Författarporträtt - Dante Alighieri

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Dante Alighieri är den medeltida författare som fångar mitt intresse bäst, inte för att hans namn var krångligast att skriva, utan för hans stora verk ”Den gudomliga komedin”. Dante är världsvida känd för sin tolkning av paradiset, skärselden och helvetet. Jag skulle gärna läst det verket själv men jag får i nuläget nöja mig med att representera den information jag kan läsa om verket från andra håll.

Dante föddes i Florens, Italien, den 5e juni 1265. Han föddes i en adligt förfallen familj där en av hans förfäder varit riddare i de tidigare korstågen. Modern lämnade livet redan när Dante var vid 5 års ålder och även hans far dog då Dante var 18 år. Vid 12 års ålder så blev Dante lovad sin framtida hustru. Men han hade redan sin kärlek hos en annan, Beatrice Portinari, som då var 9 år gammal. Han genomgick både en kristen och en klassisk litteraturskola där han läst ämnen som teologi, filosofi, naturvetenskap och retorik. Denna kvinna, Beatrice, blev helt tydligt hans största mål och rikedomskälla för sina skrifter.

Vid 18 års ålder så var Dante redan väldigt intresserad av att skriva verser. Han sände en sonett till poeten ”Guido Cavalcanti” som efter det påbörjade en bekantskap. 1292 tillägnade han honom sitt första verk, ”La vita nuova” (Nytt liv), som är en samling fraser och lyrik där han lovar och prisar sin kärlek till Beatrice. Han berättar oxå om kärlekens idealiska koncept.

20 år gammal gifte sig Dante med Gemma Donati men hans egentliga kvinna i livet genom sina skrifter förblev Beatrice Portinari. Dom fick tillsammans tre barn. Beatrice återträffade han endast en gång till i livet innan hon dog, 24 år ung, år 1290. Efter det störtade han djupt in i studier, skrev skrifter till hennes minne, och börja engagera sig i politik och gick med i ”White Guelphs”. Dessa var en motståndsgrupp av två inom Guelphs partiet. Under åren 1295-1300 var han kommunalråd och år 1300 ambassadör till San Gimignano för att sluta som ambassadör åt Rom. Efter en seger av ”Black Guelphs” år 1302 så landsförvisades Dante och fick aldrig återse sin hemstad igen. Hans fru Gemma följde inte med honom då han blev landsförvisad.


Han började skriva ganska mycket under sin landsflykt, som pågick under åren 1301-1321, och höll sig huvudsakligen till städerna Verona och Malaspina men hamnade slutligen i Ravenna där han arbetade på sitt sista verk, ”Il convivo” (Gästabudet), tills han avled 14e september 1321. Den blev aldrig slutförd. Under hans år av exil så skrev han bland annat ”De vulgari eloquentia” som kan liknas en avhandling kring hans moderspråk och ett försvar att använda italienska som litteraturspråk. ”Il convivio” och ”Quaestio de aqua et terra” var två andra skrifter som han skrev där den förstnämnda var en samling verser och den andra en akademisk avhandling om fysik.

Hans mest kända verk ”Commedia” började skrivas 1307 och blev klar strax före hans död. Hans idé var att göra ett verk som återspeglar hans tids kristendom. Under tiden hans två första delar av komedin började spridas hyllades han som Toscanas störste poet. Senare, år 1555, skulle detta verk få ett nytt namn nämnt ”La divina commedia” (Den gudomliga komedin). Den är skriven som en diktsamling i tre delar som består av Helvetet, skärselden och paradiset. Den är skriven som förstaperson där han, levande, genomreser dessa tre tillstånd efter människolivet. Han börjar resan igenom helvetet med romarskalden Vergilius som följeslagare. Helvetet består av nio kretsar av olika djup och beroende på brottets grovhet så hamnar den syndige efter människolivet olika djupt ner i dessa kretsar...