Människokroppen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

1. Skelettet 5
1.1. Kraniet. 5
1.2. Ryggraden. 5
1.3. Benen. 6
1.4. Leder. 6
1.5. Tänder. 6
1.6. Benmärg. 7
2. Muskler 8
2.1. Glatta muskler 8
2.1.1. Hjärtmuskeln 8
2.1.2 Tarmarna 8
2.2. Skelettmusklerna. 8
2.3. Allmänt om muskler 8
3. Vävnader 9
3.1 Muskelvävnad 9
3.2. Broskvävnader 9
3.3. Bindväv 9
4. Huden 10
4.1. Hudens lager. 10
4.1.1. Överhuden 10
4.1.1.1. Hornlagret 10
4.1.1.2. Överhudens undre del. 10
4.1.2. Läderhuden 11
4.1.3. Underhuden 11
4.1.4. Fingeravtryck 11
4.1.5. Övrigt om huden 11
4.2. Håret 11
5. Organen 12
5.1. Utsöndringsorganen 12
5.1.1 Lungorna 12
5.1.2. Njurarna 13
5.1.3. Svettkörtlarna 13
5.2. Hjärtat 13
5.3. Tarmarna 14
5.3.1 Tolvfingertarmen 14
5.3.2 Tunntarmen 14
5.3.3 Tjocktarmen 14
5.3.4 Ändtarmen 14
5.4. Levern 14
5.5. Urinorganen 15
6. Matspjälkningen 16
6.1. Munnen 17
6.2. Svaljet 17
6.3. Magsäcken 17
6.4 Tolvfingertarmen 18
6.5. Tunntarmen 18
6.6. Tjocktarmen 18
7. Sinnena 19
7.1. Hörseln 19
7.2. Synen 21
7.3. Lukten 22
7.4. Smaken 22
7.5. Känseln 23
8. Blodomloppet 24
8.1. Hjärtat 24
8.2. Lilla kretsloppet 24
8.3. Stora kretsloppet 25
8.4 Blodtryck 25
8.5. Blodets innehåll 26
8.5.1. Röda blodkroppar 26
8.5.2. Vita blodkroppar 27
8.5.3. Blodplättarna 27
8.5.4. Blodgrupper 27
8.5.5. När blodet levrar sig 28
8.6. Lymfsystemet 28
8.7. En syremolekyls vandring genom kroppen 29
9 Nervsystemet 30
9.1Nervcellen 30
9.2.Nervens innehåll 31
10. Hjärnan 31
10.1. Stora hjärnan 32
10.2. Lilla hjärnan 32
11. Luftvägarna 33
11.1. sjukdomar i luftvägarna 33
11.2. Andningen 33
11.3. Talet 33
12. Omgivning, miljö och vanor de senaste 100 åren 34
12.1. Omgivningen nu och för 100 år sedan. 34
12.2. Motionsvanor nu och för 100 år sedan 34
13. Skador och sjukdomar + kroppens olika försvar 35
13.1. Kunskap om sjukdomar 35
13.2. Bakterier 35
13.3. Virus 35
13.4. Frakturer 35
13.5. Brännskador 36
13.6. Blåmärken 36
13.7. Hjärt- och kärlsjukdomar 36
13.7.1 Stroke 36
13.7.2 Anemi 36
13.7.3 Åderförkalkning 36
13.7.4 Hjärtinfarkt 37
13.7.5. Åderbråck 37
13.8. Cancer 37
13.9. Skador och sjukdomar i olika organ 37
13.9.1. Magsår 37
13.9.2. Diarré och förstoppning 37
13.9.3. Skrumplever 38
13.10. Läkemedel 38
13.10.1. Antibiotika 38
13.10.2. Huvudvärkstabletter 39
13.11. Antikroppar 39
13.12. Vaccin och serum 39
13.13. Allergier 39
13.14. Sjukdomar beroende på levnadsstandard 40
13.14.1 Fattiga länder 40
13.14.2 Rika länder 40
13.15. Muskelskador 40
13.16. Vrickningar. 40
14. Dopning 41
14.1 Förbjudna medel 41
14.1.1. Betablockerare 41
14.1.2. Diuretika 41
14.1.3. Stimulantia 41
14.1.4. Narkotika/Analgetika 42
14.1.5. Anabola Steroider 42
14.2. Förbjudna metoder 43
14.2.1. Bloddopning 43
14.2.2. EPO-dopning 43
14.2.3. Medel som är förbjudna vid vissa speciella 44
omständigheter 44
14.3. Dopningens historia 44
14.4. Egna åsikter om dopning 45
Källförtäckning 46










1. Skelettet
Skelettet hos människan består av över 200 ben som bär upp kroppen. Skelettet utgör 20 % av hela kroppsvikten och är rikt på kalcium och fosfor.
Bild 1 (är hämtad ur nationalencyklopedin)

1.1. Kraniet.
Kraniet, som är det ben som skyddar hjärnan. består av flera olika ben, deras namn är: hjässben, pannben, nackben, tinningben, näsben, okben, överkäksben och underkäksben. De olika benen sitter ihop med så kallade bensömmar.
När man föds har man inga bensömmar, utan huvudets ben är samman fogade med en mjuk vävnad.
På några ställen bildar den mjuka vävnaden ytor som kallas fontaneller.
Anledningen till att man föds med fontaneller är att kraniet ska kunna växa och bli större.

1.2. Ryggraden.
Ryggraden består av ca 34 kotor. Mellan varje kota finns det en broskskiva som kallas för disk. Det är diskarna som gör det möjligt att böja ryggraden. Diskarna fungerar även som stötdämpare så att inte kotorna skadas när vi rör oss. I ryggmärgskanalen som går genom varje kota finns ryggmärgen. Ryggmärgen leder kroppens signaler till hjärnan. Det är mycket farligt att skada ryggen för då kan signalerna brytas. Varje kota har en utstickande benbit som fungerar som fäste för musklerna.


1.3. Benen.
Man kan dela in benen i långa ben (rörben, ossa longa), som ingår i armar och ben, korta ben (ossa brevia), som finns i hand- och fotleder samt i ryggraden samt platta ben (ossa plana), vilka finns i skallen, bröstkorgen och bäckenet, och lufthaltiga ben (ossa pneumatica) i ansiktsskelettet.
Människan har 206 ben i kroppen. Benen ger kroppen stadga och är som en stomme för musklerna. Ömtåliga organ skyddas av benen.
Benen består av levande celler. Cellerna får sin näring från blodkärlen i benvävnaden. Att benen är så hårda beror på att det lagras kalksalter mellan cellerna. Innanför benhinnan, som ligger ytterst på benen, finns ett skal av kompakt ben. Det kompakta benet är längre in lite poröst och svampaktigt.
Under fostertiden har man ett mjukt skelett av brosk. Men under uppväxttiden hårdnar benen sakta och när man är ca 20 är omvandlingen från brosk till ben färdig. När brosken har omvandlats till ben är det inte möjligt att växa mer.
Skelettet i kroppen förnyas hela tiden. Detta sker med hjälp av två olika sorters celler, en som bygger upp nytt ben och en som bryter ner gammalt ben. På ungefär fem år har dessa två sorters celler bytt ut skelettet helt.

1.4. Leder.
Där två ben möts finns det leder som gör att benen är rörliga mot varandra. Det finns olika sorters leder som t ex kulled, vridled och gångjärnsled. De ytorna av benen som är i kontakt med varandra är klädda med ledbrosk för att minska friktionen mellan dem. Varje led är omsluten av en ledkapsel. Ledkapseln är en fortsättning av benhinnan, benhinnan är en tun hinna som omger skelletbenen. Leden smörjs hela tiden med ledvätska. Där det behövs är leden förstärkt av ledband.

1.5. Tänder.
En tand består av en krona och en rot som håller fast tanden i käkbenet. Överst på kronan finns en emalj som är väldigt slitstark och hård. Den inre delen av tanden består främst av tandben. Tänderna är levande och får sin näring genom rotkanalen som leder upp till pulpan.
Pulpan är mjuk och består av blodkärl och nervtrådar om finns mitt i tanden. pulpan är mycket känslig. Om nervtrådarna friläggs när emaljen angrips av karies får man tandvärk. Människans tänder är anpassade att tugga både växter och kött.
De första tänderna man får som barn kallas mjölktänder och är bara tillfälliga. Dessa tjugo mjölktänderna börjar växa ut när man är ca 3 månader och fortsätter att växa till treårs åldern. När man är ungefär 6 år växer fyra nya kindtänder ut. Dessa tänder kallas för sexårständer och är de första permanenta tänderna.
Förutom visdomständerna har alla mjölktänder ersatts av permanenta tänder i tolvårsåldern. Visdomständer får man när man är mellan 18 och 20 år, men alla människor får inte visdomständer. En vuxen har normalt 32 tänder.

1.6. Benmärg.
Benmärg är en slags mjuk vävnad i benens hålrum. Man skiljer mellan röd, och gul. I de största benen i kroppen finns det en hålighet som är fylld med gul benmärg, den är väldigt fettrik. I benens röda benmärg bildas kroppens röda blodkroppar. Hos nyfödda är all benmärg röd, men under tiden man växer, omvandlas en stor del av den röda benmärgen till gul. Vuxna har bara röd benmärg i ett fåtal ben.



















