Upphovsrätten, som den tillämpas idag, tillkom 1960. Den 1 juli 2005
skärptes den dock i enlighet med EU-direktivet 2001/29/EG. Detta fick till
följd att den utbredda nedladdningen av upphovsrättsskyddad musik via olika
så kallade fildelningsprogram på Internet kom att bli kriminaliserad.
Statistik från SCB visar att mer än en miljon svenskar, varav den största
andelen återfinns i åldersintervallet 16-34 år, ägnar sig åt att ladda ner
musik via Internet. Vid omröstningen i riksdagen den 25 maj 2005 så stöddes
genomdrivandet av direktivet av samtliga riksdagspartier förutom
miljöpartiet och centerpartiet. En jämförelse mellan de olika partierna och
deras relation till de tre så kallade grundideologierna socialism,
liberalism och konservatism visar att det finns en tydlig koppling mellan
detta och hur de fattade sitt beslut vid omröstningen, och hur de
resonerade
i sina motioner som föregick omröstningen. Folkpartiet och moderaterna har
en tydlig koppling till liberalismen respektive liberalismen och
konservatismen, och de tog tydligt ställning för ett genomdrivande av EU-
direktivet. Vänsterpartiet har en tydlig koppling till socialismen, och
även
om deras motion inte gav någon direkt vägledning om hur de avsåg att rösta
så stödde partiet ändå genomförandet. Kristdemokraterna har ingen uttalad
anknytning till någon av grundideologierna, men trots en viss oenighet så
kom de ändå att rösta för genomförandet. Miljöpartiet och centerpartiet har
ingen koppling alls till någon av grundideologierna och de valde att rösta
emot direktivets genomdrivande. Det går även att finna ett tydligt samband
mellan resultatet i riksdagsvalet 2002 och hur partierna valde att agera i
denna fråga. De tre partierna med det starkaste väljarstödet,
socialdemokraterna, moderaterna och folkpartiet, var tydliga i sitt
ställningstagande. Den teori som presenteras i detta arbete går ut på att
centern och miljöpartiet valde att fatta ett beslut som enligt min analys
bör betecknas som moraliskt fel, men som skulle kunna bidra till att vinna
röster från en röststark väljargrupp (med många förstagångsväljare) som
ägnar sig åt fildelning och förmodligen inte vill se att detta
kriminaliseras. Detta förfarande bör enligt min mening klassificeras som
politisk egoism. Den politiska egoismen handlar om att ett parti fattar ett
beslut som är moraliskt fel, eller som kanske står i strid med dess egen
egentliga uppfattning, men som kan ge kortsiktiga vinster i form av
exempelvis ökat väljarstöd inför ...