Almen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Historia

Almen invandrade från söder för cirka 9000 år sedan. Under den s.k. värmeperioden mellan 8500 och 5000 år sedan fanns det ädellövträd (där almen räknas in) långt upp i norra Sverige och i södra Sverige dominerades de mer näringsrika markerna av ädellövträden. Under värmeperiodens slut bestod klimatet till stor del av varma somrar med kalla nätter vilket skadade skogen. Speciellt almen tror man skadades svårt och minskade kraftigt. En annan anledning till att almantalet minskade så pass mycket kan ha varit att människan börjat använda dess blad till foder åt sina djur.

Utseende

Almen kan bli upp till 30 meter hög med en stamomkrets på runt sex meter. Det almträd med grövst stam finns i gården Röhäll utanför Åtvidaberg med en omkrets på 730 cm, och den högsta Almen är 36 m hög och växer i Humlegården, Stockholm. Rötterna på almen är breda och djupgående vilket gör att annan växtlighet växer så bra under almens trädkronor. Barken är uppsprucken och brungrå. Almen kan bli upp emot 500 år gammal men blir det oftast inte på grund Almsjukan (se sida 2). Almens krona är bred och uppåtsträvande med hängande eller uppåtböjda spetsar. Den gallrar sig själv genom att stöta bort sina grenar under eftersommaren. Almens årsskott är håriga.

Det finns två typer av vinterknoppar: bladknopparna som sitter långt ut på grenarna och är spetsigt äggformade, samt blomknopparna som sitter längre in och är större och nästan kulrunda. Bladen är mörkgröna, sträva med sågade kanter och har ofta osymmetrisk bladbas. Under hösten färgas almbladen gula. Almens blommor är små, rödaktiga och blommar i april-maj på bar kvist. Frukten är en vingad nöt med frö som snabbt mognar och sprids i juni. Almen kan förväxlas med lundalm och vresalm som finns på Öland och Gotland.


Användningsområde

Nu förtiden används alm mest inom möbelindustrin därför att träet är hårt och vackert ådrigt. Förr i tiden användes det även till kvarnhjul, kölar och hjulekrar. I London hittade man ett rörsystem av alm som anlagts på 1600-talet i perfekt skick vid utgrävningen på 1930-talet.

Utbredning

Almen har en viss utbredning i hela norra halvklotets tempererade zon. I Sverige är almen ganska vanlig i södra delar av landet, men blir väldigt sällsynt norr om Uppland.

Almsjuka

Almsjuka är en svampsjukdom som angriper almen. På eftersommaren börjar vissa av trädets blad gulna, sen dör hela grenen som löven sitter på. Om trädet får tillräckligt stora angrepp kan det dö inom ett år. Smittan sprids antingen genom att ett smittat träds rötter sammanväxer med ett friskt träd, eller genom en skalbagge vid namnet Almsplintborre. Den förökar sig i de döda, döende träden för att sedan sprida smittan vidare. I södra Storbritannien har 20 miljoner av 23 miljoner almar råkat ut för almsjukan och dött men även i andra länder har man problem med detta.

I Sverige har almsjukan funnits sedan 20-talet men har lyckligtvis inte spridit sig överallt. Våra största städer är värst drabbade. Men tyvärr är prognosen för framtiden inte god. Det är troligtvis bara en tidsfråga innan den sprids över hela landet, vilket är sorgligt bl.a. med tanke på almens långa tradition som parkträd.

Övrigt

Myndigheterna bestämde 1971 att en tunnelbanenedgång skulle byggas i Kungsträdgården, Stockholm. Detta skulle leda till att man skulle behöva såga ner många almar som stod i vägen. Miljöaktivisterna tyckte inte om detta och skyddade träden med sina kroppar. Så småningom gav myndigheterna upp och almen fick bli miljörörelsens märke efter denna framgång.