2. Muskler
Musklerna är den del av kroppen som skapar rörelser. Rörelserna uppstår genom sammandragningar av musklerna.
Den stora skillnaden mellan muskelceller och andra celler är att muskelcellerna har förmågan att spänna sig och slappna av. Muskelceller är långsmala och kallas fibrer. Flera fibrer bildar en muskel. Det finns tre olika sorters muskler: glatta muskler, hjärtmuskeln och skelettmuskler.

2.1. Glatta muskler
Glatta muskler (liksom hjärtmuskeln) arbetar automatiskt utan att vi kan påverka deras rörelser. Exempel på dessa muskler är tarmarna och hjärtat.

2.1.1. Hjärtmuskeln
(Se 5.2 Hjärtat under rubriken 5. Organ och även 8. Blodomloppet).

2.1.2 Tarmarna
(Se 5.4. Tarmarna under rubriken 5. Organ).

2.2. Skelettmusklerna.
Skelettmusklerna är fästa vid skelettet med senor och dessa muskler kan vi påverka med vår egen vilja. Alla muskler behöver energi för att kunna arbeta. Musklerna använder till största delen druvsocker och fett till förbränningen.
Skelettmusklerna arbetar som par, t ex när du böjer din arm så arbetar muskeln på ovansidan av armen (biceps) och när du rätar ut din arm är det muskeln under armen som arbetar (triceps).
Kroppen består av ca 400 skelettmuskler. Det finns två olika sorters muskelfibrer, röda och vita. De röda fibrerna är uthålliga men långsamma medan de vita är snabba men inte lika uthålliga.

2.3. Allmänt om muskler
När vi äter får kroppen energi som musklerna sedan använder som bränsle.
Under förbränningen omvandlas kolhydrater till koldioxid och vatten som man andas ut. Det frigörs energi under förbränningen som cellerna behöver för att arbeta. Det krävs en stor mängd syre för förbränningen. Om inte blodet hinner transportera tillräckligt med syre till musklerna bildas mjölksyra istället för koldioxid. Musklerna blir trötta och stela av mjölksyra och arbetar inte lika effektivt som vanligt.


3. Vävnader
Ett stort antal celler med samma uppgifter bildar tillsammans en så kallad vävnad.
Det finns många olika vävnader, som t.ex. muskelvävnader, broskvävnader eller bindväv.

3.1 Muskelvävnad
Muskelvävnader har den speciella egenskapen att spänna sig och slappna av.
Det är det som gör att vi kan röra oss.
När muskelvävnaden spänner sig drar den ihop sig och drar då olika ben i kroppen närmare varandra. T.ex. när biceps spänner sig böjer vi på armen.

3.2. Broskvävnader
Broskvävnader är oftast mycket hårda. Ungefär lika hårda som en gummiskiva.
Dom olika broskskivorna ligger oftast mellan benen för att undvika stötar och för att inte benen ska gnuggas sönder mot varandra.

3.3. Bindväv
Bindväv är en vävnad som håller samman celler, organ och andra vävnadsstrukturer.
Bindväven består av speciella celler och en mellansubstans.
Bindväv är cellvävnader som är elastiska och kan dras ut och tryckas ihop.
Om man tittar närmare på bindväven ser vi att den består av massor av elastiska trådar.
All bindväv som finns i kroppen uppkommer vid embriostadiet.




4. Huden
Det här är en bild på huden i genomskärning
Det står på latin.

Huden har till uppgift att skydda kroppen, reglera kroppstemperaturen och tillverka D-vitamin. Det finns sinnesceller i huden som reagerar på kyla, värme och beröring.

4.1. Hudens lager.
Huden består av tre olika lager: överhud, läderhud och underhud. I ett speciellt tillväxtlager bildas nya celler till överhuden. De celler som bildas pressas ut mot hudens yta. När de pressas ut fylls de med hornämne som gör att de dör innan de når ytan.

4.1.1. Överhuden
Överhuden är hudens yttersta lager och är ca 0.2mm tjock. Längst ut på överhuden finns hornlagret.

4.1.1.1. Hornlagret
Hudens yttersta lager, hornlagret, består av döda hudceller och utgör den största delen av det damm som finns i våra hem.
Hornlagret är vattentätt och hindrar kroppen från uttorkning. När vår hud kommer i kontakt med föremål som t ex kläder så slits celler bort från hornlagret.
Våra naglar består av hornämne och bildas i överhuden. De växer ut med en hastighet av 1-2 mm i veckan från nagelroten.

4.1.1.2. Överhudens undre del.
I överhudens undre del finns det ett färgämne som kallas för pigment. Pigmentet är brunt och skyddar mot solens farliga UV-strålar. När man vistas i solen bildas mer pigment för att skydda huden och då blir man brun. Om man har fräknar beror det på att pigmenten är ojämnt fördelade. När man vistas för mycket i solen ökar risken för hudcancer, men i lagom mängd är det bra med sol för huden bildar D-vitamin av solstrålarna.

4.1.2. Läderhuden
I läderhuden finns svettkörtlar, nerver, hårsäckar, talgkörtlar och blodkärl.
Taljkörtlar utsöndrar talg som gör så inte huden torkar ut.
Under puberteten ökas talgavsöndringen och kan då bilda en propp, detta kallas pormask. Om pormasken infekteras uppstår en finne.
Resten av läderhuden består av elastiska fibrer som gör att huden kan töjas ut när vi rör oss. Ordet läderhud kommer av att man använder läderhuden hos djur för att göra läder.

4.1.3. Underhuden
Det finns fettceller i underhuden som isolerar mot kyla och fungerar även som stötdämpare. Temperaturen i kroppen regleras av hjärnan så att den är ca 370 C. När huden är kall drar blodkärlen ihop sig. Om huden är varm vidgas kärlen så att mer blod strömmar igenom kroppen och kyler av den.

4.1.4. Fingeravtryck
På handflatorna och fotsulorna har man extra djupa fåror i huden för att öka greppförmågan. Dessa fåror bildar mönster som är olika på varje person. Detta utnyttjas när man tar fingeravtryck.

4.1.5. Övrigt om huden
Svett innehåller vatten, salter och lite av kroppens avfallsämnen. Om det är väldigt varmt eller om kroppen arbetar hårt bildas det svett för att kyla kroppen. Det är genom huden som kroppen gör sig av med dessa avfallsämnen. När man svettas mycket är det viktigt att dricka mycket så man inte förlorar vätskebalansen.

4.2. Håret
En människa har ungefär 100 000 hårsäckar på hjässan. Varje hårsäck hinner tillverka ca 8m hårstrå under vår livstid. Alla våra hårsäckar är inte aktiva samtidigt, de har viloperioder ibland. Håret växer ca 1 cm i månaden. Om hårstrårna är cylindriska växer de rakt, men om de är lite platta växer de i vågor.
Håret består precis som naglarna av hornämne. Varje hårstrå växer ut från en hårsäck Hårsäckarna är nedsänkta i läderhuden och är förbundna med små muskler som gör att vi kan få gåshud. På ett pälsdjur innebär gåshud att pälsen blir tjockare och isolerar bättre. Människan fungerar på samma sätt även om vi inte har någon riktig päls.
I hårbotten kan det ibland kan det ibland bildas mjäll är små vita flagor (döda hudceller) från hornlagret.


5. Organen
Alla organ i kroppen består av olika vävnader, men ett organ består nästan alltid av många olika vävnader.
Jag ska nu beskriva några av de organ som finns i kroppen

5.1. Utsöndringsorganen
människan har behov av att göra sig av med avfaller från cellerna, bla koldioxid och urinämne. Detta görs genom att blodet transporterar avfallet till våra utsöndringsorgan. Dessa är, lungorna, njurarna, och i viss mån svettkörtlarna.

5.1.1 Lungorna
Lungornas uppgift är att förse blodet med syre. Varje lunga innehåller miljontals lungblåsor. Runt varje lungblåsa finns ett nät av blodkärl. Dessa blodkärl tar upp syre och avger koldioxid.
Det finns en yttre och en inre andning. Den inre andningen är cellandningen hos varje enskild cell, medan den yttre andningen är lungornas pumpande av luft.
Lungorna har inga egna muskler utan de tar hjälp av andra muskler. När man bukandas, som man oftast gör, är det musklerna i mellangärdet som driver lungornas andning. Vi andas med mellanhjärdets muskler och muskler som finns mellan revbenen. Luft sugs in i lungorna när bröstkorgens volym ökar när vi andas ut minskar bröstkorgens volym luft tryks då ut ur lungorna. Man kan också bröstandas. Då är det bröstkorgen och revbenens muskler som hjälper lungorna att andas.
Varje lunga har en lungsäck med två väggar. Mellan dessa väggar är trycket lägre än i själva lungan. Detta gör att lungorna hålls utspända. Om man t ex blir knivskuren i lungan och trycket försvinner, så säckar lungan ihop.
När vi vilar tar vi 12-15 andetag per minut. Vid ansträngning andas vi snabbare för att musklerna behöver mer syre. Om man tränar mycket kan man andas in mera luft i taget. Normalt rymmer lungorna 3,5-5 liter luft. Om bakterier kommer ner i lungorna via andningsluften kan man få lunginflammation symtomen är ofta hög feber , frostbrytningar håll i bröstet och hosta. Botas med antibiotika.
En annan sjukdom i lungorna är lungkancer, rökning och radon i bostäder är orsaker till lungkancer.

