Då de tre fastigheterna 1940 kom i Skogsvårdsstyrelsens ägo fanns här inte annat än ung- och restskog. Det konsortium som tidigare stått för ägandet hade tagit ut allt värdefullt timmer. 47 % av skogsmarken omfattades av kalmark och virkesförrådet uppgick till endast 26,7 m3/ha. Restskogen rensningshöggs och i mitten på 50-talet var samtliga av de gamla hyggena återbeskogade. Idag, dryga 50 år senare, står här 147 m3/ha och det totala virkesförrådet uppgår till 96 800 m3sk.
1909 bodde bara på Mångbyn 25 personer, men under första världskriget avfolkades området snabbt. Då den sista personen flyttade från Norra Bäcksjön 1949, hade de tre fastigheterna hyst bofasta i 150 år. Än kom dock många människor att vistas på området då Skogsvårdsstyrelsen här fram till mitten på 60-talet höll undervisning. I och med anläggandet av fler vägar till och på området upptäcktes det också av allmänheten.
Om du besöker Bäcksjöområdet är sannolikheten att du träffar andra besökare stor. Här är det näst intill alltid någon oavsett väder, vind och årstid. Några besöker området för att vandra eller springa, plocka bär och svamp eller för att åka skidor. Andra uppehåller sig vid Bäcksjön och fiskar, badar eller helt enkelt bara njuter av stillheten. Stigarna till de mest populära platserna vid sjön är också handikappanpassade.
Inte bara med hänsyn till friluftslivet, utan även ur naturvärdesaspekt, är skogen invid sjön värd att vårda. Avdelning 55 utgör nyckelbiotop, och skog utmed Bäcksjöbäcken och Romsmyrbäcken samt de sumpskogar som finns skyddas mot ingrepp. I övrigt tas givetvis även hänsyn till impediment genom lämnade buffertzoner. Föresatsen har varit att spara större sammanhängande områden för fri utveckling.
Tre planer – en produktionsinriktad, en med ökad hänsyn till naturvärden och en med ökad hänsyn till friluftslivet – har tagits fram för att sedan sammanställas till en mångbruksplan. Målet har varit att skapa en plan med en ekonomiskt lönsam och en ur naturvärdesaspekt ändamålsenlig fördelning mellan produktion och miljö där även de rekreativa värdena ses som en värdefull tillgång.
Ingen ny inventering har här utförts, utan 1999 års plan utgör underlag för detta arbete. Tillståndet i respektive avdelning har skrivits fram med en funktion från början framtagen för att kunna prediktera skogens tillväxtprocent.
Skillnaden mellan de fyra planerna ligger främst i vilken målklass respektive avdelning tilldelats. För två av planerna, den produktionsinriktade planen...
