Diktanalys av "Marionetterna"

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Dikten som är kväden av Bo Bergman förtäljer på sitt ytplan om hur den allsmäktige fadern styr och ställer med sina marionetter. Den var inkluderad i författarens debuterande diktsamling med samma namn.
Poemet inkluderar både parallellism, fatalisism, elegier och bildspråk, insvepta i en slöja av ljudmässig harmoni. För att exemplifiera bildspråket kan jag nämna den omnipotenta skaparen som symboliseras som ”en herre i himlens sal”, eller marionetterna som ska representera de handfallna och desorienterade människorna.

”I härlighet leva vi och i skam,
men allt som går under och allt som går fram
och allt som vår lycka och ofärd bådar
är bara ryck på trådar”

Jag förvånades en smula den första gången jag läste versen eftersom det är svårt att inse hur en individ med en sådan estetik kan skriva så deterministiskt. Jag vill tolka den som skriven med intenderat vanhelgande. Bergman gör en ekivok anspelning på hur religiösa individer förspiller sin tid med gudsdyrkan och sakrament. Jag ser även en indirekt uppmaning till läsaren att erkänna sin vanmakt. För att nämna något positivt så har ju Bergman...