5.1.2. Njurarna
Människan har två njurar som fungerar som reningsverk och renar vårt blod. Njurarna filtrerar bort cellernas avfallsämnen från blodet och avfallsämnena förs bort ur kroppen i form av urin. Njurarna har också till uppgift att reglera salt- och vattenhalten i kroppen.
Blodet från artärerna kommer in njurarna och förgrenar sig i väldigt tunna blodkärl. Trycket i dessa små blodkärl är så högt att en vätska pressas ut ur dem, detta kallas primärurin. Njurarna bildar ungefär 150 liter primärurin per dygn.
I njurarna finns det njurkapslar som fångar upp primärurinen och leder den genom njurkanalerna. Runt njurkanalerna finns det blodkärl som tar upp de ämnen som kroppen kan ha nytta av, mest vatten. Det urin som är kvar leds till urinblåsan.
Njurarna försöker hålla en jämn salthalt i kroppen hela tiden. Om man har ätit mycket salt behåller kroppen mer vätska i kroppen än vanligt för att späda ut saltet.

5.1.3. Svettkörtlarna
svettkörtlarna avsöndrar vatten och andra ämnen men inte så mycket för att göra sig av mes avfallsprodukter utan mera för att hindra upphettning i kroppen.

5.2. Hjärtat

Hjärtat är ungefär lika stort som en knuten hand. Hjärtat har till uppgift att pumpa ut blod i kroppen. När man vilar slår hjärtat ca 70 slag per minut och pumpar ca 5 liter blod genom hjärtat. Pulsen kan stiga till 200 slag per minut om man anstränger sig mycket.
Hjärtat är en ihålig muskel som delas av en vägg i två hjärthalvor. Den högra hjärthalvan sitter närmast höger arm. Varje hjärthalva består av två rum, förmak och kammare. Genom venerna kommer blodet in i förmaken. Sedan pumpas blodet in i kammarna och ut i artärerna.
Den högra hjärthalvan pumpar blod genom lilla kretsloppet (upp till lungorna). Den vänstra hjärthalvan pumpar blod genom det stora kretsloppet (hela kroppen) och har därför tjockare väggar.
I hjärtat finns det klaffar som ser till att blodet strömmar åt rätt håll. Blodet kan nämligen bara passera en klaff i en riktning.

Blodtrycket varierar i artärerna. När blodet pumpas ut ur hjärtat stiger blodtrycket och sedan sjunker trycket tills nytt blod pumpas ut. Blodtrycket kan öka om man är stressad eller aktiv.Med impulser från den högra kammarens tak styrs hjärtats rörelser så att de sker vid rätt tillfälle. Det går att registrera impulserna. Detta gör man med EKG (elektrokardiografi) metoden.(Om du vill veta mer om hjärtat läs även om hjärtat under blodomloppet.)

5.3. Tarmarna
Maten som vi äter passerar alltid tre tarmar (tolvfingertarmen, tunntarmen, tjocktarmen.) men det finns fyra st tarmar och den fjärde tarmen heter blindtarmen.
Det som gör att en tarm kan transportera maten är att den kan dra ihop sig och utvidga sig. När maten åker fram genom tarmarna följer tarmen med och om maten skulle sakta ner puttar tarmen på bakifrån.

5.3.1 Tolvfingertarmen
Tolvfingertarmen har till uppgift att tillföra galla i maten så den bryts ner ännu ett stadium (se även 6.3 Tolvfingertarmen under rubriken
6. Matspjälkningen).

5.3.2 Tunntarmen
I tunntarmen blandas födan med tarmsaft. Det är här den sista näringen tas upp från födan (se även 6.4 Tunntarmen under rubriken
6. Matspjälkningen).

5.3.3 Tjocktarmen
I tjocktarmen töms maten på vätska så den blir fast. Vätskan som tas ut ur maten rensas på näring och sedan skickas den direkt ut till kissblåsan (se även 6.5 Tjocktarmen under rubriken 6. Matspjälkningen).

5.3.4 Ändtarmen
Ändtarmen är det ställe som kroppen gör av med all sin onödiga delar och det är också där som all mat som inte kunde tas upp av kroppen kommer ut.

5.4. Levern
Levern är kroppens reningsverk, den rensar allt blod som finns i kroppen dagligen. Exempelvis är det levern som bryter ner den mesta delen av alkoholen som en berusad människa druckit.
Om levern förstörs kan man inte överleva. Man kan förstöra levern genom mångårigt missbruk av alkohol eller förtäring av giftiga svampar.

5.5. Urinorganen
Till urinorganen räknas njurarna, urinledarna, urinblåsan och urinröret.
Efter att blodet renats i njurarna (se punkt 5.1.2) förs urinen via urinledaren till urinblåsan och sedan ut ur kroppen via urinröret.
Bakterieangrepp på urinblåsans slemhinna kallas urinvägsinfektion eller blåskatarr. Symtomen är sveda vid urinering som man tvingas göra ofta, botas med antibiotika. Infektioner kan sprida sig till njurarna man får då njurbäckeninflammation.
Njursten är kristalklumpar av svårlösliga salter som passerar ut eller fastnar i urinledarna. Symtom mycket svåra smärtor.
Om njurarna fungerar dåligt kan avfallsprodukter anhopas i blodet.
då uppstår en livshotande urinförgiftning. På sjukhus kan man rena blodet på konstjord väg. Man för då ut blodet och filtrerar bort urinämnena. Detta kallas dialys. Vissa patienter kan behöva dialys 2-3 ggr per vecka. Ett alternativ till dialysbehandling är att transplantera in ny njure från en nära släkting eller en avliden person.


6. Matspjälkningen
Det är via matsmältningssystemet vi får all vår näring som kroppen behöver (om man bortser från D-vitaminet som även produceras av huden).
De näringsämnen som finns i vår mat uppdelas i proteiner, kolhydrater, fetter, aminosyror, mineraler, vitaminer och kroppen behöver alla dessa näringsämnen för att vi ska må bra. De mineraler vi behöver är, salter som innehåller grundämnena fosfor, magnesium etc. Även natriumklorid, kaliumsalter, kalciumsalter och spårämnen (järn jod). Vitaminer som kroppen behöver är A, B, C, D, E och K-vitamin. Genom att följa kostcirkeln och vistas en del i solen så får vi alla dessa ämnen.

Vitamin förekomst symtom vid brist
A-vitamin smör, mjölk, lever, ägg, morötter, grönsaker Nattblindhet, svårighet se i svag belysning.
B-vitamin Grovt bröd, jäst, grönsaker, lever, kött Minskad matlust, små sår vid mungiporna.
C-vitamin potatis spenat, persilja, bär citroner, apelsiner, nypon Trötthet, minskad motståndskraft mot infektioner
D-vitamin lever, mjölk smör, sol Försvagat skelett
E-vitamin frön, bladgrönsaker, margarin blodbrist
K-vitamin Spenat, kol, nässlor Bakterier i tjocktarmen.

Aminosyrorna är kroppens byggstenar. Cellerna tillverkar egna proteinmolekyler av de aminosyror som kommer från blodet. Proteinmolekylerna används sedan som byggnadsmaterial för nya celler. Aminosyrorna kan också användas som bränsle i cellerna
Den mat vi äter måste behandlas i matspjälkningsorganen för att kroppen ska kunna omvandla den till energi och byggmaterial. Denna process tar ca 24 timmar. Maten är i magsäcken i mellan 1-5 timmar och att transportera maten genom tunntarmen tar ungefär 4 timmar. Innan maten lämnar kroppen i form av avföring passerar den tjocktarmen där främst vatten sugs ut ur maten. Signaler på ohälsa i matsmältningsapparaten kan vara Karies, tandlossning, diare och förstoppning (se punkt 12.9.2. om diare och förstoppning).

Bild 2 (är hämtad ur nationalencyklopedin)
6.1. Munnen
Maten vi äter mals sönder mellan tänderna och blandas med saliven. Saliven bildas i spottkörtlarna och saliven smörjer maten så att den blir lättare att svälja och salivens enzym spjälkar stärkelse. Enzym är ett ämne som gör att kemiska reaktioner kan fungera vid så låg tenperatur som 37 C.Enzymer används för att bryta ner maten. Smak - och luktsinnet kontrollerar den mat vi äter.

6.2. Svaljet
Tungan pressar maten bakåt när vi sväljer. När maten kommer ner i svalget stängs luftstrupen automatiskt så att bara matstrupen är öppen. I matstrupens väggar finns det muskler som pressar ner maten i magen. Musklerna är så starka att även om vi skulle hänga uppochner så pressas maten ner i magen.

