Sammanfattning
Denna uppsats behandlar sångpedagogers formuleringar av föreställningar, erfarenheter och
kunskaper kring sångundervisningen i den kommunala musik- och kulturskolan. Vårt syfte är
att skaffa oss kännedom om fyra sångpedagogers uttalade praxisteori: Hur talar fyra
sångpedagoger i kommunala musik- och kulturskolan om sin yrkespraktik? Hur kan dessa
uttalanden relateras till det teoretiska begreppet uttalad praxisteori? Vi använder oss av
litteratur som behandlar begreppet uttalad praxisteori, samt av litteratur och examensarbeten
om ämnen som musikpedagogik och sångundervisning. Datainsamlingsmetoden utgörs av
kvalitativa semistrukturerade intervjuer, där vi intervjuar fyra sångpedagoger som är
verksamma vid olika musik- och kulturskolor i södra Sverige. Intervjusvaren analyseras med
hjälp av begreppet uttalad praxisteori, och dess beståndsdelar etiskt legitimering,
praxisbaserade grunder, samt teoribaserade grunder. Resultatet visar att sångpedagogernas
uttalade praxisteorier delvis liknar varandra, men alla är unika i sin sammansättning.
Gemensamt för alla fyra sångpedagogerna är deras resonemang kring sånglektionens ram och
åsikten att relationsskapande och "att kunna hantverket" är viktigt i yrket. De tydligaste
skiljedragen mellan informanterna visar sig i relation till antal år i yrket, där uttalanden om
huruvida specifika moment bör komma i en viss ordning i elevens utveckling och om målen
med undervisningen skiljer sig åt. De intervjuade sångpedagogernas uttalade praxisteorier
består i stor utsträckning av praxisbaserade grunder och etiskt legitimering, medan
teoribaserade grunder endast påtalas av två av sångpedagogerna. De tillfrågade
sångpedagogerna förefaller relativt ovana vid att formulera sina praxisteorier och uttrycker sig
sällan i pedagogiska ordalag. Vi tror att ett reflekterande och ver...
