Coaching - pedagogik eller pep-talk? En analys av coachingens förutsättningar att uppnå vissa samhällsaktörers mål för utbrända sjukskrivna

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Coaching tycks bli ett allt vanligare fenomen i vårt samhälle, inte bara inom idrotten. Vårt intresse för coaching har gjort att vi funnit det intressant att undersöka huruvida det finns någon pedagogisk substans i metoden. Vi har i denna uppsats valt att ställa coaching i relation till en aktuell samhällsfråga: problemet med den stressrelaterade ohälsan i arbetslivet och de mål som vissa aktörer i samhället har när det gäller denna.  Syftet med uppsatsen är således: Att analysera coachingens förutsättningar att uppnå de mål som vissa samhällsaktörer betraktar som framgångsrika när det gäller insatser för utbrända sjukskrivna. I vår strävan att uppfylla syftet har vi utgått ifrån en kvalitativ forskningsstrategi. För genererande av empiriska data har vi genomfört intervjuer med coacher och samhällsaktörer samt analyserat dokument publicerade av vissa av aktörerna. Empirin har sedan tolkats och analyserats i ljuset av pedagogisk teori för att göra det möjligt att bedöma coachingens substans och användbarhet i förhållande till utbrända sjukskrivna. Studiens resultat visar att coaching bygger på pedagogiska grundprinciper och under vissa förutsättningar kan utgöra ett verktyg för lärande. Detta lärande utgår ifrån individen och bygger på erfarenhet och reflektion som leder till praktisk handling. Coaching av utbrända klienter syftar i stor utsträckning till att utvidga det subjektiva handlingsutrymmet och hjälpa individen att själv sätta framtidsmål som rör helheten i livet. I de fall samhällsaktörernas mål är övergripande inriktade på att minska ohälsan kan coaching sägas bidra till att uppfylla dessa mål. Däremot lämpar sig coaching inte i de fall d...