6.3. Magsäcken
Maten hamnar i magsäcken efter att ha passerat matstrupen. Det finns en ringmuskel som kan stänga igen öppningen till magsäcken. När man kräks öppnas ringmuskeln. Magsäcken rymmer normalt 1,5 liter men maximalt går det i 2 liter. Maten knådas av muskler på magsäckens väggar och blandas med magsaft. Magsaften bildas i magsäckens väggar och har till uppgift att sönderdela maten och döda bakterier. Magsaftens enzym spjälkar proteinet. Det finns en ringmuskel vi magsäckens nedre del också som släpper ut den sönderdelade maten med jämna mellanrum.


6.4 Tolvfingertarmen
Den första delen i tarmen kallas tolvfingertarmen. Tarmen har fått sitt namn efter att den är tolv fingrar lång, alltså ungefär 25 cm. Från levern och bukspottkörteln går det en gång till tolvfingertarmen. Bukspottkörteln bildar bukspott som sönderdelar maten i tarmen och neutraliserar pH-värdet. Det bildas galla i levern som finfördelar fettet i maten till små partiklar.

6.5. Tunntarmen
Från tolvfingertarmen övergår den till tunntarmen som är ungefär 5 m lång. Det avges tarmsaft från tunntarmens väggar och tarmsaftens enzymer fullbordar spjälkningen. och den saften gör maten i tarmen lättflytande.
Muskelsammandragningar i tarmens väggar pressar maten genom tarmen. I tunntarmen slutförs nedbrytningen av fetter, proteiner och kolhydrater. Kolhydraterna har brutits ner till sockerarter, fetterna har blivit glycerol och fettsyror. Proteinerna har brutits ner till aminosyror. Tunntarmen har till uppgift att suga upp alla dessa ämnen tillsammans med vitaminer och mineralämnen. Insidan av tunntarmen är veckad med Slemhinneveck. Slemhinnevecken i sin tur har miljontals tarmluddar. Det är i sin tur tarmludden som tar upp näringen från maten. Detta gör att den får en större kontaktyta med maten och har lättare att ta upp näringen.
Blodkärlen som har tagit upp näring från tarmen samlas upp i ett kärl som kallas portådern. Portådern leder blodet med dess näring till levern. I levern omvandlas en del ämnen för att passa kroppens behov bättre. Levern fungerar också som ett renhållningsorgan som t ex befriar kroppen från alkohol.

6.6. Tjocktarmen
Tunntarmen övergår till tjocktarmen. Där dessa två tarmar möts finns blindtarmen. Blindtarmen fyller idag ingen funktion men man tror att den användes för att bryta ner cellulosa. När maten kommer till tjocktarmen består den av 80% vatten. Tjocktarmen har till uppgift att suga upp det mesta av detta vatten.
Det lever en stor mängd bakterier i tjocktarmen. Dessa bakterier kallas för colibakterier och är inte skadliga. Colibakterierna sönderdelar de näringsämnen i maten som våra egna enzymer inte kan bryta ner. Under nedbrytningen bildas olika syror och gaser som gör att vår avföring luktar illa.
Den delen som är kvar av maten när den har kommit så här långt fortsätter genom ändtarmen och töms sedan i analöppningen.

7. Sinnena
Vi människor har 5 sinnen men vissa anser att dom har ett 6:e sinne vilket jag tror är en bluff. Det jag tror är att det 6:e sinnet är en kombination av alla sinnen i sitt undermedvetna. Det är med hjälp av sinnena som vi upplever vår omgivning. De sinnen som vi har är hörseln, synen, lukten, smaken och känseln

7.1. Hörseln


Bild 3 (är hämtad ur nationalencyklopedin)
Örats uppgift är att omvandla svängningar i luften till nervimpulser. Örat delas in i innerörat, mellanörat och ytterörat. Ljudet fångas upp av öronmusslan. Sedan leds ljudet vidare in genom hörselgången. Längst in i hörselgången sitter trumhinnan som börjar vibrera i samma takt som svängningarna i luften, ljudet. Bakom trumhinnan sitter de tre hörselbenen: hammaren, städet, och stigbygeln. Hörselbenen förstärker trumhinnans rörelser och leder dem vidare till innerörat.
Stigbygeln är det innersta av de tre hörselbenen och har kontakt med det ovala fönstret. Ovala fönstret överför svängningarna till en vätska i snäckan. Ett membran sätts i rörelse av vätskan och det finns hörselceller på membranet i snäckan som omvandlar svängningarna till nervimpulser. Olika delar av ovala fönstret reagerar på olika toner. Höga toner påverkar bara den styva delen av membranet och låga toner den mjuka delen. Impulserna från hörselcellerna skickas via hörselnerven till hjärnan. Det är viktigt att det är samma tryck på båda sidor om trumhinnan, för att man inte ska höra sämre. Det är örontrumpeten som ser till att trycket är jämnt. Örontrumpeten är en luftkanal som förbinder mellanörat med svaljet. Ett ungt och friskt öra hör ljud mellan 20 och 20 000Hz. Om ljudstyrkan överstiger 120 dB kan det vara smärtsamt.
Örats andra uppgift förutom att uppfatta ljud är att hålla balansen. Kroppen håller balansen med hjälp av synen och balansorganet i örat. Balansorganet består av tre båggångar och två hinnsäckar.
Båggångarna är fyllda med vätska. Det finns en utbuktning på varje båggång och de innehåller sinnesceller. Sinnescellerna sitter fast på båggångarnas innerväggar och är försedda med känselhår som sticker ut i vätskan. När huvudet rör sig så följer båggångarna med, men vätskan inne i båggångarna står still. Detta gör att sinnescellernas känselhår böjs och de skickar impulser till hjärnan som registrerar rörelsen.
De tre båggångarna sitter i olika nivåer och kan därför registrera rörelser i alla riktningar. När man snurrar länge t ex åker karusell, så börjar vätskan i båggångarna också rotera . Då man slutat snurra kan vätskan fortsätta att rotera och hjärnan tror att man rör sig även om man står still. Detta kan leda till att man blir yr och illamående.
De två hinnsäckarna i örat som även de består av sinnesceller registrerar kroppens lutning.

7.2. Synen

Bild 4 (är hämtad ur nationalencyklopedin)
Ögat är den kroppsdel som sköter synsinnet. Ögonen är inbäddade i fett i ögonhålorna. Det finns sex muskler som gör att ögat kan röras i alla riktningar. Ögat har många likheter med en kameras förmåga att fånga bilder. Ljuset kommer först in genom den genomskinliga hornhinnan. Sedan passerar ljuset pupillen som är ett hål i iris. Iris reglerar hur mycket ljus som passerar in i ögat. Ljuset bryts sedan genom linsen och glaskroppen så att synupplevelsen blir skarp.
Linsen sitter fast med hjälp av upphängningstrådar i ringmuskeln. Ringmuskeln ändrar linsens storlek ,även hur konkav eller konvex linsen är, för att man ska se bra på olika avstånd.
Ögonlocken och ögonfransarna är till för att skydda ögonen från damm och bakterier. När man blinkar sprids tårvätska, som bildas i tårkörtlarna bakom ögonlocken, ut över ögat. Tårvätskan tvättar och fuktar ögonen. Vätskan innehåller även ämnen som dödar bakterier. Tårarna samlas upp i tårkanalen som töms i näshålan.
Näthinnan innehåller två sorters sinnesceller, dessa två är tappar och stavar. Dessa två sinnesceller alstrar nervimpulser när de träffas av ljus. Nervimpulserna samlas upp i synnerven. Tapparna reagerar på olika färger, fast de behöver ganska mycket ljus för att fungera. Stavarna fungerar tvärt om, de ser bara svart-vitt och behöver inte så mycket ljus.
Nattseende djur som bl.a. katter har ett lager med speglande celler bakom näthinnan. Detta lager reflekterar ljuset så att det passerar näthinnan två gånger. Det är det reflekterande lagret som gör att ögonen lyser när de träffas av starkt ljus. Människan har ett direkt och indirekt seende. Det direkta seende är ett litet synfält som avbildas på gula fläcken på näthinnan. Gula fläcken innehåller extra mycket tappar. Direkta seendet är mycket skarpt och tydligt, men dock ett väldigt litet synfält. Vårt indirekta seende är ett betydligt större synfält än det direkta fast det är inte alls lika skarpt. Blinda fläcken är ett område på näthinnan där synnerven ansluter och där finns det varken några tappar eller stavar. Förmågan att kunna bedöma avståndet från föremål kallas för djupseende. Att man kan bedöma avståndet beror på att våra ögon ser två olika bilder (olika vinklar). Det är inte bara det som avgör, man har också en erfarenhet av hur sort ett föremål ser ut på olika avstånd.

7.3. Lukten
Lukten är ett kemiskt sinne. Det betyder att det reagerar på olika kemiska substanser i luften. I slemhinnan högst upp i näsan sitter luktsinnescellerna.
I hjärnan finns det ett ställe som kallas för luktcentrum. När luktcellerna reagerar på någon gas som finns i luften skickar den en signal till luktcentrum som kan registrera mycket många lukter. Luktsinnescellerna har sinneshår, som sticker ut i slemmet som i sin tur bildas i lemkörtlarna. Man känner lukt best om man andas många snabba andetag.

