Betongplattor förstärkta med kolfiberkomposit: en experimentell och teoretisk analys

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Att dagens alla existerande konstruktioner måste underhållas för att ha en livslängd som är ekonomiskt försvarbar, råder det inga tvivel om. För vissa av konstruktionerna kanske det inte räcker med att underhålla och återställa deras ursprungliga egenskaper, utan de måste förstärkas för att klara nya behov ställda av nyttjarna. Under denna förstärkning förändras förutsättningarna för konstruktionen, som exempel kan nämnas att vid förstärkning med utanpåliggande kolfiberkompositer, applicerade med epoxilim, blir ytskiktet diffusionstätt, vilket kan ge upphov till frostsprängning i betongen vid upprepade fryscykler. Därför är det fördelaktigt att till förstärkning med utanpåliggande kolfiberkompositer använda ett appliceringsmaterial vars egenskaper liknar betongen i den övriga delen av konstruktionen. Även ur en miljö/arbetsmiljömässig synvinkel klingar användandet av epoxiprodukter negativt. Rapportens tyngdpunkt behandlar metoden att byta ut epoxilim mot ett cementbaserat bruk i samband med förstärkning. I examensarbetet redovisas en sammanfattning av den litteraturstudie som genomförts inom områdena fiberkompositer, lim och betong. Som fördjupning i studien har valts FEM (Finita Element Metoden). En grundläggande förklaring till metoden samt en FE-beräkning på provkropparna redovisas i rapporten tillsammans med de experime...