Singoalla

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

SINGOALLA - FÖRSTA DELEN
Denna berättelse tilldrar sig på 1300-talet. Erland Månesköld är på väg hem från en jakt med sina två hundar Grip och Käck, när han stannar vid en bäck för att dricka.
Där upptäcker Erland en ung okänd flicka. Hon är mörk och vacker och hennes kläder är annorlunda.
Erlands hund Grip går till anfall mot henne. Innan Erland hinner hejda anfallet dödar flickan hunden med sin kniv. Så möts Erland och Singoalla för första gången.

Erland går nästa dag tillbaka till bäcken med Käck för att se om Singoalla återvänt, men förgäves.
Erland hade drömt om henne. Drömt att de hållit varandras händer och sett in i varandras ögon.
Drömmen om Singoalla liknade ingen annan. Han hade aldrig känt sig så lycklig förut.


Erland som suttit i gräset ett tag och lyssnat till bäckens porlande hörde att det var som att bäcken viskade: -Sök djupt inne i skogen, därifrån jag kommer! Och Erland steg upp och följde bäcken.
Han vandrade under höga granar, klättrade över stenar och kom så småningom till en plats. där träden fällts och där det bara låg ris och kvistar nu.
Erland fortsätter leta, men återvänder sorgsen till slottet efter ett tag.


Varje dag tog Erland vägen förbi bäcken för att se om Singoalla återvänt.


Erland förstod inte varför Singoalla inte kommit tillbaka. Men Erland anar att det har med hennes kultur att göra. I hennes kultur får man inte välja partner.

Erland som en dag går till skogen får se Singoalla och en massa andra människor dansa och skratta tillsammans med hövdingen, Singoallas far.
Erland känner oro när han ser Singoalla och byter om till sina festkläder och
kammar sitt långa, ljusa hår, så att lockarna ligger ner över axlarna. Erland gjorde sig vacker för Singoalla men hans mor, fru Elfrida, var övertygad om att han var på väg
till sin fästmö, den fagra jungfru Helena.

När Erland dagen efter på morgonen gick till bäcken fick se att på andra bäcken stod- Singoalla! Singoalla och Erland börjar kyssas, kramas och prata tills Singoalla
säger att ingen man i hela hennes släkt är stiligare än Erland. Assim, som vill gifta sig
med Singoalla kan inte mäta sig med Erland.
Singoalla säger till Erland att de kommer skiljas…så småningom. Erland frågar varför och Singoalla säger att hon måste följa med sin familj. Erland vill inte det och
frågar om hon vill bli hans kvinna. Singoalla ville det och hon tog fram en liten platt
sten, som hängde i en kedja runt hennes hals. I stenen var en månskära inristad.
Nymånen var en symbol för hennes folks gud - Alako.


När Erland och Singoalla en dag skulle gå till hövdingen för att berätta att Singoalla
vill vara Erlands fru och leva tillsammans så blir det dålig stämning i byn. Alla ser
Singoalla som en förrädare och tar Erland till fånga och drogar honom så att han ska glömma henne. De binder fast Erland i ett träd.


Plötsligt hördes röster och ljudet av hästhovar. Alla män ryckte åt sig sina vapen.
Det var pater Henrik, Erlands lärare, som kom tillsammans med en hop av riddar
Bengts tjänare och bönder. Men de lugnade ned sig när de såg att Erland var
fastbunden. De räddar sedan Erland efter att ha gjort affärer.


Hövdingen ville att Singoalla skulle ge sig av för att hitta sin älskade Erland.
Singoalla gick djupt in i skogen och hörde att det lät som vargar var på väg men
hon ser efter ett tag att det är Erlands hund Käck som kommer fram till henne.
Singoalla somnar bredvid Käck och hinner sova ett litet tag men vaknar av att hon hör att Käck skäller. En bit från henne stod en man. Assim!
Assim säger att Erland troligen är död och förklarar att han verkligen tycker om henne och vill hjälpa henne och Singoalla inser att Assim trots allt är en god man och följer med Assim.


Erland skulle göra allt för att glömma Singoalla.


SINGOALLA - ANDRA DELEN


Tio år har gått och mycket har hänt under den tiden. Riddar Bengt och fru Elfrida
är döda. Erland är nu herre på Ekö slott. Erland har gift sig med Helena Ulvsax och
har en son tillsammans. Singoallas far är död så Assim är hövding.


En regnig dag knackade det på slottens port. Erlands tjänare öppnade dörren och in
klev en liten pojke. Pojken var ovanligt vacker med stora mörka ögon och bleka kinder. Erland frågade vad pojken hette och pojken sa att han hetter Sorgbarn.


Varje dag fick Sorgbarn en liten rast och gick ut i skogen. Varje gång han kom
tillbaka hade han delar av det stulna kyrksilvret med sig.


Erland drömmer varje natt sedan Sorgbarn kommit om att han ser onda andar som ser ut som Sorgbarn och svekfulla kvinnor som ser ut som Singoalla.
Han får ångest varje gång han uttalar hennes namn.


Sorgbarn som går till Singoalla som bor i en grotta i skogen får veta att han ska föra Erland till Singoalla. Sorgbarn lyssnar på Singoalla och ska använda sin magiska kraft för att det skall fungera.


Sorgbarn för Erland till Singoalla flera gånger med sin kraft och varje gång så
är dem förälskade i varandra och vill inte lämna varandra.
Men en dag när Sorgbarn ska föra Erland till Singoalla så är kraften svag och
Sorgbarn sade far till Erland. Erland blev rasande på Sorgbarn och slog hans svaga
tunna kropp. Erland blev arg hela tiden när han såg Sorgbarns kropp så att han till slut tar fram sin jaktkniv och hugger den i Sorgbarns hjärta.
Erland fortsatte längs stigen. Men efter ett tag tänkte han gå tillbaka till pojken och skrika rätt in i pojkens öra: Du ljög! Jag är inte din far!
I samma ögonblick kom månen fram bakom ett moln och lyste upp stigen.
Det var inte Sorgbarn, som låg där i mossan! Det var en helt främmande karl. Hans
ansikte var blåblekt och hade bölder och stora svarta fläckar.
Erland förstod att det var pesten.

Erland närmade sig bäcken och mindes då den mörka kvinnan.
Han märkte också att han höll en jaktkniv i handen och när månen lyste fram för ett
ögonblick, såg han, att det var blod på den.
Erland visste inte vems blod det var men brydde sig inte utan tänkte att det bästa vore att när Svarta Döden nu är här ändå tog allt mänskligt liv på jorden.


Singoalla som är kvar i grottan och gjort grottan fin med sommarens sista rosor hade beslutat att denna natt skulle hon möta sin älskade för allra sista gången.
Singoalla som väntade på Sorgbarn och Erland blev orolig för de var sena denna natt, så hon bad Assim att gå ock möta dem.


När Assim kom tillbaka efter en lång stund, bar han den döende pojken i famnen.
Utan att säga något lade han ner pojken vid Singoallas fötter.


När Erland kom till grottan så kände Erland igen Singoallas ansikte, hans ungdoms kärlek… hans första och enda kärlek… hans hustru!
Singoalla böjde sig allt djupare ner över den döda kroppen. Erland tog henne i sin famn och sa farväl till henne. Assim, som följde honom, såg Erland Månesköld försvinna i mörkret.



Om något liknande kan hända idag? Nej, det skulle jag inte tro, men det här med...