7.4. Smaken
När vi tycker något smakar bra eller dåligt beror på 4 saker. Först och främst beror det på vilka kemiska substanser det vi äter har, sen är det på vilken lukt det vi äter har, det beror också på vilken substans (hur pass mjukt eller hårt) ämnet har, men det beror också på hur det vi äter ser ut. Så det vi kallar smak är en kombination av syn, ”smak”, lukt och känsel. I våra munnar kan vi bara registrera sött, salt, surt och beskt men med hjälp av dom andra sinnena kan vi göra smaken till så mycket mer. Det som registrerar smaken i våra munnar är dom så kallade smaksinnescellerna. Smaksinnescellerna ligger i en behållare som har formen av en lök, därför kallas behållaren (med smaksinnescellerna) smaklök. På tungan finns miljoner sådana smaklökar som hela tiden registrerar nya smaker.



7.5. Känseln


Bild 5 (är hämtad ur nationalencyklopedin)
Det som vi kallar känsel är egentligen flera olika ”sinnen” för det finns 6 stycken olika sett vi känner på.
Dom 6 är: beröring, tryck, kyla, värme, smärta och lätt beröring.
På bilden ser man att smärta är fria nervtrådar som når enda upp till överhuden.


8. Blodomloppet
Blodet har många uppgifter i kroppen.
Det transporterar syre, koldioxid, näringsämnen och avfall runt i hela kroppen.
Det spelar även en viktig roll i kroppens immunförsvar.
Blodomloppet har utvecklats så att det når alla celler i kroppen.
Skulle man lägga ut alla blodkärl på en linje så skulle de gå två och ett halvt varv runt jorden.

8.1. Hjärtat
Blodets omlopp i kroppen möjliggörs av hjärtat som pumpar ut blod i hela kroppen oavbrutet från födseln till döden.
Hos en 60-åring har hjärtat slagit över två miljarder slag och mer än 100 miljoner liter blod har flutit igenom denna knytnävsstora muskel.
Hjärtat är uppdelat i två delar, höger (vänster på bild) och vänster (höger på bild). Dessa är i sin tur uppdelade i förmak och kammare.


Blodkärl till hjärtat heter vener och de som går från hjärtat artärer.
När blodet kommer till hjärtat från venerna når det först förmaken.
Höger och vänster förmak drar samtidigt ihop sig så att blodet pumpas in i kamrarna. Därefter drar kamrarna ihop sig så blodet strömmar ut genom lungartärer och aortan.
Mellan förmak och kammare sitter klaffar som ser till att blodet flyter rätt väg (Dessa kallas segelklaffar).
Klaffarna mellan kamrarna och artärerna kallas fickklaffar.
Det är lätt att tro att hjärtat sitter till vänster i bröstkorgen eftersom det är där man kan känna dess slag. Egentligen sitter det ungefär i mitten, men den vänstra halvan är större och pumpar hårdare (se nedan).
Under en minuts vila slår hjärtat ca 70 gånger och pumpar ut ca 5 liter blod.
Vid stora ansträngningar behöver cellerna mer syre eftersom de då arbetar hårdare. Då kan hjärtat slå mer än 3 slag per sekund.

8.2. Lilla kretsloppet
Hjärtat är en kraftig muskel som behöver mycket syre.
Blodkärlen som förser hjärtmusklerna med syrerikt blod heter kranskärl.
Hjärtats takt styrs av en samling nervceller som kallas sinusknutan.
Den sitter i höger förmak och sänder ut impulser till hjärtmusklerna så de drar ihop sig vid rätt tillfälle.
De elektriska signalerna går genom muskeltrådar först till förmaken och sedan till kamrarna.
Blodet kommer till höger hjärthalva. Det är då fattigt på syre och rikt på koldioxid.
Det pumpas ut till lungorna där det töms på koldioxid och fylls på med syre.
Sedan tar blodet vägen till vänster hjärthalva.
Detta kallas det lilla kretsloppet.

8.3. Stora kretsloppet
Det stora kretsloppet är blodets omlopp i hela kroppen mellan vänster och höger hjärthalva.
Resan runt i kroppen börjar i aortan, kroppens största blodkärl. Den grenar upp sig i flera mindre artärer som i sin tur grenar upp sig gång på gång.
Kroppens tunnaste blodkärl heter kapillärer, och det är här utbytet av syre, koldioxid, Närings - och avfallsämnen sker i hela kroppen.
Kapillärväggarna är så tunna att vissa ämnen med små molekyler kan glida igenom.
Kapillärerna går sedan ihop till vener som går tillbaka till hjärtat.
Under resan runt i kroppen passerar blodet många organ som medverkar i blodcirkulationen. I tarmarna plockas näringsämnen från maten upp och i levern renas blodet från skadliga ämnen. I njurarna avlägsnas avfallsämnen från blodet.
Dessa skickas sedan till urinblåsan. En stor del av blodet går också till hjärnan.
I kapillärerna är blodets hastighet den minsta i hela kroppen. Det tar sig fram med en hastighet på ca 1 mm/s jämfört med farten i aortan; 1 m/s.

8.4 Blodtryck
Blodtrycket är den kraft som blodet pumpas framåt med.
Om man anstränger sig mycket så behöver hjärtat pumpa runt mer blod, och trycket ökar.
Blir trycket för lågt kan kroppen kompensera det genom att dra ihop vissa blodkärl. Om trycket i ställer är för högt kan blodkärlen vidga sig.
Man mäter två siffror: trycket i aortan när hjärtat pumpar och när hjärtat vilar mellan slagen.
Hos en vuxen människa är blodtrycket vanligtvis 140/80 mm Hg (millimeter kvicksilver).
Man kan också mäta trycket i kPa (kilopascal).
Som lägst är blodtrycket i kapillärerna och när det når venerna så är det mycket lägre än i artärerna. Därför finns det t.ex. i benen muskler som pressar blodet framåt. Dessutom finns det fickklaffar som hindrar blodet att rinna bakåt.

8.5. Blodets innehåll
Blodet består av en vätska, blodplasma. I blodplasman flyter blodkroppar. Blodkropparna bildas i skelettets benmärg. Det finns tre olika sorters blodkroppar: röda, vita blodkroppar och blodplättar (trombocyterna).
De röda blodkropparna transporterar syre, de vita försvarar kroppen mot smittämnen. Blodkornen styr blodets förmåga att levra sig.
Blodet består av 40 % blodkroppar och 60 % blodplasma. Blodplasman är en gulaktig vätska som till största delen består av vatten. Plasman transporterar bl.a. vitaminer, hormoner, salter och cellernas avfallsämnen. Blodplasman innehåller även proteiner som har förmågan att dra åt sig vatten, på så sätt kan de påverka vätskebalansen mellan blodet och vävnaderna.
Vid infektioner i kroppen ökar antalet vita blodkroppar och stora mängder antikroppar kommer ut i blodet. Även blodplasman ändras
och det gör att de röda blodkropparna sjunker snabbare en normalt.
Genom att studera hur snabbt blodkropparna sjunker kan man avgöra om man har en infektion. Det kallas att man mäter sänkan.

8.5.1. Röda blodkroppar
Röda blodkroppar är små skivformade celler. Eftersom cellerna inte har någon cellkärna kan de inte dela sig och dör efter ca 4 månader. De röda blodkropparna innehåller hemoglobin som gör att de kan binda syre. När blodet passerar lungorna binder hemoglobinet syre och transporterar det till kroppens celler. Det är hemoglobinet som färgar blodet rött.
Hemoglobin innehåller järn. Om kroppen har brist på järn bildas det inte lika mycket hemoglobin och blodet blir fattigt på syre. Man blir då trött och blek, detta kallas för anemi.
Röda blodkroppar har laddningar på ytan som gör att de stöter bort varandra. Om man har en infektion i kroppen minskar laddningarna och blodkropparna klumpar ihop sig. Man kan se om man har en infektion genom att mäta sänkan. När man mäter sänkan tar man först ett blodprov. Blodet behandlas med salt för att inte levra sig. Sedan låter man blodet stå i ett smalt rör under en timme.
De röda blodkropparna börjar sakta sjunka mot botten av röret. Efter att en timme har gått mäter man den klara vätskan som ligger kvar på ytan. Om man har en infektion klumpar de röda blodkropparna ihop sig och sjunker snabbare, då blir det mera ut av den klara vätskan. Om man är frisk ska bara 15-20 mm bestå av en klar vätska.
Om man skär sig skadas blodkärl och blod börjar rinna ut, rättare sagt man börjar blöda. Man slutar blöda efter ett tag eftersom blodet levrar sig och täpper igen såret. Det är de skadade blodkornen som gör att blodet börjar levra sig. Blodkornen avger ett ämne som startar olika kemiska reaktioner i blodet. Dessa kemiska reaktioner leder till att proteiner i blodplasman stelnar och bildar ett nät av tunna trådar. Detta nät samlar upp blodkroppar och bildar tillsammans en blodlever som täpper igen såret.

