när det gäller rädsla. Tidigare undersökningar visar
att kvinnor är mer rädda än män men mindre utsatta
för brott än vad män är. Detta är dock något som
håller på att utjämnas. I takt med att misshandel och
gatuvåld ökar, känner sig även män otrygga ute i
den offentliga miljön.
Sedan början av 1970-talet finns det två tydliga
teorier om brottsförebyggande stadsplanering. Den
ena förespråkar slutenhet, den andra öppenhet. Men
för att det finns olika uppfattningar och angripssätt
behöver de för den skull inte utesluta varandra.
Variation, mångfald och trygghet är genomgående
teman för Jane Jacobs i hennes
stadsplaneringsidéer. Även kriminologer brukar dela
in de åtgärder som man kan vidta för att förebygga
brott i social och situationell brottsprevention.
Alla upplever sin stad på olika sätt. Ett torg som en
eftermiddag är fyllt med människor kan några timmar
senare upplevas som hotfullt när det är folktomt
och mörkt. För att kunna skapa möjligheter för alla
att vistas ute i det offentliga rummet och känna sig
trygg är det viktigt att förstå hur staden är uppbyggd.
Det handlar om hur staden kan tolkas i sin helhet
genom att studera stads-, bebyggelse- och
trafikstrukturer.
Rapportens praktiska del fokuserar på Karlskronas
gång- och cykelvägar som är till stor del är otrygga
och har en bristfällig planering och förvaltning.
Följden av detta blir att människor inte rör sig på
dessa platser utan väljer istället andra färdmedel eller
kanske farligare och längre alternativa vägar. De i
arbetet gjorda trygghetsvandringarna visar att det
finns många otrygga platser och sträckor.
Förslagsdelen består av en fördjupning på ett antal
inventerade sträckor där förslag på åtgärder för att
förbättra tryggheten ges. Valet av de utvalda
sträckorna baseras på den bedömningsskala som
används i trygghetsvandringarna.
För att visa på olika åtgärder har ett antal sträckningar
valts ut som fördjupningar i arbetet. Urvalet för just
de aktuella sträckorna grundar sig på att de har fått
lågt omdöme i, den i arbetet gjorda, inventeringen.
Det finns dock många sträckor, tillsammans med
dessa, som behöver åtgärdas för att upplevas som
tryggare. De utvalda platserna kan därför statuera
som typexempel även för andra platser med likartade
problem. De olika sträckorna som inventerats
utvärderas utifrån ett antal utformningsteman för
att konkretisera och identifiera de problem som
behöver åtgärdas för att göra platsen/sträckan
tryggare. Överblickbarhet, tillgänglighet, belysning,
förvaltning och tidsanvändningsmönster.
För att skapa en trygg miljö krävs det att
belysningen är god – varken för svag eller för stark,
utan jämn utan mörka partier. Det krävs en bra
överblickbarhet och tillgänglighet med hjälp av
öppna siktlinjer med synliga målpunkter samt tydlig
skyltning och vägmarkering. En jämn och
omsorgsf...