8.5.2. Vita blodkroppar
De vita blodkropparna i blodet försvarar kroppen mot bakterier och virus. Det finns olika typer av vita blodkroppar bl.a. ätarceller och antikroppar. Ätarcellerna söker hela tiden efter bakterier eller virus i kroppen. Cellerna har fått namnet från att de äter upp de främmande bakterierna och virusen. Ätarcellerna rör sig och äter som amöbor.
Antikropparna är som ett motgift. De är som små klor som sätter sig fast på ytan av en bakterie eller ett virus. När antikropparna har fastnat kan de klumpa ihop sig och oskadliggöra virusen eller bakterierna.

8.5.3. Blodplättarna
Blodplättarna är endast 0,002mm i diameter och det finns ca 300 miljarder st per liter blod.

8.5.4. Blodgrupper
det finns fyra olika blodgrupper beroende på vilka antikroppar man har.
Ett sett att gruppera blodet är det så kallade AB0-systemet.
Här delar man in blodet i följande blodgrupper :
A (47% av befolkningen)
B (11%)
AB (5%)
0 (37%)
Blodgrupperna är viktiga att känna till vid blodöverföringar.
Personer med blodgrupp AB kan ta emot blod fån alla personer.
De som har grupperna A och B kan ta emot blod från personer med sin egen blodgrupp eller från dom med blodgrupp 0.
Prsoner med blodgrupp 0 kan endast få blod från andra personer med blodgrupp 0.
Ett anat blodgrupps system är det så kallade Rh-systemet.
Man delar då in personerna i Rh-posetiva (Rh+) och Rh-negativa(Rh-).
85% av befolkningen är Rh-posetiva.

8.5.5. När blodet levrar sig
Om man gör illa sig så att det blöder slutar det att blöda automatiskt.
Det beror på att fibrinogen från blodet påverkas av ett ämne från blodplättarna och omvandlas till ett nätverk av trådar. I nätet fastnar blidkroppar och blod plättar så att såret täpps till. Blodet levrar sig eller koagulerar sig.



8.6. Lymfsystemet


Bild 6 (är hämtad ur nationalencyklopedin)
Lymfsystemet är kroppens försvar mot hot utifrån det kan vara virus, bakterier, gifter eller andra för kroppen främmande föremål.
Lymfsystemet, som är ett eget kärlsystem – lymfkärlen, sköter om immunförsvaret och tar hand om bakterier och bakteriegifter.
Det fungerar som ett slags filter som filtrerar bort främmande ämnen som kommit in i kroppen. Lymfkörtlar finns bl.a. under armarna.
I lymfkärlen sugs vävnadsvätska upp och blir lymfa.

8.7. En syremolekyls vandring genom kroppen
En syremolekyl som sakta svävar i luften blir helt plötsligt uppsugen genom i en mans lungor den tas snabbt upp i en av lungans lungblåsor i lungblåsornas yttre finns det kapillärer som det strömmar röda blodkroppar genom, syremolekylen dras snabbt till en av dom röda blodkropparna som far förbi.
Syremolekylen absorberas snabbt av en röd blodkropp för de innehåller hemoglobin som vill dra till sig syre. Den fortsätter då från kapillären till ett större rör som heter artär.
Den fortsätter sedan ut i hjärtat som pumpar den vidare genom aortan. Från aortan går den vidare genom artärer igen. Artären förgrenar sig och så småningom passerar syremolekylen små artärer igen t.ex. i en muskelcell. Muskelcellen tar sedan syremolekylen från den röda blodkroppen och använder den som bränsle (som mer en gärna tar syret från den röda blodkroppen) och använder den som bränsle (den lägger till kol i syret så det blir koldioxid = O2 + C = CO2).
Sedan ”spottar” muskeln ut koldioxid till en ny röd blodkropp.
Den röda blodkroppen fortsätter vidare från kapillären till en ven som går samman med andra vener och bildar en aorta.
Aortan går till hjärtat som pumpar vidare den röda blodkroppen till lungorna. Lungorna byter då till sig nytt syre och kastar ut den gamla koldioxiden.



9 Nervsystemet
Det är nervsystemet som förmedlar information från vår hjärna till de andra organen.


Bild 7 (är hämtad ur nationalencyklopedin)

9.1Nervcellen
Nervcellen består av en cellkropp med kärna, cytoplasma och cellmembran, dendriter (utskott som tar emot elektriska impulser) och axon (ett långt utskott som leder snabba elektriska impulser från nervcellen och omges av en myelinskida). Axonet avslutas med kolvliknande ändförgreningar som tillsammans med en mottagare på muskelceller eller andra nervceller bildar särskilda kontaktorgan (synapser). Nervcellen kommunicerar via kontaktorganen med andra celler antingen direkt eller genom förmedling av signalsubstanser. Varje nervcell har mellan 10 000 och 150 000 kontaktorgan. Axonet kan vara upp till en meter långt eller millimeterkort. Nervcellen skadas lätt genom t.ex. syrebrist och, om den dör kan den inte återbildas.

9.2.Nervens innehåll
Om man ser en nerv i genomskärning ser man att den har några mindre trådar i sig dom kallas nervtrådsknippen. I nervtrådsknippena finns det i sin tur mindre trådar som kallas nervtrådar och som består av mindre trådar som har en liten platta på sig och den äger namnet nervändplatta.

10. Hjärnan

Bild 8 (är hämtad ur nationalencyklopedin)
Hjärnan är mycket skyddad för det är den som styr hela vår kropp. Hjärnan består av olika delar (se bild), och de olika delar styr olika organ och olika kroppsdelar. Ett exempel på en del i hjärnan är syncentrum som sitter längst bak i kraniet.
Hjärnan är den mest komplexa delen av vår kropp.
Den består av miljarder olika celler som leder svag elektrisk ström genom hjärnan, de här elektriska strömmarna heter med ett finare ord nervimpulser.
De olika nervimpulserna som går från del till del i hjärnan ger information så att hjärnan kan veta vad som pågår i sin omgivning.

10.1. Stora hjärnan
Stora hjärnan är den som registrerar allt vi gör, och det är den som styr oss. Det är också den som gör så att vi tänker. Stora hjärnan består av två hjärnhalvor. Den högra hjärnhalvan styr den vänstra delen av kroppen och den gör så vi kan: sjunga men inte tala, ser bild som helhet, har svårt att minnas ord och siffror men minns innehållet i en mening, tecknar bra och den har dålig tidsuppfattning.
Den vänstra hjärnhalvan styr den högra delen av kroppen och kan tala, har god tidsuppfattning ser detaljer i en bild men inte bilden som helhet (uppfattar inte abstrakta bilder), minns ord och siffror bra men inte rum, omgivning eller ansikten, kan läsa, skriva och räkna, den tecknar dåligt.

10.2. Lilla hjärnan
Lilla hjärnans huvuduppgift är att samordna muskelrörelserna och hålla kroppen i balans.
Det är också lilla hjärnan som styr alla snabba reflexer som vi inte kan styra.
Lilla hjärnan är sammankopplad med de ”automatiska” delarna, alltså de som styr de delar som vi inte kan kontrollera.
Lilla hjärnan kallas också den primitiva hjärnan.


Bild 9 (är hämtad ur nationalencyklopedin)

Här ser vi en bild på både den stora och lilla hjärnan + alla andra hjärnans delar. Vi ser också vad vissa delar av hjärnan heter.



11. Luftvägarna
När vi andas passerar luften näshålan (eller munhålan), luftstrupen, bronkerna och luftrören till lungorna.

11.1. sjukdomar i luftvägarna
Luftvägarna är mycket känsliga för infektioner eftersom det är en utmärkt miljö för bakterier och virus. Tobaksrök gör att känsligheten ökar.
De sjukdomar som kan uppstå i luftvägarna är halsfluss körtelfeber, luftrörskartar, och lunginflammation. Dessa orsakas av virus och bakterier. Andra sjukdomar är Hösnuva och astma som orsakas av t.ex. pollen allergi samt lungkancer som vanligen orsakas av tobaksrök eller andra luftföroreningar.

11.2. Andningen
I näsan genomgår luften ett slaga luftkonditionering. Luften görs lagom fuktig och varm samt rensas från damm för att passa de känsliga lungorna. Den luft vi andas in består av 79 % kväve 0,04 % koldioxid samt 20,96 % syre. Utandningsluften innehåller också 79 % kväve medan koldioxidhalten har ökat till 4,4 % medan andelen syre hade minskat till 16,6 %.
För att förbränna vår föda behövs syre. Der är genom andningen som cellerna kan få detta syre. Som avfall från förbränningen bildas bl.a. koldioxid det är därför som utandningsluften innehåller mycket mera koldioxid en in andningsluften. Det är mycket farligt att inandas avgaser från bilar för de innehåller koloxid. Koloxid förenar sig lättare en syret med hemoglobinet i dom röda blodkropparna. Koloxiden tar syrets plats och därför blir en stor del av de röda blodkropparna snabbt blockerade även vid små mängder koloxid. En koloxid förgiftad person måste snabbt ut i friska luften men behöver också sjukhusvård.

11.3. Talet
I luftstrupens översta del sitter fem broskstycken som tillsammans bildar struphuvudet inuti struphuvudet sitter stämbanden när man andas är stämbanden slappa och utandningsluften kan passera fritt. Om stämhanden spännas kommer de närmare varandra. När luften från lungorna pressas ut mellan dem och de setts i dallring. Då uppstår ljud och det är det son händer när vi sjunger eller pratar.

12. Omgivning, miljö och vanor de senaste 100 åren
Vår omgivning och miljö samt vanor har förändrats mycket det senaste seklet. I början av 1900-talet fanns det knappt några bilar alls. De var ytterst sällsynta och endast de absolut rikaste hade råd med den lyxen.

När då bilen hade konstruerats blev många mycket lata för istället för att gå så körde man dit man skulle.
När sedan Carl Benz och Gottlieb Daimler uppfann explosionsmotorn år 1880 (som gick på bensin) släpptes mängder av farliga gaser som var mycket skadliga för naturen. Alla farliga gaser som släpps ut i luften gav man namnet luftföroreningar.

12.1. Omgivningen nu och för 100 år sedan.
Bilarna förr i tiden gick på ånga så dom hade mycket lite utsläpp av miljöfarliga ämnen.
Tekniken fortsatte att utvecklas och snart började man massmälta metaller i stora smältugnar (de kräver så otroligt mycket energi, och när något kräver energi släpps oftast massor med avgaser ut i luften)
Man fortsätter utvecklingen med att göra nya maskiner som t.ex. plan, mopeder och motorbåtar. Flera börjar använda bensin som drivmedel och när efterfrågan ökar då ökar också produktionen av produkten.
Så fortsatte det i flera års tid och nu har nästan varannan person en bil eller moped.
Föroreningarna har spritt ut sig över hela jorden nu och har på vissa ställen redan skapat hål i ozonlagret. Om vi på jorden fortsätter att skräpa ner på jorden kommer det att bli vår undergång.
Idag har vi insett detta faktum och blivit mycket renligare men fortfarande är det mer utsläpp en vad naturen klarar av.
Med andra ord så blir ozonhålen större hela tiden och om ozonlagret försvinner kommer människan att få så mycket farlig strålning på sig så alla kommer att dö.

12.2. Motionsvanor nu och för 100 år sedan
För 100 år sedan behövde vi inte motionera för man fick så mycket via de dagliga sysslorna.
Då högg man träd med yxa och inte med motorsåg eller skogsbruksmaskin som gör arbetet mycket snabbare och snyggare. För att sedan frakta hem stockarna fick man hjälpas åt att lyfta stocken och sedan bära den till vagnen som sedan en häst fick dra. Nu för tiden är det stora arbetet att trycka på en knapp. Förut behövde man bara gymnastiklektioner för att ”leka” men idag är det mycket nödvändigt att stadsbor får lite motion för annars har de bara tv-apparaten och datorn att leka med (om dom inte har någon sport som de utför på fritiden).

13. Skador och sjukdomar + kroppens olika försvar
Vår kropp utsätts dagligen för olika attacker. det kan vara allt från ett rivsår eller blåmärke till farliga virus och bakterier.
När vi blir utsatta, vad gör vi då? Det skall jag förklara i följande punkter.

13.1. Kunskap om sjukdomar
Det i särklass bästa försvaret för kroppen är kunskap om hur och var man kan få olika sjukdomar.
Den kunskapen finns inte i vissa U-länder och då dör många människor i onödan när dom t.ex. dricker vatten som är fullt med olika tungmetaller.

13.2. Bakterier
Bakterier är mikroskopist små encelliga organismer som förekommer i nästan alla olika miljöer, oftast i mycket stort antal.
Storleken på en bakterie varierar mellan 0.001 och 0.005mm.
Bakterier förökar sig genom delning och bildar kolonier med miljontals celler.
Det vanligaste sättet att döda bakterier är genom upphettning.
Bakterier har en stor betydelse för naturen eftersom de bryter ner döda växter och djur. De flesta bakterier i människokroppen behövs för att vi ska kunna överleva. Bakterier är dock mest känt för att skapa sjukdomar.

13.3. Virus
Virus är ett slags smittsamt material som är både dött och levande på samma gång. Virus är mycket mindre än bakterier. Inga virus är till nytta för kroppen.

13.4. Frakturer
När en människa får en fraktur är det för att man har en svag benstomme eller att man har ramlat och slagit sig ovanligt hårt.
Om man har fått en fraktur så ska man gå till doktorn och få det gipsat och i värsta fall få en titanskruv inskruvad i benet.
Sedan sköter kroppen allt själv och delarna växer ihop igen.

13.5. Brännskador
Om man får en brännskada så har en del av den hud som blivit bränd dött och ska då bort. Vid små brännskador sköter kroppen sig själv men vid större så kräver det en operation.
Det tar olika lång tid att läka en brännskada för det beror först på hur stor den är och sedan på hur pass bra läkkött man har.

13.6. Blåmärken
När man får ett blåmärke har blodkärl i underhuden och spruckit och läckt ut. det är ingen fara eftersom kroppen tar bort allt som spillts under huden via lymfsystemet. Det tar allt från 2-10 dagar för ett vanligt blåmärke att försvinna.

13.7. Hjärt- och kärlsjukdomar
Hjärt- och kärlsjukdomar är sådana sjukdomar som har med blodomloppet att göra.
Det är också den sjukdom som flest människor dör av i världen.
Hjärt- och kärlsjukdomar uppstår oftast av en ohälsosam livsstil som t.ex. rökning, stress och fet mat.
Olika hjärt- och kärlsjukdomar är bl.a. högt blodtryck, åderförkalkning, blodpropp, fel på hjärtats klaffar och stroke (hjärnblödning).

13.7.1 Stroke
Stroke är en av de stora folksjukdomarna i Sverige. Varje år drabbas ca 35.000 personer av sjukdomen. Det är framför allt äldre som drabbas men sjukdomen förekommer i alla åldrar. Medelåldern för de drabbade är 73 år för män och 78 år för kvinnor. Män löper 40 % större risk att drabbas än kvinnor i samma ålder. Det som händer i hjärnan när man får en stroke är att man får proppar och blödningar. Sjukdomen kännetecknas av att olika funktioner som styrs från hjärnan plötsligt bortfaller.

13.7.2 Anemi
Med anemi menas blodbrist eller lågt blodvärde. Hemoglobinvärdet blir för lågt och cellerna i kroppen får inte nog syre. Man blir lätt andfådd, trött och yr. Den vanligaste orsaken till anemi är att man får i sig för lite järn via maten.

13.7.3 Åderförkalkning
Fett och kalk kan fastna i kranskärlens väggar och göra dem tjocka
och ojämna.
Kärlen blir då trånga och stela och blodet får svårare att ta sig fram.
Vissa delar av hjärtat får då för lite blod. Det resulterar i bröstsmärtor och kallas kärlkramp. Den skrovliga ytan i kranskärlen gör även att klumpar av koagulerat blod kan samlas och skapa en blodpropp. Blodkärlet täpps då till helt. Hjärtmusklerna får syrebrist och det känns som kraftiga smärtor i bröstet. Detta kallas en hjärtinfarkt och bör genast behandlas på sjukhus.


13.7.4 Hjärtinfarkt
Hjärtinfarkt uppstår när man får en blodpropp i kranskärlen, de kärl som förser hjärtat med syre.
Hjärtat får då syrebrist och får då svårt att arbeta.
Hjärtinfarkt är ett livshotande tillstånd.

13.7.5. Åderbråck
en peson som är mycket stillasittande så att inte musklerna får arbeta drabbas lätt av åderbråck.
Venerna vidgas då så att klaffarna inte längre sluter tätt blodet stockas då i kärlen och risken för blodpropp ökar.

13.8. Cancer
Cancer uppstår när en cell plötsligt börjar dela på sig utan kontroll.
Det finns godartade och elakartade cancerformer.
Om det är en godartad cancerform kan läkare inom kort operera bort den, för den sitter på samma ställe och flyttar inte på sig.
Den elakartade cancercellen är den farligaste formen av cancer för den skickar ut smittade celler i kroppen och som bildar nya cancertumörer på andra ställen i kroppen.

13.9. Skador och sjukdomar i olika organ
Olika organ kan få olika sjukdomar. Jag tar några exempel i följande punkter.

13.9.1. Magsår
När ett magsår bildas är det för att man har en för stark magsaft eller för att man har lurat magen att tro att det kommer mat när man tuggar tuggummi för ofta.
Magsåret läker efter ca 2 dagar.

13.9.2. Diarré och förstoppning
Både diarré och förstoppning kan vara symtomen på en sjukdom eller en lindrig förgiftning.
När man har diarré är det för att maten har passerat tarmen alldeles för snabbt och inte gett den chansen att suga upp den vätska som finns i maten.
När man har förstoppning är det för att maten har förflyttat sig alldeles för sakta genom tjocktarmen och tjocktarmen har då sugit ut all vätska ur maten så att den har blivit hård.

13.9.3. Skrumplever
Om man har druckit för mycket alkohol kan levern ta skada för den kan bli överbelastad. En annan förgiftningsskada som skadar levern är om man har oturen att äta en rå stenmurkla. När den ätits lagras den i levern och därmed kan man dö om man inte snart uppsöker läkare.

13.10. Läkemedel
Vi har genom tiderna försökt hela andra genom att ge olika behandling till våra medmänniskor. Behandlingsmetoderna och läkemedlen har genom åren utvecklats så att idag kan man bota de flesta sjukdomarna. Ett vanlikt läkemedel är antibiotika som oftast används för att ta död på bakterier.
Tyvärr har vissa bakterier lärt sig att motstå antibiotika därför försöker idag forskare över hela värden att utveckla nya läkemedel som kan döda dessa bakterier.
Människan har numera lyckats bota så många sjukdomar att medellivslängden numera är högre en vad vår kropp är anpassad till.
Vi dör ofta idag av att någon viktig kroppsdel har slitits ut, Hjärnan hjärtat etc.

13.10.1. Antibiotika
Antibiotika är det vanligaste antibakterie medlet i världen. Tyvärr har många bakterier lärt sig att motarbeta även den kraftigaste antibiotikan. Dessa bakterier kallas resistenta bakterier eller mördarkarbakterier.
Antibiotika är gjord från en slags mögel och upptäcktes av en slump av en forskare vid namn Alexander Fleming. Han odlade bakterier och av misstag lät han en dag en burk stå på glänt så att en mögelsvamp kom in i burken och dödade bakterierna.
Man bör vara mycket försiktig med användandet av antibiotika.
Ju mer antibiotika som används desto större risk för det ska bildas resistenta bakterier.
Pharmacia har nyligen lanserat ett nytt slags antibiotika som även dödar de resistenta bakterierna. Läkemedlet heter Zyvoxid.

13.10.2. Huvudvärkstabletter
Huvudvärkstabletter är tabbletter som lindrar huvudvärk.
Dom flesta huvudvärkstabletterna idag är gjorda av acetylsalicylsyra som är ganska effektivt men dåligt för magen om man tar dem för ofta.
Alternativ till acetylsalicylsyra är Paracetamol (t.ex. Alvedån) och Ibuprofen (t.ex. Ipren).

13.11. Antikroppar
Antikroppar är kroppens naturliga försvar mot olika angrepp.
Antikropparna skickas ut från de så kallade vita blodkropparna.
Oftast klarar kroppen vanliga angrepp, som en förkylning och mindre angrepp, av sig själv.

13.12. Vaccin och serum
Serum är en stor mängd antikroppar som man har gjort på konstgjord väg.
Man sprutar in serum i kroppen för att få ett snabbt skydd. Kroppen kan inte vänta på sina egna antikroppar. detta kan behövas om man blivit ormbiten.
När man vaccinerar sig sprutar man in en mycket liten mängd av en smitta, t.ex. vattkoppor. Kroppen lär sig då hur den ska bekämpa smittan och är då förberedd om man skulle bli smittad på riktigt. man vaksinerar sig mot många smittor i livet.
Serum mot t.ex. ormbett framställs från ormens eget gift. Man fångar ormar och tappar dem på gift som man sedan har i beredskap när någon blivit biten.
Vaccin mot en sjukdom framställs från ett försvagar smittämne från sjukdomen.

13.13. Allergier
Man kan bli överkänslig eller allergisk mot olika ämnen det kan t.ex. vara olika husdjur, växtpollen, choklad, jordgubbar, egg, mjölk, skaldjur eller nötter.
Vanliga allergiska symtom är hösnuva nässelutslag, astma, huvudvärk och eksem. Det som händer i kroppen är att immunförsvaret överreagerar.
Hos allergiska personer bildas en viss sorts antikroppar i väldikt stor mängd när ett ämne, t.ex. växt pollen tränger in i slemhinnorna.
De främmande ämnena kallas för antigener. När antikroppar stöter ihop med antigenet släpps ämnen ut från celler i blodet.
Dessa ämnen, bl.a. histamin är det som utlöser den allergiska reaktionen.
Det finns mediciner som motvärkar histamin dessa kallas antihistaminer.
En form av allergi är kontakt allergi. Den kan uppstå hos personer som när den ofta är utsatt för ett speciellt ämne. Exempel är personer med hål i öronen som blir allergiska mot örhängen av oädla metaller.

13.14. Sjukdomar beroende på levnadsstandard
Sjukdomsbilden är olika mellan fattiga och rika länder.
I fattiga länder förekommer sjukdomar orsakade av undernäring, förgiftning, okunskap mm. I rika länder är det vanligare med sjukdomar som orsakas av fet mat, stress, rökning och dålig motion
13.14.1 Fattiga länder
I dom fattiga länderna dominerar sjukdomar p.g.a. näringsbrist, dålig hygien, dåligt vatten, saknade kunskaper exempel på sådana är spetälska (näringsbrist), malaria (orent vatten), tuberkulos (dålig hygien) och Aids (saknade kunskaper).

13.14.2 Rika länder
I de rika länderna är det vanligare med sjukdomar orsakade av livsföringen exempel på dessa är hjärt-och kärlsjukdomar (fet mat, stress, rökning), allergier (för ”ren” miljö) ryggbesvär (för stilla sittande).

13.15. Muskelskador
tre olika muskelskador kan förekomma, den vanligaste och minst alvarliga är träningsvärk.
Träningsvärk får man när otränade muskler får ett för ansträngande arbete. Träningsvärk beror på små bristningar i musklernas fibrer och bindväv.
Muskelsträckning orsakas av att en muskel tämjts för kraftigt så att en del muskelfibrer slits av.
Den alvarligaste muskelskadan är muskelbrisning, det är en kraftig muskelstreckning.
Man kan undvika muskelskador genom att värma upp musklerna noga innan de ska ansträngas.
Ett annat set att förebygga muskelskador är så kallad stretching det går ut på att man sträcker ut musklerna så mycket som möjligt under och efter träning.

13.16. Vrickningar.
Vid en ledvrickning skiljs ledytorna i en led från varandra med våld, men de återtar omedelbart sitt normala läge.
En vrickning kan uppstå t.ex. när man ”kliver snett”.



14. Dopning
Dopning är ett ord som betyder att man har tagit eller använt otillåtna hjälpmedel och detta förekommer oftast bland idrottsmän som vill få en mycket bättre prestationsförmåga.
Man kan dela in dopning i 3 olika delar, förbjudna medel, förbjudna metoder och medel som är förbjudna för vissa speciella omständigheter
Jag har skrivit om dopningens historia under punkt 13.4.

14.1 Förbjudna medel
Det finns många olika förbjudna medel eller preparat som höjer prestationsförmågan nedan finns fem av de vanligaste.

14.1.1. Betablockerare
Betablockerare är medel som man tar för att bli mindre nervös.
Man blir stadigare på handen av dessa preparat, så därför är det ofta skyttar och idrottsmän i andra precisionsgrenar som missbrukar såna här preparat.

14.1.2. Diuretika
Diuretika eller urindrivandemedel, som de också kallas, gör så att man förlorar mycket vätska. Det är särskilt effektivt för folk som tävlar i tyngdlyftning och kampsporter eftersom de kan behöva gå ner i vikt för att få tävla i en lägre viktklass. men också för andra idrottsmän.
Det kan också användas för att dölja annan Dopning.
Eftersom urinen späds ut blir det svårare för dopingkontrollerna att hitta otillåtna medel i urinen.
Diuretika har Dock sina dåliga sidor. Om man har otur kan saltbalansen i kroppen rubbas vilket i sin tur kan leda till hjärtflimmer. Det kan också ge upphov till muskelsvaghet, kramper, vävnadsdöd, njurpåverkan m.m.

14.1.3. Stimulantia
Till denna grupp hör medel som är uppiggande som till t.ex. Amfetamin, Kokain, Efedrin m.m. Koffein hör också till denna grupp.
Stimulantia tas oftast före tävlingar.
Ett annat namn för stimulantia är centralstimulerande medel. De är starkt beroendeframkallande.

14.1.4. Narkotika/Analgetika
Till denna grupp hör smärtstillande medel som t.ex. Heroin, Morfin men också Kodein som finns i Treo Comp.
Idrottsmännen tar ofta såna här preparat om de har skador som värker när de ska tävla.
Dessa ämnen är starkt beroendeframkallande och är farliga att missbruka.

14.1.5. Anabola Steroider
Anabola Androgena Steroider eller AAS som det också heter är ett gäng ämnen med en vävnadsuppbyggande effekt.
Nästan alla ämnen har också ett flertal bieffekter.
Anabola Steroider ger vid missbruk basröst, kraftig skäggväxt m.m. AAS innehåller testosteron det manliga könshormonet. Kvinnor producerar också testosteron i sina äggstockarna och binjurarna men endast en 20:del av vad männen producerar.
De doser som elitidrottarna tar kan vara upp till 30 gånger mer än den normala tillverkningen hos normala män.
Det är en liten knöl som heter hypofysen som kontrollerar hur mycket testosteron som bildas i mannens testiklar.
När man missbrukar anabola steroider s...